Smakprov: “När Hannah blev feminist.”

Ett första test! Bara i blyerts än så länge, men ändå.

De historier jag fått skickat till mig hittills är mycket längre, mycket mer dramatiska och mycket mer komplicerade än min. Men något roligt ska vi väl ha också!

Kom med era berättelser om när ni blev upplysta feminister eller antifeminister, så skapar vi lite magi tillsammans!

Mer info här.

22 Responses to Smakprov: “När Hannah blev feminist.”

  1. Aaaww, vilken gullig ^^
    Och det menar jag inte på det där “höhö-vad-gulligt-och-patetiskt”-sättet, utan på “naaw-vad-charmigt-och-fint-målat”-sättet ^^

  2. Intressant. Tog ett tag innan jag fattade kopplingen med sista bilden, men jag tror jag fattar nu 😉

    Tillägg till berättelsen som mailats: Sen kan jag ju inte förneka den inverkan utbildningen i stort haft på mig. Diskussoner med kursare och läst litteratur och ett par bra föreläsningar. Men allt med en grund i föräldrarna!

      • Nej nej.. wtf förtydligade (nog…) det hela. Det var där “aha” kom.. att du reagerade på det du själv redan sagt, va? Att kvinnor kan identifiera sig med män, men att män inte identifierar sig med kvinnor. Och detta kom du på var fel, right?

      • Vad kom ni på var fel?

        Att det är så att killar inte kan relatera till kvinnliga karaktärer, och det är fel.

        Eller din uppfattning var att killar inte kan relatera till kvinnliga karaktärer, men att det var fel. Det kan de visst och du hade fördomar?

        Om ni menar det första, vad har ni för belägg att uttala er på alla mäns vägnar? Finns det undersökningar som visar denna manliga oförmåga? Och om så vore fallet att vi karlar till mans inte kan identifiera oss med kvinnliga karaktärer, vad ska ni göra åt det? Det vanliga kvinnliga projektet att modelera om mannen till Man 2.0? Ungefär som när en kvinna faller för en statuskille med karriärplaner och sedan beklagar sig när han inte damsuger och matar ungar som hon förväntar sig. Och då ska göra om honom till mjukispappa. Kanske dags att se över sitt val från början.
        Extremfallet är de kvinnor som ska “rädda” grovt kriminella.

        Om det är fall 2 som gäller, att ni insett att ni har fördomar om män och manlighet, kan det vara bra att vidga sina vyer lite och kanske lära känna män lite mera på djupet. Det kanske inte är så lyckat att följa en ideologi vars främsta förespråkare gör grova generaliseringar om hur mansrollen (singularis bestämd form) är. Sådana är de, karlarna. Män slår, roffar, tar plats etc etc… Det finns liksom lite fler sätt att vara man på än karaktärerna i filmen Jägarna. Det finns inte EN mansroll, precis som det inte finns EN kvinnoroll. Om det är er bild av män bör ni kanske byta/vidga umgängeskrets.

        Du undrade vad som gjorde att man kallade sig feminist eller antifeminist. Jag kallade mig feminist på den tiden det fortfarande stod för lika rättigheter och skyldigheter. När det handlade om individens frihet att definiera sig själv utan att bli bemött av fördomar. Tyvärr har nutidsfeminismen blivit allt det feminismen var emot. Grova generaliseringar (Män slår…), kollektivism (Alla män har ansvar för..), hatbudskap (SCUM), snävare könsroller (man är könsförädare om man är hemmafru), populism (bränner pengar) och olika rättigheter/skyldigheter (Kvotering, olika intagningsregler, tjejsatsningar på “manliga” fält men inga åt andra hållet). Det sista skapar i själva verket en könsmaktsordning att manliga val är finare och något för kvinnor att eftersträva. Kvinnliga val är då sämre och inget som killar ska göra, förutom att lyfta hemarbetsbördan från sina flickvänner.

        Jag är inte antifeminist. Det räcker gott med att vara humanist, cyklist, kanotist och alpinist. Fler -ister är onödigt. En var individs rätt att identifiera sig själv och bli bemött och respekterad som individ istället för en del i ett könskollektiv.

      • Det var lite av varje!
        1. Varför utgick jag ifrån att det var så?
        2. Ligger det nånting i det?
        3. Varför handlar exempelvis de allra flesta “könsneutrala” filmer om män, och filmer med en kvinnlig huvudroll anses vara en “tjejfilm”? (Med förbehåll för att det där skedde för 10 år sedan, det har trots allt hänt en del sedan dess).
        4. Varför brydde jag mig mer om den manliga publiken än om den kvinnliga?

        Osv osv.

        Jag tänker inte diskutera utifrån begreppet “ni”. Jag är Hannah. Jag kan inte stå till svars för vad andra kvinnor gör. Och det gör mig verkligen ledsen att du uppmanar mig (för jag utgår ifrån att du talar till mig även om du skriver “ni”) att vidga mina vyer.
        Vad tror du det är jag håller på med? Vad tror du det här projektet går ut på?

        Kan du inte skriva ner och maila mig om när du gick IFRÅN feminismen? Det är ju också en historia värd att ta upp! Och det skulle definitivt vara ett bra sätt för dig att hjälpa “oss” att vidga våra vyer.

      • “Ni” var till dig och Malin eftersom jag uppfattade det som någon gemensam historia. Var det fel?

        Alltså inte “ni” feminister eller något sådant.

        Bra att du vill förstå hur män fungerar.

        Min väg ut ur feminism var gradvis, alltså inget aha-moment. När man helt enkelt ständigt får höra negativa kollektivistiska omdömen om män från feministhåll, när mina WTF blivit lite för många, får man välja om man vill försvara begreppet mot de som definierar om det eller lämna. Jag ser begreppet som dödsdömt, övertaget av sexister vars retorik är klippt ur SDs partiprogram. Bara olika grupper. Parodin var när Schyman och Åkesson skulle debattera i Agenda inför valet. Att be män hänga med på det är som att be muslimer gå med i SD.

        Om du står för en annan feminism (den ursprungliga?) än den vi ser i media och väljer att stanna och försvara begreppet har du all heder. Jag gjorde det inte.

      • Aha! Nu förstår jag hur du menade. Jag ber om ursäkt, jag är lite skadad av allt generaliserande kring feminister, ser troll överallt. 🙂

        Ovan stående serie är förstås inte “hela historien” om hur jag blev feminist heller. Men den kan fungera som ett exempel på just ett WTF-tillfälle som tillsammans med många andra utsagor kan ge en vidare bild av allt som människor upplever.

        Om du råkar komma i tanke om ett sånt som bränt sig fast lite extra i ditt minne, vill du inte överväga att skicka det til mig då? Hela projektet faller fullständigt platt om jag bara får in berättelser av feminister. :/

      • Du har nog läst in lite för mycket i mitt (?) inlägg… Jag skrev ju bara om hur jag uppfattade serien, Hannah undrade om det var otydligt, och jag förklarade hur jag såg bilden. Och hon verifierade min uppfattning. End of story.

        Sjävla reaktionen (i serien) får ju stå för Hannah men jag tycker hon förklarade det på ett mycket bra vis här ovan. Det är ju strukturen som man vill ifrågasätta. Inte just själva “grejen”. Strukturen. Normen. Detta ständiga “varför?”

      • “Jag är inte antifeminist. Det räcker gott med att vara humanist, cyklist, kanotist och alpinist. Fler -ister är onödigt. En var individs rätt att identifiera sig själv och bli bemött och respekterad som individ istället för en del i ett könskollektiv.”

        Det är faktiskt väldigt lustigt, för flera av de historier jag fått in av kvinnor som berättar om när de blev feminister blev det just i protest mot att de inte fick lov att vara sig själva utan istället blev bemötta efter generaliseringar och fördomar om hur kvinnor “borde vara”.

        Världen är inte svart-vit, det är bara det jag försöker visa här. Och det är just de subjektiva historierna och inte generaliseringarna som jag vill ta upp.

  3. Hej,

    Har inte ofta märkt skillnader – men just i skolan (då det var fler killar än tjejer) informerade läraren glatt att man fixat så att alla killar kunde få köra träslöjd, trots att de egentligen var för många, och tjejerna fick köra syslöjd. Själv hatade jag att sticka och sy och tyckte det lät mer spännande med träslöjd. Men jag sa inget högt.

    Även funderat vilken kille som i det läget hade vågat ställt sig upp och säga – men jag vill köra syslöjd.

    För övrigt – hur läckra teckningar som helst…

  4. Måste skriva det, för att det helt enkelt inte går att låta bli. Du är en fantastisk tecknare Hannah!! Need to love!

  5. Jag känner litegrann att just denna har jag svårt att förstå. Kanske för att jag inte gått de kurserna.

    Är det Hannah själv som har skrivit manuset? Är det något som man blir lärd att kvinnor lättare kan identifiera sig med män?

    • Yes, det var jag som hade skrivit manuset. Och nej, det var inget jag hade blivit lärd på någon kurs, det var något jag hade kommit fram till själv. Thus, WTF?

Svara