Underbar och älskad av alla

Det är bara att acceptera, antar jag. Oavsett vad man skriver, oavsett hur rationell man försöker vara, oavsett hur saklig och reflexiv och problematiserande och rättvis man anstränger sig för vara så kommer det ändå alltid vara så att någon fullkomligt avskyr det man uttrycker.

Och det enda sättet att komma undan detta är att ta ställning, stenhårt. Försöker man balansera på den reflekterande knivspetsen är man istället fullkomligt i obalans gentemot attacker från alla håll. Genom att tydligt välja sida i en eller annan konflikt har man iallafall de andra som står på samma sida som kan backa upp en när meningsmotståndarna kommer.

Meningsmotståndarna kommer! 

Så just nu exempelvis upplever jag detta “roliga”: Å ena sidan Pär Ström-anhängare som tycker att jag är orättvis och dum och dessutom inte välkomnar kritik av “feminism” som svar på min kritik av Ströms bok (för den där metadebatten åh håll den borta härifrån), å andra sidan Pär Ström-hatare som anser att jag är “genusgubbarnas lilla geisha” som lyfter upp hans bok och därmed är en kvinnoförrädare. Dessutom är jag tydligen kommunist, men den åsikten verkar vara genomgående från bägge dessa läger.

Givetvis har jag inte som mål att alla ska gilla det jag skriver. Det vore ju ganska dödsdömt (och tämligen tärande för själen). Självklart kan jag inte vara underbar och älskad av alla. Men jag har eventuellt som lägsta kriterium att skapa text som är förståelig. Och då menar jag elitistiskt nog inte att jag försöker skriva på “lätt svenska”, för det gör jag verkligen inte.

Men jag blir så fruktansvärt ledsen – på mig själv främst – när människor läser mina texter och inte förstår vad det är jag menar. Oavsett om de håller med mig eller ej.

Och jag kan höra min mest cyniska väns röst när han säger till mig att det bara är att acceptera att de flesta människor är idioter och komma över det, men jag fungerar inte så. Jag tycker inte att människor är idioter mer än i mina svartaste stunder – och de går ärligt talat över jävligt fort. Jag har eventuellt en allt för naiv tilltro till människors vilja att komma överens och förstå varandra. Jag är kanske bara dum.

Och än mer ledsen blir jag när jag anklagas för att ha en hemlig agenda, eller till och med för att vara köpt. Jag tycker att jag gör mitt allra bästa för att vara så ärlig och öppen som det bara går gällande mina intentioner, till och med i stunder när jag sitter och tänker att det här, det kan fan inte gynna mig på något sätt om jag skriver detta.

Känslan av att bli misstrodd är kanske den värsta av alla mina känslor. När folk tror att jag säger saker, gör saker, skriver saker – för att jag är en elak eller ond människa. När folk tror att jag vill någon något ont.

Det sårar mig så jävla hårt. Trots min stentuffa avatar.

Jag gör mitt bästa. Jag lovar.

59 Responses to Underbar och älskad av alla

  1. Jag läste vad du skrev och jag förstod. Jag tyckte att din analys var mycket bra och det vore ju konstigt om Pär Ström inte hade någon som helst poäng i det han skrev. Jag har full förståelse för de som driver mansfrågor, vad jag inte har förståelse för är att många försöker få det till att män är och alltid har varit det mest diskriminerade könet. Det blir så svårt att debattera när den åsikten förs fram.

    Jag tycker att du är bra och klok och försök att inte ta åt dig av folk som bara väljer att missförstå!

    • “vad jag inte har förståelse för är att många försöker få det till att män är och alltid har varit det mest diskriminerade könet” – Menar du bloggare eller random puckon? :p

      Min asikt nar det galler hela den diskussionen ar: Att mata lidande utifran vilken grupp man tillhor ar manniskofientligt! Lidande drabbar individer och det ar lika hemskt oavsett vilken grupp dessa individer tillhor. Att kvinnor varit diskriminerade ar lika sant som att man har varit det – men nar man borjar mata det utifran “vilket kon det ar mest synd om” da blir jag trott! :p

  2. Jag tycker att du uttrycker dig klart och tydligt och att du har en intressant och unik “vinkling” eller personlig inställning eller vad man ska säga. Just därför läser jag din blogg. Tyvärr blir det väl inte så att man kommenterar så mycket när man håller med. Ofta formulerar du något jag har tänkt, men på ett bättre sätt än jag skulle ha gjort, och då finns det ju inte så mycket att tillägga. Jag håller väl med om att många är “idioter” ” vill missförstå” etc. såtillvida att vissa människor inte är intresserade av att nyansera sin världsbild. Det är väl för ansträngande och otryggt. En tanke jag får är att detta handlar mycket om psykologi och personlighetstyper. Man har inte bara olika åsikter, utan helt olika sätt att se och uppfatta verkligheten, rent konkret alltså. Och då blir det svårt. Fortsätt som du gör, det är inte mycket mer du kan göra. Det uppskattas.

  3. Jag förstod också vad du menade (tror jag i alla fall).
    För mig har ju det alltid varit det jobbigaste med Pär Ström, att ha har massa bra saker att säga men sen så säger han också helt fruktansvärda grejer som jag aldrig kan ställa mig bakom.
    Så jag tyckte din analys var bra. Jag är själv osäker på vart jag står i frågan gällande könsneutral lagstiftning men jag tycker att det är viktigt och bra att det diskuteras.
    Tråkigt med personer som inte uppmuntrar till nyanser. Men Jag beundrar dig mycket och får ut mycket av att läsa din blogg!

  4. Jag tycker också du skriver fantastiskt. Jag vet inte hur många gånger jag läst både din och andras (ibland Pär Ströms) syn på samma sak och det känns i princip alltid som att det är du som lyckas lyfta fram flesta bra poänger och belysa saken från fler olika viktiga vinklar.

    Ganska ofta är det så att jag har en klar bild för mig vad jag tycker om något, men så läser jag dina inlägg och tänker till och omvärderar och får en bredare och mer nyanserad syn på saken.

    Hannah for jämställdhetsminister!

    Jag hoppas att du även tittar på Billings bok och skriver några tankar om den.

  5. Min upplevelse när jag snurrar runt bland bloggar och läser inlägg och kommentarer är att många läsare aldrig tycks bli nöjda. De kommenterar precis som om de känner bloggaren i fråga, precis som om de vet hur den personen är och vad hen tycker och tänker bara för att de har läst några texter som hen har lagt ut på nätet.

    Jag tycker väldigt mycket om din blogg och ditt sätt att skriva och jag tyckte att din recenstion av Ström-boken var väldigt intressant och bra. Det kommer alltid att finnas människor som blir förbannade vad man än skriver. Igår såg jag en jättearg kommentar på ett inlägg om ett recept på högrevsgryta.

    Skriv som DU vill! Du tillför mycket!

  6. Det är ingen hemlighet att jag beundrar det du gör.
    Och jag tror precis som Anna L att vi som helt enkelt håller med, är mindre benägna att kommentera, eftersom vår poäng redan har framförts på bästa sätt.

    Och så här är det ju ständigt i de flesta sammanhang. De som är arga och sura är mest benägna att höra av sig.
    Jag inser att den här sortens sporadiska uppmuntringar väger lätt i jämförelse med att faktiskt vara aktiv i kommentatorstråden och ta ställning i direkt dialog med de som har läst dig slarvigt. Men när jag kommer till en tråd och det redan finns 40-120 inlägg så vet jag inte var jag ska börja…

  7. Läste din text om Ströms bok och förstod! Tycker du är så jävla cool som vågar vara så pass nyanserad som du är. Strävar efter ett liknande förhållningssätt.

  8. Alltsedan jag hittade din blogg har jag följt den regelbundet… den är extremt välskriven, rolig, balanserad och analyserande, samtidigt som den försöker förstå människor. Alltså: Max IQ och EQ samtidigt! Jag för min del är väldigt mycket åt IQ-hållet, dvs rationalist, men jag försöker numera även förstå det emotionella i saker och ting. Även där hamnar man på någon slags knivsegg… det rationella tar inte bort det emotionella och vice versa.

    Men visst är det svårt att formulera sig i en blogg… jag själv tvekar ofta just för risken att bli missförstådd, och när jag väl gjort ett inlägg tycker jag ofta att det blev fel i alla fall.

    Jag analyserar av “tradition” alla åsikter kritiskt: Går de ihop logiskt? Vad saknas? Var klämmer skon EGENTLIGEN? Men tyvärr blir jag för negativ ibland… jag lovar att skärpa mig! Plus att bara skriva “jag håller med dig” när jag faktiskt gör det!

    Vad gäller knivspetsen så tycker jag att du gör ett väldigt bra jobb på den, trots att du inte vill vara på den… Stå på dig, Hannah!

  9. Om någon som inte känner dig får för sig att du är något du inte är så är det deras förlust.
    Vi som känner dig, älskar dig. Det säger väl en del?

    *kram*

  10. Men Hannah! Du driver ju min favoritblogg! Intressanta ämnen, välskriven, analyserande och den ger iaf mig ork och vilja att vara en bättre person. Jag vill oxå att vi ska förstå varandra! Jag blir liskom sådär lite lycklig av dina fina svar på kommentarer som får mig själv att vilja gå ner i brygga och svära på ryska. Det känns helt enkelt skönt att det finns lite bra människor här i världen!

  11. Jag tänker att det finns väldigt många svart/vita människor på alla sidor av politiken, men när det kommer till jämställdhetsfrågan så är de tydligaste svart/vita människorna dels de som tycker att Pär Ström är djävulen utsedd för att förstöra för alla kvinnor samt de som anser att feminismen är en ondskefull ideologi enbart till för att göra livet så surt som möjligt för män. Jag hoppas på att jag själv allt jämt rör mig bort från det svartvita ju äldre (och förhoppningsvis klokare) jag blir även om det vissa dagar är lätt att halka dit. Men jag glömmer ibland att många människor befinner sig där varje dag och kan inte ta sig ut, de är inte nöjda med ett debattinlägg som inte är 100% svart eller vitt, de är inte nöjda då deras egna världsbild av den andra sidan som ond inte bekräftas och de kommer att se alla typer av nyanserade förklaringar som att de går den motsatta sidans ärenden.

    I vilket fall som helst tycker jag att du ska se det som något bra att du inte tilltalar sådana typer av personer, och i stället är med och verkar för att göra debatten mer nyanserad bland oss andra.

  12. Det är något av ett dilemma som alla lärare möter, både de officiella och de inofficiella. Jag tänker sträcka mig så långt som att hävda att vissa är idioter och alltid kommer vara det, det är något jag verkligen inte tycker. Men alla är inte mottagliga för att lära sig eller för att förstå just för att de inte vill göra det. När det kommer till det så är det tyvärr inte så mycket en kan göra, annat än att försöka undvika att ta det som att det är en själv som gör fel. Något sådant kommer förstöra en i längden.
    För att dra till med något av en klyscha så är ditt bästa allt du någonsin kan göra. Så länge du försöker, vilket det är uppenbart för de flesta att du gör, så har du ingenting du behöver känna dig dålig över. Tvärtom har du all anledning att vara stolt över det du åstadkommer.

  13. Faktum är att jag kom till din blogg i dag (trots att jag har miljoner andra – enligt somliga oförstående – viktigare saker att göra) endast för att skriva att jag tyckte att din analys av Per Ströms bok var fullkomligt lysande! Men jag kommenterar här istället, för det verkar vara rätta platsen.

    Jag känner igen det där hopplösa mörkret när man skrivit något som man själv tycker är reflekterande och inbjudande snarare än dömande och kategoriserande och så finns det de där som bara inte kan läsa en text och se vad det står. Det är inte lätt att försöka försvara sig då. Inget hjälper ju.

    Men jag hoppas att du vet att vi är många som även i de fall vi kanske inte håller med (as if) kan se din poäng. Och jag skulle absolut inte vilja vara utan din blogg. Mitt liv är lite bättre sedan jag hittade dig (eller du hittade mig)!

  14. Skärp dig. Du är den överlägset mest neutralt analyserande och minst polariserade genusbloggare eller kanske tom person, jag känner till.

    Å andra sidan kanske du är det just för att du verkligen känner mycket och tänker mycket kring hur du uppfattas/tolkas. Det känns som att de flesta genusdebattörer istället stämplar oliktänkande som oupplysta och/eller korkade och därmed ignorerar deras kritik.

    Hur som, keep up the good work! Du är uppskattad!

  15. Det var den mest ambitiösa och dessutom nyanserade recensionen av “Mansförbjudet” som jag har läst. Håller med ovanstående skribenter om att du gör ett väldigt bra jobb och lyckas vara nyanserad i kontrast mot alla svartvita åsikter. Könsroller och genus är känsliga ämnen som berör många och det är modigt av dig att stå upp och navigera genom skitstormen. Kör hårt men var snäll mot dig själv!

  16. De gånger jag så brukar jag kritisera delar av dina texter, eller små detaljer. Kanske för att jag inte förstår, kanske för att jag inte håller med helt enkelt.

    Men du skall veta att för varje gång detta händer, så tycker jag att allt annat av det du skriver är grymt bra, lättförståligt och intressant. Problemet är väl att man aldrig skriver det. Som läsare (eller jag iaf) så kanske man tar det för givet. Trots att jag aldrig skulle varken orka eller vara intellektuellt kapapbel att uppbringa det du skriver på den här bloggen.

    Om du vill ha ett gott omdöme så är du faktiskt det närmaste jag har sett en grå nyans i den otroligt svartvita genusdebatten. Och ditt kommentarsfält är det enda givande (Både LD’s och Pär Ströms kommentatorer är en hop av ryggdunkare som går till blitzkrieg om man vågar kritisera något).

    Jag kan varken påstå att du är underbar eller älskad av mig eftersom jag inte känner dig, men du är iaf en otrolig intressant skribent och bloggerska 🙂

  17. Det finns ett par anledningar till att jag verkligen gillar att hänga här. Grundförutsättningen är att det är så tydligt att det är dina egna ord och reflektioner hela tiden, och inte bara massa floskler som “rätt sida” (vilken det nu är..) vill höra. Det märks att det ligger mycket eftertanke bakom, och att du inte är rädd, eller för stolt, för att hela tiden pröva dina egna åsikter.

    Det andra är att det är ett så skönt gäng i kommentarsfältet, och du har verkligen lyckats “fostra” fram en unikt respektfull och konstruktiv stämning må jag säga. Vilket jag tror går väldigt mycket hand i hand med det tidigare jag skrev. Det är som sagt inte bara massa ryggdunkningar, utan för det mesta känns det väldigt intressant och lärorikt att följa utvecklingen i kommentarerna. (Även om jag sällan skriver själv, då jag alltid tycker det jag skriver låter så himla plumpt. Det finns andra som uttrycker mina åsikter mycket bättre än jag gör själv 🙂 )

    Keep it up! (allihopa). Det är mycket uppskattat.

  18. Men det var helvete vad ni är fina. *torkar en rörd tår*

    Tack hörni. Verkligen verkligen tack. Jag hade visst glömt bort att fördelen med att försöka balansera också är att man kan få stöd från alla håll. <3

  19. Du är en av de mest inspirerande och vettiga personerna jag följer på internet (och i övrigt med) och det är just för att du är så otroligt nyanserad.
    Jag har precis samma problem som många andra som kommenterat innan, att jag inte kommenterar när jag bara håller med rakt av.. kanske borde börja med det? 🙂

  20. Jag läser allt du skriver med stor behållning, och tycker som många redan skrivit att dina texter är lätta att förstå och är nyanserade. Ofta sätter du fingret på vad jag känner men själv har svårt att uttrycka, och det är så himla härligt! Vissa personer skriver nog de osakliga/ hatiska/ provocerande/ inaktuella kommentarerna just för att de inte förstår/ inte har läst ordentligt / har läst men inte håller med och kan inte på ett civiliserat sätt uttrycka detta eller för att de helt enkelt inte vill förstå eller vara trevliga.
    Men det kan du för bövelen inte göra något åt. Det är inte heller ditt ansvar. Så ha inte skuldkänslor för det, likväl som du kritiskt granskar och förbättra dina texter har en kommentator i en blogg även ett ansvar för det de skriver.

    Dock finns dessa ovannämnda personer som kommenterar, och de gör mig jävligt less också. Säkerligen är det många fler som irriterar sig och mår dåligt över att de helt kan ta över och även hoppa på andra som kommer med konstruktiva inlägg. Jag tycker du har gjort vad du kan vad gäller att skriva vilka “regler” som du vill ska tas hänsyn till. Dessutom svarar du på kommentarer och försöker hålla ordning, till skillnad från vissa jämställdistiska bloggar där hysteri råder. Cred till dig för det!!!
    Sen kan jag och de andra medhållarna bli bättre på att ge den positiva feedback du förtjänar!
    storkram på dig!

  21. Jag älskar din blogg och jag älskar att du är försöker manövrera fram mer försiktigt. Texter där intentionen är att uppröra finns ju ca överallt annars, motsatsen tycker jag det är härligt att vi får här!

  22. Hannah vågar tänka själv. Återupprepar inte samma invanda mantra utan funderar, reflekterar och kan ta intryck. Oavsett om det handlar om utseendebekräftelse, våldtäkt mot män i krigszoner i Afrika eller mangaserier så finns en egen nyanserad åsikt. Förmågan och viljan att balansera på den reflekterande knivspetsen och våga se komplexiteten, när andra vill förenkla, är det som jag gillar bäst.

    Det för svårt att göra sig förstådd om mottagaren inte vill förstå.

  23. Mjo, ibland önskar jag att folk mer tog till sig av Blais Pascals gamla visdomsord (återkallat på ett ungefär från minnet och med mer modern formulering (hen) så dissa mig inte ifall det inte blir helt rätt);

    Om du (med fördel) vill visa att du anser att någon har fel. Börja alltid med att försöka se ifrån den personens perspektiv, för ifrån den vinkeln är det oftast sant. Säg så till denne och visa sedan från vilken synvinkel den har fel. För ingen bör bli uppröd för att hen inte kan se allt. Där emot verkar det som vår oförmåga att se allt gör oss så rädda för att ha fel utifrån vårt eget perspektiv (så till den grad att vi förhidras att se andra).

    Ok kanske inte helt rätt men ungefär så – jag tolkade det – i alla fall (och det är från hans Pensées kap 1 om jag inte missminer mig). Tror det ligger något där i… dock så är det väll lättare sagt än gjort… men jag tycker du verkar göra ett bra försök ändå så fortsätt med det…

  24. Hannah!

    Du behöver nog inte mina betydelselösa ord, men även jag tycker att du (precis som Pelle Billing) oftast anstränger dig att vara saklig och försöker ge en balanserad bild av det du skriver om.

    Sedan delar vi inte alltid synsätt och särskilt då inte när det gäller den kollektivistiska synen med alla dessa “normer”, “strukturer” och “maktordningar” som tydligen ska påverka alla individerna i samhället mer än vad som formellt står i lagboken och hur myndigheterna formellt agerar gentemot individerna.

    Det fråntar dock inte att du har lyckats skapa en bra blogg, med många intressanta inlägg och med ett diskussionklimat där många trivs även om de inte har samma åsikter. Keep up the good work!

    • Hej Medborgare X!

      Nu kanske det här verkar lite konstigt att jag skriver det här, eftersom vi så gott som aldrig håller med varandra utan tvärtom kan bli rätt sura på varandra, men jag tycker inte att du behöver se dig själv eller dina ord som betydelselösa, så jag hoppas verkligen inte att du känner dig så. Alla är vi viktiga på något sätt =)

      Ta hand om dig och ha en bra kväll =)

      Kram från auuus

  25. Hannah,
    jag tror att en stor del av kritiken kommer just av att andra reagerar precis som du och även “by proxy” när du kritiserar Pär Ström. Det han gör är ju på sätt och vis att stå upp mot den misstro mot män som länge präglat jämställdhetsdebatten.
    Han kan inte skriva en bok om sina känslor eller andra mäns känslor av att bli misstrodda, diskriminerade och anklagade och få något praktiskt resultat eftersom alla, inte minst kvinnor helt enkelt skiter i det, dvs värderar mäns känslor mycket lägre än kvinnors. Det han kan göra, som tillåts inom könsrollen om du så vill, är att räkna upp fakta efter fakta och visa att det gått överstyr på det sättet istället. Visst hade det varit bra om det hade räckt att visa en A4 med formell diskriminering i lagstiftningen, men min erfarenhet (och jag gissar även Pär Ströms) är att det inte räcker trots att det borde vara uppenbart för alla. Det man måste göra är att visa att det inte handlar om enskilda isolerade fall ( som bortförklaras som olycksfall i arbetet ung.) utan att problemet är omfattande och systematiskt. Att det inte bara är någon enstaka man här och där som drabbas (och som kan antas få skylla sig själv).
    När du då t.ex. går ut och ungefär skriver att han inte får lyfta fram den systematiska aktiva diskrimineringen av män (du kallar det bjuda in kvinnor, men i praktiken handlar det inte om att bjuda in fler kvinnor utan om att utesluta män), så tar du i princip ställning för den tidigare jämställdhetsdebatten och retoriken där vilka medel som helst (dvs allt från känsloretorik, utnyttjande av den kvinnliga könsrollens offerstatus till mörkande av fakta, manipulerad statistik och rena lögner) sågs som legio för att lyfta fram diskriminering av kvinnor/kvinnors utsatthet och problem medans män skulle hålla käften.

    Ja, det gör ont att ständigt bli misstrodd och ses som ond eller elak i alla sammanhang oavsett hur mycket man försöker eller hur ärlig och öppen man är. Och det gör ont att inte ens få prata om det…

    • Käraste En annan Andreas. Om Pär Ström hade skrivit en bok om sina känslor hade jag beställt en hel hög av dem. Men det gör han inte. Han har inte skrivit en bok om mäns känslor av att bli misstrodda Hade han gjort det, just det, hade han fått ett helt annat gehör, det kan jag lova dig. Men det är klart, hade han gjort det hade du kanske anklagat honom för att använda “känsloretorik” och då kanske det inte hade räknats lika mycket? Vad vet jag.

      Det jag vet är detta: Bara för att man låtsas ha en rationell ton innebär det inte att man är saklig.

      Och jag vet även detta: Bara för att jag tar ställning emot Ströms retorik tar jag INTE per automatik ställning FÖR något annat. Jag inbillar mig att du är rätt smart, även om jag har dig på listan även människor som måste godkännas innan de publiceras (och det ar varit få inlägg jag behövt radera så tack för övrigt för att du håller dig till mina regler), men att tro att detta är ett nollsummespel där ett kritiserande av den ena sidan innebär ett fullständigt accepterande av den andra sidan är faktiskt INTE så smart.

      Men snälla, prata om det. Gärna här. Var bara inte så svartvit.

      • Hannah!

        Nu har jag inte hunnit läsa Mansförbjudet ännu, men som jag har förstått av andra som läst den så räknar den ganska torrt upp område efter område där det finns formella skillnader i hur män och kvinnor behandlas i lagen och i myndigheters agerande. Vad skulle inte vara objektivt och sakligt i det? Ja visst, du har hittat vissa anomalier som “broderskap” och “pojkflickor/flickpojkar”, men det kan knappast vara en betydande del av boken.

        Du tycker, om jag förstår dig rätt, att Pär Ström skulle reflektera mer om anledningen till varför det finns formella skillnader i lagen och i myndigheternas agerande. Och du tycker nu också att Pär Ström skulle beskriva mer av vad han “känner”. Inget av det kan dock sägas vara speciellt objektivt. Både försök till förklaringar på varför det ser ut som det gör och hur enskilda personer (män som kvinnor) känner kommer att vara subjektiva och präglade av personens bakgrund/erfarenheter/åsikter/ideologi/etc. Varför skulle subjektiva färgade berättelser vara viktigare och ett bättre sätt att argumentera än torrt objektiva och sakliga texter?

        Är det bara jag? Men det låter som att du föredrar en “kvinnlig norm” när det gäller HUR man argumenterar.

      • Är inte detta redan besvarat?

        Bara för att man låtsas ha en rationell ton innebär det inte att man är saklig.

      • PeterO!

        Du har helt rätt i att bara för att man har en rationell ton innebär det inte att man är saklig, än mindre om man “låtsas ha en rationell ton”. Men då infinner sig också omedelbart frågan på vilket sätt Pär Ström skulle “låtsas ha en rationell ton” i sin bok Mansförbjudet? Och än mer på vilket sätt Pär Ström inte skulle vara saklig?

        Och om nu att rada upp objektiva fakta som visar på formella skillnader mellan könen i lagar, förordningar och myndigheters agerande INTE skulle vara sakligt, på vilket sätt skulle då subjektiva beskrivningar av hur enskilda personer känner vara mer rationellt och mer sakligt? Hur skulle subjektiva beskrivningar av “normer”, “strukturer” och “maktordningar” vara mer rationellt och mer sakligt?

      • Det du uttrycker är olika synsätt och uppfattningar. Jag kan respektera och förstå att någon inte tycker som jag, det innebär inte att åsikten eller upplevelsen i sig är fel. Vissa tycker blått är finare än rött – andra tvärtom.

        Du upplever att Pär Ström radar upp hårda objektiva fakta. Någon annan upplever att det inte är HELA sanningen utan en bild av helheten. Varför inte bara ha förståelse för det och inte debattera vilken upplevelse som är den sanna.

      • (Nu är jag bajsfull, men jag ska försöka att hålla mig inom ramarna.)

        @PeterO, i all välmening
        Vad är då poängen? Jag har en ungefärlig ståndpunkt i allt detta, men jag vill inte vara sämre än att jag kan ändra mig om jag får skäl att göra det. Mitt enda intresse är att Sverige ska vara ett land där alla människor ska må så bra som möjligt, och att detta i slutändan ska leda till en bättre värld.

        Säg att det nu är jag som tycker att jorden är platt. Varför skulle jag inte vilja läsa Medborgare X’s argumentation för varför den är rund? Ska vi bara enas om att vi har olika åsikter?

        Det här konsensussökandet tycker jag är ganska kontraproduktivt medans debatten i sig är det som är konstruktivt. Även om debattanterna inte kommer överens, så är det nog en hel hop bland åhörarna som får lite mer att tänka på och reflektera över i sina egna bryderier.

        Återigen så tycker jag väldigt mycket om Hannah’s blogg för just hennes ärliga intentioner och debattklimatet hon har skapat. Jag är personligen lagd åt Ström/Billing-hållet, men jag är inte nöjd med att välja sida. Jag vill veta mer. Jag vill vara en så bra människa jag kan vara, och jag vill veta varför.

        Vänligen! / Björn

      • Asså.. “ärliga intentioner”.. betyder det ens något?

        Jag menade nog “uppriktiga engagemang och intresse” eller något i den stilen..

      • Hannah,
        du är också EN person och med en inställning som förhållandevis är väldigt ovanlig, vilket är anledningen till att jag bryr mig om att skriva här.
        Jag tvivlar inte ett dugg på att du och säkert några tusen personer till hade läst om Pär Ström skrivit en bok om sina känslor istället, men det hade fortfarande inte hänt ett dugg och om inte Ström redan hade börjat med att skriva på det sättet han gör så hade den antagligen inte lästs av mer än en tiondel eller hundradel av dessa.

        Nej, en rationell ton innebär inte automatiskt att man är saklig, lika lite som att känsloretorik innebär att det finns några verkliga känslor, eller anledning till dem, bakom, det är i båda fallen retorik. Ström är inte mer saklig för att han räknar upp fakta, men inte heller mindre. Det finns inte mindre anledning att räkna upp alla dessa fall av diskriminering än det finns att orera sida upp och sida ner om sin känsla av att vara diskriminerad eller räkna upp alla värderande ord eller uttryck man kan komma på om den känslan. Nej, känsloretorik är inte nödvändigtvis sämre heller, det är bara en retorik som män generellt har svårare att få gehör för, precis som kvinnor har svårare att få gehör för den torra sakretoriken som Ström använder sig av i det här fallet.
        Det kan också vara värt att notera här att en av de saker som Ström har fått mest kritik för är just när han närmar sig känsloretoriken (dvs när han vänder på oftast feministisk retorik) och då går han inte ens speciellt långt på den vägen.

        Vilken åsikt du “egentligen” har om tidigare retorik i debatten är inte heller poängen utan hur kritiken av Ströms retorik uppfattas på samma nivå som som du uppfattar en misstro mot dina syften. Den uppfattningen behöver inte ha någon objektiv grund.

        Det skulle för övrigt vara intressant att veta varför jag är på den listan, jag kan just nu inte minnas att du raderat något av mina inlägg, men jag kanske har missat något.

    • “Det man måste göra är att visa att det inte handlar om enskilda isolerade fall ( som bortförklaras som olycksfall i arbetet ung.) utan att problemet är omfattande och systematiskt. Att det inte bara är någon enstaka man här och där som drabbas (och som kan antas få skylla sig själv).”

      Haller helt med pa detta! Har varit med om orakneligt manga diskussioner dar man ger exempel pa exempel pa exempel… och sen far man ett “men det ar mer synd om kvinnor” som axiomatiskt ar bevis for att man inte ar missgynnade och, utan exempel, ar ett bevis for att det ar mer synd om kvinnor (som om vem det ar mest synd om vore ett bra argument).

  26. Jag måste instämma i tidigare kommentatörers lovprisande av denna blogg. När det gäller att skriva intressanta och förnuftiga inlägg så har du verkligen lyclats, så nog är du underbar och älskad, allt.

    När det gäller påhopp från alla håll, så brukade jag också bli det förr i världen, när jag var en resonabel, reflexiv, problematiserande och rättvis person.

    Min hypotes om detta är att för många människor är diskussioner endast ett socialt spel: vad som sägs är i sig inte intressant, utan endast vilken gruppering man tillhör. Så om man råkar säga något som med god vilja kan tolkas som att man t.ex. är djurvän så kommer alla som tillhör en djurhatande umgängeskrets att verbalt angripa en, inte för att de egentligen bryr sig om ens utsaga, utan för att deras grupptillhörighet stärks av detta.

    • Det har gjorts studier om det där du skriver om på slutet och det är generellt så att om du talar om något ämne så tror folk att du är för det du talar om. Det tycks även gälla* om den som talar uttryckligen medelar att den inte är för utan t ex enbart försöker förklara en position. Något man ochså kan märka här på bloggen ibland.

      * Även om det inte är lika genrellt som om man inte säger något.

  27. @Hanna

    Jag tänker inte instämma i berömet över din recension (däremot är bloggen din ofta riktigt bra).

    Du fokuserar på exemplet om förskolor. Det är väldigt illa valt. Anledningen till att män praktiskt taget inte finns i förskolan är att man på 90-talet drev ut männen med fasansfulla beskyllningar om pedofili. Än idag får t.ex manlig personal på sina håll inte byta barns blöjor (vem har dessa groteska sexuella fantasier, egentligen?). För att parallellen till mansdominerade yrken ska fungera måste du i sådana fall peka på ett yrke från vilket kvinnorna aktivt fördrivits med hemska beskyllningar. Kan du nämna ett enda?

    Min poäng här är inte att arbetsmarknaden tidigare skulle ha varit öppen för kvinnor (det har den inte varit), utan min poäng är att det inte hänt att kvinnor fördrivts från något yrke där de tidigare varit verksamma. Därför håller inte ditt argument. Män saknas i förskolan därför att de fördrivts, inte för att de saknar förebilder.

    Sedan kan jag tycka att det inom vissa yrkesområden finns behov av att bägge könen är väl representerade, t.ex. lärare. Däremot ser jag ingen poäng i att könsfördelningen ska vara jämn i brandförsvaret. Inte heller bland sjuksköterskor. Det här betyder förstås inte att man inte skulle kunna göra yrket attraktivare för det mindre representerade könet, men den samhälleliga betydelsen av en jämn könsfördelning är inte så stor.

    Det som många (män och kvinnor) reagerar på är dock inte positiva kampanjer, utan ren diskriminering av män, t.ex. genom systematisk betygsdiskriminering mot pojkar, favoriserande av kvinnor inom universitet trots sämre meriter etc.

    Den här biten tar du inte upp i din övervägande negativa recension av Ströms bok. Inte heller kopplar du i ovanstående inlägg ihop de påhopp du råkat ut för med den systematiska hatkampanj i media som Ström råkat ut för. De härstammar dock från samma håll och de har en agenda. För om Ström skulle vara helt ute i det blå, varför så starka reaktioner?

    • För om Ström skulle vara helt ute i det blå, varför så starka reaktioner?

      Det där påminner om en sak jag en gång hörde sägas om Sarah Palin (när hon precis blivit McCains tänkta vise-president): vänstern är rädda för henne för att hon är kompetent. Vilket jag tyckte var rätt underhållande med tanke på att vänsterfolk allmänt såg henne som ett riktigt ärkespån. Det som skrämde vänstern var att hon, trots att hon inte verkade fatta någonting om hur man driver politik på ett sätt som främjar en nation så var hon skitpoppis. Det som skrämde var hur högt folk jublade när hon hävde ut sig absurditet efter absurditet.

      Lite samma sak gäller Pär Ström. Problemet är inte att han har bra argument utan att det är såpass många som inte ser igenom hans argumenten trots att de för det mesta är rätt sämmiga,

      Sen ser jag medias reaktioner mot Pär som väldigt frustrerande, då de som får debattera mot Pär i allmänhet är ungefär lika dåliga som han är.

      • o.O
        jaså?
        Ny regel? Hannah, är “la” slang för kram här numera?

        Då bev det massor av kramar!

        Förresten, NÅGON måste ju ge tecken på att ha fattat min “sång”!

      • Ähm, den fick mig osökt att tänka på en viss Orup-låt som gått närmast på repeat i radion det senaste…

      • Och det vore mig ju naturligtvis helt främmande att ens antyda att “sången” kanske inte var helt uppenbar…

      • Tillräckligt uppenbar för att kunna räknas ut om du inte är helt främmande till den komponent i inlägget den refererar till.

      • Fast vilket inlägg…

        Vad skulle det förresten vara för fel med massor med kramar? I brist på bättre tycker jag att det är en utmärkt tolkning. Funkar alltid… 🙂

      • … Den refererar till det här inlägget… Som kommentaren var skriven för.. Scrolla bara upp till toppen.

        Ja kramar fungerar alltid. Men referensen ger extra-poäng.

      • Jo, det var bara svårt att se om det var det ursprungliga eller ett steg in eller om du bara missat reply som jag gör då och då.

        Jag kan tyvärr inte se någon som tydligt passar in på både lala lala och texten, så inga extra-poäng för mig. Däremot finns det ju en hel del som passar in på olika delar i texten.

        Återkom gärna med facit 🙂 när du väntat ut resten.

  28. Jag säger som Gina Dirawi sa i en intervju i Kupé – när hon blev ombedd av andra människor att berätta om hur det är att vara muslim och folk inte verkade fatta: de vill inte förstå, hur mycket man än förklarar. Så hon slutade förklara.

    Kör ditt rejs bara och skit i tröga idioter som inte “förstår”. De vill inte förstå, de är inte mottagliga och inte värd tiden å tänka på ens.

    • Jag säger som 3:e generations-invandrarna jag har varit ute med ikväll.. “Det är helt sjukt.. ni svenskar får inte ens ha en åsikt om invandring längre”

  29. Du är nog uppskattad av de flesta från båda sidorna i alla fall, och det borde vara det enda som räknas. För övrigt bara jag fullkomligt älskar din bild på meningsmotståndare 😀

Svara