Stöd Genusfotografen

Minns ni Genusfotografen, Tomas Gunnarsson, och inlägget om vattenslangsbilderna? Bildreportaget med den kvinnliga mästerkocken Louise Johansson, ståendes barfota i ett kök med en söt klänning på, tvättandes sina fötter i handfatet, drickandes vatten ur en slang? Vilket ni alltså inte längre kan se i ovan länkade inlägg, och förklaring till detta följer nedan.

Men det är klart ni minns. Vi hade ju alla väldigt olika uppfattning om det hela. Vissa av oss höll med Genusfotografen om att bilderna på Louise Johansson var tröttsamma och stereotypa och att han hade en poäng i att kvinnor mycket oftare än män porträtteras som lekfulla flickor snarare än kompetenta yrkesmänniskor – även när det är just som yrkesutövare de ska illustreras. Andra tyckte att det överhuvudtaget inte var porrnarrativ med kvinnor som dricker vatten ur kranar. Spelar egentligen ingen roll, för poängen nu är inte om det var sexism eller ej.

Poängen är att nu har det här hänt. Sammanfattat:

Fotografen till bilderna Stefan Jellhedens agentur, Spectacular Studios, med dess ägare Eric Legge i spetsen, kontaktade juristen och självutnämnde Bildombudsmannen Staffan Teste, och jag låter Hanna Fridén förklara resten:

Kort därefter fick Gunnarsson ett krav på sig att betala nästan 25.000 kronor till Spectacular Studios, ta bort samtliga faksimiler från sin blogg som rörde rapportaget samt att radera fotografens namn för annars skulle det tas till rättegång. Teste hänvisade till en dom i hovrätten där en studentförening blivit dömd för upphovsrättsbrott för att de, i en kritisk text gentemot ett företag, också använt en bild för att stärka sin kritik. De dömdes, och varför då?

Bara för att det skedde på internet, och inte i tryckt media. I domen står det klart och tydligt att detta skulle varit fullt acceptabelt om kritiken, orden och bilden fanns på ett papper – Men inte ute på en site. Då var det ett lagbrott.

Och detta är den första av sakerna som är problematisk. Att vi har en lagstiftning som gör skillnad på papperstryckt media och web när det gäller kritiska texter om bilder.

I lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk står det följande:

23 § Offentliggjorda konstverk får återges
1. i anslutning till texten i en vetenskaplig framställning som inte framställts i förvärvssyfte,
2. i anslutning till texten i en kritisk framställning, dock inte i digital form och
3. i en tidning eller tidskrift i samband med en redogörelse för en dagshändelse, dock inte om verket har skapats för att återges i en sådan publikation.

Vad är detta? Varför? Varför inte i digital form? Det här är så enormt märkligt. Det är en lag som jag inte ser något som helst syfte med, och den kan ha enorma konsekvenser om den börjar tillämpas mer, vilket Hanna Fridén också påpekar:

Tänk på alla mindre nyhetsmedier där ute, alla bloggar, alla ideella föreningar. Samtliga ideella föreningar jag arbetat med genom mitt liv som behandlar ätstörningar- och skönhetsideal kan sättas i ekonomisk konkurs på grund av den här luckan. Ska det verkligen vara så? Är det verkligen okej att företag som Spectacular Studios, med Eric Legge i spetsen, ska kunna hota kritiker till tystnad? Tomas Gunnarsson har tagit bort bilderna i sitt inlägg samt avlägsnat fotografens namn. Han har också betalat in en summa på 15.000 till byrån Spectacular Studios och har hotats med rättsliga åtgärdar. Varför då?

För att han tyckte att det var tråkigt att kvinnor alltid framställdes på ett helt annorlunda vis än vad män gör i yrkessammanhang. Jag tycker att han har rätt att uttrycka och förklara den åsikten.

Och här kommer vi så in på den andra saken som är problematisk, nämligen att det inte verkar som att Legge och co egentligen är speciellt arga över att Gunnarsson använt bilderna. Det de är arga över är “genusmaffian”. De är arga över att de inte kan få fortsätta producera könsstereotypa bilder med sexuella undertoner utan att det ska komma någon petig jävel och poängtera detta. Läs gärna mer inne hos Genusfotografen för skärmdumpar av Legges facebookutspel och de kommentarer han skickat.

Kritik mot vad det än må vara måste få lov att existera i ett demokratiskt samhälle. Även på internet. Speciellt om den är saklig. Det skapar nämligen diskussion. Det skapar utveckling.

Att vi har en lag som gör det möjligt för de som inte gillar kritiken att avkräva kritikern 15 000 kronor för otillåtet publicerade bilder – enbart för att de publicerades digitalt – är absurt. Det är inte okey.

Så det är dags för lite solidaritet.

Min vän Ulf Andersson startade igår en insamling där man kan donera pengar till Genusfotografens bot. När summan av 15 000 kronor är uppnådd kommer hela beloppet överlämnas till Gunnarsson som varit tvungen att låna pengar för att kunna betala, och insamlingen kommer avslutas. Sedan igår har vi tillsammans lyckats få ihop över 9000 kronor. Det är mindre än 6000 kronor kvar.

De tycker jag att ni ska vara med och skrapa ihop. Oavsett vad ni tycker om Genusfotografen, om könsstereotypa framställningar, om ifall det är sexism eller ej, om upphovsrätten – det är inte poängen.

Poängen är att vi måste gemensamt arbeta för att individer som vill kritisera olika fenomen i digital form måste ha samma rättigheter och skyldigheter som de med tillgång till etablerade pappersmedia. Annars har vi ett elitistiskt och odemokratiskt samhälle där folkets röster blir överkörda av de med makt och pengar.

Och det, mina vänner, är inte den sortens demokrati vi behöver. Det är faktiskt inte alls demokrati.

Det är översitteri med stöd i lagen.

 

Läs även Feministbiblioteket, Sanne Skriver, Patrik Kronqvist och Emanuel Karlsten.

44 Responses to Stöd Genusfotografen

  1. Jösses sicket trams från början till slut.

    1. Tramsiga fotografier
    2. Tramsig kritik mot fotografierna
    3. Om möjligt ännu mer tramsigt att stämma Genusfotografen

    Och så toppar vi allt detta med en idiotisk lag…

    Trams!

  2. Håller med Björn2: tramsiga fotografier; tramsig kritik mot fotografierna, tramsigt stämma.

    Lagen är rubbad, varför ska det vara undantag för digital form? Självklart ska han ha rätt att både kritisera och visa bilderna.

    Vad gäller sakfrågan så anser jag att genusfotografen (och en del andra) nedvärderar Louise. För fan, hon är vuxen och har väl rätt att göra som hon vill utan att någon genusfeminist ska trycka ner henne och förminska hennes val.

    • Fast det där var inte sakfrågan. Det var frågan jag sa att vi skulle lämna därhän. Dessutom är det mig veterligen ingen som har kritiserat Louise för att hon ställde upp på sådana bilder. Det är själva fenomenet som diskuterats.

    • “Lagen är rubbad, varför ska det vara undantag för digital form? Självklart ska han ha rätt att både kritisera och visa bilderna.”

      Den enda anledningen jag kan komma på är kvalitetsförlusten en eventuell scan från en papperstidning innebär, medans en digital publicering i princip kan vara t ex en .jpg i full upplösning/kvalitet som vem som helst kan spara ner, skriva ut och hänga upp på väggen, t ex.
      Jag tycker ändå att det är trams. Även om jag tycker att det stormar ordentligt i Genusfotografens vattenglas, så tycker jag att dennes rätt till kritisk granskning är viktig att värna om. Det är oroväckande när man vill tysta kritik istället för att föra en diskussion om det.

      Är mitt antagande korrekt, så vore det väldigt enkelt att lägga till ett krav om “förvanskning” av fotot man publicerar för att stävja upphovsrättspaniken.

      • Herrejävlar.. Nu har jag läst igenom Genusfotografens rapportering av händelseförloppet, och jag står här och baxnar en smula.
        Gött att han fick ekonomiskt stöd från allmänheten så fort.

        Den där lagen borde ses över å det snaraste…

      • Den där lagen borde ses över å det snaraste…

        Det här är något jag tror de flesta intresserade av det här ämnesområdet håller med om, oavsett vad de tycker om Genusfotografens inlägg ifråga. Att kräva någon på pengar för upphovsrättsbrott när det man egentligen är sur på är vad personen säger skulle de flesta gå med på är fel.

        *Hoppas på att få uppleva lite konsensus för en gångs skull.*

  3. Håller med Björn2. Inte minst efter den numera berömda varmkorven i Simrishamn. Det är en märklig indignition och kränkthet av nästintill religiösa proportioner.

  4. Jag har inte sett de aktuella bilderna (utom en), men blir ändå lite lätt trött på upprördheten. Det stämmer kanske att de är “stereotypa” och “tramsiga”, vad vet jag, men den kvinnliga kocken ifråga ställde ju ändå upp på dem från början. Vart tog hennes ansvar vägen? Kanske var det rentav så att hon trodde att hon skulle tjäna på att den typen av bilder av henne publicerades? Lite mera “eye-catching” kanske, och bra för karriären, än en mera strikt yrkesmässig hållning?

    Sen klagas det ofta på att “män minsann alltid porträtteras som kompetenta yrkesmänniskor” i sina yrkesroller, men ingen funderar på om detta verkligen är vad män alltid vill göra? Är inte utrymmet för män i detta avseende egentligen snävare än för kvinnor, precis som det är när det gäller hur män ska klä sig eller på annat sätt smycka (och sminka…) sig?

    Jag tycker också man kan bemöda sig om att tänka på att det som verkar anses vara sexuellt attraktivt för kvinnor, när det gäller män, är just kompetens, förmåga och status relativt andra män (gärna också att de är uniformsbeklädda på något sätt), så är det egentligen inte lika mycket en uppvisning av “sex appeal” när det gäller “en professionell man med hög status i sin yrkesroll”, som när en kvinna låter sig framställas enligt schemat “lekfull flicka”? Jag tycker att det kan vara värt att fundera över, när det ska avgöras vem som är mest “offer” i sammanhanget.

    *
    Sen, angående korv-debaklet i Simrishamn… Hade det varit okej om de också hade haft en annan bild med en mustaschprydd mun i samma pose? Jag menar både kvinnor och män tycker ju om varmkorv, och somliga kanske är alldeles särskilt förtjusta i dem, så att de vill pussa dem? Eller är det alla sexuella referenser i det offentliga som ska bannlysas? I så fall: Vart är feministerna och genusfolket på väg egentligen? Är det bara Gudrun Schyman som ska få tala om “sex efter sextio” i det offentliga, som nyligen i RFSUs regi i Almedalen?

    *

    (Samtidigt, i Afghanistan:

    “Avrättningen skedde en timme från huvudstaden Kabul, i Parwanprovinsen, enligt provinsens guvernör Basir Salangi.

    – När jag såg videon blundade jag. Kvinnan var inte skyldig, talibanerna är skyldiga, sa han till Reuters.

    Enligt honom hade två talibanska befälhavare en sexuell relation med kvinnan, antingen romantisk eller genom våldtäkt. För att avsluta en dispyt dem emellan bestämde de sig för att tortera kvinnan och sedan avrätta henne.”

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15093429.ab

    Men vem bryr sig? Vi har ju varmkorv, röda läppar och kvinnliga kockar i media att diskutera.)

    • Jag gillar dig, John. Men att dra upp argumentet “kolla i Afghanistan” så fort något kritiseras på hemmaplan är inte fint.

      Sen kan jag ju märka att ni allihop har ett behov av att snacka om korv och sexualisering, så låt mig skriva ett eget inlägg på det ämnet istället.

      • Hannah:
        “Jag gillar dig, John. Men att dra upp argumentet “kolla i Afghanistan” så fort något kritiseras på hemmaplan är inte fint.”

        Säg det till Gudrun Schyman, Hannah. Jag är inte den förste…

        …”På partikongressen 2002 höll Schyman ett uppmärksammat tal om bland annat mäns förtryck av kvinnor som kom att kallas Talibantalet, sedan hon sagt att samma normer, samma strukturer och samma mönster finns i såväl talibanernas Afghanistan som i Sverige.

        http://sv.wikipedia.org/wiki/Gudrun_Schyman

        Men det är inget riktigt klockrent argument, det kan jag hålla med dig om.

        Däremot undrar jag om det inte snarast är feministerna, mera än svenska män, som mera liknar talibanerna, i alla fall i sin strävan efter ett helt avsexualiserat offentligt rum. Jag menar, vad händer när all offentlig information, kultur och reklam är “genuscertifierad” och kysk nog enligt Schyman & Co. Kommer då inte de tjejer och kvinnor som fortfarande vill klä sig lite “kvinnligt”, eller mera erotiskt utmanande, sättas under feministernas lupp? Kanske dags då för lite feministiska klädkoder för det offentliga rummet (med rekommendationer om lämpliga kjol- och byxlängder etc), för både män och kvinnor, så det inte blir så “könsstereotypt” eller “sexuellt”? En ny “progressiv” lag kanske, som Sverige sen kan sprida över världen, och som StaGePo, Statliga GenusPolisen (efter Tanja Bergkvists idé), kan se till att den efterlevs? Eller varför inte bara införa Sharia-lag och Sharia-polis rakt av, med en gång, som i Indonesien, allt för att motverka att enskilda “oupplysta systrar”, och kanske en och annan snubbe, bidrar till “sexualiseringen av det offentliga rummet” alldeles på egen hand:

        http://www.youtube.com/watch?v=_Dxlk_OWb-c

        Men nu har jag visst dragit in Indonesien i diskussionen också… Aj då! Men ja, jag är trött på den här diskussionen. Så in i bänken trött. Och om vi nu ändå skippar Afghanistan-argumentet – har du, eller någon annan, något att säga om det andra jag skrev här ovan?

      • Säg det till Gudrun Schyman, Hannah. Jag är inte den förste…

        Fast ditt argument var “ignorera Sverige och titta i Afghanistan istället” medan Gudruns (grovt förenklat) var “Sverige är som Afghanistan”.

      • Übereil:
        “Fast ditt argument var “ignorera Sverige och titta i Afghanistan istället” medan Gudruns (grovt förenklat) var “Sverige är som Afghanistan”.”

        Ja, Übereil, jag tycker att det är en skillnad på att publicera ett reportage med bilder, som det i ombordtidningen Xpress (publicerat med den kvinnliga kockens samtycke), eller att annonsera för korv på det sätt som gjordes i Simrishamn, och att tortera och avrätta en ung kvinna för otrohet, för att de två män som varit med henne inte kunde komma överens sinsemellan. Jag tycker att det går att sätta de olika sakerna i perspektiv och att det är en skillnad mellan dem, medan Gudrun uppenbarligen inte ser det så.

        Däremot menar jag inte att Afghanska män skulle vara för evigt dömda att bete sig på det här sättet, eller att svenska män är för evigt vaccinerade mot ett sådant beteende heller, men upprördheten runt de två svenska “skandalerna”, relativt tystnaden runt den afghanska dito, har provocerat mig. Det är förvisso svårare, mera komplext och krävande, att ta sig an det som talibanerna gör i Afghanistan, än att attackera en korvgubbe i Simrishamn, men behovet av att hitta en syndabock att offra verkar åtminstone vara något som feministerna i Simrishamn delar med talibanerna i Parwanprovinsen i Afghanistan. Och i det avseendet har ju båda varit “framgångsrika”. :-I

      • Har du en källa på att Gudrun Schyman eller andra feminister tycker att situationen här är likvärdig den i Afghanistan?

      • auuus:
        “Har du en källa på att Gudrun Schyman eller andra feminister tycker att situationen här är likvärdig den i Afghanistan?”

        Inte mer än den jag redan givit ovan:

        “…”På partikongressen 2002 höll Schyman ett uppmärksammat tal om bland annat mäns förtryck av kvinnor som kom att kallas Talibantalet, sedan hon sagt att samma normer, samma strukturer och samma mönster finns i såväl talibanernas Afghanistan som i Sverige.

        http://sv.wikipedia.org/wiki/Gudrun_Schyman

      • “Kravet på förändringar och förbättringar finns alltså på många områden. Men just nu tänker jag uppehålla mig en stund vid det krav på förändring som växer ur det mest universella förtrycket av dem alla. Det förtryck som går djupare in i kropp och identitet än något annat; det som är äldre än klassamhället och som bestått över klassamhällenas konvulsioner, det förtryck som format och präglat varje klassamhälle och anpassat det till sina villkor: kvinnoförtrycket.

        Det tar sig många uttryck. Diskrimineringen och kränkningarna ser olika ut beroende på var vi befinner oss. Men det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige.”

        Där är hela stycket. Det hon sa var inte att det ser likadant ut i Sverige och Afghanistan utan att det är samma sorts förtryck; nämligen kvinnoförtryck. Hon sa innan att diskrimineringen och kränkningarna ser olika ut, men det är fortfarande kvinnoförtryck.

      • auuus,
        Orkar inte svara mer än med dessa citat, från girlwriteswhat’s videoklipp, angående “kvinnors underordning”:

        (19:59-20:47):
        “Things like life expectancy, health, reproductive agency, none of that really matters to feminists, at least in so far as how these issues have ever affected men, but these are all areas where women were and are objectively better of than men, all the way through.

        While nearly every female human, who lived to adulthood, managed to pass on their genes, only half as many men did. Women have always lived longer than men, because society had more concern for their safety and wellbeing. And from the time researchers began measuring happiness, until the 1970s, women were consistenly at least twice as satisfied with their lives, as men were.

        Imagine, a truly oppressed class, living longer happier lives than their oppressors… When the fuck has that ever happened?”

        (23:46-24:36):
        “In typical denial of anything resembling science, feminists have never once considered how dependent men were on womens reproductive capability, when it came to passing on copies of genes, which is kind of the entire point of being av living organism, if any of you guys were wondering… And how that utter dependence has actually left twice as many men as women, in the evolutionary trash heap.

        And they certainly haven’t bothered to consider that because twice as many women have managed to pass on their genes, women have had twice the power over millenia to shape the inherent traites of males, than men had to shape the traites common to women. The vast majority of men throughout history, have been exactly what women chose and needed them to be…”

        http://www.youtube.com/watch?v=PqEeCCuFFO8

      • Men nu byter du ju ämne helt. Jag har överhuvudtaget inte yttrat mig om huruvida Schyman har rätt eller inte, och jag är inte intresserad av att ta den diskussionen med dig.

        Det jag säger är att Schyman inte har sagt att situationerna i Sverige och Afghanistan är likvärdiga, något som du påstod. Huruvida hon har rätt eller inte om att kvinnor är förtryckta är irrelevant, hon har fortfarande inte sagt det du sade att hon sagt, vilket var det jag kritiserade.

  5. Bra inlägg! Helt sjukt att lagen ser ut så där. Bra initiativ av din vän med insamlingen också, och väldigt imponerande och upplyftande att den har gått så bra, så fort. Gissar att det hjälpte en del att du länkade till den härifrån. 🙂

    • Jamen det har ju varit helt otroligt! 21 timmar efter att Ulf frågade om jag ville kolla så donationsknappen fungerade hade vi nått 15 000! 😀

  6. Alltså, jag fullkomligt älskar uppärksamheten som detta får. Varför? Jo, för att det berör. Folk blir engagerade- på båda sidor och diskusisoner startas. Folk vill veta bakgrunden och oavsett ställningstagande där, så kommer detta ut i media och DET är viktigt. Det är viktigt att det finns en debatt om censur och om genus. Det är ju två olika dilemman som möts i detta fall och folk har, och får ha, olika åsikter i fallen. Men jag har otroligt svårt att förstå dem som inte själva (vill) “förstår” genusfotografens agenda. För mig är det så fullkomligt uppenbart vart han vill nå, och jag tycker det är jävligt synd att det ska tystas på detta vis och jag tycker det är jävligt tråkigt att han skall få så mycket kritik, och att det skall ske på ett så nedrans fult sätt- endast för att tysta genusdiskussionen. Det gör bara att det mer och mer går upp för mig hur förbannat mycket diskussionen behövs och att VI därute som delar värderingarna inte får ge upp, utan fortsätta kämpa, trots att det gång efter annan försöks tystas ned av motståndarna. Det är så himla synd att genusdiskussionen har fått en sådan tråkig stämpel att den i mångas ögon inte ens existerar- eller ännu värre, inte ens är värd att diskutera. Och framför allt- att genusproblematiken inte får kritiseras. DÅ undrar en ju vart demokratin är på väg…

    Jag blev varm i hjärtat när jag fick veta att insamlingen nått sitt mål, men misströstar för att jag själv inte hann bidraga. Nästa gång så.. för det blir en nästa gång. Det är jag tyvärr övertygad om

  7. Jag är helt mållös. Utan att lägga några värderingar i just Genusfotografens budskap (för oinsatt i detta fall) så är jag också trött på att i alla fall vissa andra på ytterkanten dragit genuset alldeles för långt, men att man inte ens har rätt att kritisera vad man själv upplever kvinnoförnedrande utan att rättshaverister försöker fälla en med paragrafrytteri gör mig direkt spyfärdig. Det är bra att du upplyser mig om skamfläckarna inom min egen rörelse, jag ska se till att Spectacular Studios inte får fritt spelrum på Billings blogg. Snacka om självmål till vår belastning. Synd att Pelle Billing tagit semester under sommaren, annars hade jag kunnat pusha för att han skulle kunna passa på och markera mot våra högerextremister.

    • Joakim,
      Hur menar du att Spectacular Studios är kopplade till Pelle Billings blogg, “jämställdismen”, “Jämställdhet 2.0” eller din “egen rörelse”? Vad har de med jämställdismen att göra, och på vad sätt skulle deras beteende vara ett “självmål” för Billing med flera av “oss”? Och vad menar du med att de är “högerextremister”?

      Jag tar inte ställning för dem, jag bara undrar vad du menar.

      • Mansrörelsen är en väldigt löst sammansatt rörelse. Jag syftade bland annat på deras kommentarer om genusmaffian som även delas av flera av oss andra, inklusive mig själv. De har för närvarande ingen koppling till Billings blogg, men om de någonsin får inflytande där från någon som inte känner till deras fulspel eller själva börjar delta i kommentarsfälten för att skaffa sig inflytande kommer jag se till att det inte blir långvarigt. Högerextremism är så pass militant antifeminism att man är beredd att gå till domstol för att tysta sina meningsmotståndare genom paragrafrytteri. Vänsterextremism är det motsatta.

      • Joakim:
        “De har för närvarande ingen koppling till Billings blogg, men om de någonsin får inflytande där från någon som inte känner till deras fulspel eller själva börjar delta i kommentarsfälten för att skaffa sig inflytande kommer jag se till att det inte blir långvarigt.”

        Yttrandefrihet? (Som ju upprör när det gäller “Genusfotografen”).

        Pelle Billings blogg? Eller din?

      • Jag kan inte hindra någon från att delta i Billings kommentarsfält, men jag kommer definitivt att motarbeta dem och försöka frysa ut dem om de någonsin hittar dit. Se till att vända alla andra mot dem så att de inte känner sig välkomna. Det skall komma till varje jämställdists vetskap hur mycket de skadat vårat rykte, för jag tror verkligen inte att många av oss på allvar försvarar dem.

  8. Jaja, men rymmer inte den här historien en lite komisk poäng ändå?

    “Genusfotografen” kritiserar publiceringen av ett antal bilder i Xpress, för att de är “tröttsamma och könsstereotypa” (Hannahs ord), men sen blir han uppenbarligen sur, när han inte får publicera dem själv, på sin egen blogg… Jag kan inte annat än tycka att det är lite ironiskt och kul. 🙂 Men det kanske jag är ensam om.

    Sen, om man skall bli lite allvarligare, tycker jag att det upprörda talet om yttrandefrihet klingar lite falskt i det här fallet, eftersom hela idén bakom “Genusfotografen” ju är att brännmärka, stigmatisera och hindra framtida publiceringar av sådant som inte faller Genusfotografen själv på läppen, i genushänseende. Om Genusfotografen själv stod för yttrandefrihet rakt igenom, kanske jag skulle kunna engagera mig i fallet, men det gör han ju inte och därför orkar jag inte bry mig för hans sak.

    • Genusfotografen kan ha en lite väl hätsk ton, men att dra in domstol genom paragrafrytteri, det är skamligt, sunkigt och inte jämförbart med något Genusfotografen skrivit.

    • Om man publicerar bilder som inte faller Genusfotografen på läppen så straffas man genom att Genusfotografen berättar hur dom man är.

      Om man publicerar bilder som inte faller Bildombudsmannen på läppen så straffas man genom att bli stämd i domsol. Om man ignorerar domstolens resultat kan resultatet bli att man hamnar i fängelse.

      Genusfotografens hot är alltså hot om att använda sina mänskliga rättigheter (uttrycka sin åsikt) medan Bildombudsmannens hot är i förlängningen hot om våld. Ser du skillnaden?

      • D.B.,
        Det vore förstås bra om det fanns tydliga och rimligt konsekventa regler för hur man fick använda andras bilder, kanske genom att försämra kvalitéten eller liknande, och det vore förstås bra om detta också gällde digitala bilder på nätet.

        Sen tycker jag ändå att ditt resonemang inte är helt rättvisande.

        Hur man får använda andras bilder är ju idag faktiskt reglerat i lag, så det finns väl egentligen ingen absolut “mänsklig rättighet” att obegränsat få använda andras bilder hur som helst. Kanske skulle det vara så, för demokratins skull, men så är det ju i alla fall inte nu, vilket man kan gilla eller inte gilla.

        Sen driver Genusfotografen en opinionsbildande verksamhet, där syftet är att vissa typer av bilder inte ska publiceras. De som ändå skulle vilja publicera sådana bilder, får väl då också sina mänskliga rättigheter kränkta, eller hur? Förutom de direkta försöken till utfrysning och social stigmatisering, ligger det väl dessutom även i Genusfotografens verksamhet hot om lagstiftning och straff (eller “våld”), vid horisonten. Jag menar att skillnaden alltså inte är så stor, mellan vad Genusfotografen och Bildombudsmannen gör – båda vill de facto ta bort och censurera bilder. Motiven och (de tillgängliga) metoderna är inte desamma, men båda syftar ändå till att begränsa yttrandefriheten.

        Jag reagerar också på när du skriver att …”Genusfotografen berättar hur dom man är”. Så är det inte. Genusfotografen berättar om hur han tycker att “dom” är. Genusfotografen har inte monopol på sanningen, och om begreppet mänskliga rättigheter ska vara värt något, måste väl fler kunna få uttrycka sig i ord och bild, även om Genusfotografen eller någon annan inte tycker på samma sätt?

      • Jag tycker att det är anmärkningsvärt hur du med så hög affinitet kan uttala dig om Genusfotografens syfte med sin sida och med sin verksamhet. Har du lust att backa upp dina uttalanden om att Genusfotografen vill hindra publicering av vissa bilder? Är att kritisera och problematisera samma sak som att vilja förbjuda och censurera?

      • Hannah:
        “Har du lust att backa upp dina uttalanden om att Genusfotografen vill hindra publicering av vissa bilder?”

        Det kan jag inte göra. Jag har i dagsläget ingen sådan information, och orkar inte heller leta reda på den, om den nu finns. Mitt resonemang ovan grundar sig mera på min uppfattning om hur den feministiska rörelsen velat få igenom sina värderingar i politiken och samhället, där lagstiftning varit en viktig del, som jag ser det. Detta är en svaghet i mitt resonemang, som jag kan vidgå, och kanske har jag dragit förhastade slutsatser i detta specifika fall. Att Genusfotografen bedriver ett opinionsbildande arbete torde väl ändå stå klart, och syftet torde väl också vara att bilder som publiceras ska vara mera “genussmarta”, med Genusfotografens språkbruk. Men hur långt han är beredd att gå för att nå sitt mål, och vilka metoder han tycker vore legitima, det vet jag inte, det medges.

        Hannah, igen:
        “Är att kritisera och problematisera samma sak som att vilja förbjuda och censurera?”

        Nej, det är det förstås inte. Kritik och problematisering är en del av det demokratiska samtalet, som givetvis bör ha tillgång till ett så stort utrymme (och möjligheter att referera till andra) som möjligt.

      • Yttrandefriheten är en mänsklig rättighet oavsett vad lagstiftningen säger. Att lagen straffar folk som utnyttjar sin yttrandefrihet visar att lagen har fel, inte att folk som utnyttjar sin yttrandefrihet har gjort fel.

        Om jag publicerar en sexistisk bild och Genusfotografen säger att jag inte borde ha gjort det, så har jag inte fått min mänskliga rättighet kränkt, eftersom Genusfotografens yttrande inte hindrar mig. Ej heller har min yttrandefrihet kränkts om Genusfotografen säger åt alla han träffar att sluta umgås med mig, eftersom min rätt att yttra mig fritt inte innefattar någon rätt att tvinga folk att umgås med mig. Endast om Genusfotografen slår mig i huvudet med en lagbok har min yttrandefrihet kränkts. Så om Genusfotografen inför en lag, eller övertygar politiker att göra det, som förbjuder bilder han finner sexistiska så är han av samma skrot och korn som Bildombudsmannen, men inte förr.

      • D.B.,
        jag är beredd att lägga ner den här diskussionen. Läs gärna mitt svar till Hannah ovan. Kanske har jag som sagt varit förhastad i vissa delar, men vill du ändå fortsätta diskussionen, ger jag dig ett par av mina reaktioner på det du skrivit nu sist:

        Du skriver:
        “Yttrandefriheten är en mänsklig rättighet oavsett vad lagstiftningen säger. Att lagen straffar folk som utnyttjar sin yttrandefrihet visar att lagen har fel, inte att folk som utnyttjar sin yttrandefrihet har gjort fel.”

        Ska jag förstå det så att du menar att det inte finns några legitima skäl att begränsa någons rätt att använda andras bilder, texter, musik, filmer etc, med hänvisning till upphovsrätten? Det Genusfotografen själv skrivit står ju, så vitt jag förstått, kvar i hans blogginlägg, men bilderna är borta, eftersom han enligt nuvarande lag tydligen inte fått använda dem. Hans egna yttranden verkar dock inte ha varit hotade (möjligen med undantag av någon namnpublicering – vilket verkar konstigt, ja). Upphovsrätten borde antagligen moderniseras och reformeras grundligt, till förmån för yttrandefriheten och det demokratiska samtalet, men det är väl heller inte rimligt att människor som producerar sådant upphovsrättsskyddat material idag, alltid skall göra det helt utan ersättning, eller?

        Du skriver också:
        …”Endast om Genusfotografen slår mig i huvudet med en lagbok har min yttrandefrihet kränkts. Så om Genusfotografen inför en lag, eller övertygar politiker att göra det, som förbjuder bilder han finner sexistiska så är han av samma skrot och korn som Bildombudsmannen, men inte förr.”

        Tiden får väl utvisa det. :-I

  9. Jag kan hålla med om att lagen är ganska knäpp och det är inte den enda, men om man kallar sig fotograf, borde man inte ha lite koll på sådana frågor då? Eller är upphovsrätt på bilder bara något som pöbeln ska bry sig om?

    • Borde och borde. Jag har snackat med ett antal fotografer, sådana som arbetat professionellt i många många år, som inte hade en aning om den där lilla texten i paragraf 23. Har hört att den skrevs in 2009 men har inte orkat kolla källan på det påståendet. Något du kan göra?

  10. Jäkla synd att jag befinner mig mitt i ett glapp mellan studiemedel och lön just nu, och därför lever på förskottslön och brödsmulor, annars hade jag fanimej donerat en så saftig summa jag kunnat. Jesus fucking christ!

    Tycker det är märkligt också att det tenderar att bli så mycket upprörda röster över “självcensur” när t ex Comedy Central valde att censurera en hel del grejer i ett South Park-avsnitt (vilket gav kraft åt International Draw Muhammed Day) och att detta kränker yttrandefriheten när vi har LAGAR som kränker yttrandefriheten än mer. FFS, det här är ju bara löjligt.

  11. Så här säger kocken idag:

    “Appropå själva bilderna hänvisar hon till fotografen Stefan Jellheden.
    – Han var den erfarne och konstnärlige fotograf som Arlanda Xpress hade anlitat för att försöka göra något extravagant i den vanligtvis sterila restaurangköksmiljön. Själv var jag då bilderna togs helt ny i situationen och förlitade mig på fotografens erfarenhet och kunnande.
    Samtidigt ångrar hon att hon ställde upp på bilderna.
    – Så här ett år senare med det jag lärt mig och med de erfarenheter jag fått, så skulle jag agerat annorlunda.”

    Alltså är det idag bara Spectacular Studios som framhärdar.
    Om det är svårt att förstå att bildserien är minst sagt konstig, så tänk er fotograf Jellheden skoja till det på samma sätt med Lallerstedt för att göra något “extravagant i den sterila restaurangmiljön”. Det är en löjlig tanke och att göra detta med någon annan kock, även om det är en ung, kvinnlig dito, är lika löjlig.

    Att bilderna ändå togs säger en del om Jellheden och Spectacular Studios.

Svara