Men kan alla sura män och överentusiastiska feminister bara sluta nu?

[varning för jävligt surt inlägg. This will totally piss on your womens day parade].

Jag sitter här och känner mig jävligt trött.

Trött på två saker:

1. Män (och några kvinnor, men det är främst män som jag ser) som klagar på Internationella Kvinnodagen med hänvisning till könsorättvisa. För några år sedan gick kritiken mest ut på att det var orättvist att kvinnor hade en dag när män inte har det, men allteftersom det börjar gå upp för folk att det faktiskt FINNS en dag för män (sedan 1999 mind you) handlar kritiken istället om att ingen känner till den, och att, buhu, media lyfter den inte.

Ursäkta mig. Ursäkta mig bara ett ögonblick, men varför känner ingen till den? Varför lyfter media den inte? (Och nu kommer den korttänkte svara att det är kvinnornas/feministernas fel, men låt oss ignorera henom en stund till). Jo. För att det inte finns några organisationer, grupper, aktivister eller på annat sätt manifesteranden av en mansrättsrörelse som faktiskt gör något som det är värt att skriva om och uppmärksamma!

Och nej, det kan hända att ni inte får direkt mediauppmärksamhet första gången ni gör något. Vem fan får det? Men kanske tredje gången. Det kräver alltså lite arbete, sånt här. Det går inte att luta sig tillbaka och dessutom sitta och sura den 8:e mars för att “media” inte uppmärksammar internationella mansdagen tillräckligt mycket. Vad ska de skriva om menar ni, när ni ingenting lyfter fram i offentligheten?

Jamen gör något. Gå ihop er i grupper, föreslå en temadag på skolan ni går på eller på arbetsplatsen. Arrangera demonstrationer och sprid informationen. Ha fridans på ett torg för att påvisa… vad som helst, vafan, fridans kan ju tolkas som vad som helst. Bygg en trojansk häst och rulla in på gårdsplanen framför  rådhuset och kräv att få automatisk gemensam vårdnad vid registrerat samboskap och inte bara vid äktenskap. Utför lite jäkla aktivism. Något som kräver uppmärksamhet. Håll en fest! I Malmö är det “Reclaim the Night”-fest inatt, för kvinnors rätt att få vistas i det offentliga rummet nattetid utan att vara rädda för att bli våldtagna. Som ni alltid säger: män löper större risk än kvinnor att utsättas för våld ute, så ni kan väl göra samma sak? Där ni går ut och super er skitfulla ihop och dansar med varandra UTAN att slåss? Bra idé va?

Okey okey. Jag erkänner att jag låter en smula raljant här, men det är egentligen inte min mening. Jag menar det verkligen. För jag kan inte göra det, liksom. Jag avskyr när män ska försöka styra och ställa i kvinnorörelsen, och jag tänker verkligen inte vara hon som tar sig tolkningsföreträde över mansfrågorna.

Men jag lovar att lyfta era initiativ på bloggen om ni arrangerar något till 19 nov. Lovar på heder och ära (så länge det inte är något jäkla antifeministiskt trams utan faktiskt något som handlar om mansfrågor). Och jag lovar dessutom att ta aktivt avstånd från varenda person som menar att mansdagen är bullshit, precis som förra året.

Wooooo slut på rant om det och över till nästa sak jag är trött på:

2. Den här idén om att enbart 1% av all världens tillgångar/förmögenheter tillfaller kvinnor som jag sett många kvinnor lyfta idag, kvinnodagen till ära.

Detta MÅSTE ju vara rent bullshit. Alltså. Utan att ens kolla upp några siffror så måste det ju vara uppenbart för alla att detta inte KAN stämma. Även om ingen kvinna i hela Asien, Afrika och Sydamerika skulle äga något som helst, så är ju sannolikheten att kvinnorna i Europa, USA och Australien skulle vara så utan egendom och förmögenhet att deras procentdel skulle vägas upp av de övriga kvinnorna och landa på 1 ynka procent alldeles sanslöst liten. Mycket mindre än sagda procent.

Dessutom: detta att det VARJE ÅR sägs att det FORTFARANDE är så, men ingen refererar till några källor, ingen hänvisar till någon organisation eller statistik eller något som helst som har uttalat sig om att dessvärre, kvinnor, trots alla framsteg så är ni fortfarande alldeles hopplöst efter.

Förmodligen för att det inte stämmer.

En person som jag har fått intrycket av är både sansad och trovärdig (trots att han är både moderat och man) (hahahahaha ett skämt herregud lugna er) är Per Hagwall, som redan i höstas skrev ett, ur mina amatörögon, synnerligen genomarbetat inlägg, med många källhänvisningar, om hur rimligare siffror ser ut. Ni kan läsa igenom alltihop själva här, och det tycker jag ni ska göra och komma med kritik om ni ser några brister, men kontentan som framkommer är denna:

Kvinnor äger 33% av världens tillgångar, har 35% av inkomsten och utför 54% av arbetet.

Alltså. Dessa siffror är bra nog. Detta går att arbeta med. Det visar absolut på en obalans, kanske speciellt i förhållande till arbete och inkomst. Vi behöver inga hittepåsiffror om 1% för att rättfärdiga en Internationell Kvinnodag eller en feministisk rörelse. Att ljuga för ett gott syfte är inte en rimlig anledning att ljuga. Så är det. Oavsett om det gäller kvinnoinkomster, mängden “glömda barn” i riskbruksfamiljer eller vad än det kan vara.

Sluta bara. Sluta genast.

Och dessutom: problemet med ojämställda egendomar, inkomster och förmögenheter är väl att 1% av jordens befolkning äger 44% av all världens förmögenhet! Jag menar WTF!? Vad fan skulle vara bättre i världen om den procenten exempelvis råkade ha hälften fitta?

Let me tell you this:

Inget.

Eller som Liv Strömqvist sa det:

Hear Hear! Ingen jävla kvinnokamp utan klasskamp! Hör ni det?

74 Responses to Men kan alla sura män och överentusiastiska feminister bara sluta nu?

    • Men som begrepp/teori är det mer problematiskt än vad som kanske gets sken av när det presenterats här.*

      * Jag klandrar ingen det är ett komplext område.

      Ett av de största problemen är att även om det är “fint i tanken” så har det många metodologiska probelm (t ex hur ska man avgöra vilka variabler som är relevanta för en problem ställning) och rent praktiska problem (hur gör man en undersökning men mängder av variabler och hur ska man tolka datan?).

      • Jag tror att på ett ideologiskt plan snarare än ett vetenskapligt eller akademiskt så räcker det med att påminna sig själv om att det finns fler variabler och de påverkar också – utan att man behöver veta exakt hur mycket och i vilka sammanhang. 🙂

      • Haha, ja, typ så. Har aldrig använt begreppet akademiskt, endast som en personlig påminnelse om hur komplext förtryck är 🙂

      • Babsolut … används det på så sätt (och då menar jag inte ideologiskt utan för att påminna sig om komplexiteten (som kan finnas) i de frågor man disukterar) så är det kalas.

    • Bara om det används för att faktiskt ta hänsyn till fler faktorer och inte som ett sätt att dölja att man fortfarande bara utgår från att hela förklaringen finns i en enda faktor. Tyvärr så verkar tonvikten ligga på det senare, men man kan ju hoppas att det förändras med tiden.

    • Ikke en pind, som vi säger i Danmark, vad jag vet. Men sedan är vi ett extremt kvinnodominerat och medlemsstyrt förbund också.

      • Och kontentan är då att RFSU inte bryr sig om män för de är inte kvinnor? 😉
        Är ju mer än halvår till mansdagen. Kan ju lansera tanken inom förbundet att fixa något till den. Könsstympning, våldtäktsneglegering i kring, män som blir våldtagna i Afrika förlorar sina familjer och annat sexualrelaterat.

      • Det är inte min sak att lyfta den frågan. Dessutom har jag inte tid – och vad tror du, att saker man lanserar inom et förbund sker helt av sig självt? Igen – det kräver människor som ideellt och av egen lust och vilja arrangerar olika saker. Om DU inte ens gör det, hur ska du förvänta dig att någon annan, en KVINNA dessutom, ska göra något?

      • Kvinno och mansfrågor är väl inte beroende av könet på den som påpekar det?
        Jag finner det bara löjligt att journalister, orgs etc endast fokuserar på kvinnodagen. Under alla dessa 14 år har RFSUs medlemmar, media Sverige, riksdagen etc inte sett en enda fråga att belysa på mansdagen. Det säger en hel del om villigheten hos människor att vilja ta tag i mansfrågor. Sen tycker du att enskilda individer utanför maktpositioner ska sluta gnälla och få folk att ställa upp i en fråga. Börja processen ett halvår innan osv. Det finns ju inga lämpliga ställen att börja på ens, faktiskt. Män vill inte organisera sig i sådana här frågor, de flesta män vill bara gnälla, så är det bara. Det är “mansrörelsens” lott.
        Kvinnor är generellt MYCKET bättre på detta. Är väl bara fackföreningar och hindra importbyggarbetare där män protesterer.

      • Jag kan bara utgå ifrån mig själv, och jag skulle bli MYCKET irriterad om kvinnofrågor aktivt drevs av en majoritet män. Alltså verkligen.

        Sedan menar jag såhär: vem som helst, du också Andreas, kan välja att ingå i ett sammanhang, som medlem i en medlemsorganisation, där DU, en helt vanlig man, kan sluta gnälla och bli en del av nånting istället.

        Vad hände med att ta sitt ansvar nu plötsligt?

      • Jag har inte gått med i någon orgs för inte hittat någon som intresserar mig.
        Sen gör jag dock något på individplan, skriver till journalister, politiker, orgs osv. Sen vet du ju att jag faktiskt försökt skapa något mer orgs liknande. Dock har jobb tagit mycket kraft från det projektet.

      • Det vet jag, och jag vet att man också måste tjäna sitt uppehälle, och jag skulle aldrig anklagat dig för något om inte du startade på hela den här fingerpekningsleken. 😉

      • Menade inte dig personligen. Var bara generaliserande. Sitter och spelar samtidigt så är ofokuserad, äntligen kommit in i SimCity. Jäkla väntetid på det.

    • Faktiskt, om du blir medlem i RFSU Malmö och kommer med ett förslag på något du som RFSU-medlem skulle vilja arrangera på Mansdagen så är jag tämligen säker på att det kommer godkännas. Men det KRÄVS att någon som är engagerad GÖR DET.

      • Det går samtidigt knappast att undvika insikten om att förväntningarna att män ska göra saker för kvinnor är betydligt större än förväntningarna att kvinnor ska göra saker för män. Båda är relevanta delförklaringar.

  1. …min respekt till Liv Strömquist steg precis till genomsnittet. Varför kan inte dumma och kloka människor vara helt uppdelade?

      • NEEEEJ! Det är ju jag, en helt vanlig Joakim! Och det står ju till och med i namnfältet! VAD FAAAAN!

      • Nej det är din blogg som ska be om ursäkt! Allt lugnt med dig Hannah, men One-way Communication, vad f*n håller du på med?! PURRE! Hjälp!

      • Njae. Det var jag som gick in och ändrade manuellt. *skämmes* Trodde det var den andra Joakim igen och ja… ehm…

      • Jamen jag glömde för en kort sekund vad du heter i efternamn, okey? Låt oss aldrig mer tala om detta. Nuskajagisänggodnatt.

      • Okej nu verkar det vara bra igen. Men ffs, jag döpte mig till En annan Joakim när en annan Joakim kom hit för att kommentera för att upplysa honom om att jag i själva verket inte är någon annan Joakim, utan den etablerade Joakim. OCH SÅ DYKER DET NICKET UPP IGEN!!!

      • Haha det här var bara för roligt för att inte kommentera.. sorry att mitt enda inlägg ställde till det så mycket. 😉 Lovar att aldrig göra misstaget igen nu när jag vet att du är etablerad här.

  2. “Den här idén om att enbart 1% av all världens tillgångar/förmögenheter tillfaller kvinnor som jag sett många kvinnor lyfta idag, kvinnodagen till ära.”

    Ja helvete alltså… Om kvinnor får 1% av världens tillgångar är män VERKLIGEN missgynnade med tanke på att det dessutom är så att 99% ägs av 1% (kön ej med i den statistiken – men slutsatsen densamma). Detta skulle innebära att 1% av jordens befolkning äger 99% och resten ägs av kvinnorna xD

      • 99+1=100 och 1+99=100
        Inte alls ologiskt 🙂

        om 1 % äger 99% – och kvinnorna äger 1 % – ja iofs skulle det kunna vara jämställt under förutsättning att det är lika många inom både 1%:en och 99%:en.

        Edit: nej nu vart det nog ett glas vin för mycket… men poängen är att om 99% av befolkningen kämpar om den sista procenten så får ju det lite intressanta konsekvenser om kvinnorna äger 1% – det kräver ju att det finns en stor andel kvinnor i toppen eller att det bara är kvinnor som får ta del av sista procenten.

      • Fast 1% äger ju 44%. Jag har ju skrivit och länkat källa till detta i inlägget där uppe till och med.

      • hmm… läste inte så långt… det stod “utan att ens kolla upp några siffror” så jag tänkte att det inte fanns några siffror… Lathet från min sida *skäms* 😀

  3. Underbart!

    Själv ägnade jag senaste mansdagen, och tiden innan, åt att a) tala för folk jag kom i kontakt med att den finns b) ta upp mansfrågor lite extra bl.a. på min väldigt kvinnodominerade arbetsplats, c) snickra ihop lite flygblads-/affischmallar. Mallarna kom inte till användning denna gång, men kanske nästa. Temat var mäns och pojkars hälsa, blir säkert annat tema i år, men de kan nog användas ändå.

    En av anledningarna till den bristande aktivismen på manssidan kan nog bero på att väldigt många av de som bryr sig faktiskt inte har den blekaste aning om hur man bär sig åt. För lite vänsterfolk, kanske 😉 Kunde kanske behövas en grundkurs i aktivism för mansfrågor?

    • Jag kanske skulle hålla i en kommunikationsworkshop? “Hur man skriver ett pressmeddelande” – “Hur medielogiken fungerar i praktiken” och så vidare? 🙂

      • Hur medialogiken fungerar i praktiken
        Hur politikerlogiken fungerar i praktiken
        Hur tjänstemannalogiken fungerar i praktiken
        Hur åsikts- och opinionsbildningslogiken fungerar öht
        (Bland annat det roliga eller oroliga faktum att ju fler som verkar ha en åsikt, desto fler blir det som tar den till sig. Helt oavsett argumentens styrka och riktigheten i faktaunderlaget.)

        Och så TANSTAAFL
        (There ain’t no such thing as a free lunch – Allt som är värt något kostar något.)

    • Jag skulle tro att det snarare handlar om att flygblad/affischer mm. kräver att någon tar upp bollen därifrån, det är det steget som saknas, samt att sådana som talar om mansfrågor av en del uppfattas som kvinnohat (trots att det inte ens finns spår av något sådant i dem) och helt enkelt rivs ner eller kastas.

      • Med tanke på att jag idag fått mail om att den här bloggposten är manshatisk så verkar det inte finnas några som helst rimliga gränser för vad som kan uppfattas som hatiskt längre. *suckar* *äter lördagsgodis*

      • Nej, det börjar bli ett ganska meningslöst uttryck, rimligheten försvann för väldigt länge sen.

        Något stereotyp och projicerande kanske, men manshat, knappast.

  4. Se, det er jo det fantastiske ved DK, ikke en lyd har man hørt om international kvindekampdag eller lignende, så ingen anledning til at blive påmindet om andre menneskers dumhed. Eller noget…

    Nå, jeg er også på krammevognen. *kram*

    (OT, jeg har enormt travlt for tiden, og det har du garanteret også, men… ses snart?)

    • Jag hörde en debatt mellan ASH och en Kommunikationsdoktorand på P1! Angående att kvinnor bara tänker med livmodern, ja du vet, det där som ASH skrev. 🙂

      Dansk Kvindesamfund arrangerade visst något slags panelsamtal med Mandfjols-Nikolaj också, men det var visst det jag såg.

      Och JA för tusan, klart vi ska ses snart! Torsdagskvällar är jag alltid hemma och ensam eftersom Nijas spelar med sitt band då, så om du har fri en torsdagskväll så säg till!

  5. Jag instämmer helt med dig Hannah. Vi män måste bli bättre på att föra vår talan. Jag tror att det var lite av en chock för de flesta män att bli så fruktansvärt svartmålade att luften liksom gick ur oss. Vi fick plötsligt höra att vi är läskiga våldtäktsmän som käkar småbarn till frukost (eller var det middag – jag minns inte vad “forskningen” kom fram till). Jag misstänker att den första reaktionen hos många män var att ta feministerna på allvar eftersom det var svårt att riktigt ta till sig att så många kvinnor hade fallit offer för en hatisk ideologi. Vi sansade män resonerade väl ungefär så här “Okej, jag vet att jag inte misshandlar och våldtar, men tydligen gör de flesta andra det”. Nu finns det dock en annan insikt. Vi män som alls är intresserade av de här frågorna vet faktiskt att vi inte är de där karikatyrerna som feministerna älskar att hata.Vi män är, precis som de flesta kvinnor, kännande och moraliska varelser även om tonen i samhället – skapad av feministerna – vill frånta oss dessa egenskaper.

    De tidiga feministerna (som har min genuina respekt) måste också jobba i motvind och inte sällan blev de hånade. Vi män som vill riktigt jämställdhet är ungefär där idag. Se bara hur t.ex. Pär Ström i Expressen blev kallad “rikspucko”. Ungefär så lät det också om de tidiga feministerna. Jag antar att i framtiden kommer de feministiska hatmånglerskorna att jämställas (!) med de män som motsatte sig kvinnornas helt legitima krav på rätten till att leva sina egna liv.

    • Jag tror det ligger något i den jämförelsen. Och jag tror absolut att mansrörelsen, som den eventuellt ser ut i Sverige idag, kan vinna på att hitta inspiration hos de tidigare kvinnosakskvinnorna och suffragetterna, och se på deras kamp. Dessutom har IKD över 20 år på IMD – och en enormt stor markrörelse i form av engagerade föreningar som gör saker, så frågan tillåts aldrig dö, liksom. Men om ingen i hela Sverige arrangerade något på Internationella Kvinnodagen så skulle inte medierna lyfta frågan heller. Medielogiken förhåller sig till vad folket verkar intresserade av.

      Oj vad jag babblar här.

      Vad jag även ville säga var att jag själv blev extremt chockad på Mansdagen förra året, när jag såg hur den hånades på Twitter och Facebook av vad som i vanliga fall framstår som sansade och kloka kvinnor och/eller feminister. Det var… rätt absurt att uppleva faktiskt. Och jag är tämligen säker på att det bästa sättet att bemöta det på INTE är att gå i polemik med de som hånar, utan fortsätta att sakligt föra fram sina frågor.

      Som jag skrev om det då: http://www.onewaycommunication.co/?p=26743

    • Nu tycker jag att du generaliserar extremt grovt.

      Först och främst: Det där är inte en vanlig bild bland feminister. Överhuvudtaget inte. Jag förnekar verkligen inte att det finns människor som har den typen av hatiska åsikter, men dels är de i extrem minoritet (jag är väldigt aktiv i feministiska debattforum, i vänsterns studentförbund, och så vidare och jag har bara mött en enda som kan sägas hata män) och dels förtjänar de inte att kallas “feminister”. Om en inte är för jämlikhet så förtjänar en inte att kalla sig feminist.
      Jag skriver under på att många är retoriskt klumpiga. Många av begreppen som används i en feministisk kontext kräver ofta att en är åtminstone delvis insatt i diskurserna för att förstå lite vad som menas. Det är väldigt trist, för jag tror att mycket av de konflikter som kommer upp ofta handlar om kommunikationsmissar. Här tycker jag att det ligger på bägges ansvar, att både försöka tala så att alla förstår, men också att försöka tolka välvilligt.

      Lika så ser jag inte förhårdningen av tonen som feministernas fel, utan allas fel. Jag förstår de feminister som är upprörda, arga och ledsna och då uttrycker sig hårt i frustration, men jag förstår också folk som då tar illa upp. Sen är det värt att ta i beaktande att feminister ända sedan de drog igång varit utsatta för extremt hårda tongångar och jag ser det snarare som de (alltså de som utsatt dem för hårda tongångar och förtryck) som skapat det hårda klimatet.
      Det är extremister på bägge sidor som driver på den hårdare tonen, och att enbart skylla det på feminister tycker jag är fel.

      När du talar om “feminister” på det sätt du gör, så ger du uttryck för samma typ av karikatyrer som du anklagar feminister för att älska att hata. Två fel gör inte ett rätt.

      • Kan du peka på någon som hatar feminister och använder sig av ett likartat språkbruk som feministerna skulle komma till tals i media? Den feministiska hatretoriken och hånandet dominerar i media.

      • Med likartat språkbruk menar jag att någon skulle beskriva kvinnor md en motsvarighet till “gubbslem”. Eller rikspucko.

      • Men nu generaliserar du ju igen. Visst, det finns de feminister som håller en väldigt låg ton i media, men de flesta gör det inte.
        På samma sätt finns det feministkritiker som mordhotar feminister, men de flesta gör det inte.

      • Jag skulle i och för sig tro att det är samhällsbilden och “tonen” som avses, inte den ursprungliga idén, den eller grundläggande delar av den har funnits i könsrollerna under lång tid.

      • Jag skulle tro att samhällsbilden och tonen inte har så mycket med feminism att göra som folk verkar tro. Jag är extremt tveksam till att feminismen är den enda källan till det här klimatet och jag tror inte heller att den är huvudkällan.

        Feminismen är definitivt inte det som skapade klimatet, på sin höjd uppehåller den något som skapats långt tidigare. Om den nu gör särskilt mycket överhuvudtaget.

      • Ja, i den meningen att feminismen upprätthåller delar av den manliga könsrollen som gynnar dess politiska agenda. T.ex. att utmåla män som elaka, förtryckande, våldsamma o.s.v.
        Feminismen har inte hittat på könsrollerna, men utnyttjar dem när det passar och gör därmed en obskyr ytterlighet av könsrollen till norm i samhällsbilden och tonen mot män.

      • Och muslimer unför terrordåd och invandrare våldtar. Ibland. Rätt sällan faktiskt, när man tänker efter, men när det händer så märks det. Man hör aldrig om den där gången när några muslimer inte sprängde sig i luften, dock, vilket gör att många får en rätt sned bild av hur representativt terrordåd är för gruppen muslimer.

      • På vilket sätt menar du att dina fördomar om muslimer och invandrare hade något med det jag skrev att göra?

      • Det är inte mina fördomar utan fördomar jag stött på ut i samhället. Störigt vanliga är de också (det är inte för inte som SD sitter i riksdagen…).

        Men det fördomarna jag tog upp har gemensamt med det du sa var att fördomarna jag tog upp också har ett korn av sanning i botten. Det händer ibland att muslimer utför terrordåd eller att invandrare våldtar. Det är dock betydligt mindre utbrett än det låter som när man lyssnar på zenofober, och att de tolkar det som så utbrett beror mycket på att de tror på det. De tror att det är så, så därför minns de alla exempel som tyder på det extra klart. De tolkar dessutom en massa tvetydigheter som stöd för tesen ifråga.

        Det är ungefär så jag tror om det du säger. Det finns en viss sanning i botten, det händer ibland att feminister målar upp män som onda och trycker på könsrollerna för att få fram sin poäng. Det är dock långt ifrån alla feminister, det är dessutom inte bara feminister. Du är dock nog rätt bra på att märka när det händer. De fall där det händer tolkar du det nog som värre än det är. Och en massa fall där det är tveksamt om det verkligen är en feminist eller där det är tveksamt om det verkligen är att måla upp män som onda så tolkar du det som exempel på när feminister utmålar män som onda. Därmed ser problemet “feminister med dålig retorik” ut som mycket större än det egentligen är.

        Precis som med zenofober och muslimer som utför terrordåd eller invandrare som våldtar.

        En annan fråga, hur utbrett tycker du problemet är här på Hannahs blog?

      • “Men det fördomarna jag tog upp har gemensamt med det du sa var att fördomarna jag tog upp också har ett korn av sanning i botten.”
        Jo, men du tycks ha svårt att skilja på när kornet av sanning är en promille av gruppen och när det är en majoritet eller halva gruppen som beter sig på det sättet.

        Jag är kanske bra på att märka när det händer, men det är också väldigt uppenbart att beteendet är så normaliserat bland feminister och till stor del i resten av samhället att den interna feministiska uppfattningen av omfattningen mer påminner om den här intressanta figuren.
        http://en.wikipedia.org/wiki/Muhammad_Saeed_al-Sahhaf
        Vilka av dem som är “riktiga” feminister eller inte får nog vänta på att någon bestämmer sig för en hyfsat hållbar definition av vad det innebär att vara feminist. Tills dess så är min uppdelning god som någon.

        Visst finns det grader i helvetet och precis som med SD så är det nog 5-10% som inte ägnar sig åt ovanstående beteende, förhoppningsvis en ökande andel, och kanske 20% som gör det av slentrian och intellektuell lättja. Att det är ett dominerande mainstream-beteende och inte en liten extrem falang är dock ganska klart.

        Jag hävdar inte att detta beteende på något sätt är centralt eller nödvändigt för den feministiska övertygelsen, men jag har samtidigt inte mycket till övers för det ständiga mörkandet av problemet och dess omfattning.

        “En annan fråga, hur utbrett tycker du problemet är här på Hannahs blog?”
        Inte speciellt, det är liksom därför jag föredrar att diskutera här, men det innebär inte att jag tänker blunda för hur samhället och jämställdhetsdebatten ser ut utanför Hannahs blogg.

  6. Beträffande feminismen ser jag en liknande utveckling som för socialismen. Den tidiga arbetarrörelsen med sina fullkomligt legitima krav splittrades i en demokratisk och en auktoritär gren. Den auktoritära grenen stod för några av de värsta ohyggligheter historien känner till. Den demokratiska grenen blev däremot dagens (väst)europeiska socialdemokrati. Vad man än tycker om partiet socialdemokraterna måste man ändå tillstå att de i Sverige och annorstädes haft en fundamental betydelse för samhällets utveckling. Feminismen står vid ett liknande vägskäl idag – samarbete eller hat. Nu kan man förstås invända att feminismen inte har något blod på sina händer, men det samma kunde man ha sagt om socialismen år 1916.

    Jag finner inte tanken på feminism som en terrorlära särskilt långsökt. De ideologiska grundstenarna finns redan på plats med människor indelade i kollektiv som benämns “kräk” eller “slem”. Med företrädare som “Kapten Klänning” finns det ett ansvar hos de feminister som förespråkar demokrati att vara extra tydliga – precis som socialdemokraterna en gång i tiden markerade mot sovjetsystemet (även om hållningen ibland vacklade olycksbådande, men i slutändan höll man rågången).

  7. “Kvinnor äger 33% av världens tillgångar, har 35% av inkomsten och utför 54% av arbetet.”

    Stämmer detta verkligen? Räknas hemarbete in då? För är det ändå inte vida känt att män står för mest förvärvsarbete?

    • Det beror antagligen på om man räknar in resor i arbetet eller inte. I sverige är fördelningen ganska jämn om man slår ihop tiden som ägnas åt hemarbete, studier och förvärvsarbete. Tidsanvändningsundersökningen ger ganska klara besked där.

      En viktigare fråga är nog vilka tillgångar kvinnor har tillgång till/drar nytta av snarare än äger, ägandet är knappast ett speciellt bra mått om man inte jämför med endast förvärvsarbetande.

  8. Genusnytt listade siffror på kvinnligt ägande (Källan är forskning av professor Arne Jernelöv).
    “Kvinnor äger enligt professorn nära en tredjedel av världens samlade privatförmögenheter. I USA har kvinnor drygt 50 procent av de privata förmögenheterna och i EU cirka 40 procent. I Skandinavien är det kvinnliga ägandet 45 procent, enligt studien”
    http://genusnytt.wordpress.com/2010/10/21/kvinnorna-tar-over-varlden-visar-forskning/

    Jag tycker inte att någon måste känna sig tvingad att göra ett event på mansdagen. Så länge som inte mäns lastats för alla världens problem på kvinnodagen så räcker det gott tycker jag. Där har vi dock långt kvar som det brukar heta. Misandrin i politik och media är nog också den viktigaste mansfrågan. Blir vi av med feminsim och könsrasim så löses nog många andra mansfrågor automatiskt. Varför ska män få längre fängelsestraff, vara diskriminerade i lagen, pojkar betygsdiskrimineras osv om det i själva verket är så att män inte alls är onda? Misandrin är nyckeln.

Svara