45 Responses to WTF – ätstörningar

  1. Detta är så sjukt onödigt! De flesta heteromän – dristar jag mig att säga – vill inte ha en kvinna som är anorexismal som modellerna vi ser i tidningar. Inte heller behöver hon vara någon typ av atlet eller ha massa vackra/coola/dyra kläder. Att lägga mer än 5-10 minuter på smink swooshar också över huvudet på de flesta heteromän.

    Det enda kravet jag regelmässigt hör från män är att raka sig under armarna och möjligen även benen. Resten är en onödig hets som verkligen inte gynnar kvinnor och som indirekt inte gynnar män. Vem vill ha någon som hela tiden är osäker på sitt utseende, och som lägger massa tid på detta istället för att vara en intressant person? Inte jag iaf. Inte de flesta män.

    Blir lite upprörd, om någon nu missar det.

    • Pelle: Fast jag vet inte jag, jag har nog aldrig haft så många beundrare och fått så mycket positiv uppmärksamhet från killar som när jag var blond och vägde sådär 46 kg på grund av hårdbantning, speciellt de gånger jag gick ut på krogen hårdsminkad och uppiffad. Utan kläder såg jag inte klok ut men med kläder hade jag platsat på vilken catwalk som helst, hade det där docklika utseendet som många undernärda tjejer får och som jag fortfarande kan komma på mig själv med att beundra ibland.

      Dock så är det ju givetvis inte bara killar/män som påverkar hetsen att vara snygg utan kvinnor/tjejer gör det minst lika mycket genom att exempelvis kommentera andra kvinnors utseende osv.

      • Exakt – nog är det mycket triggande mellan tjejer och kvinnor. Det är väl en anledning att jag inte gillar uttrycket patriarkatet när folk säger att kvinnor är “förtryckta” för det är lika ofta andra kvinnor som både av äkta och falsk hjälpsamhet kommer med välmenande råd hur man ska vara som tjej.

        Inte fasiken är det killar som har tittat ogillande på mig när jag inte har varit snyggt klädd någon gång, utan det har varit andra tjejer som lyft på ögonbrynen och delat en hånfull blick med en annan tjej.

      • Kanske för att det är killarna som brukar få skulden för “kraven på tjejer”, utseendehets o.s.v.

        Det skulle vara intressant att se hur ni tror att den omvända bilden ser ut.

    • Jag är ganska skeptisk till det där. Jag hör ofta påståenden i stil med det där, men samtidigt märker jag att jag får mer uppmärksamhet från män när jag ser mer traditionellt attraktiv ut.

      Jag tror inte den drivande kraften bakom alla de råd och uppmaningar kvinnor får angående sitt utseende är vad män tycker är attraktivt, snarare vad skönhetsindustrin tjänar pengar på, men självklart påverkas också män av dessa budskap.

      • Nu tänker jag såhär:

        Kan det vara så att en man som ser en kvinna som ansträngt sig för att se normativt snygg ut helt enkelt framstår som att hon är mer öppen för att få uppmärksamhet för sitt utseende? Att hon helt enkelt signalerar att “jag har gjort den här ansträngningen för att få din uppmärksamhet, så om du ger den till mig kommer den vara välkommen”?

        Till skillnad från om man går ut och ser ut som man gjorde när man gick upp i morse. Andra kanske fortfarande tycker att man ser både snygg och intressant ut, men man kanske inte ser ut som att man kommer uppskatta att få uppmärksamhet på samma vis?

        Kan någon man bekräfta eller skjuta ner den här teorin nu tack? Känns det lättare att gå fram till och ge uppmärksamhet till någon som ser ut som att hon gjort sig besvär med sitt utseende?

      • Jag vet inte, alltså. Min syster är konventionellt snygg och brukar få mycket uppmärksamhet från män, även om hon är osminkad och har på sig svettiga träningskläder. Å andra sidan kanske det har med utstrålning att göra också.

      • Eller, ja, nu lät det som om jag inte tror att det spelar någon roll alls. Det tror jag absolut att det gör, men jag tror inte att det är den fulla förklaringen.

      • Nej, det tror jag förstås inte heller, det är ju sällan det finns en enda vattentät förklaring till något.

      • Kommer osökt att tänka på när jag var ute med en tjej i som var vän till en kompis. Hon är den första jag upptäckt att hon opererat brösten. När hon gick ut så hade hon en mycket urringad blus och kort kjol. Jag har aldrig varit så omringad av en massa killer – och varit så osynlig. Problemet var att man märkte att killarna verkligen upplevde att det var fritt fram och gärna försökte “ratta hyllan” till och med. Själv skulle jag blivit mycket besvärad av det och gått, men hon tog det mer med ro och bara en viss irritation.

        Oavsett vart vi gick vände sig folk om efter henne. Men det jag noterade var att de killar som kom fram var av en typ som jag själv skulle springa åt andra hållet om de försökte umgås med mig.

        Personligen föredrar jag killar som man kan prata och skratta med. Jag kräver lite hjärna tillbaka. Så nog tror jag att kvinnor som visar att de är måna om sitt utseende får mer aktiv respons – men frågan är om mina blyga försiktiga killar som jag föredrar skulle vara intresserad av den typen? Jag blir lite “intimidated” av riktigt snygga killar och har svårt att umgås naturligt med dem. Jag kan beundra från håll – men det känns som allting handlar om deras utseende. Varför skulle detta underverk vilja prata med mig? Jag inbillar mig att även killar kan känna samma sak. Vad ska man prata med den här skönheten om?

      • Jag tror inte att det viktigaste är utseendet som sådant, utan hur det får kvinnan ifråga att känna sig och därmed bete sig. De som tror sig vara attraktiva söker ofta kontakt och uppmärksamhet, i alla fall i en ytlig form, medans de som inte känner sig attraktiva oftast visar det både genom att de t.ex. undviker ögonkontakt, har ett stelt undvikande kroppspråk o.s.v.
        De flesta män har trots allt en viss självbevarelsedrift och så j-vla skoj är det inte att bli dissad offentligt av någon som inte kan acceptera ett genuint intresse utan tror att att det bara beror på att man ser dem som ett enkelt ligg eller någon sorts välgörenhetsprojekt.

        Det som i alla fall jag och de män jag känner uppskattar är ett öppet intryck, dvs inte någon som ser ut att bara gå runt och vänta på någon att kunna dissa eller håna. Att någon är väldigt uppklädd, hårdsminkad och har en kreativ frisyr är snarare avskräckande, det är en individ man blir intresserad av, inte en docka. Det enkla och åtminstone hyfsat genuina är oftast mer attraktivt än det komplicerade och tillkonstlade.
        Klär man upp sig som en docka så signalerar man i princip att man vill bli behandlad som en stereotyp eller ett objekt, inte som individen man har dolt.

        En grej med “snygg” som jag har haft svårt att få fram när jag diskuterat detta med mina kvinnliga vänner tidigare är skillnaden mellan att vara snyggt klädd och sexuellt utmanande klädd, av någon anledning verkar dessa ses som samma sak iaf i sociala sammanhang, vilket varken jag eller mina manliga vänner förstår. Visst, att framhäva t.ex. brösten med en överdriven urringning eller tajta tröjor fungerar, det ger uppmärksamhet, men då är det också det som framhävs som blir fokus för uppmärksamheten, antingen specifikt brösten eller i form av sexuella attribut.

  2. Matilda, Lo, Pelle:

    Det här är faktiskt väldigt intressant, och nånting som jag reflekterat över i många andra sammanhang också: vi människor har en tendens att bry oss mer om världen som den utmålas för oss än världen som den faktiskt ser ut.

    Min 3-åring tillexempel har lärt sig av diverse tv, böcker och andra visuella intryck han får via illustrationer att flickor har långt hår och pojkar har kort – trots att hans farmor och två av hans fastrar har kort hår och hans enda morbror hade långt (fram till för några månader sedan). Så har han blivit lärd att man kan se skillnad på män och kvinnor, pojkar och flickor, trots att det inte är så människor i hans direkta omgivning ser ut.

    Jag arbetade vid ett tillfälle på en förskola med 6-åringar där en flicka en dag frågade mig vaför jag hade pojkkläder på mig (baggy shorts). Jag frågade henne hur man kunde se skillnad på pojk- och flickkläder, och när hon hade gett sin beskrivning (pojkar pösiga kläder, flickor tajta, pojkar mörka färger, flickor ljusa, pojkar kort hår, flickor långt) så kunde vi sätta oss på skolgården och tillsammans titta på den mångfald av utseenden som fanns bland både vuxna och barn – och där fanns allt, pojkar i rosa med hjärtan, flickor med kort hår och hockeytröjor. Den här flickan hade bara aldrig sett det, för det var inte så hon hade fått lära sig att världen såg ut.

    Jag tror det är samma med utseendehetsen och smalhetshetsen. Det spelar ingen roll om det finns en mängd, om det till och med är majoriteten, av heterokillar som inte föredrar trådsmala flickor med massor av smink och stora bröst – men det är så vi lär oss att vi bör se ut. Och vad verkligheten säger spelar mycket mindre roll då. Det är ibland representationerna av verkligheten som påverkar oss mest.

    • Jo, det är ju klart att det är så, men samtidigt så blir ju även män påverkade i vad de ska tycka är snyggt, även om alla sen kanske inte tycker precis likadant ändå.

      • Absolut. Och om inga män hade uppskattat den sortens utseende hade det ju inte gett någon som helst belöning, och förmodligen inte varit ett särskilt stort problem. Vi blir alla påverkade av det.

    • Eller det att eftersom alla är så snygga på tv så måste alla i verkligheten vara snygga. Vilket inte jag är och därför skäms jag.

      Det som är märkligt är att jag läser till sjuksköterska och har sett många nakna kroppar i alla möjliga former och ändå kan jag inte få in att min kropp också är tillåten. Fast det blir ju inte bättre av vissa elaka kommentarer. Men de har väl inte heller sett verkligheten för vad den är.

      Förresten, vissa patienter ber om ursäkt för att de inte har rakat benen, eller inte har duschat och luktar svett, eller inte borstat håret eller whatever. Där känner jag ett stort WTF?!, det är ju inte avgörande för deras vård direkt.

  3. Mh, mnja, hon vita i mitten “drunknar” i färgen, hon syns bättre i svart/vit.

    I Norge jobbar flera ungdomsparti-organisationer för att photoshoppade bilder ska märkas som “photoshoppad, inte äkta, denna bild är inte äkta och kan skada din självbild”, etc etc. Till och med reaktionära KrFU (Norges svar på Kristdemokraternas ungdomsorganisation) är med!
    http://www.aktivisme.no/

    När det gäller vad män/kvinnor gillar, detta handlar ju inte om en undersökning, och så använder reklamen dom damer som folk flest gillar. Nej, detta handlar om någon/några personer som tycker att “detta är mainstream fint, hon här säljer”.

    Jag tycker personligen att reklam inte är något vi behöver. Det handlar inte om ärlig information eller att hjälpa människor. Det handlar bara om att tjäna pengar, helst mer än man redan gör, och ännu lite mer.

    När det gäller vad som är snyggt; tänk på någon/några personer som varit viktiga för dig i livet när du var yngre. Vad tänker du på när det gäller denna/dessa personen/-erna? Utseende eller personlighet?
    Det är ju personlighet man tänker på och mins mest. Så är det generellt, utseende kan hjälpa en att bli lagt märke till, men personlighet är det en mins.

    Utsidan ger insidan en chans,
    insidan ger utsidan sin glans.

    • Absolut. Men när det handlar om ätstörningar så är det något annat som gäller, och det är inte alls kopplat svartvitt till medieframställningar eller verkligheten, men bekräftelsen kan man hämta från båda håll. Det här är inte min historia och jag ska inte försöka förklara vad hon som skrivit den (och godkänt illustrationen) hade för bakgrund, för det är väldigt personliga saker som ligger bakom och det går inte att generalisera kring orsakerna på det viset. Men genomgående är att dessa framställningar fungerar som “thinspiration” och matar det osunda beteendet.

      • Naaw. Hon har helt rätt.

        Andreas Nurbo, såg du den? *hojtar in till tråden i andra inlägget* Vi har VISST ansvar för hur andra människor uppfattar saker vi säger, och ord kan VISST såra. There you go. 😉

  4. Absolut i färg! Säger hon som bidragit med historien till denna bild 😉 Och Pelle Billing, det här handlar inte om vad “heterokillar vill ha” eller inte vill ha. Det här handlar om den utseende-hets som unga tjejer utsätts för via samhället i stort. Budskapen manifesterar sig på många olika sätt(media är en stor bov), och gör att många tjejer växer upp med mer eller mindre skev kroppsuppfattning. Att tippa över kanten och få ätstörningar är inte särskilt svårt, ens med de allra bästa förutsättningarna i bagaget, och ingen behöver ens märka det. Jag tror ingen av mina vänner fattade någonting om all ångest bakom ytan. Jag var ju snygg. Jag höll masken. Jag fick komplimanger. Och uppmärksamhet. Den bekräftelsen är svår att släppa när man väl har fått känna på den. Men som sagt. WTF?!

    • Men jag förstår inte. Om det inte handlar om vad heterokillar vill ha, vad handlade då uppmärksamheten om som var svår att släppa? Var det alltså uteslutande från kvinnor?

      • Nu ska vi se om jag kan förklara det här rätt:
        Ursprunget till vikthetsandet kommer sig inte av vad verkliga, reellt existerande heteromän i ens omgivning vill ha. Om det var det som styrde hur vi vill se ut skulle det här inte ens vara ett problem, eftersom heteromän vill ha alla möjliga sorters kvinnor med alla möjligt sorters utseenden.
        Men eftersom vi har en övergripande bild av hur en attraktiv kvinna “bör” se ut får också kvinnor som uppfyller dessa kriterier mer uppmärksamhet, av både män och kvinnor. Så bemötandet bekräftar att det osunda beteendet som ursprungligen inte hade något med verkligheten att göra är något bra, trots att det får en att må väldigt dåligt både psykiskt och fysiskt.

      • Bra formulerat Hannah 😉 Det är nog skillnad på vad heteromän vill ha och “vad normerna får oss att tro att heteromän vill ha”. Det finns säkert lika mycket felaktig mytbildning om “vad en heterokvinna vill ha” hos en man när det i själva verket är så att i verkligheten vill kvinnor ha alla möjliga sorters män med alla möjliga sorters utseenden och personligheter.

      • OK. En del klokare blir jag. Tack.
        Ganska olyckligt minst sagt att man inte får lära sig att uppfatta och uppskatta all den attraktion man får av motsatta könet med mindre än att man ska vara halvdöd av svält.
        Det känns också tröstlöst att begrunda hur annonstavlor av alla de slag ska kunna fyllas med litet mer hälsosamma ideal.
        Det går ju så sjukt bra att kränga produkter med utsvultna, photo shoppade kvinnor tyvärr.

  5. […] Jag fick det här snygga kollaget målat åt mig idag. Eller, inte åt mig, snarare åt projektet som den här bloggerskan håller på med. Temat är ”Mitt WTF-moment”, alltså något i stil med ”Mitt uppvaknande – varför jag blev engagerad i frågor som normer och genusfrågor”. Jag kände att jag ville bidra med min historia till detta projekt. […]

  6. Vem sätter standarden för snygg? Är krogensnygg målet? Man kan vara skogssnygg också. På ett erotiskt sätt kan tilläggas, och då är man tjockare. Man kan vara mammaledigsnygg också, det är inte alls krogensnygg men ganska sexigt på ett fertilt sätt. Är man krogensnygg och mammaledig är det nåt skumt. Man kan vara mammaledig och skogssnygg, utan att det är skumt. Däremot verkar gravidsnygg vara behäftat med närmast anorektiska ideal, nära krogensnygg fast utan cigg och alkohol. Dessutom förstärkt av en närmast perverst viktfokuserad mödravård. En bra sak då är att man bara behöver vara gravidsnygg i nio månader, sedan blir man automatiskt mammaledigsnygg.

  7. Att anorexi anses vara ett så stort problem(just för att det mest berör kvinnor) finner jag rätt absurt.

    75% av alla människor som tar livet av sig är ju män, och de förväntas inte bara hålla vikten, utan även vara vältränade, intelligenta, roliga, populära, samt framgångsrika.

    Att då säga “men tjejer måste vara smala” och fullständigt missa hur mycket värre det är för män, är bara så fel.

    • Nu var ju inte det här ett inlägg som var menat att visa att tjejer har det värst för att de ska vara smala, det var en illustration av en WTF-historia som jag hade fått skickad till mig.
      Och anorexia ÄR ett stort problem – för de som har det, män eller kvinnor. Just den här berättelsen kom dock från en kvinna, och därför är det ätstörningar ur en kvinnas perspektiv som är i fokus.
      Och därmed inte sagt att det skulle innebära att mäns problem med självmord per automatik ignoreras.

    • Trist att intressanta inlägg som dessa ofta reduceras till en tävling om vem som har det värst. Är det för att så många Genusnyttanhängare hittat hit nu på senare tid? Tjejers enda krav på sig är givetvis inte att “bara” vara smala och det finns, givetvis, problem som drabbar mest män, men detta inlägg handlade ju om ätstörningar. Ett annat inlägg kanske handlar om problem som främst män har. Inte måste väl tjejen bakom den här bloggen klargöra detta inför varje inlägg?

      • Susanne
        Är det inte att ta i att säga att tråden är reducerad till invändningar undrar en Hannah-anhängare?

        Men det är så klart som du säger annars. vh

  8. “Och därmed inte sagt att det skulle innebära att mäns problem med självmord per automatik ignoreras.”

    Hur mycket uppmärksamhet får det i media gentemot anorexia?

    Det är ingen slump att anorexia uppfattas som ett stort problem när man för höra om det i media i tid och otid. Att själmordsfrekvensen var så oerhört hög bland män, fick jag först höra när jag pratade med en läkare på mitt jobb, om folkhälsa(sen finns statistiken även på nätet).

    Då känner man inte direkt att “lika värde” appliceras på ens kön.

    • Det skrivs väl inte mycket om anorexia i media? Och om det skrivs om det betyder det ju inte att det blir mindre plats till problem som främst män har, eller hur? Att anorexia anses vara ett stort problem enbart för att det mest drabbar kvinnor stämmer väl inte riktigt heller. Bloggar(som förresten är nåt annat än media), som denna, är så klart fria att skriva hur mycket de vill om ätstörningar utan att för den skull behöva känna skuld över att de samtidigt inte skriver om självmord. Är du med på det, Andreas?

  9. “Bloggar(som förresten är nåt annat än media), som denna, är så klart fria att skriva hur mycket de vill om ätstörningar utan att för den skull behöva känna skuld över att de samtidigt inte skriver om självmord. Är du med på det, Andreas?”

    Om man skriver om aneroxia med vinkeln att det 1) är ett kvinnoproblem 2) orsakat av män och patriarkala strukturer, så känner jag mig förstås manad att motbevisa detta genom att konstatera att det egentligen är så att pressen är dubbel på män. De förväntas inte bara se bra ut, utan även ha resten av bagaget fullt också, så att säga.
    Ha självförtroende, tjäna pengar, osv. Och samtidigt ska de få höra i media, hur enkelt det är för dem, samt hur hemska de är och att de trycker ner kvinnor bara genom att vara.

    Själv var jag helt omedveten om att majoriteten av de som tog livet av sig var män, det enda median tog upp var hur svårt det var för tjejer, och det var det enda vi lärde oss i skolan.

    Först när jag började arbeta med läkare fick jag höra att 75% av de som tog livet av sig faktiskt var män. Det fick mig också att förstå att min egen situation inte var unik.

    Så tjejer, det är inget patriarkat ute efter er, ingen konstruktion riktade mot er, unga killar har det också svårt, nej faktiskt så har de ju det värre.

  10. Andreas: Obehandlad anorexia är, liksom depression, dödligt. Alltså inte lite små-ångest över att inte vara perfekt. Vad mer vill du ha på fötterna för att kunna klassa det som tillräckligt stort problem?

  11. “Andreas: Obehandlad anorexia är, liksom depression, dödligt. Alltså inte lite små-ångest över att inte vara perfekt. Vad mer vill du ha på fötterna för att kunna klassa det som tillräckligt stort problem?”

    Om 75% av alla som tar självmord av sig är unga män, och det talas mest om anorexia, samt “alvedon-flickor”(du kan inte ha undgått hur många artiklar som skrivit om dessa) så är det uppenbarligen en snedvridning i medialandskapet, eller så räknas inte en pojkes liv lika mycket som en flickas.

    Jag har t.ex. fått höra mycket om anorexia som liten, i tv och media, samt av föräldrar och vänner, men inte att män kunde ha det.

    Att killar led mycket av att de var tvugna att vara framgångsrika, vältränade, muskulösa, långa, populära, charmiga, rika, så till den grad att de tar livet av sig- Var något jag fick hör LÅNGT senare, och då först av en läkare på mitt nya jobb.

Svara