Slutord om detta med juridisk abort

Några reflektioner såhär några dagar efter inlägget om juridisk abort.


Jag har nu läst en massiv mängd argument både för men mest emot konceptet (ev. beroende på att jag diskuterat inne på ett feministiskt forum), varvid viss argumentation varit mycket rimlig medan annan mest bestått av det gamla vanliga avfärdandet av cismän som överhuvudtaget kapabla att befinna sig i en maktlös situation och därmed alls skyddsvärda och ytterligare annan har enbart varit präglad av en massiv ilska över att ämnet ens är uppe till diskussion. Jävligt hätsk stämning och subtweets och fula ord, osv. Men att temat blev genomdiskuterat finns det inget tvivel om. På gott och ont.

Kanske ska jag här förklara min position i frågan; jag är inte FÖR så kallad juridisk abort. Men jag kan inte heller vara kategoriskt emot det eftersom jag hittills inte funnit några för mig helt giltiga argument att stödja ett avfärdande på, speciellt som det faktiskt inte finns några i dagsläget faktiska förslag på hur en dylik lagstiftning skulle kunna se ut, från auktoritärt håll. Kanske kommer Etiska Rådets granskning komma med just de vinklar jag inte ser för tillfället, vilket eventuellt kommer få mig att anse att det utan tvivel är den sämsta idéen någonsin, vem vet. Men intill dess har jag det såhär:

Termen “Juridisk abort” är väldigt dålig eftersom den genast kräver en jämförelse med en medicinsk eller kirurgisk abort, vilket är helt orimligt. Vad man borde kallat det är förmodligen något i stil med “permanent avskrivning av föräldraskap”. Detta skulle givetvis inte behöva vara specifikt för män utan även gälla kvinnor. Det skulle dessutom förstås behövas olika tidsbegränsningar och ansökningsprocesser som ger den gravida möjlighet att avbryta graviditeten i rimlig tid och som tar hänsyn till om försiktighetsåtgärder vidtagits från den person som ansöker om permanent avskrivning, och så vidare, men det kan knappast anses vara en omöjlighet att utforma dessa på ett rimligt sätt. Om själva grundförutsättningen, att en sådan möjlighet överhuvudtaget ska finnas, är på plats alltså.

Eller så kanske man kunde tala om att adoptera bort “sin del” av barnet till den förälder som vill ha det. Jag tycker mig ha hört att det redan finns möjlighet att adoptera bort ena förälderns juridiska ansvar och rättigheter till en annan person, om exempelvis vårdnadsföräldern är gift med någon som vill överta föräldraskapet, men jag är inte helt säker. Om det finns kan det i så fall säkert utökas till att man också kan skriva över, “adoptera bort”, alla sina juridiska skyldigheter och rättigheter till den förälder som vill ha barnet eller till någon annan närstående. Det skulle ju även ge möjlighet för att någon slags samtycke till avskrivningen skulle krävas från den andra föräldern, vilket iallafall torde vara rimligt om vi snackar möjlighet till avskrivande efter de första veckorna av graviditeten.

I Norden idag har vi inte alls samma kultur av att adoptera bort barn överhuvudtaget som, iallafall enligt min begränsade uppfattning, exempelvis finns i USA. Kanske skulle en utökad möjlighet att avsäga sig sitt föräldraskap inte framstå som en så absurd idé om vi hade adoption som alternativ till abort mer närliggande i tankarna? Om vi kunde tänka oss detta koncept som just ett enskilt bortadopterande av barnet och alla rättigheter och skyldigheter som där medföljer? Vidare tror jag att den inhemska adoptionen i USA till viss del kan ha att göra med, eller tvärtom kanske, att de inte talar om “rätten till abort” som enda brytfråga, utan om “rätten till planerat föräldraskap”, exempelvis genom organisationen Planned Parenthood.

Och där skiljer sig kanske min syn på aborträtten från en del andras; jag ser den inte enbart som en del i “kvinnans rätt till sin kropp”. Abort handlar också om rätten till att själv kunna välja när, hur och om man överhuvudtaget vill bli förälder. Jag ser den således som en metod för att dels kunna undgå en graviditet, men också dels för att uppnå just planerat föräldraskap, eftersom jag tror att alla mår bäst om de har människor omkring sig som faktiskt verkligen gärna vill vara tillsammans med, och som de är önskade av, barn som vuxna. 

Sedan antar jag att jag dessutom har en något icke-essentialistisk syn på detta med “föräldraskap”. Jag tycker inte att en persons biologiska inblandning i ett barns existens per automatik MÅSTE ge några rättigheter eller skyldigheter gällande barnet. Och jag tycker att barnens bästa torde vara att det har juridisk bindning till människor som vill det väl, snarare än till människor som inte vill ha det.

Men egentligen: SKIT SAMMA låt oss tala om detta när vi infört medborgarlön, för då kommer hela poängen med underhållspengar vara ur världen. Då kanske detta med möjligheterna till att få och avsäga sig juridiskt föräldraskap kan få bli en helt annan fråga – en med queerperspektiv, kanske till och med? WHO KNOWS.

Återkommer med rapport när Etiska rådet sagt sitt. Tills dess vill jag inte höra ett ord om “juridisk abort” för den debatten är allt för infekterad för att jag ska palla med mer om den nu.

En annan fråga som tenderar att vara infekterad: den om prostitution. Läste häromdagen en dansk artikel från en föredetta sexarbetare i Danmark som jag hade tänkt översätta, men se det hade SVT Debatt redan tagit hand om. Läs den istället och säg mig om det inte ligger något i att det kräver ett avhumaniserande av sexarbetaren för att kunna köpa sex.

9 Responses to Slutord om detta med juridisk abort

  1. Nu skrev du att du inte ville diskutera detta mer men eftersom ditt inlägg handlar om det så ger jag en kort kommentar till ett litet stycke som jag reagerade på:

    “Det skulle ju även ge möjlighet för att någon slags samtycke till avskrivningen skulle krävas från den andra föräldern, vilket iallafall torde vara rimligt om vi snackar möjlighet till avskrivande efter de första veckorna av graviditeten.”

    Att avskriva sig rättigheter och skyldigheter till ett barn är väl möjligt redan idag om den andra föräldern går med på det? Vårdnadsskap bör (oftast) ges endast till ena föräldern om båda yrkar på detta, umgängesrätt kan man avsäga sig/inte kräva och underhållsskyldighet går att avtala bort om båda är med på det (väl? har inte tid att leta upp lagrum).

    Vad gäller ditt sista stycke så tror jag att ett avhumaniserande är vanligare vid sexköp än vid annan handel men det bör knappast vara förbehållit endast dessa. Fast så menade du kanske inte det heller.,

  2. 3: Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn. – Om det absolut är barnets bästa att vara juridiskt bunden till en förälder som inte vill ha det tror jag det finns ganska mycket skilda meningar om.

    7: Varje barn har rätt till ett namn och en nationalitet. Barnet har rätt, så långt det är möjligt, att få veta vilka föräldrarna är och bli omvårdat av dem. – Med tanke på att det redan finns exempelvis lagstiftning gällande anonyma säd- och äggdonatorer som tillåter olika grader av visshet om den biologiska anonyma föräldern i fall där donatorn dessutom gett tillåtelse till att ett barn kan födas så ser jag fortfarande inte hur detta skulle bli ett särdeles stort problem. Obs, i den danska kontexten, självfallet. Anonyma säddonationer är visst inte tillåtet i Swe, eller har jag missförstått det?

    18: Båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. – Vilket snarare stärker caset om att kunna avskrivas föräldraskapet, eftersom vi har rikligt med föräldrar som ger blanka tusan i sina barn men ändå anses vara föräldrar och således bryter mot barnkonventionen.

    Jag kommer i tanke om det här med babyluckorna, där mammor som inte vill ha sina barn anonymt kan lämna dem till sjukhus och att också det fått kritik för att bryta mot barnkonventionen gällande iallafall punkt 7 i barnkonventionen, men där punkt 3 överglänser den kritiken:

    http://www.svt.se/agenda/har-kan-foraldrar-lamna-oonskade-barn

    Med det sagt tycker jag också att barnens bästa ska komma i första rummet, men jag tycker som vanligt att det ansvaret inte kan läggas helt på exempelvis oansvarliga föräldrar och att vi som samhälle ska ta ansvar för alla barn, även de oönskade. It takes a village to raise a child, osv.

  3. Förresten, angående det här med adoption. Det ligger väl ett förslag från regeringens sida att göra det lättare att adoptera bort barn i Sverige, så att barn som föräldrarna faktiskt nog aldrig vill/kan ta hand om slipper hamna hos en massa tillfälliga lösningar (fosterhem etc).

    Drygt ett år sen blev jag nojig och tänkte att jag kanske var gravid. Visst, jag åt p-piller och blödningarna kom som vanligt, men jag hade läst om ovanliga fall där vissa ändå var gravida. Dessutom hade jag gått upp i vikt. Okej, det visade sig att jag inte alls var gravid. Men jag började fundera på hur jag skulle göra ifall jag råkade bli gravid och inte upptäcka det förrän det var försent för abort. Efter att ha först gått igenom irrationella/olagliga alternativ (illegal abort, döda barnet när det kommer ut etc), så tänkte jag att bästa alternativet vore nog att adoptera bort i sådana fall. Men jag blev lite nedslagen när jag läste om hur ovanligt det är i Sverige, hur barnmorskor etc brukar säga “men du kommer säkert bli en jättebra mamma!”, för det finns en tanke att den biologiska föräldern alltid är bäst, oavsett om barnet är önskat eller ej.

  4. “Abort handlar också om rätten till att själv kunna välja när, hur och om man överhuvudtaget vill bli förälder.”

    Om abort delvis handlar om att ge kvinnor rätten att planera när/om man vill bli förälder, borde inte den rätten utsträckas även till män då?

    Om det inte går att göra “juridisk abort”, borde inte adoption göra att den som adopterade bort barnet är skyldig att betala underhåll till den eller de som adopterade?

  5. Svt-debattartikeln om prostitution säger väl ganska lite om avhumaniserande av sexarbetaren och mer om avhumaniserande av sexköparen. Kanske handlar det om både och, att sexarbetaren ses som en sexleksak och sexköparen som en öppen plånbok.

Svara