Söndagskrönika: Män som hatar män

Jag har lite svårt att bestämma mig för vilket tonläge jag ska lägga mig i när jag skriver krönikor. På bloggen får jag ju skriva precis som jag vill, lägga ut texten, analysera, krångla till det, eller bara skriva något meningslöst om vad jag har ätit till middag (om jag nu skulle få för mig att göra en sådan sak). Vad tycker ni? Får man ta ut svängarna i krönikor och vara lite mer provocerande på färre tecken (det är ju inte debattartiklar precis) eller ska man ändå försöka hålla sig sådär torr och saklig?

Nåväl, i tema med mina tidigare krönikor “Kvinnor är inte kvinnor längre” samt “Kvinnor som hatar kvinnor” kan ni idag läsa “Män som hatar män“.

Varsågoda. God söndag och så vidare.

29 Responses to Söndagskrönika: Män som hatar män

  1. Jag tycker du skrev jättebra!
    Det är såhär manliga problem ska läggas upp, helt raka, ärliga, utan att försöka använda det som ett argument mot kvinnliga problem eller privilegier. Mycket fint!

    • De är alla sammankopplade så vad menar du att problemet med de andra framställningarna skulle vara?
      Det är ju inte precis så att manliga problem bara är manliga utan någon som helst påverkan från kvinnliga problem, kvinnliga privilegier o.s.v.. De är inte heller nödvändigtvis bara eller ens huvudsakligen kvinnliga eller manliga problem, även om de ofta framställs som om det vore fallet. Problemen kommer väl när man bara pratar om dem som argument mot kvinnliga problem eller privilegier, inte att också prata om dem i den aspekten.

  2. Är det avdelningen för fortsatt urvattning av ordet “hat” eller? Är även du en del av den processen, göra orden oanvändbara. Kvinnohat, näthat etc. Att tycka annorlunda om något och våga säga det är numera ett uttryck för hat tydligen.

    “Vi måste tänka på vad vi reproducerar för sanningar. Och vad de gör med oss och vår uppfattning om män” Precis, att uttrycka en åsikt som avviker från den vänster-feministiska normen, “vi som tänker rätt” är inte hat.

    • Vet inte riktigt vad jag ska svara här. Jag tycker att både Vinterbergs och Ryanair-VD’ns uttalanden är starkt misandriska, men det uttrycket kanske bara fungerar när uttalanden om mäns inkompetens sägs av feminister?

      • Jag tror det bara handlar om missförstånd här. Hannah pratar nog om ett mer psykologiskt form av hat, den typen vårt undermedvetna styrs av, medan Fender har i åtanke den mer bokstavliga benämningen av riktat, dock okontrollerbar ilska.

  3. Ja du tycker det och då där det ett uttryck för “män som hatar män” eller “män som hatar kvinnor”, “kvinnohat” eller “näthat”, det blir fel redan i rubriken, dit med en ettikett, “män som hatar män”.
    Misandrin står du själv för.

    • Tips: tryck på “reply” längst ned till vänster på inlägget du vill svara på så blir det enklare att navigera.

      Sedan tänker jag att det faktiskt ÄR möjligt att läsa rubriken i kontext med de övriga rubrikerna. Men det gör du ju som du vill med förstås.

    • Tycker rubriken blir bra. Förstod direkt vad det skulle handla om. Och! har aldrig sett den kombon förut, faktiskt. Män hatar kvinnor, kvinnor hatar kvinnor, kvinnor hatar män.

    • “Misandrin står du själv för.”

      Du får gärna förklara vad Hannah sagt som du anser är misandriskt, för jag förstår inte.

      • I kombination med rubriken blir lätt intrycket att det är män som förtrycker män, att det är mäns fel att att de möts av (och har) de här attityderna och att kvinnor inte har något som helst ansvar.
        Har man läst här ett tag så förstår man vad Hannah menar, men det är nog inte uppenbart annars.

      • Lätt och lätt. Själv tycker jag det är jättetydligt att artikeln angriper idén om att det bara är kvinnor som står för sånt här. Det hade jag säkerligen tyckt även innan jag började läsa här.

        Så det krävs att vissa andra förutsättningar är på plats innan rubriken lätt kan missuppfattas. Jag undrar vilka dessa förutsättningar är.

      • Tror inte för ett ögonblick att Fender hade reagerat om rubriken varit “Kvinnor som hatar män” och tagit upp exempel på kvinnor som uttalat sig på exakt samma sätt som männen i krönikan. Problemet med Fender och andra mer agitatoriska kommentatorer är att de inte är nöjda innan någon skriver att alla mäns problem skall och bör skyllas på kvinnor och/eller feminister.

        Att jag nu har skrivit en krönika som lyfter upp en del av de mycket specifika, existerande och orättvisa reglement som finns i förhållande till män&barn på ett vis som inte tvingar någon (utom Fender) att bli defensiv och aggressiv, just för att jag verkligen vill upplysa om detta och eventuellt kunna bidra till en förändring – tolkas nu som att jag tycker att det enbart är män som förtrycker män?

        Jeez. Tur att jag inte har som agenda att stryka varenda människa medhårs utan faktiskt funderar jävligt mycket över hur det går att nå de icke redan frälsta, så att säga. Hur det är möjligt att lyfta de VIKTIGA frågorna över de ideologiska och politiska barriärerna. Inte för att jag lyckas alla gånger, men just här är jag faktiskt väldigt nöjd.

      • Välkommen till en annan del av verkligheten…

        Ja, givetvis är det ett problem och har varit det länge.
        Agitatorisk retorik är väl mer regel än undantag i den här debatten och du råkade sticka ut hakan tillräckligt för att drabbas av den.
        Jag kan gissa att Fender inte är helt obekant med den situationen heller.

      • Han kommer inte få chansen att förklara sig för eftersom jag är en PK-häxa som vill tysta alla med o-pk-åsikter har jag placerat honom (?) bland de vars kommentarer måste godkännas av mig innan de blir publicerade, och jag känner mig rätt (cen)sur för tillfället, så det blir nog inte inom kort som det händer. >=)

      • När krönikorna delas upp på det sättet så ökar risken. Jag tror att du kom lite för nära och blandades ihop med den radikalfeministiska retoriken om att det (bara) är män som förtrycker kvinnor och sig själva.

        Jämför t.ex. med hur många feminister uppfattade det när Pär Ström inte helgarderade sig med alla motsvarande “kvinnofrågor” i sina blogginlägg.

  4. Att det finns män som hatar män är vi nog överens om, men O´Leary är väl mest fördomsfull och egocentrerad, dvs projicerar sig själv på alla män. Visst kan det leda till hat, men jag skulle nog inte säga att det är hat. Misandri/misogyni/sexism behöver inte heller handla om hat, det går alldeles utmärkt att se ner på andra grupper och ha starka (även negativa) fördomar om dem utan att hata dem.

    De verkliga männen som hatar män finns väl snarare i grupper som t.ex. VKM som tar varje chans att angripa andra män pga deras kön och de åsikter som VKM-männens fördomar leder dem att tro att de andra männen måste ha. På det sättet är liknelsen i kvinnor som hatar kvinnor bättre.

    Dvs, jag tror att poängen går fram bättre utan att prata om hat, de flesta är ganska trötta på alla varianter på att “män hatar” baserat på alla möjliga märkliga tolkningar och retoriska eller propagandarelaterade överdrifter. Det blir inte att ta ut svängarna utan mer att snäva in dem ännu mer, det finns inget nytt eller uppseendeväckande i att säga att män hatar något, det är snarare den numera rådande fördomen att män hatar allt och alla.

    • I övrigt tycker jag att krönikan är en bra beskrivning på samhällsbilden som möter män, men männen som hatar män visar sig/yttrar sig oftare på andra sätt.

  5. Hej Hannah! Väldigt bra krönika! Har läst din blogg ett tag men aldrig kommenterat här. Nu känner jag att jag bara inte kan låta bli! Vill säga att jag gillar dig skarpt, trots att du och jag nog är olika på många sätt. Jag har t ex en kristen tro och det kanske inte är så vanligt bland dina läsare. Känner mig i alla fall som en lite udda fågel här… en som gömmer sig i buskarna, haha. Men jag vill åtminstone kika fram och säga att jag verkligen uppskattar dig som skribent! Jag delar inte alla dina synsätt, men även när jag inte håller med dig så brukar jag tycka att du är uppfriskande. Du får mig liksom att tänka ett steg längre och jag har lärt mig en hel del. Tack för det! : )

    Så. Nu smiter jag tillbaka till mitt gömställe och fortsätter läsa och fundera… ; )

  6. En varm gymnastiksal med en grupp människor som tränat i tjugo minuter och just börjat transpirera i sina inte så rena träningskläder, i en sal där en grupp människor timmen innan gjort exakt samma sak… Dofterna, fukten, kvalmigheten… Du vill gå ut. Du vill inte vara där.

    Så öppnar någon ett fönster eller en ytterdörr, och sval, frisk luft strömmar in… Du kan andas djupt och börjar känna dig lugn igen – glad. Du känner att det finns hopp om livet…

    Tacka Hannah, för att du öppnat ett fönster i genusdebatten, åtminstone för en liten stund. 🙂

    (Men du glömde männen som inte fått (eller får?) sitta bredvid ensamresande barn på flyget, på grund av rädslan för pedofiler:
    http://www.svd.se/resor/man-fick-inte-sitta-bredvid-barn-pa-flyget_7428106.svd ).

  7. Nu får du verkligen ursäkta att jag kommenterar nåt som inte hör till ämnet. Men det är för att jag tycker du är så grym på att analysera så jag vill fråga dej vad du tänker om att tonåringars sexchattande (o dylikt) faktiskt kan va bra och inte borde bannas eller förhindras.

    Har skrivit om det mer utförligt om du inte fattar va jag menar.
    http://moralfjant.blogg.se/2013/january/efterat-kande-jag-mig-skamsen-smutsig-skyldig.html

  8. Jag tror att du med fördel kan ta ut svängarna 🙂
    Du är väldigt rolig när du gör det, och jag tycker inte att du brister i saklighet när du gör det på bloggen, jag tror snarare att jag blir mer intresserad.
    Humor är liksom lite av en bakväg in till åsikterna 🙂

  9. Det är lite tragikomiskt att observera hur många kvinnor som talar högt och brett om hur fint det vore med allsköns “hemmamän”, men som när det kommer till kritan mycket hellre väljer en framgångsrik VD med traditionalistiska åsikter.
    Om vi menar allvar med att vilja förstå de här frågorna, så måste vi också våga diskutera kvinnornas egna val och de konsekvenser de har med sig. De flesta män känner nog väl av att kvinnor sällan är intresserade av män som tar på sig traditionellt kvinnliga sysslor annat än som ett slags utvidgad handräckning. De ofta yngre män som ännu inte insett detta kommer ganska snart att råka ut för ett brutalt uppvaknande.
    Ganska få kvinnor idag verkar vilja leva enligt traditionalistiskt mönster, men det blir helt fel att på basen av detta dra slutsasten att någotslags “mjukismän” skulle röna några framgångar. Det är fortfarande den starke mannen som är efterfrågad, men i lite mindre kantig version än förr.

Svara