Jag älskar Internet. Jag menar verkligen älskar Internet.
Då och då kommer det någon sån där krönika om att folk umgås mer med sina vänner på Facebook än vad de gör AFK och hur hemskt detta är.
Eller något reportage om hur skadligt det är för ungdomar att sitta uppkopplade och spela spel hela nätterna.
Eller någon som ska göra sig lustig över människor som går runt med sina smartphones på stan, eller någon som tycker att det är fullständigt ohyffsat att kolla sina sociala nätverk när man sitter och fikar.
Inget av ovanstående kommer ni någonsin få höra ur min mun. Eller läsa från mina fingrar. För jag älskar Internet högt och intensivt. Det är det mest spektakulära som hänt mig, rent socialt, någonsin. Plötsligt står valmöjligheterna för umgänge inte mellan de som råkar befinna sig i ens direkta närhet. Plötsligt har man möjlighet att bli vän med någon som man aldrig ens skulle hört talas om för 15 år sedan.
Plötsligt åker jag till Stockholm. Där träffar jag för första gången inte mindre än 9 människor varav jag skulle kalla cirka hälften mina vänner.
Bland annat dessa två fantastiska damer, och Arsinoe-Fanny:
För att göra saken ännu bättre är detta foto taget av Tomas a.k.a Genusfotografen, som var person nr 3 av de 9.
Och det var så roligt. Det var så roligt att träffa dem. Att ha läst deras bloggar, interagerat med dem på twitter, haft bloggbråk angående feminism, diskuterat i diverse forum med dem, och så vidare – och så plötsligt. Så sitter vi där som om vi hade känt varandra i flera år.
Och det har vi ju på sätt och vis också.
Senare på kvällen fick jag även träffa underbara Apan-Anna som trots gravid i 32:a veckan kom och hängde med oss på ett utehak nånstans på… öh… ja, nånstans i närheten av Medborgarplatsen. Jag är trots allt lantis, så ingen förväntar sig väl att jag ska ha koll på sånt där med stadsdelar i hufvudstaden. Och fick jag också hälsat på, minsann.
Och på lördagen, efter att ha sovit hemma hos Fanny (bara en sån sak, att kunna fråga en Internetkompis om boende och bara få ett ”du är så jävla välkommen” till svar, jamen det är så guld), var jag och fikade med Forskarfeminist-Christine, Feministbiblioteket-Hanna, samt Åsa som jag lärde känna via Twitter, varav ingen jag träffat tidigare, och dessutom fick vi sällskap av Dorian Ertymexx, som jag träffat en gång tidigare i våras men som jag känt på nätet i många år.
Och senare på kvällen käkade jag med , som jag också träffat förr men även den kontakten knöts från början via nätet, och fick också möjligheten att snacka med , som jag också bara interagerat med via Twitter, samt hans förbaskat trevliga fru som jag gärna hade snackat mer med.
All in all måste jag helt enkelt dedikera hela den här underbara helgen i Internets ära. Tack, Internet. Jag älskar dig. Jag älskar alla människor du för samman, alla valmöjligheter du ger, allt socialt du för med dig.
Kom aldrig aldrig och säg att det är asocialt att sitta på nätet så jag hör det. För det är helt enkelt inte sant. Så fort det finns möjligheter för människor att själva agera så bildar de samhällen. Söker sig samman, i olika formationer, hittar de som de trivs med, finner en gemenskap. Bloggosfären är en av dem.
Som Forskarfeministen sa när vi fikade:
Tänk om Internet hade funnits när vi var unga. Känslan av utanförskap hade varit så mycket mindre då.
Läs också:
-
Livskris och 22 frågor.
-
Sociala medier-paus
-
Frånvaro på grund av anledningar
-
Drömjobbsreferenser tack
Tips: det beror på sömnbristen. Sömn är viktigt för ens välmående.
Tacka fan för att internet fanns när jag var ung. Det vete fåglarna var jag varit idag annars, om jag ens varit vid liv.
Nä, det är alltid bristen på socialt liv typ ”gemenskapen i en fotbollsklubb” som poängteras i de där artiklarna.
När de kan skylla på sömnbrist? Sömnbrist är ju gemensam nämnare för typ samtliga psykiska diagnoser vi har (källa: min bror) och de klagar på att de träffar folk på fel sätt?
Vet inte vad Hannah har läst för artiklar men jag ett vanligt argument (som det finns visst stöd för) är att man umgås på ”fel sätt” via nätet (det finns även stöd för att massa folk umgås på rätt sätt ochså så… :P) och efter att syslat med internettforskning och ”välmåga” i ett år så kan jag säga att internett troligen är som de flesta andra forum… bra på vissa sätt dåliga på andra beroende på vad man gör där (och när jag slutade hålla på med den forskningen så verkade de flesta studier peka åt det hållet)…
Min son kommer bli en datanörd – definitivt! Han spelade fotboll en halv termin och jag fick riktigt dåligt intryck och det var verkligen en miljö som jag INTE vill att han ska in i. Tack och lov ville han sluta själv ocskå. Det var ändå en stor klubb med gott rykte :/
En kollega till mig som spelat fotboll hela sitt liv berättade om hur han av motståndatlagets FÖRÄLDRAR blev kallad hora under matcherna.
Självklart finns det bra fotbollsklubbar också puckon på internet men att bara helt krasst säga fotboll=bra dataspel=dåligt gör mig verkligen pissed!
<3 internet <3
Hey ”skyll inte på mig” jag refererar bara till tidig internetforskning (och någonstans var man tvungen att börja, att folk sedan alltid gör missen att de tar tidig forskning och publicerar det som sanning allt efter sina egna ideologiska övertygelser spelar ju ochså roll) och hur den såg ut… känner igen mig i din son och fotbol, gick en gång för att farsan ville att jag skulle testa sedan sa jag nej och så blev det med det
och som jag påpekade på slutet så är den mesta forskningen när jag slutade för några år sedan på spåret att det snarare beror på hur man använder internett som avgör än att internett skulle vara specifikt dåligt på något sätt (t ex så vet jag att det stod ganska klart att för folk som kände sig väldigt socialt isolerade i sin vardag så var internet en stor fördel om de hittade rätt ”forum”)
Hej Hanna!
Vi var på Pelikan och det var jättekul att ses. Har en känsla av att det inte kommer dröja många veckor innan vi ses igen.
Kram!
JAAAAAAAAAAA. Allt det där. Så jävla sant. Alltså [hjärta] internet (fast ännu mer [hjärta] för att jag aldrig skulle våga träffa alla de där människorna vars bloggar jag läser och interagerar på i verkligheten, asläskigt ju).
Man kan visst inte göra sån ”mindre än”-symbol här så det går inte att rita ett hjärta, pga html antar jag.
Jag ska genast be Purre kolla upp det där. Mycket märkligt.
Men annars: Ja! Och klart du skulle våga!
Ja nu är det ju så att < är en tagg som talar om för wordpress att ”nu kommer lite kod” så det är inte fullt problemfritt att använda sådant i en kommentar.
Nu kanske du tycker det är underligt att jag använde ett sådant tecken. Det är för att jag är magisk.
Nej, jag bara skojjade (om att du inte kan använda det, inte om att jag är magisk, för den delen är helt sann!), du får helt enkelt använda en lite lattjo kod för att få det.
Det vill säga: & l t ;
Ta enbart de 4 felstilta tecknen och ha med dem utan mellanslag så får du en < till din <3
För mer magisa tecken, ta en titt på den här sidan.
Shit vilken glöd i dina ögon på den bilden !
I’m on fire! YEAH!
Nej men har seriöst jävligt blå ögon med lite solljus på dem.
Det här får mig att tänka på mitt möte med Pär Ström i somras. Jag vet inte exakt hur bra jag hade passat in i ditt gäng, men jag hoppas verkligen att ni hade lika trevligt som vi!
Tack! Vi hade mycket trevligt!
Intressant umgäng du håller dig med. En feminist som uppviglar till både mord och kroppshån mot män.
Åhå? Länk att backa upp detta påstående med?
Måste verkligen säga att det faktum att han som planerade barnamord var en man INTE är det som ligger till grund för LD’s uttalande där – utan det faktum att han ville mörda barn.
Det är fortfarande uppvigling.
Nej, det är det faktiskt inte. Det är en önskan. Som skillnaden mellan ”Jag hoppas att du dör” och ”Jag ska döda dig”. Skillnaden mellan ”Kom igen allihop, nu tar vi saken i egna händer och dödar honom!” och ”Jag hoppas någon dödar honom”.
Vad som sades var ‘Jag hoppas innerligt att nån offar den här killen’. Det är grövre än att bara uttrycka en önskan att personen dör.
Jag håller inte med. Men oavsett – någonstans, om du har hängt med här på bloggen i mer än en vecka, så borde du förstått att jag inte är den som dömer ut människor för tid och evighet för ett par feltramp. Jag fick en del hel påtryckningar om att banna Medborgare X från bloggen efter vad han gjorde mot Fumiko och TUR-teaterns arrangörer – men det gjorde jag inte. För jag tycker inte man ska vara så styvnackat benhård att man inte kan ge människor fler chanser. Till och med MbX. Och definitivt LD, eftersom jag inte ens håller med dig om att det där skulle vara uppvigling, och jag tror vilken jurist som helst skulle hålla med mig. Speciellt som hon inte ens skriver ut hans namn eller adress.
Det du säger om internet påminner lite om Zefrank. Kolla!
Men du, om du nånsin är i Helsingfors så… Du vet var min blogg bor!