Nu hatar jag bara folk från Internet

Posted on by • 51 Kommentarer

Hej blogg. Jag tänkte att ni kanske ville ha en uppdatering.

Så: Det går framåt. Jag har slutat hata alla a.k.a ”mänskligheten” och dragit ner det till att enbart hata ”Folk Från Internet”.

homoriot

. 

Åh folk från Internet. Jag hatar er så.

Ge mig en vecka till så kanske jag snävat ner det till att enbart hata ”Folk som beter sig som idioter”.

Vi får se.

Läs också:

pinterestpinterest

flattr this!

51 Responses to Nu hatar jag bara folk från Internet

  1. Med risk för att jag skriver på nätet nu: Det här borde bli en kampanj. Det borde finnas en stödsida där alla frivilliga killkompisar postar en likadan bild och kanske även lägger till varsitt långfinger. Jag som aldrig skulle kunna kyssa en annan kille for the lulz skulle lätt kunna göra det i det här fallet för att visa mitt stöd.

    • Detta är en riktigt bra idé. Jag minns en gång när några hade blivit bannade från Facebook för at de hade haft homokyssbilder med sina partners som profilbilder, varvid en kampanj (eller vad man kan kalla det) startade där väldigt många bytte sina bilder mot homokyssbilder, dock inte absolut bilder på sig själva.

  2. Varför envisas alla jämt med att ta bort namn och bild på de som kommenterar så här? Vad är man rädd för? De har ju skrivit det liksom, det är redan publicerat på nätet, varför skulle det vara problematiskt att publicera bilden av det publicerade materialet?

    Jag blev attackerad av en ung man med diverse glåpord, la ut bild på det hela på min blogg och skrev även hans namn så det blev googlingsbart. Varför inte liksom?

    • I detta fallet KAN det vara så att Robert Jacobsson, som varande en officiell person som arbetar med Media, tycker att han borde hålla sig inom ramen för god journalistisk etik, om det är så att det är han som ligger bakom bilden.

      • Hm ok, men är väl inte i tjänsten? Förstås fint att det sträcker sig utanför. Ser att fler frågat på twitter utan att få svar.

        Tycker bara det är synd att man ska skydda identiteterna i de flesta sådana här fall – de har ju själva publicerat sin åsikt liksom. :)

      • Nej, inte i tjänsten, men man måste nog förhålla sig till det även utanför om man ska arbeta med Public Service.

        Dock, jag håller med dig. Jag brukar inte vara något vidare stort fan av att ”hänga ut” folk, men när det gäller sån här fullkomligt vansinnigt hjärndöd homofobi och hat så har jag inga direkta skrupler alltså. Handling – konsekvens.

      • Ja jag förstår hans utgångspunkt…

        Däremot tycker jag inte att det på något vis är att hänga ut någon – som sagt – de publicerar ju sin åsikt själva.
        Hoppas någon icke-journalist kanske kan göra samma sak och låta namnen stå kvar helt enkelt, vid något tillfälle!

    • En anledning till att inte göra det är att det kan betraktas som förtal oavsett om det är sant eller inte.

      Sen kan man fundera på om det är lämpligare att lägga ut namn och bild än t.ex. namn och hemadress till någon vars åsikter man inte tycker om…
      Hade det varit ok om någon gjort likadant med ditt namn och din bild? På en hemsida som du inte vill bli förknippad med t.ex.? Eller ditt namn och din adress?

      • Fast det är väl skillnad på att lägga ut namn och adress till någon ”vars åsikter man inte tycker om” och att återpublicera en screenshot på något som en person faktiskt skrivit? Och igen, jag vill understryka att jag inte är ett stort fan av uthängningar, men nånstans måste det väl också vara rimligt att människor förstår att allt de skriver på nätet faktiskt är saker de _säger_ och kan hållas ansvariga för på samma vis som om de sa det i ett annat offentligt forum.

      • Ja, det är skillnad på att återpublicera ett screenshot på något som skrivits och att lägga upp namn och bild på personen och något som denne skrivit. Jag skulle tro att man behöver göra det mer än en gång och/eller i någon sorts syfte att ge en starkt negativ bild av personen (sammanhang eller vad man skriver för kommentarer själv om det) för att det ska bli aktuellt i praktiken, men lagen kräver det inte. Skulle också tro att det inverkar en hel del vad det är för typ av forum och om det är en offentlig person.

        Med tanke på att det anses tveksamt om det är försvarligt att visa namn och bild ens på dömda brottslingar i tidningar mm. så ska man nog vara försiktig med att göra det om det bara är någon som säger/skriver något som man inte tycker om.

        Jämför med nätmobbningsfallen som varit uppe nyligen.

        Jag tror inte att det på något sätt att det anses vara ett frikort att personen som hängts ut ”är” eller påstås vara homofob.

      • Och man ska kanske inte heller glöma att när ens ansikte väl är postat med något dum komentar så riskerar man att bli ”hen som sa det där puckade -> hen är ditten (t ex homofob)” för resten av ens liv även om man ändrar åsikt, det faktiskt var ett korkat misstag osv.

      • Jag undrar också om det får hen att byta åsikt lättare eller om det cementerar hens åsikt. Varför ändra sig om folk tar en för idiot ändå lixom? Risken med att få folk att stå för vad de säger är att de tvingas stå för vad de säger.

        Rent rationellt sätt. Sen kan man tycka att det vore rätt åt dem. Särskilt kortsiktigt sett.

      • Det har du nog helt rätt i. Finns ganska många exempel på att alienation och marginalisering stärker gruppidentiteten hos folk (behöver inte vara en konkret grupp utan även mer abstrakt). Så det är nog ett dubbeleggat svärd, eller damnd if you do, damnd if you don’t.

      • Jag skulle tro att det cementerar mer än det motiverar/övertygar någon att ändra åsikt.

  3. Det äckligaste med bilden där tycker jag faktiskt inte är det extremt hatfyllda innehållet – sånt är jag fan van vid vid det här laget, tyvärr.

    Det jag blir mest illamående av är:

    1. Hur jävla många som på fullaste allvar tryckt på ”like”. Jesus tapdancing christ.
    2. Hur mycket vårt skolsystem har raserat när folk stavar så fruktansvärt illa. Herregud.

    • En del av det erbarmligt dåliga språket kan man nog inte lasta skolan för. Det syns att en del skribenter knappast har svenska som modersmål utan bevisar att homofobi och inskränkt världsbild på intet sätt är förbehållet arga vita unga män på bruna högerkanten. Och det visar ett problem med den svenska dikotomiska debatten, är man i en ”syndomgrupp” är man per definition god på alla andra områden också. En blindet inför människors komplexitet.

      Rasism finns och därför har vi svårt att hantera icke-vita som är dumma. De passar inte in i bilden och ska helst bortförklaras på något sätt. Eller negligeras. Just homofobi är klart kopplat till religion och finns självklart i mindre sekulariserade invandrargrupper, precis som svenska i religiösa grupper. Barn som växer upp i sådana miljöer, där Sanningen råder, har svårt att hantera andras avvikande livsval och åsikter. Det är ganska skrämmande att se den frustration som drabbar dessa barn i tonåren när de inser att alla inte följer deras familjs Sanning. Kan mycket väl tänka mig att det kan ge upphov till ovanstående näthat. Oavsett hudfärg och härkomst.

      Hannah, man ska inte falla i samma fälla som näthatarna. Inte nyttigt. Ju längre ner i gyttjan de sjunker desto starkare måste man stå för att inte bli som dem.

      • ”Det syns” – hurdå? Hur skiljer du att inte ha svenska som modersmål från ren och skär pissdålig skriftlig förmåga?

      • I min erfarenhet…

        De som inte har svenska som modersmål är medvetna om det och gör oftast ganska enkla misstag, som en/ett eller använder ord som är ovanliga i den kontexten, men det blir i huvudsak fullt förståelig svenska. (Undantaget är de som inte kan svenska alls utan bara använde google translate, men de brukar vara få och ganska lätta att urskilja.)

        De som har svenska som modersmål gör ofta betydligt grövre fel och är så övertygade om att de skriver rätt och att alla förstår att de inte ens försöker och det blir istället helt obegripligt med inte ens halva meningar och märkliga syftningar som förvärrar problemet.

      • Vet inte om du hoppar in i mitt och AV’s lilla utbyte här, men oavsett vad:

        På facebook, via sms, twitter och liknande förekommer ju faktiskt visst mått av felskrivningar, oavsett personens bakgrund (något som tyvärr verkar sippra ner i hur barn skriver även i skolan), med dåligt med versaler (OM MAN INTE LIGGER PÅ CAPSLOCKKNAPPEN SÅHÄR), brist på punkt och komma och diverse felstavningar.

        Och detta oavsett personen som skriver har svenska som andraspråk eller ej. Men det blir ju (oftast) fullt begripliga meningar.

        Så jag håller inte riktigt med. Inte när det gäller facebook iaf.

      • Lite förenklat så menar jag att de med svenska som modersmål slarvar mer.
        Jag hänger dock varken på facebook eller twitter, så där överlåter jag glatt eventuella jämförelser till dig.

      • Det har förefallit bättre för den mentala hälsan att undvika dem…

      • Haha, ja … om jag då bortser från att alla tjatar på en att skaffa facebook.

      • Jag har en snygg svart ”WWF – Våga Vägra Facebook”-keps som jag är stolt över :)

        Håller mig borta från Twitter för att jag skulle bli för splittrad av det. Men har valt bort facebook därför att jag klassar det som en av de destruktiva krafterna i världen. Så oerhört mycket potentiell makt i händerna på en företagsledning med så ogenomtänkt/frånvarande etik skrämmer mig mycket.

      • Håller med, inte för att nämna att det väldigt mycket liknar den ”nya kyrkan/religionen”. Dvs. jämnför man facebook med fundamentala aspekter bakom de flesta/alla religioner så ter sig facebook lika dant. Fastdet får man ju inte säga till någon ateist som hänger på facebok för ”all religion är ju irationell”. :P

        En sak som jag finner obehagligt utöver det du skriver är att det blir svårare och svårare att inte vara med. Inte bara för att de vänner som hänger på facebook har blivit så beroende att de inte ens tänker på de som inte har facebook. Jag vet inte hur många gånger man träffat folk som undrat varför jag inte kom på ”den eller den festen” – det var ingen som bjöd in mig … Sedan finns det ju sidor på nätet (som inte är facebook) som krävar att man är registrerat på FB för att få logga in …

        Börjar bli lite som med mobiltelefon (som jag inte skaffade föräm lngt efter att ”alla” hade gjort det). Jag har en gamal en och fick här om dagen reda på att jag inte kunde köpa en bussbiljet på den för jag inte laddat ner senaste appen (wtf!) … vad ska jag med en smartphone till … det enda jag gör (förutom att betala bussbiljeter ibland) är att ta emot sms och svara på dem … eller ja inte nu för tiden för alla har ju övergått till facebook … :P

      • Deus,
        förvisso sant, men de har börjat ge upp nu och skickar mail istället.

      • Jag lägger generellt hellre tiden på sådana akiviteter som inte bygger på idén att man ska vara konstant uppkopplad och kontrollerad i minsta detalj.

      • ”Dvs. jämnför man facebook med fundamentala aspekter bakom de flesta/alla religioner så ter sig facebook lika dant.”

        Som?

  4. Det är inte idioti som är problemet, folk kan vara jättekorkade och jättebra människor. Det är inte en IQ-fråga. Det är mer en fråga om arttillhörighet. Typ svin. Fast riktiga grisar är det ju inget större fel på, äsch nu blev det komplicerat …

    • :D
      Det är kanske bara en EQ-fråga? Vad heter empatistörda idioter? kan vi komma överens om att vi kallar dem kretiner? Mest för att jag vill använda det ordet oftare.

      • Gillar kretiner :-)
        Jag tror inte att varken IQ eller EQ är grejen, de kan både var fullt medvetna om vad de gör och förstå vad det innebär för motparten, men ändå göra det för att de allmänt eller för stunden värderar något annat högre.

      • *suck* Det har du förstås rätt i.
        Men kan det vara en fråga om helt vanligt hederligt hyfs, då, eventuellt?

      • Inser förresten nu att jag ju brasklappat som fan i inlägget genom att faktiskt inte skriva att folk ÄR idioter, dvs skulle ha IQ-mässiga problem, utan att de BETER sig som idioter. *nöjd* *rättar till jackan och går ut*

      • Ja, jag noterade återhållsamheten, all heder åt dig.

        Ordet kretin har lite olika bakgrund beroende på vem man frågar, en av dem är inte så snäll, men en annan är någon sorts skällsord för kristen, vilket jag tycker kan ha en viss relevans i sammanhanget. (Jag kan tyvärr inte detaljerna om bakgrunden.)

      • Så vit jag vet är det hämtat från ett Sweichiskt (hur nu de stavar skiten) ord och kom till sverige (världen) i och med att den första dokumenteringen av kretinism (en specifik form av utvecklingstörning) började sprida sig på 1700-talet. Snart vart det då ett skällsord för alla utvecklingsstörda.

        Det franska ordet som jag förståt det är en omformning av ett latinskt ord (fast i vulgärform) – christianus eller nått sånt – vilket förvisso bokstavligt betyder kristen men … som användes för alla mäniskor och hänvissar till mäniskan och hennes brister. Så ursprungs meningen kanske kan översättas till något i still med ”stackars mäniska”, vilket kan appliceras på vem som helst.

      • Brist på vanligt hederligt hyfs och antagligen rätt knäppa värderingar är min tolkning, eller i många fall (internet) handlar det antagligen om att det är tonåringar med en av rena utvecklingsskäl bristande förmåga att tänka bortom näsan och integrera mer komplicerade resonemang, t.ex. olika värderingar i konflikt med varandra. De är i någon mån programmerade att tänka svart-vitt.

      • + anonymitet (ja, för även de som har bild) och distans från ”verkligheten”* … skulle jag gissa på.

      • ”Verklighetens” asterisk – saknar den inehåll för att det inte finns något bortom verkligheten? Är det ett metafysiskt statement?

      • Nej jag menade mest att folk tenderar att referera till IRL kontra online – vilket jag ser som någon underligt; vad är det med internet som gör att det inte är det riktiga livet? Och det skapar en distans från verkligheten i bemärkelsen att man ser det som sker utanför internett som mer verkligt än det som sker på internett.

        Egentligen handlar det nog om vår relativa oförmåga att förstå oss på det abstrakta. Dvs. desto mer abstrakt något är, desto svårare har vi att förstå oss på konsekvenserna av vårt agerande i relation till det abstrakta.

        Finns t ex en del studier kring ”spelberoende”* där det visat sig att folk tenderar att spela mer … ja vad ska man kalla det … frikostigt när de t ex spelar online än när de har pengarna på bordet framför sig. Samma gäller när man betalar på kredit kontra med pengar på hand. Tror det även kan gälla för andra handlingar man utför via nätet.**

        * Denna gång för att det är en livlig debatt om huruvida spelberoende verkligen är ett beroende eller inte.

        ** Det finns mer men detta borde ge en bild av det hela.

        Ang. det andra så beror det nog mycket på hur man definerar ‘verkilgheten’ om det finns något bortom den eller inte. Är för tillfället väldigt inne på Nāgārjunas filosofi som beskrivits som ”beyond the limits of thought”.* Finns även andra som haft tankar som kan liknas vid detta – dvs att försöka beskriva det som finns bortom vad vi kan tänka.

        Och asterisken hamnade där av misstag, måste kommit åt den tangenten utan att lägga märke till det.

      • Jo, distansen gör det ännu svårare för de som redan har svårt att hantera det abstrakta. Bristen på tydlig återkoppling gör även att de inte inser de potentiella konsekvenserna för dem själva, som annars kanske hade fått dem att tänka en gång till.

      • Borde det inte vara e-dioter/eDioter?

        En annan variant är ju iDioter, fast det är i och för sig en annan kategori.

      • Nu ska vi inte vara petiga, ska ju funka lätt och enkelt i löpande talspråk också. ”Jävla ediot!” om någon som beter sig emotionellt/empatiskt/socialt korkat på ett sätt som gör en upprörd tycker jag funkar alldeles lysande. Fast möjligen klassar man sig själv som ediot om man säger det högt …

  5. Hej! Idag pratade jag med min mamma och moster om ett inlägg hår – det med en sexårig pojke som blir bortgift med vs gifter sig med en äldre kvinna. Och de var så nice för iaf min moster tillhör verkligen gruppen som utan att ha fundera särskilt mycket över det – tycker feminism är trams. Men nu blev de tysta och sa att de var chockade att inte själva ha reagerat när de såg rubriken. Så himla bra.

    Hejdå.

    • Jag ser i och för sig ingen motsägelse där. Situationer där en man eller pojke är offret och kvinnan är förövaren har inte precis varit feminismens paradnummer.
      Att de tänker till och reagerar är givetvis bra, men att koppla det till feminism är tveksamt.