Nyårslöfte: Könskvotering

Här ligger vi i soffan hela familjen och ser på Disneyfilm. Pocahontas, för att vara exakt.

Vi är rätt mycket för att se på film, faktiskt. Kanske speciellt den andra föräldern. Vilket resulterat i att Vilde nu i en ålder av 4,5 år har fler DVD-filmer än jag haft i hela mitt liv. Typ.

Ungefär hälften av dessa är Disney- eller Disney/Pixar-filmer.

Och när jag nu, på ett infall, sorterade dessa D/P-filmer enligt kön på huvudperson, ser det ut såhär:

Disneyfilm enligt kön

Jag behöver säkert inte förklara att stapeln längst till vänster är den med manliga huvudkaraktärer. Den nästa är kvinnliga huvudkaraktärer, den tredje är “både ock” innehållandes Aristocats samt Bernard och Bianca, och den sista är “ingen huvudkaraktär” enbart innehållandes Fantasia (vars cirka enda kvinnliga karaktärer är hästnymfer med bara bröst).

Disney-hjältar

Och jag kan poängtera att denna skeva fördelning INTE handlar om att vi som föräldrar valt övervägande filmer med manliga huvudkaraktärer i våra inköp – eftersom detta något bortskämda barn har precis alla D/P-filmer som funnits tillgängliga på DVD de senaste 3 åren.

Så mitt helt personliga nyårslöfte kommer nu bli att leta mer aktivt efter bra barnfilm som INTE enbart har män och pojkar i huvudrollerna. Detta duger ju inte. Gärna också barnfilmer med kvinnliga huvudkaraktärer där storyn inte baseras på “Du är en kvinna och borde därför gifta dig”. För det var fan vad det är ett genomgående tema alltså.

Miyazaki-hjältar

Ni får gärna tipsa. Om barnfilm. Annat än Disney då förstås, eftersom vi har allt vi kan ha där. Samt allt med Hayao Miyazaki.

(Why oh why fick han inte lov att göra Pippi Långstrump som tecknad film som han ville? Fattar ni vad coolt det kunde ha blivit? Jag hatar livet).

För övrigt – är det någon som förstår varför ingen i Sverige eller Danmark distribuerar nya My Little Pony på DVD? Jäkla dumskallar.

Nåväl. Gott nytt år och så vidare och så vidare.

 

UPPDATERING:

Om jag inte enbart håller mig till Disney/Pixarfilmer utan istället sorterar ALLA Vildes barnfilmer ser könsfördelningen ut som följer:

Alla barnfilmer enligt kön

Här har jag sorterat dem enligt 1. manlig huvudkaraktär, 2. kvinnlig huvudkaraktär, 3. både och. I de fall ingen enskild huvudkaraktär kunde avgöras har jag kollat på antalet manliga och kvinnliga huvudkaraktärer och placerat dem efter vilket kön som var i majoritet.

Herregud. Detta är ju pinsamt. För alla. Också mig.

50 Responses to Nyårslöfte: Könskvotering

  1. Först: Grattis till graviditeten!!

    Sedan: Hur upplever du Modig ur ett genusperspektiv? Har inte sett den än och kommer självklart att se den före min dotter ser den (eller iaf är medveten om att hon ser den, hon är 8 månader nu liksom) men det jag sett om den verkar vara OK.

    • Jag tyckte den var bra. Eller jag skulle väl ge den tre av fem för historien, den är inte helt utsökt sammanskruvad. Sedan har den det där “Det handlar om en “stark tjej” som inte vill gifta sig med vem som helst” och det är lite irri men jaja. Överlag har jag inte speciellt mycket kritik, jag gillade den ändå. Men av dessa “nya” prinsessor så föredrar jag Rapunzel i “Tangled” mer.

      • Det känns lite märkligt det där tänket – stark tjej är någon som vill gifta sig med den hon älskar istället för den som hon blir påtvingad av föräldrar/samhället osv. För det första känns det ju som om det är normen, att tjejer är passiva som påtvingas giftermål med dylik hemsk karl och de tjejer som avviker från normen ses som ovanliga, “starka” kvinnor som samhället på något sätt måste trycka ner (fast i sagornas värld så segrar ju oftast kärleken). Visserligen tänker barn kanske inte i dessa termer men på något sätt så indoktrineras de ju i vad som är “normalt”, dvs att flickorna skall passivt bli valda och inte själva väljas. Sedan att de kvinnliga hjältarna oftast väljer själva får väl då ses som något positivt visserligen. Men för att återgå till “det andra” (som följd av att jag började skriva “för det första” och sedan svamlade bort mig någonstans på halva vägen) så är det också ganska tröttsamt att allt måste handla om kärlek. Som om att hitta den sanna kärleken är något självändamål som alla borde ägna sig åt.

        Finns det för övrigt Disneyfilmer som inte handlar om “den sanna kärleken” i någon form?

        Ursäkta om det blev något svamligt, jag hoppas att jag fick fram vad jag ville ha sagt 😀

      • SPOILERVARNING OM MODIG.
        Merida i filmen Modig protesterar mot sina föräldrars beslut om att hon ska gifta sig med någon av de snubbar som ska tävla om hennes gunst. Filmen slutar med att Merida gifter sig med… ingen alls! Eventuella giftermål skjuts på framtiden och någon romantik ser man inte skymten av. Det tycker jag är fint 🙂

  2. Får bli böcker då. His Dark Materials serien, eftersom filmen inte blev så bra, och det blev ju ingen serie av den.. Om den görs ordentligt till filmserie skulle den vara suverän ju!
    Jag har inte sett Legend of Korra än men den kanske har kvinnlig huvudroll? (fortsättning på Avatar, the last airbender)

    Hmm.. jao det är ju inte så många.. om du inte tar hela princess-högen men de är ju.. ja.. princessiga princessor de flesta av dem..

    Undrar hur Disneys nyversion av Oz-historien blir.. kanske tar de med det transsexuella elementet från böckerna? nje.. förmodligen inte.. men det skulle varit coolt.

      • Då räcker det med My Little Pony.

        ^^

        Men seriöst, hoppas Disney inte ignorerar det transsexuella elementet i OZ-böckerna, det var så fint och tolerant, speciellt för något för så länge sedan!

  3. Om ni har allt med Miyazaki så gissar jag att hela tjejhögen utom den översta består av hans filmer? 🙂

    ‘Lånaren Arrietty’ är anime i Miyazaki-stil. Astrid Lindgren har ju en del såklart. Lilla huset på prärien (tv-serie, visserligen).

    Svårt!

    • Ah, inser att jag var otydlig, har fixat det nu, det är alltså ENBART Disney/Pixar-filmer där uppe. Får väl göra en uppföljare med alla Vildes filmer antar jag. 🙂

      • Rätt många i hög två ändå när du tar med alla filmer! Kan du tipsa om någon bra film som inte är från Disney/Miyazaki?

    • Lånaren Arrietty har vi redan, samt lite andra som är från Miyazakis produktionsbolag men som inte direkt är gjorda av honom. 🙂

  4. Jag har precis samma problem, det är jättesvårt att hitta barnfilmer med flickor i. Jag har verkligen letat och letat. De som finns är dessutom ofta rätt kassa och extremt könskonservativa men jag har kommit till den punkten nu att jag hellre visar en halvdålig film med flickor i än inga alls. Till exempel finns det tre hyfsat nya Disney-filmer om Tingeling. Och Disneys gamla Alice i underlandet. Sen finns det något som heter Winx som verkar populärt, har inte kollat själv och blir lite nervös av omslagen… Har också stött på en anime-serie som heter Sandybell men den har jag heller inte kollat på.

    På tal om pippi och Miyazaki så finns det ju Panda kopanda, men den kanske ni redan har? Annars, tja… Mamma mu-filmerna? Spöket laban-filmerna där labolina har en hyfsat stor roll? Flykten från hönsgården?

    Det finns också gamla my little pony filmer (och en serie), går ju inte överhuvudtaget att jämföra med de nya men vissa är rätt ok. Grejen är ändå att det är övervägande “flickor” i alla vilket är jätteovanligt… Misstänker att det också kan finnas en hel del halvdåliga animerade filmer om “flicka med häst” men det har jag dålig koll på.

    Kul video om “the token chick” inom tecknad film:
    http://thatguywiththeglasses.com/videolinks/thedudette/nostalgia-chick/16616-the-smurfette-principle

    • Enligt min koll blev det ingen Miyazaki-Pippi eftersom Astrid Lingren på den tiden sa nej till alla filmproduktioner hon inte hade kontroll över. Så anledningen till att ingen fick en Miyazaki-Pippi är också anledningen till varför det finns förhållandevis lite skit baserad på Lindgrens böcker.

  5. Googlade lite på anime-filmer, verkar finnas en del där också, t.ex. Sailor Moon, Cardcaptor Sakura, Wedding peach, Ah my goddess, Appleseed, Fruit basket, The girl who leapt through time etc etc.

    Tyvärr de flesta rätt könsstereotypa (åtminstone av bildgooglingen att döma) och det lär ju inte vara Miyazaki-klass på det (men vad är väl det?). Antagligen svårt att hitta på svenska/danska också men kanske kan vara värt att gräva lite.

      • Ja, bra! Ska också fixa ppp, inget mer tingeling här på ett tag hehe. Det där witch verkar också intressant, finns det att få tag på med svenskt tal och i så fall var?

      • Jag bor ju i DK så jag beställde från gucca.dk, men vad jag kunde se på dvderna fanns de med både svenskt och dankt tal.

  6. Svårt det där. Vi har nästan inga filmer i fysisk form (Pippi och Saltkråkan bara), utan strömmar allt så vi begränsar oss till vad som finns på (amerikanska) Netflix. Där är en favorit Angelina Ballerina. Den är könsstereotyp och rätt tävlingsinriktad, men kombinationen tjej och vill-nå-framgång är i alla fall uppfriskande om man jämför med gifta-sig-med-prinsen-prinsessorna. Sen gillar min tvååring Strawberry Shortcake (fast jag orkar inte riktigt med). Han har också haft en Nicke Nyfiken-period, och där är det ju inte så många kvinnor med. Men en intressant sak där är att Professor Wiseman i böckerna som vi har är en man. Men i filmerna är det en kvinna. Där har de tänkt till i alla fall.

  7. Gud så skönt att du syftade på fiktiv könskvotering. Du vet att du har mitt fulla stöd i denna fråga! Btw: Jag har själv precis börjat titta på Miyazaki! 🙂 Riktigt bra filmer – OCH könsmedvetna! Nästan bara flickor i huvudrollerna, det välkomnar vi!

    • Mulan?! Disneys främsta jämställdhetsfilm?! Och ärligt talat så handlar nog Askungen framförallt om vikten av naturlighet och en fin insida som prinsen nog föll för, styvsystrarna har bara gjorts fula för att tydliggöra deras svartsjuka, vilket mycket riktigt kan påverka insidan och därför ställer till med en hel del satanstyg här i livet. Snövit däremot, om man bortser från att det faktiskt handlar om en flykting i exil så är flyktingskälet tydligen att hon är för hot-hot-hot, vilket förstås är lite knäppt i skallen.

      • Man kan nog dock ha överseende med dålig genusmedvetenhet i en 30-talsfilm som bygger på en gammal saga.

  8. Det är ganska intressant det här men hur vi som tänker kring genus och jämställdhet resonerar kring det här vilket jag kan observera när jag läser i kommentarsfältet här . Nu har jag inga barn själv men OM jag hade det hade det nog varit snäppet viktigare att filmerna inte varit allt för könsstereotypa än att det varit ca lika många manliga som kvinnliga huvudroller i de filmer jag visade för mitt barn. Så alltså, jag skulle hellre ha en filmsamling med 20% kvinnliga huvudkaraktärer och 80% manliga om (huvud) karaktärerna (såväl de manliga som kvinnliga) fick lov att vara intressanta karaktärer som både kan vara starka och svaga, känslosamma och busiga och inte har intresse huvudsakligen efter kön osv än en där 50% var kvinnor och 50% var män där kvinnorna huvudsakligen är prinsessor med intresse för utseende och andra typiska “kvinnointressen” medan männen var typiska hjältar som vill vara macho och rädda dagen.

    Och då menar jag inte att jag inte skulle låta en och annan könsstereotyp film slinka emellan men vill hellre ha en majoritet filmer som känns någorlunda genusgodkända än att det blir en majoritet stereotypfilmer bara för att jämna ut könsfördelningen.

    • Det är svårt det där. Jag resonerade precis som du innan jag skaffade barn (obs detta kommer absolut inte bli ett sånt “men nu vet jag bättre” inlägg). Jag tyckte inte förut att könet på karaktärerna i böcker/filmer var så viktigt, utan att man kan lika lätt identifiera sig med pojkar som flickor, som jag själv har gjort. Problemet som jag ser det är att i praktiken blir det så att flickor identifierar sig med pojkar och flickor medan pojkar nästan uteslutande identifierar sig med andra pojkar. Och efter ett tag blir man så j—-vla trött på avsaknaden av flickor i majoriteten av all barn-film/litteratur. För mig kom det till en punkt där jag kände att nej, jag måste bara få in mer flickor i den media vi konsumerar, hur de än är. Bara för att de ska synas. Att ta plats på fel sätt är bättre än att inte ta plats alls, typ. Så jag började visa mitt barn filmer som jag förut hade känt stort nono inför (t.ex. vissa Disneyfilmer). Vet fortfarande inte om det är rätt strategi, ibland känns det rätt, ibland fel. Vissa filmer som jag tycker är för extrema skulle jag fortfarande aldrig visa men min gräns har definitivt flyttats. Och då ser jag mig ändå som en hyfsat hardcore feminist. Shit, jag gör mycket nu sen jag fick barn som jag aldrig trodde att jag skulle göra innan. Vill inte påstå att jag är visare nu men det är inte lätt alltså…

      • Missförstå mig inte, jag tycker att könsfördelningen ÄR viktig men jag ser hellre att mitt barn får ett fåtal bra kvinnliga karaktärer att identifiera sig med än många dåliga, om du förstår.

        Jag säger inte att det inte spelar någon roll alls vilket kön barn kan identifiera sig med för jag hade själv svårt att identifiera mig med manliga karaktärer som liten men jag var ingen typisk “prinsesstjej” heller och därför var en tjej-tjejig kvinnlig karaktär typ lika dålig för mig som en manlig i identifikationssyfte om inte sämre, pippi var min stora idol men det fanns få andra som jag verkligen gillade och identifierade mig med minns jag. Jag kunde titta på filmer med en manlig karaktär eller en kvinnlig som jag ej identifierade mig med och uppskatta dem men jag minns tex hur irriterad jag var på att den enda tjejen i tv-serien räddningspatrullen var en som jag inte kände minsta lilla samhörighet med och det var väl lite av ett genomgående tema när det gällde de flesta filmer och program.

        Jag tänker nog att om vi bombarderar barnen med filmer med väldigt stereotypa kvinnokaraktärer för att öka antalet kvinnor kommer de bara lära sig att det är så kvinnor ska vara, då fyller jag nog hellre på med så många nyanserade kvinnokaraktärer som jag kan och sen får de lite mer stereotypa komma in på nåder, och om de då blir fler med manlig huvudroll ändå så får det vara liksom..

      • Det här är väldigt intressant tycker jag, skulle gärna vilja diskutera lite mer. När det gäller vad för film som är bra tror jag att vi är på rätt lika nivå egentligen. Jag tror dock att det finns mer än en risk med att bara rakt av censurera film med dåliga könsroller, särskilt när det gäller “flickfilmer”.

        När man pratar om att en film är könsstereotyp kan det betyda både (lite förenklat) en viss estetik och uppmuntrande av de traditionella könsrollerna. Ofta går det hand i hand men den nya my little pony serien är t.ex. ett ganska bra exempel på film med traditionell flickestetik som ändå utmanar traditionella könsroller. Tyvärr är detta ganska ovanligt (men tipsa gärna!).

        Ett problem är att när man tar bort de typiska “flickfilmerna” (dvs de med könsstereotypa flickor i) tar man också bort majoriteten av flickestetiken. Min äldsta unge är rätt såld på traditionell flickestetik och även om jag personligen ärligt talat skulle önska att hen hade en lite mer, hm, varierad smak (och såklart fortfarande försöker erbjuda alternativ) så är det som det är. Och skulle jag skoningslöst censurera media/grejer/kläder som jag tyckte förmedlade kassa könsroller skulle jag indirekt dels ge signaler om att flickestetik är något dåligt (vilket jag ser som ett problem), dels blir den praktiska följden att hen ser färre flickor, vilket ger en direkt signal om att flickor är mindre viktiga. (Förresten handlar det inte bara om estetik, det finns också andra positiva saker i flickfilmer som är ovanliga i andra filmer, t.ex. vänskap mellan flickor, förebilder med vissa bra traditionellt flickiga egenskaper etc.). Jag försöker hålla någon slags balans och undvika det värsta.

        Samtidigt på ett annat plan skulle jag vilja ha nolltolerans. Jag skulle ju t.ex. aldrig tolerera “lite rasism” i en film bara för att den eventuellt förmedlade ett annat positivt budskap. Finns det ingen forskning på det här? Typ någon undersökning om förebilders påverkan på jämställdheten, kvalitet vs kvantitet

      • Ja förstår hur du tänker, och att det är svårt… Håller med om att MLP- serien (den nya då) verkar vara en av få serier som använder sig av just “flickig estetik” utan att för det saken skull vara speciellt stereotyp på det där vanliga sättet, att det handlar om hästar istället för människor gör ju även så att ungarna slipper ännu mer promotande av idealkroppen i ännu en “tjejserie”.

        När det kommer till rasism är jag inte lika säker på saken som du. I dagens mått mätt är det ju ganska rasistiskt att kolonisatör Efraim Långstrump är “negerkung” på en söderhavsö, samt att pippi steriotypierar kineser på ett fult sätt och sjunger “Tjing tjong Pling plong”. Men jag kan ändå ha överseende med det då jag verkligen tycker att Pippi är bra på så många andra sätt..

  9. Skall det vara genusbalans, så är väl smurfarna uteslutna. Är dock själv svag för dessa, då den klokaste av dem är en gammal gubbe med skägg.

    Är Molly för barnsligt redan?

    LeGuins övärlden-böcker och Beatrix Potters sagor finns som tecknad film.

  10. Det är förjävligt. Kolla barnböckerna också för där brukar det vara lika illa. Modig är den enda filmen där den kvinnliga huvudrollen faktiskt inte väljer en man i slutet, som jag trodde att hon skulle göra. Sen ifrågasätter hon sin roll också. Antar att ni redan har sett den?

  11. Kolla Ghibli och alla deras filmer (den studio Miyazaki tillhör)
    Därefter kan det vara värt att ta ett större dopp i animepolen. Sailor Moon är bra, men egentligen mest i mangaformen som är som ett kvinnligt vildjursskrik. Det poängteras flera gånger att de inte behöver pojkvänner eller dylikt för att fungera osv.
    En annan anime som kanske passar mer för yngre är princess Tutu. Himla bra och bra klassisk musik.
    Det finns en serie som heter Puella Magi Madoka eller liknande. Sjukt bra. men den är nog din son lite för liten för men den är bra. Kolla också in Adventure time. Det hela handlar om en pojke, men de skildrar kvinnor och kvinnliga könsroller väldigt bra. (När en i serien lurar en tjej att bli tillsammans med honom igen genom att ta bort minnet från när hon dumpade honom och sedan fäller kommentaren “In i köket med dig kvinna och laga mat till mig!” så sparkar hon honom på pungen. Och den väldigt rosa och feminina prinsessan är en badass vetenskapskvinna.

  12. Jag vill tipsa om tre bra tecknade/animerade filmer, som ni kanske redan har men som inte är från de senaste tre åren i alla fall, samtliga med kvinnor i huvudrollen:
    – Mulan
    – Alice i underlandet
    – Coraline

    =)

  13. Hannah!

    Tur att ditt barn är en grabb då, så att merparten av filmerna han har är med en karaktär som han kan identifiera sig med vad gäller könet.

    Själv hade jag en liknande upplevelse i samband med inköp av julklappar till ett antal tonåringar i familjen. Efter lite funderande så beslutade jag mig för att de alla skulle få böcker som handlade om personer i deras egen ålder och av deras eget kön och som de kanske skulle kunna identifiera sig med och förhoppningsvis lära sig lite av. Det var inga som helst problem att hitta sådana böcker till tonårstjejerna.

    Hyllorna med tonårslitteratur domineras nämligen till mer än 90% av böcker om och för tjejer, skrivna av kvinnliga författare. Att hitta en bock för en vit tonårskille skriven av en manlig författare visade sig dock inte vara möjligt. Det fanns ingen sådan bok alls i stadens största bokhandel! Det fanns ett par om killar med invandrarbakgrund (inget fel med det, men han fick boken om Zlatan förra året). Till slut hittade jag dock en enda bok som hade en vit tonårskille som huvudperson. Den boken var dock skriven av en kvinnlig författare. Det fick bli den till slut…

    • Jag förstår inte varför författaren måste vara av manligt kön, hur bra författaren är på att skriva manliga karaktärer bör väl dömas individuellt, oavsett kön? Agata Christie skrev ju fantastiska manliga karaktärer, Dan Brown skriver dock platta män som är i stort sett omöjliga att relatera till, enligt vad jag tycker i alla fall. Sen är ju Terry Pratchett fantastisk på att skriva kvinnliga karaktärer som känns väldigt naturliga och är lätta att relatera till. Och Philip Pullman har nog skrivit min kvinnliga favoritkaraktär i Den Mörka Materian-serien.

      Men du och Hannah verkar ha lite motsatta uppsåt här. Hannah tycker det är synd att nästan alla filmer har manliga huvudkaraktärer, för att de ger inte tillfälle att utvecklas och lära sig relatera till människor som är annorlunda än en själv.
      Varför skulle det vara så svårt att relatera till andra människor egentligen? Speciellt människor som lever i precis samma kultur, dock bara råkar ha ett annat könsorgan än en själv? Att få se lite film (eller, som du säger, när de blir lite äldre; läsa böcker) med en huvudperson en inte delar kön med, kan hjälpa en att inse att skillnaden inte är så stor.

      Det påminner mig om Hannahs första WTF-teckning. Varför verkar det som om kvinnor kan relatera lättare till manliga huvudkaraktärer än vad män kan till kvinnliga? Kan det inte vara så enkelt att med så många manliga huvudroller så fick kvinnorna som barn helt enkelt lära sig den läxan tidigare än män, som tyvärr riskerar att aldrig få lära sig den läxan.

      Så ja.. brist på kvinnliga huvudroller i barnfilm är nog värre för pojkar än för flickor, och bristen på manliga huvudkaraktärer i böckerna du pratade om kan vara värre för tjejer än för killar, för det begränsar deras möjligheter att utveckla empati och förmågan att relatera till andra människor.

      Jag måste lägga till att det roar mig hur du börjar en kommentar, men det kan ge fel intryck… Namnet på personen du pratar med följt av ett utropstecken kan få dig att se helt manisk ut, som om du skriker ut namnet.. har du funderat på ett komma istället för utropstecken eller ett kolon, och spara utropstecknen tills du vill uttrycka ilska eller annan form av extrem upphetsning?

      • Dan Brown skriver platta karaktärer för att hans böcker är platta XD

        Utöver detta: Vad finns det för belägg för att man lättare utvecklar empati för olika människor när man möter olika människor i fiktion? Borde det inte vara i mötet med verkliga människor man utvecklar sin empati?

      • Allt du upplever tar du lärdom av. Ännu mera så i tidig ålder. Människor i fiktion, eller helt enkelt karaktärer i fiktion, för de kan vara både djur och bilar, bara de har mänskliga drag, lär oss om människor. Vi tar in dem och lär oss om dem hur fiktiva de än är. Hjärnan sitter inte och sållar ut “neeee! den personen var ju inte på riktigt!”. “Reptilhjärnan” ser egentligen ingen skillnad på verklig person och fiktiv person så länge den fiktiva personen stämmer överens med hur en ska vara för att klassificeras som människa.

    • Tips på bok för tonårskille skriven av manlig författare: Var är Alaska (Looking for Alaska), An Abundance of Katherines och Paper Towns av John Green och Will Grayson, Will Grayson av John Green och David Levithan. Och Ibland måste man bara av David Levithan.

      //young-adult-fantast

    • Många fantasyböcker har manliga huvudkaraktärer samt författare och riktar sig till tonåringar/unga vuxna.

      Problemet i det här fallet handlar nog om att få män skriver ungdomslitteratur längre, jag har själv tänkt på det här (att få ungdomsböcker riktar sig till unga män) och det är väl antagligen därför som allt färre män läser böcker nuförtiden. Mina två senaste pojkvänner har båda varit aktiva läsare men de har läst fantasy respektive gamla klassiker under tonårstiden, gillar man inte de kategorierna och inte kan tänka sig att läsa böcker om/för tjejer så är risken antagligen stor att man slutar läsa helt när man kommer upp i åldern 12-13 år då få andra böcker helt enkelt finns riktade till ens åldersgrupp längre. I kombination med att det verkar anses som “omanligt” i vissa grupper att läsa och studera (vilket en vän som bor i Norrland påstår är fallet bland arbetarkillar där) så läser nog ganska få unga män i dagsläget. Och det är givetvis trist.

  14. Ska börja säga att jag älskade Xena när jag var yngre (och många killar med mig). Tror inte de flesta reflekterade över att det INTE var en kille…

    Tänkte bara ställa en liten fråga… Hur många olika gestaltningar av “mannen”/”killen” finns det i sådana filmer? Tycker inte antalet filmer med manliga huvudroller spelar särskilt stor roll i detta sammanhang när varenda en skulle kunnat vara del av samma film.

  15. Hej!
    Jag vill börja med att säga att jag har följt din blogg ett tag nu, och även läst igenom en hel del av det du skrivit, säkert 2 år bakåt. Och där låter jag som en stalker, tjenamors liksom, men jag är för tillfället halvtidsstudent och arbetslös samt av typen “djupdykare”. När jag hittar ngt som intresserar mig kastar jag mig in med hull och hår, läser läser läser och funderar. Din blogg är ypperlig för djupdyk och uppmuntrar till vidareläsning. Du är så himla bra på att uttrycka dig och skriver så vettiga saker, hittils har jag bara hittat ett inlägg som jag inte håller med dig om, men det var rätt långt bak.
    Tusen tusen tack din underbara blogg! Jag har precis gett mig in i genustänket och du hjälper mig att öppna ögonen ytterligare. Tack tack tack!
    och ett stort GRATTIS!

    åter till ämnet. Jag hittade det här idag på fejjan som återkopplar till dagens post (underligt väl må jag säga): https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=Nx8RRIiP53Q
    han går förstås inte lika djup in som du har gjort, så en del är gammal skåpmat, men kanske kan man se det som en bra sammanfattning ändå -i härlig ted talks anda.

    Jag har inga tips tyvärr, iaf inte på rak arm, men kan återkomma ngn annan gång ev. Jag har inga barn, och genustänket är som sagt rätt nytt och det tar ju en stund innan en börjar se bakom könsstrukturerna tycker jag.

    Gott nytt och god fortsättning!
    ps. hur gör man styckeindelning? nu ser min text helt ihoptryckt ut =/

    • Välkommen!
      *kram*

      Du kan ju börja med att presentera din egen WTF? Till Hannah direkt då, så blir du odödlig-gjord i bild! För du känner till WTF antar jag? Finns en knapp som leder till den delen av bloggen.

  16. Några tips på film jag har, även om jag inte helt minns om det bara är “du är en kvinna och borde gifta dig” är ju Svanprinsessan, Howl’s Moving Castle/Det flygande slottet, Quest for Camelot och Anastasia!

  17. Vet inte om jag missförstått, men visst verkar det som att om man uteslöt Pixar, så skulle jämställdheten närma sig 70% till fördel för kvinnorna. Då verkar det som om Pixar är mer jämställda för män, medan alla andra är det för kvinnor. Om nu Vildes samling är representativ i övrigt.

Svara