Roll over and look at the stars

Jamen hej.

Jag har just gråtit hela vägen hem från jobbet. Medan jag körde bil. Eventuellt det mest spännande jag gjort på månader.

Och varför i hela fridens namn gjorde jag då en sådan dum sak, undrar ni kanske? Jo det ska jag säga er: För att jag hatar livet, universum och allting.

Lögn bara lögn. Jag hatar förstås ingenting. Jag är bara så förbannat ledsen och besviken, på hur allting blev och på mig själv och på hur värdelös jag är. Värdelös som i inget jag gör har något värde.

Jag hörde om en undersökning häromdagen på P1. Några forskare hade en gång för alla tagit sig samman och grundligt och noga mätt exakt hur mycket mer effektivt människor utförde en uppgift beroende på hur mycket betalt de fick för det.

Inga överraskningar här: ju mer betalt, ju mer energi lade människorna på att utföra uppgiften. Och det är ju inte speciellt konstigt. Vi motiveras ju av belöningar. Vissa belöningar mer än andra kanske. Som pengar. Som vi ju måste ha för att överleva. Får vi en mindre summa pengar vill vi inte spendera all vår energi på den uppgiften, får vi mer pengar kan vi prestera hårdare.

Men vet ni vad som händer om man utför, eller vill utföra, en uppgift – men ingen vill betala för den?

Det vet jag.

Inte för att jag hörde det på radio men för att jag gått rakt ner i arbetslöshetsdepressionsträsket nu (säg det ordet fort fem gånger på rövarspråket vetja). Vilket kanske låter konstigt eftersom jag började inlägget med att skriva att jag grät hela vägen hem från jobbet.

Vet ni vad det är för ett jobb?

Det är ett deltidsjobb på Posten (20%) av den art som jag hade under tiden jag gick på gymnasiet. Som ger ungefär 4000 kronor i månaden men som till gengäld gör att jag är helt jävla slutkörd när jag kommer hem utåt kvällskvisten och inte orkar göra något som helst av det jag är bäst på. Till exempel skriva, tänka, resonera, analysera, eller för den delen rita.

Det kan jag väl göra på dagtid, säger ni? Ja, kanske kan jag det. När jag inte söker jobb (vilket tar en jävla tid) alternativt sysslar med något av mina ideella åtaganden (men tro mig, jag ska sluta med det, inte ens RFSU får finnas kvar). Men å andra sidan – varför skulle jag ens syssla med det som jag är bra på och tycker är roligt? Det är ju knappast som att något av det sätter mat på bordet. Med vänlig hälsning bitter.

“Du måste veta ditt eget värde” ropar en hel jävla generation av hurtiga entreprenörer och jag ba “Ursäkta men jag kan nog fatta en vink om mitt värde när ingen vill betala tack ska ni ha”.

Jag orkar inte. Jag orkar inte att jag har samma jävla slags jobb nu som för 12 år sedan, med skillnaden att jag nu också har 400 000 i studieskulder samt en dubbel kandidatexamen som gör att jag blir bortvald när jag söker okvalificerade jobb. Jag orkar inte att jag såg en kvinna på TV igår som hade sökt 500 jobb på 1,5 år och fått lika många nej. Hon hade både utbildning och arbetslivserfarenhet. Orkar bara inte detta.

Jävla skitliv.

I år fyller jag 30 och har aldrig haft ett jobb som inte antingen varit en osäker timanställning (på max 30%) eller en tidsbegränsad projektanställning (på max 6 månader). Däremot har jag arbetat jävligt mycket ideellt. På diverse projekt, sedan jag var 15. Jobbat gratis med saker jag tycker är viktiga. Tänkt att det kanske till och med kan leda till något, nån gång? Till ett jobb, kanske? Till någon slags jävla belöning för något jag lagt ner väldigt mycket tid och energi och engagemang i?

Fuck no.

Slut nu. Slut på allt. Jag orkar inte ens blogga. Känner mig helt hudlös, pallar inte få en enda kommentar till från någon som tycker att jag är dum i huvudet eller har “tänkt fel” eller what-fucking-ever. Vad håller jag ens på med?

When life kicks you to the ground, roll over and look at the stars.

Eskapism. Det ska bli min nya grej tills verkligheten börjar se lite roligare ut.

Så vill ni mig något närmsta tiden träffas jag bäst i Duskwood, på Draenor.

Astrica

Ciao.

47 Responses to Roll over and look at the stars

  1. *KRAM*
    Nu fick du mig också att läcka saltvatten…
    Men ta du din paus med semester i Azeroth. Det har du faktiskt förtjänat. Glöm dock inte att den blogg du har byggt har faktiskt nått många människor och gjort en skillnad. Glöm inte brobyggandet med Pelle Billing.
    När du kommer tillbaka finns vi här, redo för att läsa dina nya skapelser, de är värda att vänta på.
    *KRAAAM*

  2. För det första är du bäst! Och universum är bara kärlek, egentligen. Alla kapitalister och tråkmånsar kommer att sugas ner i svarta hål.. Bli nu ingen dataspelsnörds-tråkmåns som sugs ner i ett svart hål.. Ut och leta kärleken och fyll ditt liv med den! Allt man vill och allt man gör sätter avtryck i oändligheten. Även ett tråkigt jobb på posten kan vara något jätteviktigt som måste utföras för att en utveckling ska få fart.
    När jag säger att du är bäst så menar jag verkligen det! För mej är du bästa människan jag någonsin känt! <3

  3. Kram. Känner igen mig för jag har också pluggar i en massa år. Jobbar extra och pluggar lite mer fast jag inte vill men det kommer förhoppningsvis leda till jobb. Men så jobbigt för jag vet inte hur länge jag behöver plugga. Ska jobba hela sommaren, igen. Då duger man.. mvh bit ter. Kram

  4. Kram på dig. Hoppas du fick mitt facebook-meddelande. Hör av dig om du vill chatta/skypa.

    Och du, du ÄR bra! Och framförallt så är du INTE ensam om att vara i den här situationen. Kom ihåg det!

  5. Väldigt trist att höra att det är så för dig, jag tycker att du är väldigt bra på det du gör, så det förvånar mig. Ibland när jag känner mig värdelös, fast då brukar det gälla att jag är avundsjuk på folk med bra kompisgäng, vågar jag tänka tanken att tur och otur nog kan ha rätt mycket med saken att göra. Vet inte om det är en tröst men ibland kan man då tänka att man får fortsätta att göra sitt bästa och hoppas på att turen kommer utan att man måste känna sig dålig.

  6. Det finns väl egentligen två sätt att hantera det här med arbete, antingen så satsar man allt på att skaffa sig jobbet som betalar och “visar ens värde” eller också lägger man ned den tiden och kraften på jobbet som arbetsgivaren betalar för och skapar sitt värde på fritiden.

    Frågan är vilket “ditt värde” som är viktigast för dig, det arbetsgivaren sätter på dig som en kugge i maskineriet eller värdet som du själv, din familj och dina vänner sätter på dig (eller de som läser den här bloggen t.ex.).
    En del har bara jobbet som de kan söka sitt värde genom, du har fler alternativ, du måste inte söka ditt värde där. Livet behöver inte vara att bli nedsparkad, livet kan lika gärna vara att titta på stjärnorna medans de försöker.

    Här har du i alla fall ett värde som ingen kan ta ifrån dig.

    Kram och lycka till

  7. För att uttrycka mig kort så vet jag precis hur det är, du är verkligen inte ensam. Vi kan och vill, men samhället är oss inte värdigt. Istället möts vi av flinande moderater som tipsar “sysselsättning” i form av Fas 3, eller Arbeit macht frei som jag kallar det. En av mina bästa vänner brukar dock istället säga Sysselfri men icke brysselfri.

  8. Har inga svar eller direkt någon tröst att ge, men vill instämma med andra i att jag tycker att du är bra. Du har en röst som är unik och verkligen behövs. Det är skit att det inte kan ge dig mat på bordet men det är inte alltid vad folk vill betala för som är det viktiga. Fatta vad många människor som får betalt för att göra helt meningslösa saker. Det är inte sant att man är värd det någon annan vill betala. Vi är fler som hoppas på ett bättre liv (för alla). Håll ut. Det är ok att hoppa av en stund. Kram.

  9. Jag kan inte göra annat än skicka dig en stor kram och hopp om att det blir bättre snart! Du gör värdefulla saker, för din blogg har ett stort värde för mig!

  10. Åh fy sjutton så jag känner igen mig. Sitter här med en sån ångest, rädsla och förtvivlan. Hur fan gör man? Det spelar ju ingen roll hur bra och utbildad man är, sån jäkla looser är vad jag är. Jag vet inte ens hur looser stavas. Suck.
    Hoppas att du finner vägen. Kram

  11. Jag blir jävligt förbannad på vårt samhälle som ser ut som det gör – som gör att bra och kloka människor inte ens får chanser att visa vad de går för. Arg för din skull, och för min egen eftersom jag ska ut i en sådan verklighet rätt så snart. Och för andra som också är drabbade. Jag håller tummarna för att vi ska bli glatt överraskade med (bra) jobb inom en snar framtid.

  12. Vi kläms in i den snäva ramen. I systemet. Medmänsklighet får ingen plats. Det viktiga vi behöver får vi jobba med ideellt och inga tack får vi. Det är hårt och folk runtom förväntar sig att vi alltid ska hjälpa till, gratis. Såklart. Det som gör mig arg på riktigt är alla dessa jävla politiker som sitter och kammar hem högar med pengar varje månad när de egentligen inte ens gör något. Alla dessa politiker. Ju fler kockar, desto sämre soppa. Men cash ska de ha.

  13. Jag håller med. Det värde du har har ingenting att göra med vad andra är beredda att betala för! Ditt värde är stort! Och jag är väldigt imponerad av det du gör och hur du gör det. Det har jag alltid varit.

  14. Tråkigt för dig! Hoppas verkligen att du ska få hitta ett bra jobb! Kom ihåg att de flesta jobb får man genom kontakter och du lär ju ha ett ganska stort kontaktnät! Du skulle ju kunna testa vad som händer om du lägger ut en jobbansökan på din blogg ^^ Ring gamla kamrater du haft när du arbetade ideelt också och kika om de inte behöver någon med din kompetens! Hade jag varit i en position att ge dig jobb hade jag gjort det på momangen! Lycka till!

  15. Du är en av de smartaste personerna jag vet. risken när man har något som är framträdande på det viset är att alla kommentarer om det gör att det blir så väldigt viktigt, så viktigt att man trots att man vet bättre lägger en del av sitt värde i det. Inte blir det bättre av att andra har ganska lätt att förmedla en syn på vad som är värdefullt och inte till en, när man behöver det som minst. Men allt det du är är du oavsett omständigheter, sen förstår jag känslan av att den typen av jobb gör en trött, jag är alltför trött alltför ofta (tillbaka på heltid på jobbet nu). Och förbannat trist att ingen haft vett att snatcha dig än.

    Om du sammanfattar din kompetens och vad du är ute efter så kanske vi som läser här kan hjälpa till i sökandet genom att sprida det till våra kontakter.

    Kram på dig, lycka till och kom ihåg att du är mer än din hjärna (även om vi tycker mycket om den).

  16. Åh! Jävla systemfel!!!! *grrr Du är en av de bästa och viktigaste människorna i mitt liv. Ska vi koka ihop en revolution när jag kommer ner för att hälsa på och när vi kramats färdigt? Systemet “sysselsättning” håller ändå inte i längden. Allt krackelerar. Vi kanske kan komma fram till något revolterande som påskyndar krackeleringen? Ett tredje världskrig… eller ett “Woodstock” al´a 2000-tal? Eller kanske några höns på balkongen och ett morotsland i vardagsrumsgolvet? Vad fan vet jag?!!? Men som det är nu håller inte, det duger inte. Det duger ta mig faan inte att mänsklighet, människor, inte får plats i den värld vi skapat idag.

    Jag älskar dig min bästa vän. Riktigt jävla hårt älskar jag dig.

  17. Du är skitbra, och en fucking tillgång till samhället! Glöm inte det, även om det, i vanlig ordning, försöker döda alla vettiga för att bibehålla ett sinnessjukt system. Det behövs fler som du, inte färre!

  18. Jag läste det här inlägget igår ikväll och har inte riktigt kunna släppa det. Jag känner verkligen med det och förargas samtidigt över det samhälle vi lever i. Ett samhälle där människor som du får allt svårare att komma in på arbetsmarknaden eftersom samhällsnytta inte generear någon vinst. Vad jag vill säga är att det kommer bli bättre, även om det känns förjävligt nu kommer det att bli bättre. Du är bra, glöm inte det!

  19. Hmmm, Hannah vill bli avlönad för det hon brinner för och gör bäst, typ att skriva. Om ni som kommenterar här ovanför sätter in en tusing i månaden (28-kommentarer) så har hon den inkomst hon behöver.

    Men nu gör ni ju inte det, inte ens en hundring på ett år är hennes texter på bloggen värda enligt er. Om inte NI vill betala, vem ska då betala?

    @Hannah, att har en inriktning mot humaniora är utmanande men KRIGA så går det bra. Det finns så många som sitter och väntar på att någon ska komma med ett jobb till dem så kriga på, så hårt du kan, så får du säkerligen en heltidstjänst inom kulturen. Lycka till!

    • Men, det vi, eller många i alla fall, kritiserar är ju samhällsuppbyggnaden överlag, som att humaniora och samhällsvetenskap inte värdesätts, att det finns en extrem arbetslöshet och att de som arbetar med “lägre” yrken ofta tvingas till ett extremt mycket högre tempo. Missförstå mig inte, om Hannah får ett drömjobb är jag givetvis väldigt glad för hennes skull, men det kommer inte att påverka problemet i stort, eftersom det handlar om ett fel i själva samhällssystemet.
      Det är lite det som är problemet med välgörenhet överlag. Visst kan det hjälpa någon individs situation, något som förstås är positivt, men det förändrar inte problemets orsak; samhället.

      Vidare skulle jag bli förvånad ifall många har en tusenlapp över i månaden.

      • När du väl har betalat hyran och maten för dagen så har du väl en slant över. Det är här det personliga valet kommer in. Samhället är ju dess individer och det är individerna som inte värdesätter Humaniora etc. så som du önskar. Eftersom du fritt disponerar din inkomst så är det inget som hindrar dig, eller mig, från att lägga slantarna på böcker, bloggar, film, teater eller vad man nu helst vill.

        Samhällssystemet bygger ju i grund och botten på relativt liberala principer, i alla fall i Sverige. De flesta har en slant över när tak över huvudet och mat för dagen är betald, även flera som går på olika bidrag (obs, inte alla, och många har lite kvar). Är lite nyfiken på hur systemet skall förändras, från som idag att var och en får bestämma till att en mindre elit bestämmer vad pengarna ska satsas på.

        Nu väljer jag att lägga in en hundring på V75 istället för att betala Hannah, och det kan väl tyckas är trist, men jag avser att i framtiden stöjda även bra bloggar så kämpa på Hannah.

      • Faktum är att om varje inlägg kostade 1 krona att läsa skulle jag få in en ok månadslön på den här bloggen. Synd att det inte finns smidigare system för sånt där.

      • Ett bättre faktureringssystem för information på nätet är önskvärt. Helt klart. Ett 1-klickssystem för att betala en 10a vore kanon.

      • Vi skulle ju kunna räkna hur många inlägg du skriver varje månad och sedan sätta in det beloppet 😉

      • Flattr är ju på rätt väg imo.

        Tyvärr är våra val inte speciellt liberala. Över 50% av vad du arbetar in försvinner direkt in i maskineriet. Av det du kan spendera försvinner ytterliggare 25%.

        Det är inte många kronorna kvar, om man inte gör motsatsen till Hannah och viger sitt liv åt att tjäna pengar.

        Vi som istället lägger lejonparten av energin åt saker som i princip aldrig ger oss några pengar, vi får aldrig många kronor över. Speciellt inte om man ynglat av sig. :p

        Jag pysslar med en festival, helt fri och ostyrd av kommuner eller organisationer. Och fastän vi bara har några hundra besökare svämmar det över av ASGRYMMA artister. Verkligen jätteduktiga. Vi har aldrig haft råd att ge något gage, pengarna har nätt och jämt räckt till bajamajjor, el etc och transporter för dessa. (Och det var inte sant, för vi har gått back varje år)

        Vi ligger i något slags gränszon. Vi har kommit förbi stadiet där alla måste arbeta som idioter från dag 1 bara för att överleva. Egentligen är det ju värsta I-landsproblemet att man inte får jobba med det man känner för. I andra delar av världen väljer man utbildning till 100% efter vad som ger mest pengar och säkrast jobb. Här har vi lyxen att välja efter vad vi faktiskt vill göra. Och det skapar helt fantastiska individer. Som “våra” artister, som Hannah, och många många fler. Som tillför världen så mycket extremt högkvalitativt, men som får ta något skitjobb de framförallt inte är lämpade för.

        Jag tror medborgarlön är nyckeln. Om Hannah hade fått 8000:- i mån i medborgarlön, hade hon iaf kunnat välja att ägna sig åt vad hon är bra på, även fast ingen betalar henne direkt. Resurserna finns, men idag pressas dem in i fas3, FSK, åtgärder, Bryssel och oändliga floder av pappersexcersis.

        Meeen, snart har vi peak oil, peak gas och peak coal så då är det kört i alla fall, för oss alla. 🙂

      • Helt riktigt, många av oss har faktiskt möjlighet att ägna tid åt det vi vill, även ifall vi inte alltid kan få någon annan att betala för det (nu pratar jag inte längre om Hannahs situation).

        Du pratar om en medborgarlön om 8 000 kronor, vilket egentligen är väl en halvtid på lågbetalt jobb (16 000 kronor). Om man klarar sig på 8 000 kronor så bör man försöka kämpa sig till en halvtidstjänst som städare, undersköterska eller något liknande. Sedan har man mat för dagen, tak över huvudet och 20 av dygnets 24 timmar lediga för vad man vill. Det är egentligen fantastiskt om man jämför med förr i tiden eller fattigare länder. Problemet är väl dock det att globaliseringen innebär en press för oss alla i väst, vilket redan syns i sydeuropa och Sverige kommer behöva kriga hårt för att behålla sin nuvarande situation. Det finns miljarder människor som är så oändligt mycket fattigare som idag är villiga att arbeta tolv timmar om dagen för att få det bättre. Och DE får det väldigt mycket bättre väldigt snabbt nu, synd bara att vi i väst delvis får betala en del av tillväxten fram tills dess de kommit ikapp. Men för världen i helhet är det fantastiskt.

        OffTopic: Själv valde jag relativt tidigt att inrikta mig på ett yrke som både ger bra betalt och som är någorlunda roligt. Insåg att få kommer vilja betala för att se mig spela fotboll i verkligheten eller på mitt TV-spel. Trist för mig men förståeligt…

      • “Men för världen i helhet är det fantastiskt.”

        Jag kan ha missförstått dig men säger du att det är bra för världen att fler personer börjar leva ett överkonsumerande liv?

      • Gillar att du skriver NI och inte VI för att sedan erkänna att du själv inte betalar Hannah överhuvudtaget. Om avsikten däremot var trolleri så har du min eviga respekt.

      • Men individerna påverkas ju också av samhället, vilket innebär att vad vi värdesätter också påverkas av den rådande samhällsnormen. Precis som att det är individerna som skapar samhället så är det också samhället som skapar individerna. Det finns en växelverkan där som inte går att blunda för.

        Nu talar jag inte heller om kulturkonsumtion, utan jag talar om humaniora som vetenskaplig disciplin och att den överlag inte efterfrågas i arbetslivet, trots att många studier visar att företag och kommuner som satsar på en mer mångbottnad vetenskapsgrund också gynnas av det. Problemet är att folk sällan vet om det, eller vet vad humanister faktiskt kan då vår vetenskapsbakgrund i hög grad fortfarande avskrivs som “ovetenskapligt flum”.

        Jo, det bygger på liberala principer, åtminstone i viss mån, och jag hävdar att dessa fungerar väldigt dåligt.
        Och jag vill påstå att samhället redan nu styrs av en liten elit som bestämmer vad pengarna satsas på, eftersom den ekonomiska fördelningen är så extremt ojämlik.

  20. Usch vad tråkigt!
    Har inte ord som räcker till att beskriva känslan, utom att det känns så orättvist. Du är så bra på det du gör – men jag förstår att tanken på värdet kommer dithän. Du borde kunna leva på det på något vis.
    Har du tittat något mer på att ge ut WTF bok? Konstnär, att måla porträtt är det svårt att få ihop något sådant?

    ps – nu kan jag äntligen komma in till dig utan att antivirus programmet får spunk. Yippie!

  21. Jag vill först säga att jag tycker det är jättetråkigt att du, och massor av andra personer i Sverige och världen över, har svårt att (1) hitta jobb ni finner intressanta eller (2) hitta jobb alls.

    Däremot så ser jag massor av hänvisningar till att det är ett systemfel och antydningar att man borde få jobba med exakt det man vill och tycker är intressant, som om det vore en rättighet. Och jag är nyfiken av naturen så jag frågar helt enkelt, och detta är inte riktat just mot Hannah:

    Bör det vara en rättighet att få arbeta och försörja sig med sådant man tycker är intressant och roligt?

    Har det någonsin funnits ett system där man enklare kan få välja att arbeta med det man tycker är intressant och roligt?

    Vad i dagens samhällssystem är fel och hur skulle ni välja förändra det? (den andra halvan av frågan tycker jag är mest intressant , inte för att man måste ha ett svar för att få kritisera dagens system utan för att det är den utmaning som ligger framför oss om vi vill förändra).

    Jag personligen tycker, och nu kommer jag säkert att framstå som känslokall, att det inte alls finns någon rättighet att arbeta med vad man tycker är intressant. Inte heller anser jag att det faktum att man har en eller flera examen från högskola eller universitet ger en någon rätt att kräva att få ett intressant och roligt jobb.

    Hade jag fått välja hade jag tagit min dubbla juristexamen och gjort något mycket roligare än petat i siffror och svarat på frågor om moms hela dagarna, eftersom det är ganska själsdödande att göra så, trots den intellektuella utmaningen det ger. Men eftersom det inte vimlar av roliga juristjobb och det dessutom är något hundratal sökande till varje sådant jobb så har jag funnit mig att jag får göra något tråkigare tills jag får chansen att göra något roligare.

    Och nej, jag försöker inte jämföra att ha ett tråkigt men välbetalt jobb med att vara arbetslös/jobba deltid på posten. Jag försöker mest göra en poäng.

    /rant out

  22. Æsch, det er på en eller anden måde lykkedes mig at misse dette indlæg fuldstændigt…

    Sikke en møgsituation! Men den afspejler på ingen måde din værdi. Du har så meget at give, og jeg er fuldstændigt overbevist om, at der nok er nogen derude der skal få øje på det. Forhåbentlig snart.

    Og lige så snart jeg får en ny kode fra Verified by Visa, har jeg skaffet en flattr-konto.

    Kram!

  23. du! jag tycker du är helt fantastisk! och såna som du är bara ytterligare ett exempel på varför medborgarlön vore en bra grej. så att ni kan fortsätta göra ert superviktiga men obetalda arbete och ändå kunna äta. stor kram

  24. Jag har aldrig kommenterat innan, ligger inte riktigt för mig av nån anledning, men jag ville bara säga att din blogg är fantastisk och varje gång ett du lägger upp ett nytt så blir jag glad (och tar en cigg på balkongen och läser…)
    Du får mig att tänka över om inte mina åsikter som sådana men hur jag förhåller mig till dom och andras.
    Det är viktigt och även om det inte alltid märks så gör du skillnad!

  25. Har varit i precis samma sits. Min första riktiga anställning fick jag tio dagar innan jag fyllde 30. Fram tills dess pluggade jag, jobbade ideellt, tog kortare uppdrag med ett göra hemsidor, jobbade ännu mer ideellt… Jag gjorde bra saker, men de var tydligen inte värda något i pengar. Och de som tycker att man ska svälja stoltheten och ta ett städjobb har uppenbarligen ingen inblick i bostadsmarknaden för även de jobben är SKITSVÅRA att få. För vi är så många som slåss om dem. Anyway, när jag hittade annonsen för det jobbet jag har nu föll alla bitar på plats, allt jag någonsin gjort rymdes i det jobbet. Allt jag gjort hade ett syfte, det var givet att jag skulle få jobbet. Så jävla skön känsla. DÅ först kände jag mitt värde.. Nu när jag jobbat ett år vet jag att det inte är mitt drömjobb, men det är just nu good enough, och min månadslön på nittontusen som många tycker är låg får mig att känna mig snorrik.
    Vet inte vad jag vill komma fram till. Jag är pessimist, ingen the secret-anhängare som tycker du ska affirmera dig till det perfekta jobbet. Men jag HOPPAS att du har samma tur som jag hade.

Svara