Misogyni och misandri går hand i hand…

…eller i handbojor tillsammans kanske.

Ett helt vanligt exempel på detta är den strålande idiotiska rubriken Nympho kept victim captive for 36-hour forced sex sessionsom The Sun väljer att använda till sin artikel om en kvinna som för andra gången låst in en främmande man i sin lägenhet för att våldta honom upprepade gånger.

Nympho istället för Våldtäktsförövare.

Forced sex session istället för Våldtäkt.

Med den inramningen spelar det i princip ingen roll att mannen i fråga beskrivs som “victim” – han kunde lika gärna blivit kallad “one lucky bastard”. Speciellt som artikeln är illustrerad med en bild på en sexig kvinnoröv i röda spetstrosor med ett par handbojor nonchalant hängande från troskanten strax nedanför en hand med välmålade röda naglar. Ni får själva klicka på länken för att se bilden för The Sun vägrar dela med sig av bildadressen.

Vad är detta?

Det framstår för mig som den vanliga gamla visan – att män inte kan våldtas av kvinnor. Att kvinnor inte kan begå en våldtäkt. Även om artikeln beskriver gråtande, rädda män som inte kan gå, så är det ändå inte det faktum att de blivit inspärrade och våldtagna som framstår som det största problemet – utan att kvinnan helt enkelt ville knulla för mycket. Hon är alltså inte en våldtäktskvinna, hon är en nymfoman.

“You have got to help me. She is trying to kill me with sex. I cannot get out – and I cannot go on!”

Inte ens männens egna uttalanden ger utrymme för att tolka händelsen som våldtäkt. “Hon försöker döda mig med sex”. Visa mig den kvinna som skulle beskrivit att bli instängd och tvingad till sexuella handlingar i 36 timmar som att “han försöker döda mig med sex”. Ingen kvinna skulle ens kommit på tanken att kalla det för “sex”.

Det kan förstås mycket väl hända att offren har uttryckt sig på ett annorlunda vis – bara det att The Sun inte valt att lyfta upp det. Man kan ju i så fall fråga sig varför. Och hela artikeln avslutas med den lustiga anekdoten att “nymfomanen” öppnade dörren naken för polisen och  “invited two officers to join her in bed for a ‘quickie’.” Bjöd in. Kom igen. Sexuella trakasserier av tjänsteman skulle det kallas om könen var omvända. Men om en kvinna gör det kallas det “invited”.

Jag ser det här som en effekt av det vi kallar gruppidentitetsskapande, vilket går hand i hand med könsidentitetsskapande och i förlängningen könsnormer. Vi skapas utifrån vad vi inte är minst lika mycket som vad vi är, och män och kvinnor skapas i förhållande till varandra. Eller myterna och fördomarna kring män och kvinnor snarare.

Att män alltid vill ha sex är en ständigt återupprepad myt som påverkar hur vi ser på både män och kvinnor som grupp – kvinnor blir till sexuella gatekeepers vars könsdelar ska manipuleras till åtkomst för de manliga och konsekvensen blir att vi inte har varken ord eller förförståelse för att kvinnor kan vara sexuella förövare och män deras offer.

Om en kvinna erbjuder sex ska mannen bara vara glad. Om en kvinna tvingar sig till sex är hon ingen våldtäktsförbrytare, hon är bara lite väl kåt. En man som blir våldtagen och ringer polisen känner tydligen att han måste precisera att han inte är fysiskt kapabel att prestera längre – det räcker inte att säga att han inte vill.

Det kan så vara att det är en majoritet våldtäkter som begås på det “traditionella” viset, det vill säga involverande en man som våldtar en kvinna. Men att vi inte ens har ord att beskriva det omvända, att män som blir våldtagna av kvinnor inte ens själva använder ordet “våldtäkt”, och att våldtäktskvinnor blir illustrerade med sexiga underkläder och kinky accessoarer… Jag vet inte vad jag ska säga.

Det här är inte bra. På något vis.

Den ständiga reproduceringen av män som evigt villiga och sökande efter något att doppa kuken i,  i kombination med kvinnor som framställs som sexiga belöningar att vinna gör, tror jag, att vi fullständigt tappar greppet om verkligheten.

I verkligheten är män förövare och offer. I verkligheten är kvinnor offer och förövare.

Det borde inte vara så svårt att förstå.

Jag skrev ordet “våldtäktskvinna” högre upp.

Det är ett ord som inte ens existerar.

Om inte det säger något om hur vi systematiskt förminskar både kvinnors och mäns sexuella agens så vet jag inte vad som gör.

 

(Inlägg som också kommer publiceras i RFSU Malmös nyhetsbrev inom kort). 

46 Responses to Misogyni och misandri går hand i hand…

  1. Ja, det är vidrigt. Detta är riktigt vidrigt.

    Man kan ju ta sig en funderare på hur detta påverkar statistiken också. “Våldtäkt” är ett begrepp som, jag anser, utnyttjas av elitfeminismen som ett maktmedel.

    Lika vidrigt är det att den man som blir misshandlad i Sverige av sin partner ska behöva få en smäll till av kommunens icke-könsneutrala hemsida om våld.

    Jag har inte sett en enda av er “goda feminister” hoppa på detta tåget och låta oss göra gemensam sak för att agera mot sånt här.
    Har jag missat och ni har agerat?

    • Jag kan förstås inte tala för några andra “goda feminister” (;)) eftersom jag inte ingår i någon slags organiserad feministverksamhet eller liknande, men du har rätt, jag har inte hoppat på det där tåget alls – av den enkla anledningen att jag bor i Danmark och därmed inte har någon svensk kommun att skicka ett medborgarförslag till.

      Men tack vare påminnelsen satt jag nu och försökte hitta vad min danska kommun har att säga om saken, och hittade detta:

      https://www.borger.dk/Emner/familie-og-boern/brug-for-raad-og-hjaelp/Sider/vold-og-voldtaegt.aspx?KommuneId=561

      Det finns alltså hjälp att få för män som är utsatta för våld, men det finns inget att hämta om du är man som är utsatt för hedersrelaterade övergrepp. Det finns heller ingen hjälp för våldsamma kvinnor, där det däremot finns stöd för våldsamma män.

      Jag är inte så insatt i hur det fungerar i DK och vad kommunerna har för ansvar i den här frågan, men jag får ta och kolla upp det.

    • (Ursäkta om det är rörigt. Bakfyllan o.0)

      Anledningen till att få hoppat på det tåget handlar väl snarare om att många av feministerna (jag vägrar säga “goda feminister”, eftersom jag tycker det skapar bilden av att de vettiga är i minoritet) fortfarande betraktar Pelle Billing som en antifeminist som verkar vilja skylla alla mäns problem på feminismen. Jag säger verkligen inte att det är så på riktigt, utan bara att folk upplever det så. Billing har, oavsett vad han själv säger, skadats lite av kontexten han upplevs verka i. Många feminister litar helt enkelt inte på honom, och med tanke på den oerhörda försvarsställlning vi tvingats in i enda sedan “Könskriget” så kommer ytterst få alls våga gå med i något han säger i rädsla av att luras in i någon form av feministhat som vi verkligen inte vill stödja.
      Vi är på det stora hela en väldigt hårt ansatt skara nu, och innan vi möts av väldigt många vänligt utsträckta händer är det tyvärr inte så troligt att vi vågar ta oss ut ur våra skal.

      Alltså, det handlar inte om att feminister inte bryr sig om mäns rättigheter, det handlar om att vi inte riktigt vågar/vill ge oss in i en kontext vi upplever som antifeministisk. Vi vill ju inte utsättas för hat, och det är sjukt jobbigt att läsa i kommentarsfält om vilken hemsk och vidrig människa en är bara för att engagerar sig för jämställdhet (så upplever alltså vi det). Återigen så säger jag inte att Billing är feministhatisk, det tycker jag inte att han är, däremot så upplevs kontexten han verkar i som det.
      Jag tror däremot inte att förslag på att göra saker mer könsneutrala kommer mötas av motstånd från feminister, även om många av oss kanske inte orkar/vill engagera oss i själva frågorna. Ingen kan göra allt, liksom, utan en måste prioritera lite. Och om det nu kommer ett motstånd från rent feministiskt håll så tror jag det i så fall handlar om att de upplever det som att de icke-könsneutrala lagstiftningarna behövs för ett jämlikt samhälle (vilket det förstås råder delade meningar om), och inte att de vill diskriminera män =)

      • “Alltså, det handlar inte om att feminister inte bryr sig om mäns rättigheter, det handlar om att vi inte riktigt vågar/vill ge oss in i en kontext vi upplever som antifeministisk.”

        Så uppfattar jag det också, vilket är orsaken till att feminismen är död som idé för jämställdhet. Inte för kvinnors rättigheter, men för jämställdhet.

        “Och om det nu kommer ett motstånd från rent feministiskt håll så tror jag det i så fall handlar om att de upplever det som att de icke-könsneutrala lagstiftningarna behövs för ett jämlikt samhälle (vilket det förstås råder delade meningar om), och inte att de vill diskriminera män =)”

        Vilket blir samma resonemang som Ford, som tyckte kunde gott få “välja färg på bilen så länge de väljer svart” (vilket han aldrig sa – men för resonemangets skull så…). Som feminist kan man alltså tycka mäns rättigheter är viktiga, men ingen kan lägga förslag för att förbättra för män, eftersom de då betraktas som antifeminist. Du får lägga vilka förslag för jämställdhet som helst så länge de stärker kvinnors situation i jämförelse med män. Jag vet att du inte betraktar det som medveten diskriminering av män, men jag vet inte hur man annars skulle beskriva det. Hjärntvätts-klausul?

        Och det är vad vi ser som tar avstånd från feminismen. Inte ens de mest blygsamma förslagen om t.ex. att stärka pojkar självkänsla och betyg i skolan, tillåts passera igenom det sållet.

      • Jag är benägen att hålla med Auuus i det här, för jag minns när pappan i Södertälje äntligen fick vårdnaden om sitt barn och skulle stämma tingsrätten och uppmanade till gemensam protest. Jag skrev ett inlägg om detta i September, dvs innan jag börjat samtala med Billing och innan jag börjat försöka föra en mer saklig ton, men om ni bortser från en något osaklig retorik där jag använder mig av ord som “antifeminist” och säger att det inte finns några feminister som ditt eller datt (vilket det säkert finns), så blev min reaktion på hans manifest denna:

        http://www.onewaycommunication.co/?p=1490

        Det vill säga: om man protesterar mot en företeelse är det ganska hopplöst att å ena sidan beskylla en viss ideologi för företeelsens uppkomst och å andra sidan tycka att förespråkare för den samma ideologin borde engagera sig i dessa frågor.

        Man kan säga så här: De flesta av de frågor som “antifeminister” lyfter är frågor som feminister inte har några problem med att stötta, varesig aktivt eller passivt. Men det blir inte precis lätt när skulden läggs på feminismen.

        Vi har kanske olika perspektiv på sakerna, jag tror exempelvis att kvinnor får vårdnaden om barn oftare än män på grund av att det i rakt av gammal patriarkal tradition var så att kvinnans givna plats var att ta hand om barnen, och att den åsikten lever kvar även idag vilket är något jag som motståndare till begränsande könsroller är aktivt emot, vilket i sin tur innebär att jag skulle kunna stå sida vid sida med någon som anser att det är statsfeminismens fel att män inte får vårdnaden lika lätt som en kvinna – för vad vi vill ha är samma sak.

        Men jag vill inte stå sida vid sida med någon som uttryckligen säger att det är mitt och mina gelikars fel att detta sker.

        Jag håller med om att de som sitter på makten tar märkliga beslut. Men blir inte vi på gräsrotsnivå lite starkare om vi inte beskyller varandra för vad som sker i maktens korridorer?

        Så, nu ska jag återgå till att bygga om mitt vardagsrum, återkommer ikväll. 🙂

      • Barn har alltid betraktas som det viktigaste i livet, så jag ser det snarare som att det är matriarkala traditioner som upprätthålls när myndigheter än idag betraktar kvinnan som den första föräldern och hjälper henne att förskjuta pappan ur barnets (och kvinnans) liv i samband med vårdnadstvister.

      • Fast “matriarkala traditioner” existerar inte ens, om vi ska utgå ifrån vad matriarkat och patriarkat betyder. Bara för att de patriarkala traditionerna tillskriver kvinnan en mer naturlig och önskvär plats i hemmet med barnen betyder inte detta att det är ett martiarkaliskt system som är i spel.

      • (Lite rent allmäna funderingar här, inget som är specifikt riktat till dig, Hannah).
        Urk.. det är så sjukt kontraproduktivt när det uppstår så mycket hallaballoo bara pga vilka egenskaper/värden man lägger in i etiketten “feminist/feminism”, eller vad man tolkar in i “antifeminist”.
        Jag tycker att det skadar “samtalet” mer än det hjälper att sätta någon av dessa etiketter på sig själv och andra.

        Jag läste lite på “även vackra fåglar skiter” och tycker att hennes resonemang kring detta är mitt i prick.

      • Madde som skriver den bloggen råkar ju vara min bästis, och vi samtalar om de där sakerna över skype flera gånger i veckan, och jag håller med, det är verkligen besvärligt med etiketter på alla möjliga vis.

        Men även om jag exempelvis skulle avsäga mig ordet “feminist” så skulle inte mina åsikter ha förändrats ett dugg på grund av det. Och om någon sa att något var “feminismens fel” skulle jag ändå behöva säga “Fastattdeee är nog en rätt snäv problemformulering”. Jag tror inte att lösningen är att avsäga sig någon ideologi – och hetsen från “motståndarna” att göra det påminner bara lite för mycket om kriget mot protestanterna som katolikerna körde back in the days – och sedan tvärtom – eller för den delen de kristnas missionståg här uppe i norden, “döp dig eller få huvudet avhuggt”…

        Men, med det sagt, visst skulle det vara mer konstruktivt om alla bara var sig själva och inga grupperingar fanns alls. Ser dock inte riktigt hur det skulle vara möjligt med människans eviga kategorisering som i princip enda sättet att förstå världen.

      • Man kan säga så här: De flesta av de frågor som “antifeminister” lyfter är frågor som feminister inte har några problem med att stötta, varesig aktivt eller passivt. Men det blir inte precis lätt när skulden läggs på feminismen.

        Jag säger inte heller att vissa feminister inte kan stötta frågorna utifrån det perspektiv som du visar. Men jag menar att feminismen är oförmögen att driva dessa frågor, och det är de av bland annat detta skäl: Varje sådan fråga som de du kallar antifeminister driver är sådana frågor där två feministiska principer ställs emot varandra. I pappafrågan är det till och med två-tre feministiska principer som ställs emot de fäder som önskar vara delaktig i sina barns uppväxt: Mäns våld emot kvinnor, könsmaktsordningen (att män har redan den egentliga makten och inte behövs kompenseras) och mansrollens brist på empati.

        Och för mig är det lika självklart – könsmaktsordningen som teoretisk avstamp är det riktiga monstret i sammanhanget.

        Visst kan det finnas en och annan domare som också dömer utifrån traditionella könsrollsperspektivet, men det är inte osannolikt att få emot sig feminister både bland socionomer i vårdnadsutredningen och bland domare/nämndemän.

      • Men könsmaktsordningen som teori är liksom alla andra teorier flexibel och föränderlig. Den kan måhända ha startat med utgångspunkten att män har mer makt än kvinnor (generellt som grupp), men själva definitionen av makt är i sig själv föränderlig. Den utgångspunkt som teorin om genusordningen (som den faktiskt heter, könsmaktsordning har jag än i dag inte lyckats lista ut vart det begreppet kommer ifrån för det är mig veterligen inte det ord som används av varken Hirdman eller någon annan inom akademien) baserar ordet “makt” på är den politiska och ekonomiska makten, dvs att män generellt har mer att säga till om i politiken (har ju som bekant förändrats en hel del sedan den skrevs) och har mer pengar att röra sig med (vilket i sin tur är både möjligt pga att kvinnor i större grad ansvarar för barnen vilket i sin tur är en konsekvens av bla bla blaaa).

        Jag tycker att teorin om genusordningen är mycket användingsbar – om jag bortser från det närmast enbart upplyfta uttalandet om att män som grupp alltid är överordnad kvinnor som grupp, eftersom jag har en vidare definition av vad “makt” är.
        De andra delarna av teorin, dvs isärhållandet av det “manliga” och det “kvinnliga”, skapandet av mannen som norm (i mina ögon inklusive de nackdelar män får av att alltid vara människan instället för mannen) samt de tydliga konnotationerna till tvåsamhetens kontrollerande av våra liv samt dessutom det faktum att både män och kvinnor bidrar till upprätthållandet av genuskontraktet eftersom det ger fördelar för bägge är teoretiska verktyg jag finner mycket användbara.

        Dessutom menar jag att alla sorters syn på män och kvinnor får plats i olika sorters feminismer. Livmoderfeministerna eller särartsfeministerna (vilka också kan vara radikalfeminister) menar exempelvis att män och kvinnor är definitivt annorlunda varandra, och att kvinnor exempelvis kanske ÄR mer lämpade att ta hand om barn. Om det är sådana feminister som sitter i vårdnadsutredningar kommer utfallet definitivt bli till mannens nackdel, men märk väl: det är sannerligen inte bara feminister som tycker så. Även helt vanliga kvinnor och män som helt enkelt råkat växa upp i det här samhället och aldrig funderat över könsroller ens en sekund brukar vara mycket snara att anse detta. (Källa: familjeliv, hahaha).

        Likarts- eller likhetsfeministerna (vilket de flesta radikalfeminister är btw) anser däremot oftast att anledningen till att kvinnor eventuellt är bättre på att ta hand om barn är för att kvinnor blir tränade till detta genom hela sin uppväxt, men att det egentligen inte är någon skillnad i mäns och kvinnors förmåga att ta hand om barn. Här kan de ju då dela sig i två läger: dvs att antingen anse att eftersom kvinnor nu blivit tränade till detta så är de fortfarande mer lämpade att ta hand om barnen även om detta inte är önskvärt i förlängningen, eller de som anser att en förändring måste ske nu och att män absolut kan ta igen det förlorade försprånget.

        Vad jag försöker säga är kanske att bara för att det sitter en övervikt människor och tycker att kvinnor är mer lämpliga att ta hand om barn i tingsrätten betyder inte det per automatik att de är feminister. Bara för att man kan finna stöd hos olika feministiska inriktningar för precis vad som helst betyder inte det att alla som reproducerar dessa inställningar är feministiska.

        Och feminister är absolut kapabla att föra dessa frågor. Jag vill igen hänvisa till Gudrun Schymans text för bara ett par månader: http://debatt.svt.se/2012/02/16/unken-foraldrasyn-gor-att-pappor-forlorar/

        För alla feminister köper inte alla feministiska inriktningar. Det vore omöjligt. Det är som att påstå att politiker inte kan föra politik eftersom det alltid finns olika politiska riktningar som säger emot varandra.

        Jag vill hävda att det gemensamma för alla feminister idag är ett genusperspektiv. Och inte så mycket mer.

      • “Likarts- eller likhetsfeministerna (vilket de flesta radikalfeminister är btw) anser däremot oftast att anledningen till att kvinnor eventuellt är bättre på att ta hand om barn är för att kvinnor blir tränade till detta genom hela sin uppväxt, men att det egentligen inte är någon skillnad i mäns och kvinnors förmåga att ta hand om barn. ”

        Sidenote: Själv skulle jag säga att en minst lika viktig faktor är självförtroendefaktorn. Kvinnor förväntas (både av sin omgivning och av sig själva) klara det här. Det ger kvinnor självförtroende, då de vet att de kommer klara det här. De är ju perfekt byggda för den typen av arbete – klart det kommer lösa sig bara de försöker lite till!

      • Testar lite nya taggar igen då…

        Vad jag försöker säga är kanske att bara för att det sitter en övervikt människor och tycker att kvinnor är mer lämpliga att ta hand om barn i tingsrätten betyder inte det per automatik att de är feminister.

        Hannah, jag tror inte folk som reagerar emot feminismen är dumma. Jag är övertygad om att den pappa som råkade ut i Södertälje verkligen råkade ut för feminister. Jag vet också att det inte ser likadant ut vad gäller socialtjänst och domstolar – det är ett lotteri. Men framförallt – blir det inte en märkligt när feminister och traditionalister ställer sig på samma sida (vårdnadsfrågan är ju inte den enda frågan).

        Även om jag delar en del av Schymans slutsatser är hennes språkbruk otrevligt. Det ÄR “patriarkatet” man ska göra upp med, väl medveten om att 85% av socialtjänsten och nära 50% av domare/nämndemän i tingsrätten är kvinnor. “Patriarkatet” är en aspekt av könsmaktsordningen – synen verkar inte speciellt förändrad i mina ögon. “Patriarkatet” är dessutom ett ord som verkar kunna betyda vad som helst, så länge det uttalas som det är ett förbund med djävulen själv.

        Huruvida genusordning eller könsmaktsordning används av akademien är egentligen ointressant – feminism ÄR en politisk rörelse och politiker refererar till könsmaktsordningen direkt eller indirekt hela tiden. Och när de gör det så handlar det om mäns förtryck av kvinnor och inget annat (kvinnors förtryck av/makt över män hånas, trots att de exempel han tar upp både är verkliga och tydliga). Så ser den den politiska debatten ut. Kvinnor är underdogs. Till och med som i Schymans artikel – när män är de som drar de kortare strået.

        Med din klassificeringen av feminister upplever jag hur du urvattnar begreppet feminism till ingenting, så jag tror t.o.m. de flesta antifeminister får plats inom det spektrumet. Det beskrivs i det blogg-inlägg Ivar Arpi skrev i mars http://suspensoarg.wordpress.com/2012/03/14/falsk-uppdelning-mellan-feminister-och-antifeminister/ (jag delar hans uppfattning här helt och fullt).

        För att kunna kritisera feminismen tror jag man stå utanför den. På vad jag läser från dig tror du att den står under konstant omformning, men det är ingenting som märks. Speciellt inte i denna tid av Sveland, Alakoski och kompisar.

        För att knyta tillbaka till ditt ursprungliga blogginlägg: Ja, helt klart är det både misandriskt och misogynt. Men det misogyna draget har vi lätt att känna igen, det misandriska måste vi leta efter, och vad gäller misandri (även om man bortser från SCUM-debacklet) så har feminismen oerhört mycket att lära sig.

        P.S. Trots mina karga ord, uppskattar jag att du tog dig tid att svara såpass långt.

      • Jag förstår, eventuellt märkligt nog, vad du menar med Schymans språkbruk. Vi har lite högre upp en diskussion going om att feminister inte pallar ställa upp på antifeministisk aktivism just på grund av retoriken. Så jag hänger precis med på vad du menar. Men du måste förstå att patriarkatet inte betyder “män”. Detta ingår även i teorin om genusordningen – att både män pch kvinnor upprätthåller sagda kontrakt. Att kvinnor spelar patriarkala traditioner i händerna är inte ett bevis på att det inte är patriarkalt. Kvinnor är minst lika goda kålsupare som män. “Patriarkatet” lite kortfattat betyder, och jag tror att Schyman håller med mig i den här definitionen, att män har makten över det offentliga, och kvinnorna över det privata (i den mån de ej behöver ekonomiska medel för att behålla den makten).

        Jag är som sagt med på att jag också kan se att det här slentrianmässiga användandet av könsmaktsordningen är problematisk – och jag tycker verkligen att det ska ifrågasättas. Och det kan mycket väl ifrågasättas av feminister och antifeminister och allt däremellan utan att det ska vara något problem. Men det är INTE feminismen som sådan som är problemet.

        För saken är den att feminismen aldrig är mer än de som skriver under på etiketten. Och jag tror säkert att de flesta antifeminister får plats. Jag har redan konstaterat att det jämställdisterna vill ha är samma sak som liberlafeministerna. Det är samma sak under olika titlar och med fokus på olika kön.

        Vad gäller att leta efter det misandriska så har det underlättat för mig att kunna använda mig av just genusordningen för att kunna förstå den: mannen är norm, han beskrivs inte, han beskrivs utifrån hur kvinnan beskrivs. “14 döda, 3 kvinnor”. Varav 11 män. Mannen som norm är osynlig. Kvinnan sticker ut. Precis som när Pär Ström skrev att en kvinna kan välja att “klä sig neutralt (på manligt vis) i långbyxor”. Obs, riktigt citat från hans första bok.

      • Ligger inte problemet just i att majoriteten feminister använder uttryck som patriarkat och könsmaktordning väldigt slentrianmässigt?
        Om det användandet dessutom accepteras och tillåts kallas feminism av andra feminister så finns problemet i feminismen. Att det finns små klickar inom feminismen som internt inte använder dessa ord eller resonemang friskriver inte feminismen som rörelse från problemet. Däremot kan naturligtvis inte varje enskild feminist förutsättas stå bakom dem.

      • Jävlar. Förlåt för långt svar. Det märks att jag har varit utan internet idag. 🙂

      • Det där var nog ett blogpost snarare än en kommentar…

        (Yes, nu kan jag subscriba!)

      • Vänta, du upplever det som att feminismen är död som idé för att vi inte vill bli utsatta för påhopp?
        Är du snäll och utvecklar hur du menar, för jag måste ha missförstått dig?

        “Vilket blir samma resonemang som Ford, som tyckte kunde gott få “välja färg på bilen så länge de väljer svart” (vilket han aldrig sa – men för resonemangets skull så…). Som feminist kan man alltså tycka mäns rättigheter är viktiga, men ingen kan lägga förslag för att förbättra för män, eftersom de då betraktas som antifeminist. Du får lägga vilka förslag för jämställdhet som helst så länge de stärker kvinnors situation i jämförelse med män. Jag vet att du inte betraktar det som medveten diskriminering av män, men jag vet inte hur man annars skulle beskriva det. Hjärntvätts-klausul?”

        Här förstår jag knappt vad du pratar om, och det börjar kännas som att du medvetet försöker missförstå mig, men jag ska försöka förklara hur jag menar.
        Jag skrev “ett jämlikt samhälle”, inte “ett samhälle som gynnar kvinnor”. Det jag yttrade mig om var inte konsekvenserna, utan om motivationen bakom. Och det är helt enkelt en milsvida skillnad på att göra något för att samhället ska bli mer jämlikt och som sedan får negativa konsekvenser och att aktivt vilja diskriminera män. Det jag sa var att de feminister som eventuellt skulle protestera mot en könsneutral lagstiftning gör det för att de helt enkelt anser att en könsneutral lagstiftning i dagsläget inte skulle leda till ett jämlikt samhälle eftersom de upplever det som att de icke-könsneutrala lagarna behövs för att räta ut orättvisor.
        Sen att du eller jag kanske inte håller med dem om det, det är en helt annan sak. Det är klart att vi ska fortsätta kämpa för en könsneutral lagstiftning, men inte genom att säga “ni hatar män!”, utan genom att säga “nä, men titta, det här kommer leda till att det blir ojämlikt därför och därför”.
        Vadå “inte får lägga förslag”? Jag förstår inte alls vad du pratar om?

        “Och det är vad vi ser som tar avstånd från feminismen. Inte ens de mest blygsamma förslagen om t.ex. att stärka pojkar självkänsla och betyg i skolan, tillåts passera igenom det sållet.”

        Jag är nyfiken på din källa här. Vilka feminister har blockerat förslag om att stärka pojkars betyg i skolan? Tvärtom tycker jag mig ha hört väldigt mycket prat från feministiskt håll om hur vi ska få pojkar att må bättre och hindra betygen från att sjunka. Det var ett av huvudämnena under genusföreläsningarna på lärarutbildningen i alla fall.

      • Du läser det du vill läsa. Det var tydligt det jag skrev. Ja, feminismen är död som idé för jämställdhet, eftersom den inte kan ta till sig att orättvisor drabbar både män och kvinnor och inte bara kvinnor.

        Och feminister är inte intresserad att förbättra för män om det inkräktar på kvinnors rättigheter. Eller kan du berätta om något sådant förslag på denna sida om millennieskiftet.

        Vad gäller pojkar i skolan har vi DEJA som i SOU 2010:99 lämnade sitt slutbetänkande: Här är ett par exempel.

        Genusteoretiska maskulinitetsteorier (t ex i Connells efterföljd) ser skapande och försvar för hegemonisk maskulinitet som en avgörande mekanism. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan… I avsnittet ovan har jag försökt föra samman några olika förklaringar till pojkars underprestationer som alla [obs: alla!] utgår ifrån att det är maskulinitet/manlig identitet i sig som är boven i dramat. En gemensam utgångspunkt är att social genusordning har avgörande betydelse för pojkars underprestationer i skolan.

        eller

        I sin analys av svenska pojkars underprestationer i dag knyter Björnsson an till den engelska forskningen och konstaterar sammanfattningsvis det som också beskrivits i föregående avsnitt: Om man tar skolarbetet på allvar riskerar man som pojke att »få sin heterosexualitet i frågasatt»

        Problemet med skolan enligt utredning är alltså att pojkarna är fast i sina traditionella könsroller. Endast genom att bryta dessa könsroller (dekonstruera dem) kan vi få pojkar att prestera.

        Om det inte handlade om något allvarligt som hälften av de svenska eleverna, så skulle man avfärda detta som trams. Men det är i högsta allvar och utan tvekan ett sätt att blockera för pojkar att lyckas. För det handlar inte om någon beprövad erfarenhet.

        Fast du har förstås inte heller hört talas om den skola i södra Sverige som var den enda skola där killarna presterade bättre än tjejerna, vilket gjorde rektorn oroad att han beviljades medel för att rätta till problemet.

        Eller skolan på Gotland, som gav tjejerna, men inte killarna semlor den 8 mars för att visa på könsmaktsordningen orättvisor, eller TUR-teatern som ville visa SCUM för gymnasie-elever.

        Och svensk utbildningsväsen (till motsats från t.ex. Norge och Belgien och andra Europeiska länder) för att man inte är intresserad att värva män för goda manliga förebilder, för vad ska man med dem till när vi ska dekonstruera maskuliniteten.

        Och jag avslutar med denna länk http://www.svd.se/nyheter/inrikes/nej-jag-tycker-inte-synd-om-killarna_5814433.svd

        Jag hyser inga förhoppningar om att du ser problemen i dessa texter, men andra gör det förmodligen.

      • Jag tyckte uppenbarligen inte att det var tydligt, eftersom jag annars inte hade frågat.
        Men om jag förstått dig rätt så är du sur över att feminister inte har kommit med förslag som förbättrar situationen för män? Stämmer det?

        Men nu har du ju faktiskt fel.
        Här har ju feminister, eller genusvetare i alla fall, presenterat förslag på en lösning på problemet. Om du inte håller med om det är en annan sak, men du kan inte påstå att de inte bryr sig och inte försöker bara för att du inte håller med om deras lösningar. Det är fel, helt enkelt.

        Jag tror du har missförstått begreppet “dekonstruera maskuliniteten”. Det innebär inte att sitta och “uuugh, allt manligt är dåligt”, utan det handlar om att börja ifrågasätta varför vissa saker är kopplade till vad som anses vara ett “manligt” beteende, och arbeta för att killar inte ska behöva bete sig på specifika sätt för att känna sig “manliga”, eller känna att de duger. De ska få känna att de duger, oavsett hurdana de är.

        Har du källor på det om Gotland och det som skolan i södra Sverige? Oavsett så kan jag säga att det finns rötägg på alla fronter.

        Vad SCUM beträffar så är jag nyfiken på om du sett den, läst den eller hört vad skaparna har att säga?
        För senast igår var jag på ett panelsamtal där Andrea Edwards, en av de bakom, omnämnde själva texten som “helt vansinnig”. Det är uppenbart att hon inte håller med om det som sägs. SCUM existerar däremot som en motpol i den annars väldigt kvinnofientliga litterära kanon. Det är sant att inget, eller få, verk är lika extrema, men det vägs upp av att det finns enormt mycket mer kvinnohat än manshat bland “klassikerna”. Det ska även tilläggas att halva pjäsen ägnades åt manifestet, och halva pjäsen åt samtal med publiken, plus att eleverna garanterat fick diskutera och analysera det hela i klassrummet sen.
        Det är också spännande att TUR-teatern kunde sätta upp en pjäs av Marquis de Sade året innan de satte upp SCUM utan att en käft reagerade.

        Jag håller inte med om den där texten. Jag tycker synd om killarna. Framför allt tycker jag synd om dem för att de måste känna att det är coolt att inte plugga, och för att de känner att de måste vara coola. De drabbas av en bild av hur de borde vara, trots att de egentligen ska kunna vara hursomhelst.

      • Men om jag förstått dig rätt så är du sur över att feminister inte har kommit med förslag som förbättrar situationen för män? Stämmer det?

        Är feminister egentligen bara sura för att de (eller kvinnor) inte både får äta kakan och ha den kvar? Stämmer det? En ganska tröttsam retorik.

        Men nu har du ju faktiskt fel.
        Här har ju feminister, eller genusvetare i alla fall, presenterat förslag på en lösning på problemet

        Det är ju inte egentligen en lösning på problemet som föreslagits utan det man gjort är att fastslå en fördom utan att egentligen ha någon grund för detta och sedan tillämpa den från könsrollerna lika stereotypa individualiseringen av problemet till enskilda mäns/pojkars problem eller brist i deras beteende/karaktär.

        Har du källor på det om Gotland och det som skolan i södra Sverige?

        De har valsat runt även i de större dagstidningarna, men…
        http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=6704643
        http://www.smp.se/nyheter/vaxjo/pojkarna-presterar-battre-an-flickorna%281774977%29.gm

        Det är också spännande att TUR-teatern kunde sätta upp en pjäs av Marquis de Sade året innan de satte upp SCUM utan att en käft reagerade.

        Det kan ju ha att göra med att man där inte systematiskt särbehandlade publiken m.a.p. kön och inte, så vitt jag kan se i alla fall, riktade sig till skolor.

        SCUM existerar däremot som en motpol i den annars väldigt kvinnofientliga litterära kanon. Det är sant att inget, eller få, verk är lika extrema, men det vägs upp av att det finns enormt mycket mer kvinnohat än manshat bland “klassikerna”.

        På det sättet kan man ursäkta nästan vad som helst, speciellt så länge det inte behöver motiveras eller utsättas för objektiva bedömningsgrunder.

      • “Är feminister egentligen bara sura för att de (eller kvinnor) inte både får äta kakan och ha den kvar? Stämmer det? En ganska tröttsam retorik.”

        Vadå tröttsam retorik? Det märks ju tydligt av kontexten att jag ber Mars utveckla hur hen menar eftersom jag inte förstår, och att jag känner att så som jag uppfattade det inte är en positiv tolkning nog för att kunna stämma. Sen kan jag gå med på att det var spetsigt formulerat, men jag blev irriterad över hur hen successivt vägrade utveckla hur hen menade.

        “Det är ju inte egentligen en lösning på problemet som föreslagits utan det man gjort är att fastslå en fördom utan att egentligen ha någon grund för detta och sedan tillämpa den från könsrollerna lika stereotypa individualiseringen av problemet till enskilda mäns/pojkars problem eller brist i deras beteende/karaktär.”

        Nej, det är inte alls så det är. Problemet med mansrollen har ingenting med enskilda män/pojkar att göra, utan det är ett strukturellt samhällsproblem som DRABBAR enskilda män/pojkar. Problemet är att män förväntas bete sig på ett visst sätt för att duga, inte att män anpassar sig efter förväntningarna. Det är bara naturligt, eftersom alla vill duga. Varför tror du vi är emot könsroller från första början?

        “De har valsat runt även i de större dagstidningarna, men…”

        Tackar. Jag uppmärksammar att “men nu ska det bli ändring” var tidningens formulering.
        Jag förstår helt varför en vill studera det hela, det är ju trots allt ovanligt vilket gör att det är intressant att ta reda på vad det beror på. Att vilja motverka att det går bra för pojkar i skolan har dock inget som helst med feminism att göra.

        “Det kan ju ha att göra med att man där inte systematiskt särbehandlade publiken m.a.p. kön och inte, så vitt jag kan se i alla fall, riktade sig till skolor.”

        Särbehandlingen är ju en del av själva pjäsen. Och SCUM riktade sig inte heller till skolor. Skolor hörde av sig och frågade ifall de fick komma och titta.

        “På det sättet kan man ursäkta nästan vad som helst, speciellt så länge det inte behöver motiveras eller utsättas för objektiva bedömningsgrunder.”

        “Objektiva bedömningsgrunder”? Jo, objektivt är det en manshatande text. Det finns inte en käft som säger emot det. Men för att förklara varför något behövs eller ens finns kan vi inte blint individualisera allt, eftersom allt blir till och existerar i en kontext och måste förstås därefter. Det innebär inte att manshatet i sig är något positivt, däremot innebär det att texten skapades och läses av en anledning. Det är en samhällskritisk käftsmäll, helt enkelt.
        Att säga att SCUM visar på att feminister hatar män är helt enkelt skitsnack, eftersom den inte läses så, och syftet med pjäsen har aldrig varit att få pojkar att må dåligt. Sen får folk såklart tycka vad de vill om texten, men att kräva att den slutar visas, vilket många gjort, är absurt.

  2. Hannah:

    “Den ständiga reproduceringen av män som evigt villiga och sökande efter något att doppa kuken i, i kombination med kvinnor som framställs som sexiga belöningar att vinna gör, tror jag, att vi fullständigt tappar greppet om verkligheten.”

    Det där är två helt olika saker. Vad artikeln visar är att massmedia värderar kvinnor över män (Spreading Misandry). Utöver massmedia ser vi samma sak på högskolan och i politiken (Legalizing Misandry). Först kommer systemet, sedan kvinnor…. män har inget människovärde. Hade mannen varit en VD då hade han haft värde. Det är ingen som skulle säga att män som är rockstjärnor, fotbollsproffs, miljardärer, producenter, kungligheter gangsterledare etc skall vara tacksamma över att de får sex. Hela poängen är tvärtom att män först skall eftersträva dessa saker. Sedan få sex i utbyte mot att dela frukterna med kvinnor. När massmedia/ politik/ akademi stöter på män som får “gratissex” får de hjärnsläpp (som du ser i artikeln)!

    Ju färre män som ser kvinnor som sexiga belöningar att vinna ju mer blir kvinnor sexiga belöningar att vinna. Att döma av statistiken blir kvinnor mer och mer sexbelöningar ju fler män som skiter i leken. Dvs när fler män spelar TV-spel och när fler män festar med killar så skaffar kvinnor fake-bröst och kortkort för att kunna konkurrera om männen som är kvar.

    • Agree to disagree. Jag tycker INTE att artikeln visar att kvinnor värderas högre, jag tycker den ger uttryck för ett stort kvinnoförakt OCH mansförakt. Det är en nedlåtande syn på kvinnors sexuella och i detta fallet främst våldsamma agens och en klapp på huvudet – som om kvinnor skulle kunna utsätta män för något allvarligt, ts ts ts. Vilket samtidigt blir nedvärderande för männen som utsatts – deras upplevelse förringas. Varken kvinnorna eller männen inblandade tas på allvar.

      Det sista där förstår jag dock inte. Vad är det för statistik du hänvisar till?

      • Hannah:

        “Agree to disagree. Jag tycker INTE att artikeln visar att kvinnor värderas högre, jag tycker den ger uttryck för ett stort kvinnoförakt OCH mansförakt.”

        Att kvinnor värderas högre relativt män betyder inte automatiskt att det saknas kvinnoförakt, bägge påståendena kan faktiskt vara lika sanna, men jag skulle hävda den svarta person som slipper undan straff mot regelbrott är högre värderad än den svarta person som kastas i fängelse även om jag (liksom Thomas Sowell) anser bägge alternativen nedvärderar svarta.

        “Det är en nedlåtande syn på kvinnors sexuella och i detta fallet främst våldsamma agens och en klapp på huvudet – som om kvinnor skulle kunna utsätta män för något allvarligt, ts ts ts.”

        När våldtäkt definieras som “penetration” så kan män inte bli beskrivna som våldtagna i heterosexuella situationer. Det kan vi jämföra med den amerikanska litteraturen på sexuella trakasserier (Sexual Harassment Industry – SHI). Kvinnor kan där inte vara förövaren, allt enligt feministiska teorier om patriarkat och manligt maktprivilegium som med tiden fått vidare och vidare tolkning.

        “Vilket samtidigt blir nedvärderande för männen som utsatts – deras upplevelse förringas. Varken kvinnorna eller männen inblandade tas på allvar.”

        Daphne Patais “Heterophobia” citerar litteraturen på sexuella trakasserier och där står det tydligt att gällande sex (där trakasserier och våldtäkt enligt en viss inflytelserik feministisk teori bara är olika grader av samma förtryck – ett kontinuum) är utgångsläget alltid kvinnans subjektiva upplevelse av situationen. Män kan alltså enligt feministisk teori om “kontinuum” varken våldtas eller trakasseras.

        Det är för övrigt precis samma teori om förtryck som Eva Lundgren, Jenny W m.fl utgick från i Slagen Dam (våldets kontinuum). Dels betraktades även lindrigt engångsvåld mot kvinnor som ett allvarligt samhällsproblem och dels struntade man i att fråga om män utsattes för våld. Män kan alltså inte misshandlas heller. Oavsett om man anser den åsikten värderar kvinnor högre/lägre kvarstår faktum att den har ingenting med den traditionella könsroller att göra. “Samhället” fick den åsikten via juridisk aktivism vars stora namn är Katherine MacKinnon.

        “Det sista där förstår jag dock inte. Vad är det för statistik du hänvisar till?”

        Statistik på högre utbildning i USA, presentation av Tom Mortenson under Male Studies 2:a årliga konferens i New York (6 April 2011). Statistiken syns på videoklippet, så här lyder transkriberingen:
        http://www.malestudies.org/news.html

        “Partying. I’ve always wondered if the boys are spending this much… who are they partying with? When I went to college, we used to party with girls. But it’s not obvious from this kind of data that that’s occurring.”

        Många killar festar alltså med få eller inga tjejer. Detta trots att det statistiskt är fler tjejer än killar på Campus och tjejer klagar i New York Times på att det saknas killar att ha ihop det med vilket leder till att killarna har sex med massor av tjejer.

        http://www.nytimes.com/2010/02/07/fashion/07campus.html?pagewanted=all

      • “Att kvinnor värderas högre relativt män betyder inte automatiskt att det saknas kvinnoförakt, bägge påståendena kan faktiskt vara lika sanna, men jag skulle hävda den svarta person som slipper undan straff mot regelbrott är högre värderad än den svarta person som kastas i fängelse även om jag (liksom Thomas Sowell) anser bägge alternativen nedvärderar svarta.”

        Okey. Så varför svarar du på mitt inlägg med att säga “vad artikeln visar är att” med en retorik som tyder på att du menar att det jag sa, dvs att artikeln uppvisar misogyni och misandri, kan samexistera med ditt uttalande?

        “När våldtäkt definieras som “penetration” så kan män inte bli beskrivna som våldtagna i heterosexuella situationer. Det kan vi jämföra med den amerikanska litteraturen på sexuella trakasserier (Sexual Harassment Industry – SHI). Kvinnor kan där inte vara förövaren, allt enligt feministiska teorier om patriarkat och manligt maktprivilegium som med tiden fått vidare och vidare tolkning.”

        Jag är inte alls med på i vilka feministiska teorier det står att våldtäkt är lika med penetration? Vilka är det som beskriver våldtäkt som penetration, och vilka är det som har försökt luckra upp denna definition på senare år genom bland annat #prataomdet och så vidare? Feminister, mig veterligen.

        “Daphne Patais “Heterophobia” citerar litteraturen på sexuella trakasserier och där står det tydligt att gällande sex (där trakasserier och våldtäkt enligt en viss inflytelserik feministisk teori bara är olika grader av samma förtryck – ett kontinuum) är utgångsläget alltid kvinnans subjektiva upplevelse av situationen. Män kan alltså enligt feministisk teori om “kontinuum” varken våldtas eller trakasseras.”

        Åter en gång hänger jag inte med. Betyder att en våldtäkt som begås av en man mot en kvinna bör tolkas utifrån kvinnans upplevelse av våldtäkten att män inte kan våldtas? Det låter som en orimlig tolkning, måste jag säga.

        MacKinnon borde, anser jag, läsas i den kontext hon verkade i, dvs USA under 80-talet. Att lagen i samma land mot sexuella trakasserier blev godtagen torde ju tyda på att det faktiskt fanns fog för den. Att samhället gått några steg framåt på trettio år och att vi kan behöva se över dylikt igen ser jag inte som något negativt alls.

        “Många killar festar alltså med få eller inga tjejer. Detta trots att det statistiskt är fler tjejer än killar på Campus och tjejer klagar i New York Times på att det saknas killar att ha ihop det med vilket leder till att killarna har sex med massor av tjejer.”

        Nej nej. Det leder inte till att “killarna” har sex med massor av tjejer. Det innebär att de killar som trots allt festar med tjejer, dvs inte festar strikt med killar, får en större bit av fittkakan, om du ursäktar min vulgaritet. Men detta har ju inget med att se kvinnor som sexuella vinster att göra? Om bara 10% av männen är ute och socialiserar med 100% av tjejerna är det klart att de kommer ha större chans att få ligga till skillnad från de som har 0% chans eftersom de inte ens är där ute?
        Jag förstår inte resonemanget.

      • Hannah:

        “Okey. Så varför svarar du på mitt inlägg med att säga “vad artikeln visar är att” med en retorik som tyder på att du menar att det jag sa, dvs att artikeln uppvisar misogyni och misandri, kan samexistera med ditt uttalande?”

        Det jag svarar på är din kritik mot traditionella “synen på män som villiga och kvinnor som belöningar” Att kvinnor skall vara respektlösa/våldsamma mot män har aldrig ingått i den “synen” så att det plötsligt händer hundratals år senare förklaras nog bättre av förändringar än av icke-förändringar.

        “Jag är inte alls med på i vilka feministiska teorier det står att våldtäkt är lika med penetration? Vilka är det som beskriver våldtäkt som penetration, och vilka är det som har försökt luckra upp denna definition på senare år genom bland annat #prataomdet och så vidare? Feminister, mig veterligen.”

        Petra Östergren har beskrivit den rakt motsatta situationen. Hon instruerades strunta i lesbiskt relationsvåld och män som fick stryk av sina flckvänner för enligt könsmaktsteorin så är partnervåld ett uttryck för mäns socialiserade överordning. Så länge man trodde män slog för att de tränades ha makt fann man trygghet i att det bara var att ta ifrån män makt så skulle våldet upphöra.

        Upphöjda feminister har sagt våldtäkt, trakasserier etc är uttryck för kvinnors underordning – detta är policygrundande sedan väldigt lång tid tillbaka i en mängd instanser. När samhällets institutioner definierar dessa saker juridiskt kommer man att skriva saker som bara gäller män för det är så de instruerats göra. Till och med i Sveriges jämställdhetslag står det att det bara är kvinnor lagen egentligen gäller. För män får man göra undantag. När officiella instanser forskar på relationsvåld görs exakt samma undantag. Istället är det två forskare på Gävle Högskola som påtalade elefanten i rummet. När DO får anmälningar som gäller män används också samma instruktion.

        “Åter en gång hänger jag inte med. Betyder att en våldtäkt som begås av en man mot en kvinna bör tolkas utifrån kvinnans upplevelse av våldtäkten att män inte kan våldtas? Det låter som en orimlig tolkning, måste jag säga.”

        Om våldtäkten är ett uttryck för överordning så kan kvinnan överhuvudtaget inte begå den. På samma sätt kan män inte trakasseras och framför allt så kan inte kvinnors våld mot sina pojkvänner ses som ett samhällsproblem för det är ju underordningen som påstås skapa våldet. Sålunda kan man göra en studie som slagen dam som inte ens undersöker våld MOT män.

        “MacKinnon borde, anser jag, läsas i den kontext hon verkade i, dvs USA under 80-talet. Att lagen i samma land mot sexuella trakasserier blev godtagen torde ju tyda på att det faktiskt fanns fog för den.”

        Det är vad många tror men det är felaktigt. Lagen mot sexuella trakasserier fanns långt innan MacKinnon skrev sin bok. Lagen beodrades av Lyndon B Johnson 1967, MacKinnons bok publicerades 1979 hela tolv år senare (och 7 år efter Title IX) MacKinnon skrev inte lagen, hon skrev om lagen med syfte att agera verktyg för beteendestyrning.

        “Att samhället gått några steg framåt på trettio år och att vi kan behöva se över dylikt igen ser jag inte som något negativt alls.”

        Samhället har gått framåt på vissa håll, detta är knappast ett av dem. Tvärtom så är det länder utan dessa lagar som i studie efter studie får bra skolresultat medan våra skolor skryter om självkänsla.

        “Nej nej. Det leder inte till att “killarna” har sex med massor av tjejer. Det innebär att de killar som trots allt festar med tjejer, dvs inte festar strikt med killar, får en större bit av fittkakan, om du ursäktar min vulgaritet.”

        Det är killarna som “trots allt” står ut med allt trubbel för att de vill ha sex som delar på kakan. Tjejerna behöver inte göra det lättare för andra killar (modernisera) för det finns alltid några killar som ställer upp för att få sex.

        “Men detta har ju inget med att se kvinnor som sexuella vinster att göra?”

        Jo det är nämligen bara därför killarna blir kvar till slut. Om det vore roligt att umgås skulle fler göra det men som antalet killar skvallrar är det här spelet inte roligt.

        “Om bara 10% av männen är ute och socialiserar med 100% av tjejerna är det klart att de kommer ha större chans att få ligga till skillnad från de som har 0% chans eftersom de inte ens är där ute?
        Jag förstår inte resonemanget.”

        Jag vet inte hur du definierar “ute och socialiserar” 100% av männen och 100% av kvinnorna är ju utomhus regelbundet. Om det tas få kontakter så är uppenbarligen reglerna för HUR det skall gå till orealistiska för den stora massan.

  3. Håller med, men är inte förvånad alls. The Sun sprider kiss och bajs åt höger och vänster öht och skriver precis vad som helst för att få läsare. Och det får de; the Sun är den mest köpta tidningen i hela SB. De är liksom SBs Kissie, så att säga. De lägger även mycket energi på just rubriker, och destå sjukare destå bättre. “Våldtäktskvinna” låter inte lika spännande som galen nymfoman. Våldtäktskvinna låter endast obehagligt medan kvinnlig nymfoman låter lite fascinerande (speciellt om man är man)

    Aktivarum: Har the Sun bilder på nakna tjejer varje dag för att de värderar dem mer också eller?

    • Sofia – Londonbloggen:

      “Har the Sun bilder på nakna tjejer varje dag för att de värderar dem mer också eller?”

      Javisst gör de det.
      Låter det märkligt så kom ihåg att media även värderar 100.000 kronor som bränns av Gudrun Schyman i Visby hamn mångdubbelt högre än 100.000 kronor att köpa utrymme i nämnda tidningar. Det kostar pengar/ prestationer att hamna i media och många fler kvinnor än män har “råd” att göra det.

      Kvinnor blir regelbundet kända namn av att visa brösten i media. medan män i regel får visa brösten i media först när de redan är kända namn. När feministiska grupper kallar Page 3 “nedvärderande mot kvinnor” menar de inte att det är DE kvinnorna i tidningen som nedvärderas (tvärtom kan vi räkna upp en mängd page 3 kvinnor som levt lyxliv)

      Vad feminister som kritiserar Page 3 bygger sin kritik på är samma ide minister “Tant gredelina kuvert” företräder när hon hävdar att Simon Lundströms tecknade mangabilder är kränkningar mot barn.

      Det är inte riktiga barn som kränks , det är “idén om barn” Det är heller inte riktiga kvinnor som kränks, det är deras “ide om kvinnan” Sålunda blir svaret på din fråga JA, media värderar de kvinnorna högre än motsvarande man.

      Uppenbarligen blir inte alla kvinnor nedvärderade av att en annan kvinna visar brösten. Se nätverket “bara bröst” i Malmö.

      http://www.thelocal.se/20250/20090624/

      • Ännu en bra kommentar. Ser att du har en egen blogg oxå. Får ta och börja läsa den nu.

  4. För det första: en page 3 girl blir inte rik, känd eller berömd efter att hon poserat topless. Hon glöms ofta nästa dag. Sen handlar det inte om “idén om kvinnan” utan hur män och kvinnor ses på i allmänhet, och enligt Rupert är unga kvinnor som något existerar för att män ska ha något att titta på.
    “Sålunda blir svaret på din fråga JA, media värderar de kvinnorna högre än motsvarande man.” – Inget du skrev var ett bevis eller ens en hint att media skulle värdera kvinnor högre. Över 70% av de som utbildar sig till journalister är kvinnor, medan nära på 80% av alla nyhetsartiklar skrivs av män. Av de tio mest lästa tidningarna i SB är nio editors-in-cheifs män. Så nej, kvinnor värderas inte i media.
    Sen så är det skillnad på att bada topless för att det är mer bekvämt, än att posera naken i en kvällstidning för andras sexuella njutning.

    • Sofia – Londonbloggen:

      “För det första: en page 3 girl blir inte rik, känd eller berömd efter att hon poserat topless. Hon glöms ofta nästa dag.”

      En page 3 girl blir i genomsnitt mer känd jämfört med den likvärdiga killen som inte var med i tidningen alls. Det är alltså en extra möjlighet som tjejerna har som killar inte har. När Wall Street protesterna började så kunde de tjejer som ville synas mest visa brösten, en möjlighet (ett värde) de manliga protestanterna inte hade. Ett trumfkort för att garantera du själv får den mediaplats andra inte får.

      “Sen handlar det inte om “idén om kvinnan” utan hur män och kvinnor ses på i allmänhet, och enligt Rupert är unga kvinnor som något existerar för att män ska ha något att titta på.”

      Hur män och kvinnor ses på i allmänhet är exakt vad jag menar med “idén om kvinnan” Varken Rupert M eller någon annan har sagt detta gäller någon annan än DE specifika kvinnor som har det jobbet och de gör det mot betalning, där en del av betalningen är mediaplatsen i sig.

      “Inget du skrev var ett bevis eller ens en hint att media skulle värdera kvinnor högre. Över 70% av de som utbildar sig till journalister är kvinnor, medan nära på 80% av alla nyhetsartiklar skrivs av män.”

      Vad har (enligt dig) det med saken att göra? Kan du förklara den där korrelationen? De mest intresserade personerna gör vanligen det bästa jobbet. Man kan inte utbilda sig till Julian Assange eller Andy Rooney. Skillnaden är bara alltför tydlig när man plockar bort pengar och titlar/position, hur många procent av wikipedias artiklar skrivs av kvinnor?

      “Av de tio mest lästa tidningarna i SB är nio editors-in-cheifs män. Så nej, kvinnor värderas inte i media.”

      Nu pratar du inte om män, du pratar om några få superrika män. Detta är så vanligt i jämställdhetsfrågor att begreppen “Apex fallacy” och “Hypergamy” numera beskriver när det manliga könet bedöms utifrån helt vansinnigt högt uppsatta män.

      “Sen så är det skillnad på att bada topless för att det är mer bekvämt, än att posera naken i en kvällstidning för andras sexuella njutning.”

      På vilket sätt menar du att ge andra personer utlopp för sexuell tillfredställelse kränker kvinnor? Om Melinda Messenger visar brösten mot betalning så kränker det knappast henne och inte heller andra kvinnor.

      De som har problem med det är de som vill utöva kontroll av män dvs konservativa kyrkogrupper. Att se feminismen befinna sig på en sidan av planket är mycket mycket märkligt.

  5. Jag håller med i allt du skriver. Men jag måste ändå kommentera just denna passage:

    “Den ständiga reproduceringen av män som evigt villiga och sökande efter något att doppa kuken i, i kombination med kvinnor som framställs som sexiga belöningar att vinna gör, tror jag, att vi fullständigt tappar greppet om verkligheten.”

    Män som har sex med många kvinnor får många barn, dvs sprider sina gener till kommande generationer. Kvinnor däremot blir gravida och måste sedan amma och ta hand om barnet. Kvinnor kan alltså inte få lika många barn som män kan få och investerar mer i varje barn. För kvinnor blir det viktigare att välja en man som kommer hjälpa till med ta hand om familjen och barnen. De kvinnor som lyckas med det har större sannolikhet att sprida sina gener till nästa generation än de kvinnor som väljer sex med fel man och blir övergivna (vilket ökar risken för att de själva eller barnen dör).

    Det kan alltså på biologiska grunder finnas visst fog för “män som evigt villiga och sökande efter något att doppa kuken i” även om det förstås är ett överdrivet att säga så. Istället bör man kanske säga att “män i genomsnitt är mer intresserade av tillfälliga sexuella förbindelser än vad kvinnor är”.

    Men det här spelar förstås ingen roll i konkreta fall. Det är alltid fel att tvinga till sig sex. Det gäller oavsett vilket kön de inblandade har.

    • Jag kan dock inte se någon poäng i att säga “män i genomsnitt är mer intresserade av tillfälliga förbindelser än vad kvinnor är”. Speciellt inte som positiv attityd gentemot att ligga utanför romantiska förhållanden ökat markant för kvinnor sedan p-pillret och andra lättillgängliga preventivmedel kommit på marknaden.

      Det skulle eventuellt finnas en poäng i att säga att män är intresserade av tillfälliga sexuella kontakter fler dagar på ett år än vad kvinnor är på grund av t ex menstruation – eftersom det är få kvinnor som vill säga “jo vi kan gärna knulla men bara så du vet har jag mens” och istället bara dissar. Eller att säga att tack vare att det fortfarande är så att kvinnor i högre grad än män får höra att de är billiga om de har sex med många så påverkar detta kvinnors lust att både initiera och samtycka till sexuella kontakter där det inte förekommer ett kärleksintresse.

      Sen slog det mig just att eftersom genomsnittsåldern för kvinnor att få en orgasm under samlag är 25 år kan det ju hända att det är rätt många, speciellt unga, kvinnor som inte tycker att det är värt det om det inte ligger någon annan slags belöning med i paketeringen, exempelvis känslan av att vara omtyckt eller liknande. Detta var dock något jag just kom i tanke om, det behöver inte ligga något bakom det.

      Min poäng var dock att oavsett om det finns biologisk grund till vissa skillnader så är den extremt dikotomiska uppdelning i “alltid villig” och “måste manipuleras till att släppa till” bidragande orsak till att män inte blir tagna på allvar när de blir våldtagna.

    • håller med hanna, ens om man slog fast att det finns biologiska skillnader som gör män allmänt kåtare än kvinnor (vilket känns rätt kört eftersom det redan finns en allmän uppfattning om att så är fallet och den är troligen rätt kontraproduktiv) vad ska vi göra med den informationen? den här uppfattningen ställer så att säga redan till med rätt mycket problem, åtminstone för de som avviker från normen. kan ta mig själv som exempel i egenskap av kvinna som periodvis velat ha haft mer sex än min kille vilket lätt till att jag känt mig ful/oattraktiv/äcklig/nymfoman och han känt sig dum och otillräcklig

      • Jag svarar både Hannah och pella här.

        Vi måste skilja på två saker:

        1) Frågan “Är män pga sina gener mer intresserade av tillfälligt sex med tillfälliga partners än kvinnor är pga av sina gener?” är en vetenskaplig fråga som går att undersöka empiriskt. Frågan är då: Vad är sant? Vad som är önskvärt eller politiskt användbart har inte med detta att göra.

        2) Vad ska vi göra med kunskapen från 1? Tja, kanske ingenting? Nu kommer vi in på frågor som har med värderingar att göra. Och även om svaret på 1 skulle vara Ja så säger ju inte det nånting om vilken attityd ska ha mot olika beteenden. Man kan ju svara Ja på 1 och ändå tycka att alla människor ska få ha så mycket eller lite sex de vill (utan att tvinga någon) oavsett vilket kön de har.

        Hannah skriver:

        “Min poäng var dock att oavsett om det finns biologisk grund till vissa skillnader så är den extremt dikotomiska uppdelning i “alltid villig” och “måste manipuleras till att släppa till” bidragande orsak till att män inte blir tagna på allvar när de blir våldtagna.”

        Jag håller med. Men vi behöver ju inte förneka att människors beteenden och önskningar till viss del har en biologisk grund och att denna i genomsnitt kan skilja något mellan könen. Men man ska naturligtvis inte överdriva dessa skillnader heller.

      • Fast jag skulle vilja hävda att frågan om män pga gener är mer intresserade av tillfälliga sexuella kontakter INTE går att fastställa genom empiriska undersökningar, eftersom det främst är en fråga om attityd, och attityder är som sagt föränderliga i förhållande till den kultur och det samhälle och de övriga sociala påverkningar som människor lever med. Exempel: på frågan hur många personer som män respektive kvinnor legat med svarar heterosexuella män att de legat med avsevärt mer kvinnor än vad kvinnor svarar att de legat med för antal män. Det har visat sig att när man ber män och kvinnor att svara på hur många de legat med så svarar de enligt American Pie-systemet, dvs kvinnor avrundar neråt och män avrundar uppåt. Vi kan inte lita på människors svar alls, eftersom deras svar i sig är en del av ett socialt system där kvinnor får poäng av att inte ha legat med för många, och män får poäng av att ha legat med massor.

        Enda sättet att få veta om män och kvinnor genetiskt är olika inställda till casual sex är om vi hade ett samhälle där mäns och kvinnors sexuella aktiviteter inte värderades olika. DÅ hade vi kunnat få veta något.

        Men men men, det kanske är frågan som är felaktigt ställd. Om vi frågar män och kvinnor hur ofta de har lust att knulla är det mig veterligen ingen skillnad mellan könen, om vi ser exempelvis inom ett förhållande. Kåtheten är cirka lika hög (generellt, ej mellan individer).

        Jag skulle vilja hävda att det biologiska i den här frågan är att män i fertil ålder är fler än kvinnor i samma ålder, och att detta innebär att kvinnor har större möjlighet att välja vilka de vill ligga med, vilket eventuellt kan skapa en större ligg-desperation bland män.

      • Visst är det svårt att forska på sådana här saker. Det betyder dock inte att det är omöjligt.

        Om det inte finns någon biologisk skillnad i detta avseende så borde det finnas lika många kulturer där det är mer accepterat för kvinnor att knulla runt än för män som tvärtom. Gör det det?

        Man kan fundera över vad som är evolutionspsykologiskt rimligt. Du ser det resonemanget i mitt första inlägg. Om olika strategier är olika framgångsrika för män och kvinnor när det gäller att föra sina gener vidare så är det rimligt att anta det ger skillnader.

        Man kan studera hur våra nära släktingar bland andra primater beter sig.

        Inget av detta ger kanske säker kunskap men ger ändå en fingervisning om vad som är rimligt att anta.

      • Fast nej, för det finns inte många kulturer (om ens några?) där det inte är relevant för mannen att med säkerhet veta att hans avkomma verkligen är hans. Men vi kan se på exempelvis Bonoboaporna, som vi delar lika mycket DNA med som Chimpanserna, att det är miljön som bestämmer hur vi hanterar vårt sexuella beteende: http://www.onewaycommunication.co/?p=427

        Att kvinnor är de som bär på barnen har och är en biologisk faktor som enligt våra kulturella standards medför ett större sexuellt ansvar på kvinnan än på mannen, så länge han är intresserad av att veta vart hans avkomma tar vägen. Inte annars.

      • Nämen se! Du för ju också ett evolutionspsykologiskt resonemang! Vi ser kanske inte så olika på detta ändå?

      • Men alldeles oavsett hur det är med detta så är det ju rationellt ur min synvinkel som man att vilja ha ett samhälle där det är accepterat att kvinnor “knullar runt” eftersom det ökar mina möjligheter att göra detsamma.

        Och dessutom, även om det skulle finnas vissa statistiska skillnader mellan könen så måste var och en av oss betraktas och bemötas som individer.

Svara