Nej nu får det vara nog på riktigt (farväl och tack för fisken)

Tidigare idag intervjuades jag för ett forskningsprojekt rörande psykisk hälsa (eller ohälsa) i prekariatet. Det var både spännande och intressant – och en rätt stor del terapeutiskt också. Jag fick bland annat frågan om vad som hjälpt mig att hålla modet uppe, trots att jag är 32 år med två universitetsexamina och massor av arbetslivserfarenhet men ändå aldrig haft en fast anställning.

Och jag svarade att bloggen varit en stor hjälp. Initialt, iallafall. När man står utanför den traditionella arbetsmarknaden, när man arbetar frilans och på uppdrag och med projekt och utan kontinuerlig kontakt med kollegor och chefer som kan bekräfta ens arbete, när man aldrig vet vad man ska få för inkomster nästa månad, och nästa, och nästa, då börjar man tappa greppet om vad det man kan och det man gör egentligen är värt. Om det ens är värt något. Om man ens är värd något.

Bloggen hjälpte mig hålla undan de känslorna. Jag fick positiva kommentarer på inlägg jag skrivit, jag fick en respons som sa mig att det jag gjorde var av värde, oavsett om jag hade en fast anställning eller ej, om jag fick betalt eller ej. Och jag fick ett sammanhang, ett som jag saknat sen jag flyttade till Köpenhamn. Jag lärde känna andra bloggare, vi träffades IRL och vi träffas hela tiden online fortfarande. Det är så jävla viktigt att känna att man ingår i ett sammanhang.

Men de senaste åren har jag fått ont i magen varje gång jag ser i min inkorg att jag fått en kommentar på bloggen. Inte för att innehållet brukar vara negativt – inte nu längre. Och inte för att det kommer speciellt många kommentarer längre. Men det var en period för två-tre år sedan när nästan varenda kommentar jag fick var negativ, och de positiva som brukade komma slutade dyka upp i samma takt, för mitt kommentarsfält hade blivit infekterat och ingen som kommenterade där gick säker. Den perioden gjorde något med mig. Det slutade vara roligt att blogga, för allt jag kunde tänka på var vad för slags negativ respons jag skulle få.

Jag har tagit bloggpauser för att komma över det, jag har blockat nästan alla som skrivit något negativt någonsin, jag har försökt släppa prestationerna, jag har krumbuktat och försökt med omvänd psykologi på mig själv, jag har försökt lägga ner men kommit tillbaka, jag har uppdaterat designen på sidan, jag har försökt pressa fram lite kreativitet och lust att skriva – men lusten är borta. Jag har inte lust att skriva offentligt längre. Att både leva i prekariatet och således inte få bekräftelse på sitt värde från varesig arbetsgivare eller lönsedel eller samhälle OCH driva en blogg och skriva saker och inte få bekräftelse därifrån heller – eller snarare, att få mer negativ bekräftelse än positiv – får mig helt enkelt att känna mig jävligt värdelös. Det är inte något trevlig känsla att gå runt med. Och jag har gjort det för länge nu (se bara vad jag skrev för två år sedan, nästan samma jävla sak) (Alltså verkligen, till och med en referens till Liftarens Guide till galaxen finns med).

Och jag fattade nu idag, under intervjun, varför jag inte bara slutat på riktigt långt tidigare, varför jag hängt kvar så jävla länge. Det handlar om sammanhanget och identiteten. Om jag inte är bloggare, vad är jag då? Vem är jag då? Och varifrån ska jag hämta min självkänsla?

Nu när jag kunde se det blev det genast lättare att göra slut på plågan. Bloggandet ger mig inget annat än ont i magen och den känslan kväver all entusiasm. Det känns som att jag inte har något att säga, men egentligen handlar det om att jag inte vill (vågar?) säga det, och riskera att få en jävla massa skit.

Så. Detta blir sista inlägget på den här bloggen. Jag kommer bygga om sidan så fort jag pallar med det, så det blir enkelt att hitta gamla populära inlägg och så, men så det framgår direkt att den här bloggen inte är aktuell längre. För att hindra mig själv från att hålla kvar tanken om att det skulle finnas en kommunikationskanal här.

Tack för den här tiden, hörni, ni som fortfarande hänger kvar och läser. It’s been fun. Iallafall i början.

Men nu är det dags för mig att hitta ett annat sammanhang.

Och jag tänker börja med att leta efter det i SWTOR.

20 Responses to Nej nu får det vara nog på riktigt (farväl och tack för fisken)

  1. *jättekram*
    Tack för alla inlägg! Det är bra att du inte för saker du mår dåligt av! Vemodigt med avslut men jag förväntar mig mer av dig på andra håll 😉 jag har ju turen att känna dog 2 utanför bloggen.

    Kram och hoppas fisken smakade! XD

  2. Bra att du slutar för din egen skull. Du ska må bra av det du gör även om du blir saknad. I och för sig har vi vant oss så sakta under tiden som du bestämt dig.
    Undrar vad det andra är, SWTOR, det får du förklara i jul. Kramar!
    Fisken?

  3. Du har varit fantastisk som bloggare! Så klok, vänlig… När jag blir stor hoppas jag att jag blir lite mer som du. Ta hand om dig.

  4. Tack för alla intressanta bloggposter! Jag har läst i stort sett allt och det har alltid varit intressant och tankeväckande. Kommer sakna dina inlägg.

  5. Din blogg var en av de första jag började följa runt 2011-ish. Synd att se bloggen dö, men jag är glad att du fattat ett beslut som kommer få dig att må bättre. Kram och hej då! P.S stalkar dig fortfarande på IG under namnet efraimsdotter. D.S

  6. Vem är du om inte en bloggare? Du är Hannah. Hannah duger gott som hon är.

    Och du har åstakommit någonting bra här, oavsett om du bygger vidare på det eller inte. Det är värt att tänka på om du har svårt att gå vidare.

  7. Jag tror du har gjort enorm nytta för mänsklighetens intellektuella ådra. För det tackar jag ödmjukast! Och för väldigt bra läsning och diskussioner, så klart. 🙂

  8. Jag förstår att du slutar, själv orkar/vill/vågar jag inte ens _börja_ uttrycka mig offentligt och riskera att få skit. Samtidigt kommer jag sakna dina inlägg mycket, tack för allt! Jag hoppas vi ses i andra sammanhang. 🙂

  9. Hej! Vad tråkigt att höra att du har fått så mycket kommentarer som har fått dig att må dåligt. Klokt av dig att lägga ner då! Men jag kommer att sakna dig. Du är en av de klokaste jag har stött på på nätet. Men din begåvning och personlighet kommer förhoppningsvis att lysa upp någon annan del av världen, även om inte jag får se det.

    Hoppas att du hittar sammanhang som kan ge dig den uppskattning du så väl förtjänar!

  10. Bra val! Tror överlag att sociala medier fuckar med våra hjärnor mer än vad vi vill erkänna, jag har själv aktivt valt att ha mycket begränsad tillgång till twitter, instagram och facebook. Känner mycket mer sinnesfrid sen det valet! Lycka till i framtiden med vad du än tar dig för. 🙂

  11. Tusen tack för alla dina fina inlägg, de har förgyllt mina dagar många gånger. Lycka till i framtiden! 🙂

  12. Tråkigt att du lägger ner bloggen. Det känns som jag inte följde den så länge, några år kanske .. men det var alltid läsvärda inlägg. Tack för dem!
    Kram!

  13. Jag kände att dina inlägg som hade en siffra i titeln var en sorts nedräkning på hur många inlägg du skulle ge det innan du bestämde dig hur du ville ha det. Jag hade kanske rätt nu när jag ser resultatet.

    Jag har uppskatta din blogg mycket och den har gett mig hopp om att även den som är mycket till vänster kan se igenom dravel. Tack för det. Det har gett mig tilltro om framtiden. Du gjorde också så att jag insåg att även som liberal så kunde jag åter claima feminismen och inte säga att den enbart hör hemma i ett politiskt läger.

    Det har också varit kul att läsa någon vars åsikter har varit grundade i studier och också genom rannsakan istället för som vissa som enbart letat upp forskning som befäster deras tes istället för att se till alla forskning oavsett vad som blev slutsatsen av den. Utifrån det så tycker jag du har tagit en ståndpunkt som har varit klarsynt och haft motiveringar som är rimliga, även om den inte alltid är samma som min är.

    Jag tror också det är du som fått mig att seriöst överväga idén om medborgarlön.

    Liftare = lätt en av top 10 bästa någonsin!

    Ajöss, och tack för fisken!

  14. Efter läst ditt inlägg för två år sedan…

    Kan du inte koppla dig mot stor portal som mama eller UI. Då får du ju intäkter för ditt skivande om det skulle ge dig lusten igen. Hänvisa till gamla statistik och propsa på att du lätta kommer dit igen. Få bra kontrakt och så har du en inkomst samtidigt som du får vara en viktig påverkan i vårt samhälle.

    Elaine lämnar mama nu så de borde ha en plats tillgänglig. LD och Cissi gör säkert gärna pr för dig i sina bloggar så att du snabbt kommer upp i nya läsarsiffror.

  15. Jag kommer att sakna att läsa din blogg, trots att jag bara tittade in då och då. Men jag tycker det är bra att du väljer bort den om den inte längre gav dig energi!

    Lycka till och kram

Svara