Kvinnors våld mot män

En tämligen förvånande rubrik i gårdagens DN:

Män ofta utsatta för fysiskt våld i relationer

Och jag menar inte förvånande som i “Va, blir män utsatta för fysiskt våld?” utan förvånande som i “Wow, vad bra att de både forskar och skriver om detta, det hade jag inte förväntat mig”.

Nu väntar jag på att vi ska börja tala om “kvinnors våld mot män”. För enligt den omskrivna undersökningen finns det en tämligen stor grupp män (8 (% män som uppger att de blir utsatta för våld i relationen) – 64% (de som också utövar våld mot partnern) = 2,9% (som inte slår tillbaka) dvs ca 130 000 män) i Sverige som är utsatta för partnervåld.

Det innebär att vi har ungefär lika många kvinnor som faktiskt slår sina manliga partners (säger jag och utgår ifrån rapportens förmodade heteronormativitet eftersom jag inte har tid att läsa den fulla undersökningen idag) och det är inte ett obetydligt problem.

Jag vet att det från många håll talats om att sluta använda termen “mäns våld mot kvinnor” och istället börja tala om “partnervåld”, bland annat för att våld i samkönade relationer förminskas och hamnar mellan stolarna med den formuleringen – men kanske inte lika ofta för att kvinnors våld mot män osynliggörs.

Men just av den andra anledningen, att kvinnors våld osynliggörs, måste vi hålla fast i termen “mäns våld” och utöka vokabuläret med “kvinnors våld”. För det vore naivt av oss att tro att det är samma mönster, samma orsaker, samma symboliska kapital och makt som är i spel. Kanske speciellt eftersom kvinnors våld är mycket mer accepterat än mäns våld. Accepterat så till vida att det inte räknas som “riktigt” våld och därmed inte ens problematiseras.

Jag hörde för ett tag sedan en manlig bekant berätta en lustig anekdot, där poängen gick ut på att han hade varit kaxig mot sin flickvän, varpå hon hade slagit honom hårt. Detta berättades med vad jag närmast kan beskriva som stolthet. Och det är ingen ovanlig berättelse, men en som både synliggör hur svårt det är att tala om detta och sätter fingret på det absurda i den binära uppdelningen (försök tänka er en kvinna som berättade samma historia). Både män och kvinnor förminskar konsekvent kvinnors våld, och misogyna uttalanden som “du slår som en tjej” och tusen narrativ där “riktiga män” ska bevisa att de inte är “kvinnor” och därmed inkapabla att orsaka skada (Come on, ladies!) gör knappast saken bättre.

Vi behöver tala om kvinnors våld mot män och hur det sanktioneras av hela vår kultur, vi måste tala om den problematiska kvinnligheten som möjliggör ett våldsutövande som varken omvärlden eller den utsatte vågar ta på allvar, om kvinnorollen där våld inte ingår till en sådan grad att det blivit oss omöjligt att föreställa oss en kvinna som utövar våld och dessutom gör skada.

Detta är en del av genusordningen, av den binära uppdelningen av könen där den ena tillskrivs vissa egenskaper och handlingar som den andra således frånskrivs enligt dikotom logik. Och ingen av oss tjänar något på det.

Vi ska inte prata enbart om partnervåld, för då missar vi chansen att se det vi inte lärt oss tänka kring än.

Kvinnors strukturella våldsutövande, exempelvis.

134 Responses to Kvinnors våld mot män

  1. I en tidigare relation var jag (man) drabbad av våld från min partner (kvinna) som i allt väsentligt följde de beskrivningar av kvinnomisshandel som man läser på kvinnojourernas informationsmaterial, etc. Det var samma mekanismer, samma dynamik. Det gör att jag föredrar att prata om partnervåld, som man också gör i till exempel engelska: “domestic violence.”

    Jag lärde mig också att det inte handlar om vem som är störst eller starkast. Många tror att man måste ha ett fysiskt överläge för att slå någon. Men det är inte alls det, det handlar om att vara tillräckligt arg, desperat. o-empatisk eller galen för att överkomma den spärr mot att slåss som normala människor har.

  2. Jättebra Hannah!

    Jag håller med dig om att även kvinnors våld mot män ska uppmärksammas och att man därmed inte förminskar, förringar eller glömmer bort mäns våld mot kvinnor eller våld i samkönade relationer.

    Att du vill skriva ut detta explicit “Kvinnors våld mot män” är också bra eftersom det säger vad det handlar om. Vi ska våga prata om det, lika mycket som om andra typer av relationsvåld.

    Däremot:
    Att det finns ett “strukturellt våld mot kvinnor” men inte ett “strukturellt våld mot män” kan jag dock inte förstå. Jag vore tacksam för en kort förklaring. Googla kan jag och har gjort, men skulle vilja ha din take på detta.

    • “Att det finns ett ”strukturellt våld mot kvinnor” men inte ett ”strukturellt våld mot män” kan jag dock inte förstå.” <-- jag förstår inte vad du baserar den formuleringen på?

      • Du skriver (sista meningen i inlägget): “Det strukturella kvinnovåldet, exempelvis.”

        Jag börjar ana att jag missförstått dig.

        Är det så att du avser med denna mening att det är strukturellt våld utövat av kvinnor. Jag läste det som mot kvinnor.

        I så fall, my bad och f’låt!

        Det är så svårt när nya termer kommer in i en, sedan tidigare, infekterad debatt.

      • Ja, precis! Av kvinnor. Du har rätt, det är inte helt tydligt, det känns ju i sammanhanget som att kvinnovåld borde avse våld utfört av kvinnor, men som påpekat i inlägget – vi är inte vana att tänka i de termerna ens.

  3. Om man vill veta varför män slår kvinnor, ska man fråga varför kvinnor slår män. Svaret kommer att bli detsamma och det lyder INTE könsmaktsordningen.

    • Har du svaret? Dela med dig! Å andra sidan har ingen här efterfrågat något svar på den frågan eller försökt besvara den.

      • Detta riskbedömningsinstrument används vid partnervåld och används både för att bedöma män och kvinnors risk.

        http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/sokimetodguidenforsocialtarbete/sara-svspousalassaultriskasses

        Därav kan man dra slutsatsen att de faktorer som ökar risken för att någon skall slå är ganska överensstämmande könen emellan. Har inte sett någon riskbedömning som utgår från könsmaktsordningen för att bedöma risk men det kanske är på g?

      • Varför har ni hittat på en egen frågeformulering här? Vem har sagt att könsmaktsordningen, som jag btw inte nämnt pga håller mig till akademiskt korrekta genusordningen, skulle ligga till grund för våld?

      • Jag svarade både på vad Bashflak sa och vad du sa. Tror du kan urskilja vad som var till vem 🙂 Det där med könsmaktsordningen var ju att anspela på det Bashflak sa och som jag också hört från många håll.. lite allmänt raljerande bara ^^ inte riktat mot dig (k)

      • Jag vill inte vara den som är den, men om nu könsmaktsordning inte är akademiskt korrekt, varför finns det med i nationella sekretariatet för genusforsknings lexikon (se hit)?

      • Förmodligen för att förklara vad som brukar åsyftas. Som du kan se görs en skillnad mellan det begreppet och genussystemet där det ena påpekas ha myntats inom akademin, till skillnad från könsmaktsordningen.

      • “Därav kan man dra slutsatsen att de faktorer som ökar risken för att någon skall slå är ganska överensstämmande könen emellan. ”

        Man kan men frågan är om man bör. Vi vet ju inte vad de baserar det där på.* Eller hur svaren tenderar att se ut.

        * Fanns förvisso lite källor men ja, ja … 😛

      • Är utbildad nog att använda det där instrumentet och också läst om vetenskapen bakom varje faktor. SARA-SV är det instrument som används av polisen och till och med vissa kvinnojourer (vet inte hur många men pratat med några kvinnojourer om saken) använder SARA – Trots att faktorerna som tas upp inte är särskilt kopplade till könsmaktsordningen. Känns åtminstone skönt att de inte är så indoktrinerade att de även inom organisationen förkastar andra förklaringsmodeller – endast utåt ^^

    • Det verkar jättekonstigt att ställa frågan “Varför slår kvinnor män” om en vill veta varför män slår kvinnor. Men jag håller med Hannah här, dela jättegärna med dig om du har svaret, för jag tycker detta är enormt intressant.

      • Det är inte så förvånande.
        “Studien visar också att våld i relationen har ett samband med att ha dåliga sociala nätverk och att ha växt upp i en familj där det funnits våld.” står det i artikeln du länkar till och det är väl tyvärr en naturlig effekt; om du har vuxit upp i en miljö där våld är naturligt blir det naturligt för dig också. Det är en av aspekterna enligt mig som gör att våld är EXTRA viktigt att ta tag i, för det går i arv.

      • Om “dåliga” sociala nätverk spelar in så förklarar det lite varför det män som är utsatta i större grad än kvinnor. Det finns många studier som tyder på att män generellt har sämmre sociala nätverk än kvinnor – speciellt efter att de gått in i en partnerrelation.

      • Det är ganska intressant med tanke på att det annars klassiskt sett ses som att det oftast är kvinnorna som ofta ger upp sina vänner för männens skull eftersom män ofta bibehåller sina intressen i större utsträckning än kvinnor

      • Hmm, kan vara så att det är en större andel kvinnor som ger upp sitt umgänge, men för mig personligen så har det inte varit så, och om jag tittar runt på dom par i min närhet så stämmer det inte. Så enligt min ‘statistik’ så är det män som ger upp sina vänner 😉

  4. Min mamma berättade en gång om de gräl hon brukade ha med min pappa innan skilsmässan. Om hur hon var rädd för honom under dem tills hon insåg att han aldrig slog henne om hon inte slog först. Och jag tror inte han ville slå alls, han älskade henne. Det var hon som ville skiljas. Han stod inför valet att antingen slå en kvinna vilket är det värsta som finns eller att ta en smäll stillatigande. Maktlös. Både val man inte ska behöva göra.

    Det där var inte något om stolthet bakom. Jag minns hur lätt han hade för att falla i gråt under den tiden. Också sånt en man inte får göra.

    Och mitt i det hela inget från min mamma om att hon faktiskt slagit sin man, om att hon gjort något som faktiskt inte är ok. Liksom förväntan att en man väl ska kunna tåla en örfil, att det väl ska ses som ok när man är arg. Jag har grubblat en del över att hon liksom kunde berätta om en sån sak utan att själv reflektera över hur fel det var.

    • Det var en sorglig historia. Du kan inte ha haft det lätt. Tack för att du delade med dig!

      Jag tror att många män som utsätts för relationsvåld reagerar som din pappa, men de flesta skulle nog inte slagit tillbaka. Det är så stark social norm att inte slå en kvinna.

      Din pappa hade ju ett tredje val som du inte nämner. Han kunde ha lämnat den våldsamma situationen. Men jag antar att han gärna ville komma hem igen och då skulle han nog hamna i samma situation igen.

      Det är också en social norm att kvinnors våld osynliggörs. Det är kanske därför din mamma inte reflekterade över sitt beteende som något felaktigt.

      Jag kan inte förstå hur du klarade av det. Inte heller hur det är att bli utsatt för våld eller utöva det. Jag vet bara att det inte är en enkel fråga.

      • Vi pratar inte om allvarligt våld. Vi talar om det som i undersökningen ovan kallas för “lättare våld”, det som är lika vanligt mellan könen (det grövre våldet är det fortfarande framförallt män som utövar mot kvinnor).

        Det var heller inget vanligt, så nej, jag hade det inte särskilt svårt. Nog grälandet som var värre. Jag kände mest att jag ville ta upp den där biten. Som ett exempel på skillnad i hur våld kan uppfattas. Men det är förstås en skillnad också i att min pappa knappast kan ha sett min mamma som ett fysiskt hot.

      • Så skönt att höra att det inte var så allvarligt, men det var tillräckligt jobbigt för att du ska ha det med dig i bagaget.

        Däremot är det nog typiskt för män att uppleva “grälandet” och den psykologiska biten som värre än det fysiska våldet. Det har jag i alla fall hört flera gånger. Nu även från dig (även om det inte var du som utsattes för våldet).

        Dessutom gör det tydligt att även barnen drabbas av att det utövas (milt/grovt) våld i hemmet. Det har jag inte sett så mycket av i diskussionerna nyligen.

      • “Däremot är det nog typiskt för män att uppleva ‘grälandet’ och den psykologiska biten som värre än det fysiska våldet.”

        Tror det gäller även för kvinnor.

      • Personlig teori: På många sätt lär vi flickor på ett helt annat sätt att kommunicera med varandra och problemhantering och konflikthantering. Subtila könsroller som ändå blir infiltrerat i samhället. Det KAN kanske bidra i det här, att kvinnor tar gräl på ett annat sätt än män.

      • Nja, det vi framför allt gör är att ge flickor en möjlighet att hantera konflikterna via proxy, samt att vi accepterar deras lättare våld och psykologiska våld som blir resultatet när de inte klarar av att lösa sina konflikter.

        Kvinnor ges också möjligheten att medla mellan män, i kraft av “man slår inte kvinnor”, på ett sätt som de inte lika lätt kan göra mellan kvinnor eller män kan göra mellan vare sig män eller kvinnor. Det ger kanske en bild av att de är “bättre” på att lösa konflikter.

        Så vitt jag vet så finns det inget stöd för att kvinnor skulle vara bättre på vare sig konflikthantering, problemhantering eller att kommunicera med varandra i det avseendet.

        Kanske är det helt enkelt för att männen vet att kvinnan när som helst kan göra grälet offentligt och få stöd av omgivningen oavsett om hon har rätt eller inte, medans han inte kan få något stöd annat än från sina vänner, maktlöshet.

      • Mycket intressant teori, vilket känns tämligen rimligt, dock undrar jag om din tes gällande att en kvinna kan göra grälet offentligt och då vinner hon, så lätt. Ja, på ett vis absolut, men det kan lika gärna slå ut i att hon bara är ytterligare “en gnällig kärring” osv.

      • Risken att bli betraktad som gnällig är mycket större för en man så det innebär inte någon skillnad för resonemanget.

        Det här med gnällig verkar inte heller påverka stödet speciellt mycket utan blir mer en allmän nedvärdering av personen.

  5. “För enligt den omskrivna undersökningen finns det en tämligen stor grupp män (8 (% män som uppger att de blir utsatta för våld i relationen) – 64% (de som också utövar våld mot partnern) = 2,9% (som inte slår tillbaka) dvs ca 130 000 män) i Sverige som är utsatta för partnervåld.”

    Läser jag dig rätt när du menar att endast de män som inte slår tillbaka ska anses utsatta för partnervåld?

    Jag förstår ju varför man vill göra en distinktion, eftersom det i gruppen män utsatta för våld men också utövar eget våld bör kunna finnas en stor andel män som är de som initierar våldet och det våld de själva blir utsatta för är i självförsvar (samtidigt som det i samma grupp såklart bör kunna finnas motsatsen, dvs. våldsutsatta män som använder våld i självförsvar). Men jag undrar om du (eller någon annan här) vet om detta är en vedertagen definition vid partnervåld och om samma används när det gäller kvinnors utsatthet?

    • Nej, det var ett urval jag valde att göra pga det blir tydligare då. Någonstans måste man börja och jag tänker att vi kan ta utgångspunkt i de “oskyldiga” männen, så att säga.

  6. Jag vill tipsa om att det finns en stor mängd forskning på detta gjort i USA som beskriver problemet med olika forskningsansatser, vilka skillnader det finns i utfall mellan dessa och vad som medierar dessa skillnader. Det finns även forskning på våld inom samkönade par. Kul att även svensk press äntligen tar upp ämnet!

    Hannah: jag undrar om detta stycket: “För det vore naivt av oss att tro att det är samma mönster, samma orsaker, samma symboliska kapital och makt som är i spel.” Som jag tolkar det menar du att det är olika grund bakom mäns våld mot kvinnor och kvinnors våld mot män. Med tanke på att frekvens av våld i nära relationer är nästan identisk mellan alla olika typer av könskonstellationer förefaller det mest logiska att det snarare handlar om problematik rörande inhibering av våldsimpulser, dvs. lite förenklat att olika personer har olika förmåga att kontrollera sitt humör, än att våldet är baserat på djupgående strukturer i samhället runt makt. Enklaste förklaringen måste väl ändå vara: samma beteende = samma orsak för båda könen.

    Eller så menar du att effekten av våldet blir helt annorlunda pga. vilka egenskaper och roller vi tillskriver olika genus, och då är jag helt med på noterna!

    • Det var precis det sista jag menade! Bland annat saker som att kvinnor (och män) inte tar det på allvar på samma sätt, som i Hampus hjärskärande berättelse ovan och hans reflektion över att mamman inte själv reagerade på uttalandet.

    • Den mest fundamentala samhällsnormen i denna problematik är att “våld är fel” och denna norm gäller båda könen och i de allra flesta kulturer i västvärlden idag (har för dålig kunskap om andra kulturer för att uttala mig).

      När kvinnor i lika utsträckning som män utövar (initierar?) våld i nära relationer bryter de mot denna norm i lika stor utsträckning som män.

      De förklaringar jag sett på varför normen bryts skiljer sig för de olika könen. Mycket förenklat låter det ofta så här:

      Männen bryter icke-våldsnormen för att det ligger i mansrollen att vara aggressiv.
      Kvinnor bryter icke-våldsnormen för att de försvarar sig mot mäns våld.

      Hur förklaras då våld som initieras av kvinnor? Ska det ses som en reaktion på ett systematiskt övergrepp som skett innan själva våldssituationen (strukturellt förtryck, patriarkat etc)?

      Detta är en ärligt menad fråga.

      • “Hur förklaras då våld som initieras av kvinnor? Ska det ses som en reaktion på ett systematiskt övergrepp som skett innan själva våldssituationen (strukturellt förtryck, patriarkat etc)?”

        Hannah skiljer ur män som inte slår tillbaka ur gruppen. Så dessa kvinnor har inte nuvarande partnerns fysiska våld som trigger.

        Jag har slagit i nära relation i självförsvar/förtvivlan men även det där astöntiga fjortisdaskandet när jag blir sur lr han säger ngt dumt lr på skoj. Liksom hallå! Jag hatar när någon ska “kompisslå” på mig så varför gör jag det själv på vissa pojkvänner? Det gör ont och är alltid enkelriktat då jag själv bara gjort det på vissa pojkvänner (spärren sitter där för andra iaf….) Blä! I relationen jag är i nu aktar jag mig noga för att inte börja med den där jäkla skiten. Aktar mig även för att puttas lr dra/hålla fast.

      • Sorry, glömde bort mitt i att jag skrev i ett svar 🙁 halvbra att kommentera på arbetstid.

      • Jag tror att många som ägnar sig åt sådant (fjortisdaskandet) tänker att det är oskyldigt och inte är menat att skada/göra ont utan bara en sorts markering.
        Som pojkvän är det dock inte lika oskyldigt, dels för att även om det inte skadar så gör det ibland ont och överraskningen eller bara det att hon slår så fort något inte passar är psykiskt ganska jobbig. Inte minst för att man inte vet vad som blir nästa grej/när nästa slag kommer utan förvarning.

      • Precis, och när man väl korsar en gräns så flyttas den lätt. Nu “slår” jag bara på skoj men när man gjort det 276 gånger tätt inpå varandra kanske man “daskar” även när man faktiskt blir arg och så har man slagit en gång när man är arg. Börjar man slå bakifrån, alltså så att personen inte ser slaget komma? Där är oxå en gräns. Att slå mot någon som inte har en chans att värja sig och du ser inte personens minspel alltså skiter i hur personen reagerar på slaget. OSV.

        Känslan du beskriver tror jag är samma som uppstår när en utsätts för tex rasism, sexism osv. Det är inte världens undergång men det är så jävla jobbigt speciellt när den kommer från ingenstans helt jävla oprovocerat, som ngn slags autopilot gått igång. Det blir en känslomässig skada mer än fysisk och det vet väl alla att kvinnor överreagerar och att män inte har så ömtåliga känslor, *suck*.

  7. Hur menar du med matematiken? De kvinnor och män som slår tillbaka är inte utsatta för partnervåld?

    Såg inte kommentaren ovan (webbläsaren hade inte uppdaterat för nya kommentarer).

    Förstår din utgångspunkt men vill ändå hävda att även de som slår tillbaka är definitivt utsatta för partnervåld.

  8. Och jag tänker inte börja med några “mäh då blablabla” utan bara säga att det är jättebra att de gjort undersökningen, och minst lika bra att resultatet också på ett sakligt sätt uppmärksammas! För det är det.

  9. Jag hade velat läsa undersökningen, hur definierar de misshandel? Enligt lagen är ju misshandel allt som orsakar smärta mer eller mindre men en örfil blir väl sällan polisanmäld.
    Som lite IRL bakgrund till den här undersökningen kan jag ju säga att jag diskuterade våld inom relationer med min far som arbetat som polis i 30 år.
    Han har sett tusentals kvinnor som blivit misshandlade av sin manlige partner och några män som blivit misshandlade av sin manlige partner men endast ett fall (på 30 år!) där en man blivit misshandlad av sin kvinnliga partner.

    • Undersökningen säger ju att det våldet som leder till exempelvis sjukvård är överrepresenterad av kvinnor fortfarande. Det KAN ju vara så att din far inte upplevt detta under sina 30 år i kåren just för att den typ av våld där män blir slagna av kvinnor inte rapporteras, för att det inte blir lika “illa” (i brist på bättre ord) som i andra fall, där exempelvis grannar och andra kan rapportera till polisen att komma till undsättning, eller är jag helt ute och cyklar nu tycker du?

      • Nejdå, jag är helt med på det! Därför jag ville läsa undersökningen.
        För mig blir det lite tramsigt att försöka jämföra misshandel som slutar med sjukhusvård och åtal med en örfil. (Inte för att det är okej, det borde inte heller hända)

      • Jag håller med dig Hannah, jag reflekterade enbart över varför en polis inte sett mer än han gjort i tjänst, vilket på intet sätt betyder att detta är jämförbart, för det är oftast väldigt absurt att jämföra våld på det här sättet.

      • Jag tyckte att det var en bra reflektion och jag tänkte detsamma. Det var mer i förhållande till detta eviga om vilken grupp som har det “värst” jag ville invända, inte mot det du sa.

      • Nej den jämförelsen vill jag helst undslippa också. Det blir inget problemlösarsätt och jag är lite för mycket problemlösare för att ta problem på det sättet (kan ha världsrekord i att skriva ordet problem mastodontmånga gånger i ett väldigt kort inlägg :P)

  10. Våldet mot nära och kära, oavsett kön på utövaren, torde bero på bristande impulskontroll, vilken i sin tur beror på ett antal faktorer som samverkar till att öka sannolikheten.
    * Medfödda faktorer, t.ex. kroppens hormonbalans
    * Träning, uppfostran, förmågan till att lägga band på sina känslor
    * Tillfälliga faktorer, t.ex sömnbrist, blodsockerfall, menstruation m.m. som ökar aggressiviteten.
    * Motpartens uppträdande, är motparten i sin tur hotfull eller våldsam?

  11. Jag läste om det här på Sydsvenskan och orkar bara skumma DN:s sammanfattning nu. Sydsvenskan hade dock en utmärkt länk till Göteborgs universitet, http://www.sahlgrenska.gu.se/aktuellt/nyheter/Nyheter+Detalj//man-mer-utsatta-for-vald-i-relationen-an-kvinnor.cid1185940 , som sammanfattar artikeln som du kommenterar här (som gäller våld “under senaste året”) och en annan som undersökt längre perspektiv. Där finns också en video som var mycket upplysande och intressant – den rekommenderas!
    .
    Jag är, som många här, glad att våld även av kvinnor mot män undersökts samtidigt och på exakt samma sätt som våld av män mot kvinnor. Vad jag tog med mig från filmen var något i stil med att båda sorternas våld är ungefär lika vanligt, men att mäns våld mot kvinnor ofta är våldsammare och sätter djupare spår.

  12. Det är inte smärtan som är värst, utan förnedringen, brukar våldsoffer säga. Därför är en örfil nästan lika allvarlig som en bruten näsa.

    • Det där måste väl vara väldigt individuellt?

      Och det borde väl dessutom hänga samman lite med anmälningar? Typ:
      En person som får en örfil och känner sig förnedrad = polisanmälan
      En person som får en örfil och inte bryr sig = ingen polisanmälan

      (Sedan stämmer väl den tesen ovan säkert mindre inom just nära relationer eftersom man generellt är mindre benägen att anmäla en person man älskar än en man tycker illa om)

      • Jag blev misshandlad av en flickvän för många år sedan (jag har ärr i huvudet efter det, senast igår frågade min minsta grabb var dom kom i från) och jag kan säga att jag kände mig förnedrad, skamsen och generad. Jag var mycket större och starkare än min dåvarande för att inte tala om att jag hade tränat kampsport, jag kunde ha brutit henne i bitar, men jag kunde inte försvara mig.
        Jag klarade inte heller av att polisanmäla henne, jag skämdes för mycket. Tillslut slängde hon en träsko i ansiktet på mig som bröt min näsa och då lämnade jag henne. (min näsa var redan bruten och träskon slog upp brottet igen.)
        Hon brukade förnedra mig ytterligare genom att håna mig för att jag inte slog tillbaka.
        Det var ingen rolig tid.

    • En örfil lika allvarlig som en bruten näsa?
      Svaret är nej, nej, nej.

      Lever man med en partner som systematiskt misshandlar så vänjer man sig på något sätt efter en tid. Örfilar blir vardagsmat, knuffar, spott i ansiktet likaså.
      Jag förstår om det kan vara svårt att förstå det men så var det iallafall för mig.

      Visst, varje slag är en förnedring. Men en örfil kostar en inte sjukskrivning, läkarbesök och frågor från vänner och bekanta som gör en till en fullfjädrad lögnare.
      Man lär sig stänga av helt enkelt.

      Det grövre våldet gör så att man verkligen ligger ner, både fysiskt och mentalt. Fast även det vänjer man sig till sist med.
      Det enda jag inte kunde vänja mig med var känslan efter en grov misshandel, när jag insåg hur nära det var att mitt liv släckts.

      Slog jag tillbaka?
      Ja, det hände men inte ofta. Ja, det hände men bara i början.
      Han hävdade i rättegången att jag minsann misshandlat honom också men det tog rätten ingen notis om för vad är ett par knuffar i ryggen och ett par örfilar jämfört med det dödliga våld han utövade på mig? Ingenting. Tvärtom så kunde jag skrivit under min egen dödsdom när jag trotsade honom.

      Det gjorde det inte rätt av mig att slå tillbaka, det kan jag inte påstå.
      Det var snarare tanklöst men jag gjorde det ändå. Han är den enda man jag någonsin slagit men skulle han blivit tillfrågad om han blivit “misshandlad” av en kvinna… så hade han tillhört “ja-gruppen”.

      Så kan det bli med statistik.

      • Och en annan sak med statistik, oavsett ämne, så bör man nog kolla hur stort underlaget var. I den här rapporten så var det 399 st mäns svar som var godkända. Detta ska alltså vara statistiskt säkerhets ställt svar som ska vara underlag för hela vår befolkning. 0.004% (!) av Sveriges befolkning har svarat av de 1000 tillfrågade. (Jag undrar också alltid hur demografin och urvalet eller den sk slumpen ser ut i val av tillfrågade.)

        Inte ens en politikerbarometer skulle vara godkänd med detta underlag.

        Och så här ser många av undersökningarna ut inom dessa områden. Lägg då också till den psykologiska faktorn om du tycker att det är en viktig undersökning att svara på, se relevant för dig, så får man också en annan blid om vem som svarar.

        Ja jag är mycket tveksam till mycket som kallar sin forskning för vetenskap och som drar stora slutsatser av små observationer. Struntar i om de kallar sin vetenskap för medicin, psykologi eller något annat.

      • “befolkning. 0.004% (!) av”

        Tips, börja inte en mening med siffror det gör det svårt för mäniskor att skilja meningarna åt och således mer svårläst/förståligt. 😛

        “Och så här ser många av undersökningarna ut inom dessa områden”

        Vilka områden?

        “Ja jag är mycket tveksam till mycket som kallar sin forskning för vetenskap och som drar stora slutsatser av små observationer. Struntar i om de kallar sin vetenskap för medicin, psykologi eller något annat.”

        Och hur vanligt är det att de gör det då? Tror medias presenation av ämnen (oavsätt vetenskap) skapar en sådan bild – något man finner i mycket mindre utsträckning hos forskarna själva (eller deras studier).

        Sedan så håller jag med om att urvalet verkar väldigt littet, men man bör även titta på vad de skriver om möjliga urvals/bortfalls fel innan man bedömmer det som helt värdelöst. Med det sagt är det inte fell att vara lite skeptisk. 😛

      • Deus: Skrev som du ser mitt i natten så meningsbildandet var inte det bästa 😉 Men det är de inte alltid annars heller så …. :mrgreen:

        Ha ha, jag bildar mig inte en uppfattning utifrån vad pressen skriver utan ifrån de undersökningar jag läst.

        Områden som dessa. Ja typ alla undersökningar som har att göra med hur folk upplever sin vardag och liknade.

        Jag har läst vilka som föll bort och varför. Efter det blev det 399 st kvar som räknades.

        Jag dömer inte bort den som värdelös, men jag skulle inte dra på stora växlar och säga att detta är ett representativt genomsnitt av Sveriges befolkning. Kom igen efter kanske 10 liknade undersökningar när de har varit noga med att sprida på demografin mm och fått fler av de 1000 tillfrågade att svara och svara godkänt. Då först så kan vi göra en sammanfattning om hur det förmodligen ser ut i Sverige.

      • Hehe, vem skriver inte kasst ibland 😛

        Oki, jag håller med om att det bör undersökas mer så …

      • En annan sak som är viktig med statistik är att man vet vad man gör och är noggrann med att redovisa det. Lite ointuitivt med statistik är att ju större din population är, desto mindre andel behöver du fråga för att få ett svar med given felmarginal. Men du måste så klart välja de du frågar helt slumpmässigt. Det verkar som att det är fullt tillräckligt att fråga 1000 personer och få svar från 399 för att få en bra uppskattning av hela populationens åsikter (speciellt om bortfallet också är slumpmässigt). Hann inte hitta någon jättebra länk just nu men se t ex https://en.wikipedia.org/wiki/Sample_size_determination och http://www.qualtrics.com/blog/determining-sample-size/ .
        .
        Sen är det ju så klart ett problem med bortfall, om folk missuppfattar frågor och andra systematiska fel, men om artiklarna har gått igenom peer review så har de säkert redovisat sådant noggrant.

      • Jonathan: Och det var därför som jag var noga med att peka ut att detta är baserat på en st undersökning där 0,004 % av Sveriges befolkning är underlaget. Det blir löjligt att tro att detta skulle kunna vara annat än en fingervisning om vad vi eventuellt kan hitta om vi söker vidare. Se ovan mitt svar till Deus.

        Och ja bortfallet är som sagt redovisat och då blev det 399 st kvar = 0,004 % av 9 000 000

      • Löjligt och löjligt. Det viktiga är väl om det ger någon bra information eller inte, inte vad du tycker om resultatet?
        .
        Jag tror inte att jag fick fram riktigt vad jag menade (tittade du ens på länkarna?), så jag drar ett exempel här, baserat på artikeln som bloggposten handlar om, som finns här: http://www.biomedcentral.com/content/pdf/1471-2458-12-945.pdf .
        .
        I denna undersökning så skickades en undersökning ut till 505 män i åldrarna 18-65 år, slumpmässigt utvalda genom Statistiska centralbyrån (en massa annat gjordes så klart också). Av dessa svarade 217 män, men bara resultaten från 173 män kunde användas (eftersom de inte svarat på vissa frågor). Av dessa 173 män svarade 11% att de utsatts för fysiskt våld under det senaste året.
        .
        När jag kollar på SCB så ser det ut som att det finns ungefär 3 miljoner män i det åldersintervallet i Sverige. Om det varit så att bortfallet (dvs 332 män) var slumpmässigt, oberoende av frågorna som ställts, så kan det 95-procentiga konfidensintervallet för siffran 11% ovan uppskattas som 11% ± 7,5%, dvs det är 95 procents sannolikhet att det verkliga resultatet, för hela populationen ligger i intervallet 3,5%-18,5%. (Nu var bortfallet så klart inte helt slumpmässigt så vi får systematiska fel.) Talet 7,45% fås enkelt från formeln 1,96*roten ur(0.25/173) – se t ex https://en.wikipedia.org/wiki/Sample_size_determination, http://www.research-advisors.com/tools/SampleSize.htm och http://www.surveysystem.com/sscalc.htm .
        .
        Intervallet ovan kanske inte är så imponerande, men hade du haft bara tio gånger så många svarande, så hade du i stället fått konfidensintervall på 8,5%-13,4%, trots att du bara frågat ungefär 0,06% av alla män i åldersintervallet. Inte så illa, va?
        .
        TL;DR: Vad jag ville få fram med den långa harangen ovan är att man inte behöver fråga så stor andel av populationen för att få ett säkert resultat, om populationen är stor. Andra fel i mätmetoden kan vara viktigare, som t ex anledningen till bortfall hos de svarande.

      • Det som gör det ointuitivt är väl snarare sättet att ställa upp problemet. Dvs det är det absoluta antalet personer i urvalet/undersökningen som avgör felmarginalen, inte egentligen populationens storlek.

      • Ja, så länge populationen inte begränsar det absoluta antalet eller urvalet utgör mer än ca 5% av populationen.
        Sen finns det lite fler antaganden bakom om man ska korrigera för populationens storlek eller inte som bl.a. har att göra med vilket medelvärde som ska estimeras.

      • Okej, då håller vi väl med varandra. 🙂 Kanske du menade att populationsbegränsningen var underförstådd i ditt förra meddelande medan jag tyckte den var viktig att påpeka. (Men jag förstår inte vad du menar med “eller urvalet utgör mer än ca 5% av populationen”.) Och visst, det finns en massa andra saker att ta hänsyn till också, om man vill vara noggrann. Men anledningen till att jag började tjata om just urvalets storlek här ovan var Hmms vilseledande argumentation om den saken.

      • Ungefär. Gränsen vid 5% är där man brukar börja korrigera för finit population, men det bygger på att det är den specifika populationen som är intressant och inte bakomliggande faktorer.

  13. “Du slår som en tjej” Jovars…

    De fall av relationsvåld som jag haft i min sfär under hela mitt liv summeras såhär.

    1. Kvinnlig kollega kommer gråtande till jobbet. Har fått en kraftig örfil av sin pojkvän. Pojkvännen befann sig då på sjukhuset för att sy efter att först ha fått en tallrik med fil sönderslagen i huvudet av sagda svartsjuka flickvän. – Svartsjukedrama vid frukostbordet

    2. Manlig god vän som ofta blev sliten och kringdragen i håret, ofta så det lossande. Emellanåt blev han slagen med knuten näve eller klöst i ansiktet, och vid några tillfällen sparkad i magen. Tjej på ca 180cm / 65kg. Han antar pga svartsjuka tjejen ej kunnat precisera.

    3 . Samma vän, 15 år senare. Allmänt påpucklad av flickvännen (en annan). Vänder sig om för att gå därifrån och blir insparkad i dörrposten med huvudet före. Får liggande på golvet sin mobiltelefon kastad mot huvudet, missar dock men går i tusen bitar mot golvet. Tjej 170cm / 90kg, Övar thaiboxning. Svartsjuk över att min vän ö.h.t har exflickvänner.

    • De fall du hört om, i alla fall.

      Menar inte att de fallen du tar upp inte är allvarliga, men människan är bra på att generalisera från väldigt lite data. Du har märkt tre exempel, alla om män som blivit allvarligt slagna av sina flickvänner. Den mänskliga hjärnan är bra på att i de fallen generalisera att allvarligt våld mot män i relationer är vanligt medan våld mot kvinnor är ovanligt. Trots att statistiken verkar peka på att det du tar upp är undantaget snarare än regeln. Och, som sagt, det är fullt möjligt att du har kvinnliga vänner som råkat lika illa ut (om inte värre) men som du aldrig hört talas om – det händer nämligen att folk gör som Ghost ovan och ljuger om sånt.

      • Fast så naiv är jag inte riktigt. Syftade mer på detta med att de fall jag kommit i kontakt med inte handlat om örfilar, utan om riktigt våldsamma handlingar, utförda av tjejer.

      • Björn 2 är ju tydlig med att det han berättar om är vad han själv upplevt, så jag tycker inte att han behöver betona att hans uppgifter inte är en objektiv, statistiskt säkerställd undersökning. Intrycket jag får av andra som kommenterat här är att de säkert begriper det. Själv tycker jag att det är intressant att höra sådana anekdoter för att bredda mitt eget perspektiv. Och de tre fallen Björn 2 nämner blir inte lindrigare av att det är många fler kvinnor som är mer utsatta.

      • Detsamma gäller väl anekdoter om allvarligt våld från män, men där påpekar sällan någon att de kanske inte är representativa.

        Det lär vara svårt att hitta människor som tror att det inte finns män som brukar allvarligt våld mot kvinnor.

        Det verkar däremot inte speciellt svårt att hitta människor som tror att det inte finns kvinnor som brukar allvarligt våld mot män (annat än i självförsvar som är gängse ursäkten).

      • “Detsamma gäller väl anekdoter om allvarligt våld från män, men där påpekar sällan någon att de kanske inte är representativa.”

        Det är förmodligen för att de i stort sett är det.

        “Det lär vara svårt att hitta människor som tror att det inte finns män som brukar allvarligt våld mot kvinnor.”

        I de här kretsarna är det nog inte svårt att hitta människor som tror att det är lika vanligt att män och kvinnor brukar allvarligt våld mot sin partner – vilket alltså inte är fallet.

      • “Det är förmodligen för att de i stort sett är det.”
        Du förutsätter att de är det, vilket just var poängen. Allvarligt våld utgör dessutom en ganska liten del både när kvinnor och män är förövare.

        “I de här kretsarna är det nog inte svårt att hitta människor som tror att det är lika vanligt att män och kvinnor brukar allvarligt våld mot sin partner – vilket alltså inte är fallet.”
        Det beror på hur man definierar allvarligt våld, många gånger görs det baklänges utifrån skador eller sjukhusbesök, men det säger egentligen ingenting om hur allvarligt själva våldet var. De undersökningar som frågar specifikt om handlingar, och inte lämnar det upp till den tillfrågade att värdera om det är brottsligt eller liknande, visar på mer likartat beteende. I många undersökningar är också frågorna anpassade efter en bild som baserats på våld från män mot kvinnor, vilket därför automatiskt leder till en underrapportering eller underskattning av graden av våld.

        Det är ingen direkt brist på forskning på det här området utomlands och den ensidiga bilden av både våld och allvarligt våld är tämligen väl motbevisad vid det här laget. Det finns skillnader, men de är mycket mindre än vad du försöker antyda.

      • “Du förutsätter att de är det, vilket just var poängen.”

        Jo, men jag förutsätter att det är så på samma sätt som jag förutsätter att himlen är blå. Dvs jag har tittat på himlen, sett att den är blå och från det dragit slutsatsen att den är det.

        Om man tittar på statistik så ser man, alltid, att det är män som står för det grövsta våldet i den stora majoriteten av fallen. Om man tar upp tre exempel på hur extremt våld i nära relationer ser ut och alla tre exemplena är på män som slår kvinnor så ger det en i stort sett representativ bild för hur den typen av våld ser ut. Inte helt representativ, men i stort sett.

      • Om man tittar på hur statistiken tagits fram så ser man att himlen ser blå ut för att någon satt upp ett blått skynke och ingen har brytt sig om att titta hur det var bakom det eller också hånas och attackeras trovärdigheten hos de som sett andra sidan så att de inte kan dela med sig av sin bild.

        Rymden är inte heller blå och om man lyfter blicken lite från de feministiska skynkena så är partnervåldsbilden betydligt mer komplicerad än vad den såg ut att vara när skynkena av fördomar och utopier gjordes till sanning.

        Statistik baserad på stereotypa förutsättningar ger ytterst sällan resultat som motsäger stereotyperna, som man frågar får man svar, och det är nog bland de viktigare slutsatserna att dra från undersökningar som den ovan. Sen lär det dröja tills man tagit itu med resten av stereotyperna i undersökningarna innan man får en verkligt rättvisande bild.

        Jag tvivlar inte på att något fler män än kvinnor begår grovt våld, baserat på rena styrkeförhållanden är det också rimligt att fler kvinnor än män skadas för samma våldsutövande. Däremot så handlar det inte om förhållandet 999:1 utan snarare 60:40 eller 70:30, beroende på vilka undersökningar man utgår ifrån. Med tanke på hur rättsväsendet hanterar kvinnor som förövare och vilka fördomar som möter manliga offer, så är det knappast förvånande att kriminalstatistik och statistik från sjukhus mm. visar en skevare bild än umdersökningar som är utformade för att minska sådana bias.

      • “Om man tittar på hur statistiken tagits fram så ser man att himlen ser blå ut för att någon satt upp ett blått skynke och ingen har brytt sig om att titta hur det var bakom det eller också hånas och attackeras trovärdigheten hos de som sett andra sidan så att de inte kan dela med sig av sin bild.”

        Så kanske det är. Är det så så kommer det visa sig med tiden – men den troligaste anledningen till att studier inte visar på det än är för att det inte är så.

      • Så kanske det är. Är det så så kommer det visa sig med tiden – men den troligaste anledningen till att studier inte visar på det än är för att det inte är så.

        Sådana studier finns redan, varför man för svensk del fortfarande väljer att fortsätta krama en gammal och könsstereotyp världsbild baserad på studier som Slagen Dam där man inte ens brytt sig om att fråga män är förvisso intressant i sig, men utgör knappast något bra argument för att den världsbilden är korrekt.

  14. Som enskild studie kan man kanske vara skeptisk till det här, pga den lilla population som undersökts. Men om man sätter in den i sammanhanget att ca 200 liknande studier i andra länder visar samma sak, d.v.s. att partnervåld har tämligen jämn könsfördelning, med en gradförskjutning mot manliga utövare ju grövre våldet blir, så blir rapporten bara ytterligare bekräftelse på vad alla pålästa redan visste. Nu finns en studie som antyder att Sverige är ungefär som övriga västvärlden på partnervåldsfronten.

    Tänk om man kunde konfrontera alla som på ett hånfullt sätt sagt emot Pär Ström och Pelle Billing angående detta, och avkräva offentlig ursäkt? Jag tänker t.ex. på Veronica Palm och Maria Sveland, samt dussintals andra.

    Men låt mig gissa att den här studien kommer att vara bortglömd och ihjältigen inom en vecka. Sen kommer media och politik åter att fyllas med de enögt stereotypa flosklerna om ‘mäns våld mot kvinnor’ vi hört så många gånger förr.

    • Ihjältigen? Den har redan diskuterats lika länge som andra studier som nämns på den här bloggen tex. Har aldrig förstått det där gnället. Vi pratar om det nu. Vad är tidsgränsen för att det ska vara godkänt? Sen hjälper du ju inte saken med att förringa och fnysa åt “mäns våld mot kvinnor”? Som du säger själv är annorlunda än det typiska “kvinnors våld mot män”.

      “Jenny Yourstone, doktor i psykologi och forskare vid Kriminalvården, bekräftar att resultaten från den nya studien ligger i linje med internationell forskning.”

      “Men i studien förekommer också en mindre grupp som inte själva använder våld men som är rejält utsatt för fysiskt eller psykiskt våld. Enligt Gunilla Krantz är det ny kunskap för forskarna. Hon tror att gruppen kanske upplever det som skamfyllt och svårt att tala om våldet eftersom det stämmer dåligt överens med samhällets maskulinitetsbild.”

      “Conclusions The VAWI conceptual model was only partially replicated and boundaries between psychological, physical and sexual acts of violence were indistinct among men exposed to intimate partner violence (IPV). This finding suggests that there is need for research instruments assessing intimate partner violence to be validated separately in male and female samples in order to ensure their suitability for the respective groups. Furthermore, theoretical frameworks for understanding men’s exposure to intimate partner violence need to be advanced and should serve to guide in the development and evaluation of gender-specific IPV assessment instruments. ”

      “Det pågår en större allmän samhällsdiskussion om mäns våld mot kvinnor, vilket är viktigt då det faktiskt är ett reellt folkhälsoproblem. Det gör det kanske lättare för kvinnor att söka hjälp och det är mer känt om vart man kan vända sig, men jag tror att vi behöver lyfta problemet bland både kvinnor och män, säger hon.”

      Japp, här tigs det ihjäl och låtsas som ingenting. Det är framför allt ingen som bryr sig om män.

      • Visa mig gärna var en företrädare för regeringen skriver könsneutralt om partnervåld. Eller för all del någon namnkunnig jämställdhetsdebattör i media. Visa mig hur många kronor som satsats på att hjälpa slagna män eller slående kvinnor den senaste mandatperioden. Visa vad resultatet blev, i minskning av faktiska misshandelsfall, av Sabuni-miljarden som skulle motverka “Mäns våld mot kvinnor”.

        Ja, nog fan tigs problemet ihjäl när det är dags att använda forskningsresultaten i praktisk politik, oavsett färg på regeringen.

      • Och det är hundra procent lika inom alla andra områden? Det finns ingenstans där män ses, hörs mer eller tas på större allvar? Det är liksom inte något som sker magiskt av sig självt att allt blir hundra procent korrekt, (lr rättvist känner väl du i det här fallet).

        ”Det pågår en större allmän samhällsdiskussion om mäns våld mot kvinnor, vilket är viktigt då det faktiskt är ett reellt folkhälsoproblem.”

        Där har du en förklaring till hur fokus ligger.

        Att det snackas mycket lr lite säger dessutom inget om verkstaden. Sen kan inte allt diskuteras samtidigt och vissa saker tycker en del är viktigare, det betyder inte att något “tigs ihjäl”.

        Varför är jag skyldig dig att förklara regeringens, enligt dig, misslyckande satsning på att minska “mäns våld mot kvinnor”? Det är väl så att forskningsresultat inte använts korrekt iom Sabunimiljarden?

        “Namnkunnig jämställdhetsdebattör”? Hur menar du? Att INGEN som syns i media är för jämställdhet?

      • Du verkar inte ha förstått mina retoriska frågor, så jag provar en annan approach:

        Jag ser inte varför man överhuvudtaget ska göra en könsfråga av något som är jämt fördelat mellan könen? Ändå sker det hela tiden, både vid opinionsbildning och praktisk politik. Även i svensk forskning har det fram tills nu varit en könsfråga, där Eva Lundgrens enögda falsarium sticker ut extra mycket, då den fortfarande ligger till grund för Sveriges politik, trots att den sågats vid en intern granskning.

        Men inte ens det allra grövsta partnervåldet, mord, har en försumbar andel manliga offer. Ändå diskuteras det hela tiden som om könsfördelningen var 100/0, när den i själva verket ligger runt 80/20 som högst.

      • Du verkar inte ha förstått aeriells motargument, så jag provar en annan aproach (åt henom):

        Det är en könsfråga för att fördelningen inte alls är jämn, vilket studien bekräftar. För ett mer utförlig förklaring till varför se hit.

      • Den där artikeln är idiotisk på så många sätt så ett bemötande låter sig inte göras i ett kommentarsfält. Men den menar typ, att vi nu ska sluta prata om det situationsbetingade våldet som alltid ingått i diskussionerna fram tills nu, då det visat sig drabba båda könen, så att feministmaffian kan fortsätta tala om ‘mäns våld mot kvinnor’, som nu blivit reducerat till den lilla andel av partnervåldet som är upprepat och planerat.

        Vi ska naturligtvis bekämpa ALLT våld med adekvata metoder, oavsett utövare och offer. Och då kan man inte stirra sig blind på könsfördelningar inom olika våldstyper, utan titta på orsakerna till/mekanismerna bakom de olika våldstyperna.

      • Det beror väl väldigt mycket på vilka frågor det är man ställer? Är frågan “Varför slåss människor i relationer” så visst, men är frågan “Hur kan vi bäst ta hand om människor som blir våldsutsatta i relationer” eller “Varför anmäler inte alla att de blir slagna och hur kan vi göra det lättare för dem” eller “Hur kan vi öka stödet för de som skäms över att bli slagna av sin partner” så kan det mycket väl hända att en uppdelning i könskategorier är lämplig.

      • Ja precis, och då blir ju inte problemet mindre för att folk fortsätter tiga ihjäl att det finns många manliga offer, eller att hela apparaten byggs upp för att bara hjälpa kvinnor.

        Men båda frågorna måste ställas. Att ta hand om offren, oavsett kön, mildrar bara symptomen, det kommer inte åt grundproblemet. Där måste man gå till rotorsaken, varför brukar folk våld mot nära och kära? Och där menar jag att vissa debattörer är helt ute och cyklar när de skyller på könsmaktsordning, förtryckande strukturer, patriarkat och annat trams.

      • Jag håller med om att det förmodligen är kontraproduktivt att bara prata om mäns makt över kvinnor när man pratar partnervåld. Att stirra sig blind på kön är dumt. Men att blunda för kön kanske har något med saken att göra är också dumt, särskilt när ration mellan könen är så vriden mot ena könet. Liksom, när det är så extremt stor skillnad så är det väldigt osannorlikt att det bara är slump det handlar om.

      • När det är extremt stor skillnad så är det iofs korrekt att det ofta inte är av en slump, men orsaken till skillnaden behöver inte ha så mycket med verkligheten att göra utan kan bero på att man t.ex. i undersökningarna inte brydde sig om att fråga det ena könet, inte rapporterar det ena könet eller att undersökningen utformats så att den ger vinklade resultat eftersom det ena könet inte ansågs intressant när studien utformades.
        En annan sådan känd orsak till skeva resultat är t.ex. när urvalet helt eller huvudsakligen består av kvinnor som sökt sig till kvinnojourer eller motsvarande.

      • “Men den menar typ, att vi nu ska sluta prata om det situationsbetingade våldet som alltid ingått i diskussionerna fram tills nu, då det visat sig drabba båda könen, så att feministmaffian kan fortsätta tala om ‘mäns våld mot kvinnor’, som nu blivit reducerat till den lilla andel av partnervåldet som är upprepat och planerat.”

        När man pratar om mäns våld mot kvinnor så pratar man om män som upprepat slår sina fruar. Om vi tar Roks så spenderar den inte huvuddelen av sin tid med att hjälpa kvinnor som fick ett slag av sin pojkvän en gång för fyra år sedan – nej, det är kvinnor som blir systematiskt slagna de fokuserar på. Från roks hemsida:

        “Misshandeln är en process som ofta börjar med kontrollerande beteende från mannens sida. Han kritiserar kvinnan, hindrar henne från att umgås med vänner, och kräver att hon ska anpassa sig efter hans behov. Gradvis isoleras kvinnan. Så småningom börjar mannen hota och ta till våld, och kvinnan tvingas anpassa sig ytterligare för att inte bli utsatt för mer våld. Ofta vågar hon inte lämna mannen eftersom han då hotar att döda henne eller ta deras gemensamma barn ifrån henne. ”

        Låter det som de pratar om det situationsbetingade våldet?

        “Vi ska naturligtvis bekämpa ALLT våld med adekvata metoder, oavsett utövare och offer.”

        I en idealisk värld, ja – men i dagens Sverige så får ges inte tillräckligt med resurser för att adekvat kunna göra det (tyvärr). Då får man se till att fokusera de resurser man har där de gör mest nytta – och det är på mäns våld mot kvinnor eftersom det våldet är betydligt vanligare än någon annan typ av partnervåld.

        Och få säger emot att allt våld ska bekämpas (t ex så tar artikeln jag länkade upp att män även drabbas) eller att inte bara kvinnor drabbas – men det är inte heller det vi diskuterar. Vi diskuterar varför problemet inte beskrivs könsneutralt, vilket beror på att problemet inte är könsneutralt, i alla fall inte idag.

      • Nej, begreppet “Mäns våld mot kvinnor” har så här långt i debatten handlat om allt från knuffar och okvädesord, över örfilar och blåtiror upp till våldets värsta uttryck i form av regelrätt mord. Det framgår bl.a. av den så ofta citerade “Slagen Dam”, där en knuff från ett okänt fyllo i en korvkö en lördagsnatt räknades.

        Det framgår även av lagstiftningen, där kvinnofridslagen förbjuder män att utöva just de mildare våldsformer som normalt förknippad med kvinnliga utövare, typ okvädesord, knuffar och örfilar. Ett förbud mot manliga ragator.

      • @bashflak: nej, du har fel. Det finns ingen “kvinnofridslag” som inte gäller även män. Se BrB kap 4 § 4a. Det vi har är en brottsrubricering som är mans-våld-mot-kvinnospecifik (se aa 1 st och 2 st), vilket jag kritiserat många gånger.

        @Übereil:

        “Då får man se till att fokusera de resurser man har där de gör mest nytta – och det är på mäns våld mot kvinnor eftersom det våldet är betydligt vanligare än någon annan typ av partnervåld.”

        Nej, den korrekta lösningen i så fall torde vara att satsa resurser mot våld mot närstående, oavsett kön på offer eller förövare. Det de flesta jämställdister kritiserar är att resurserna fördelas nära 100/0 när utsattheten för våld är snarare 90/10 eller 80/20.

      • “Nej, begreppet ”Mäns våld mot kvinnor” har så här långt i debatten handlat om allt från knuffar och okvädesord, över örfilar och blåtiror upp till våldets värsta uttryck i form av regelrätt mord. Det framgår bl.a. av den så ofta citerade ”Slagen Dam”, där en knuff från ett okänt fyllo i en korvkö en lördagsnatt räknades.”

        Alltså, det är väldigt svårt att generalisera någonting så brett som vad “debatten” handlat om. Jag har som sagt aldrig upplevt att “mäns våld mot kvinnor” handlat om enstaka händelser – framför allt inte när man pratar förhållanden. Och har det gjort det så är det väl bra att man släpper den delen eftersom den delen inte är relevant på det sättet, eller?

        “Nej, den korrekta lösningen i så fall torde vara att satsa resurser mot våld mot närstående, oavsett kön på offer eller förövare.”

        Det förutsätter att orsaken är densamma för båda företeelserna, vilket inte nödvändigtvis är sant. Och lösningar kanske även är olika effektiva beroende på om man riktar sig mot män eller mot kvinnor, vilket även det talar för att fokusera på lösningar som är effektiva mot män eftersom det är män som orsakar mest problem.

      • Chade: Utsattheten i sin grövsta form, d.v.s. mord, är 80/20 kvinnor/män. För mildare våldsformer, de som täcks av fridslagstiftningen, går det ner till ca 40/60 kvinnor/män enligt vissa (utländska) studier.

      • @übereil: Det ändrar ju inte att resurser bör satsas på särskilt utsatta oberoende av kön, möjligtvis att resurserna bör satsa olika.

        @bashflak: Jag ser inte vad det du skriver säger emot du jag skrev. Du har helt enkelt fel om “kvinnofridslagstiftningen”.

      • “Det ändrar ju inte att resurser bör satsas på särskilt utsatta oberoende av kön, möjligtvis att resurserna bör satsa olika. ”

        Jag utgår som sagt ifrån att pengarna bör satsas där de gör mest nytta. Vilket mycket väl kan vara genom att fokusera på det kön som gör mest skada. Om de olika könen gör skada av olika anledningar så kommer det vara mycket effektivare att ta bort den anledning som får det överrepresenterade könet att agera än genom att få bort anledningen som får det underrepresenterade könet att agera.

        Det kan vara så att männen har störst behov på en individuell basis – men om man kan hjälpa två kvinnor eller en man så måste mannens behov vara dubbelt så stort för att det ska vara värt att lägga resurserna på honom. Sen är verkligheten förmodligen sällan så enkel (man kan förmodligen inte hjälpa dubbelt så många kvinnor som män per resursenhet men behovet för en man är inte heller dubbelt så stort som en kvinnas i genomsnitt) – men att fokus på kvinnor ger “stordriftsfördelar” (eller vad man ska kalla det) känns fullt rimligt.

        (Sen får jag påpeka att den tvärsäkra position jag intog tidigare var mer för diskussionens skull – man bör givetvis inte bara anta att det är så här. Men min poäng var att det inte nödvändigtvis inte är så heller – så man bör inte utgå ifrån att det är det.)

      • Om man ska satsa pengarna där de gör nytta så är det väl i så fall mer rimligt att ignorera partnervåldet och t.ex. koncentrera sig på arbetsskador och arbetsolyckor.

      • Arbetsskador är med största sannorlikhet inte lika psykiskt påfrestande som partnervåld.

      • Det förefaller ytterst osannolikt att det skulle förhålla sig så enkelt som att arbetsskador inte är lika “viktiga” att ta tag i. Många arbetsskador ger bestående men psykiskt och/eller fysiskt. Det dör två till tre gånger så många i arbetsolyckor varje år som dör pga partnervåld.
        Är kanske den egentliga anledningen till att dessa nedvärderas att de allvarligare arbetsskadorna och arbetsolyckorna i väldigt hög grad drabbar män och att de därför inte anses vara lika viktiga?

      • är rädd för att det här:
        ”Misshandeln är en process som ofta börjar med kontrollerande beteende från mannens sida. Han kritiserar kvinnan, hindrar henne från att umgås med vänner, och kräver att hon ska anpassa sig efter hans behov. Gradvis isoleras kvinnan. Så småningom börjar mannen hota och ta till våld, och kvinnan tvingas anpassa sig ytterligare för att inte bli utsatt för mer våld. Ofta vågar hon inte lämna mannen eftersom han då hotar att döda henne eller ta deras gemensamma barn ifrån henne. ”

        lika ofta kan förknippas med det våld kvinnor utövar mot män, kanske utan dom stora fysiska skador i många fall. Men det kanske inte syns lika ofta utåt (t.ex. hos mannsjourer, akutmottagningar etc)?

      • ”Men i studien förekommer också en mindre grupp som inte själva använder våld men som är rejält utsatt för fysiskt eller psykiskt våld. Enligt Gunilla Krantz är det ny kunskap för forskarna.

        Detta är fullständigt obegripligt för mig. Kan det vara något annat än bias från forskarna?
        Se tex här.

        Från sidan:

        SUMMARY: This bibliography examines 286 scholarly investigations: 221 empirical studies and 65 reviews and/or analyses, which demonstrate that women are as physically aggressive, or more aggressive, than men in their relationships with their spouses or male partners. The aggregate sample size in the reviewed studies exceeds 371,600.

      • Tror inte riktigt att jag förstår koplingen mellan möjligheten att kvinnor är mer aggresiva än män och att det finns män som inte försvarar sig mot våldet de utsätts för inom sin relation (med en kvinna). Har du lust att förtydliga?

      • Det är helt enkelt inte direkt någon ny kunskap, det finns flera tidigare undersökningar utomlands som visat att >50% av våldet är ömsesidigt och att det resterande är hyfsat jämt fördelat mellan könen, iofs med en viss övervikt åt kvinnor.
        Om man som forskare på området undgått att träffa på någon av dessa undersökningar i sina översikter så beror det antagligen på bias från forskarnas sida.

      • Men vad har det att göra med att det finns män som inte försvarar sig när de blir utsatta för våld från sin partner?*

        * Dessutom handlar studien han refererar till om aggresivt bettende det är inte det samma som våldsamt beteende.

      • Men vad har det att göra med att det finns män som inte försvarar sig när de blir utsatta för våld från sin partner?*

        Den tidigare “kunskapen” bygger på en världsbild där mannen alltid är den aggressiva parten och kvinnor endast reagerar på mannens aggression (försvarar sig), även då de initierar våldet. Undersökningens resultat visar att den bilden är felaktig. Att detta skulle vara “ny kunskap” för forskarna tyder antingen på att de är hårresande dåligt pålästa inom sitt eget område eller att vad de i det här avseendet kallar kunskap egentligen bygger på ovilja att ta till sig sådana fakta och vetenskap som strider mot deras förutfattade meningar, speciellt när källan är “fel”.

        * Dessutom handlar studien han refererar till om aggresivt bettende det är inte det samma som våldsamt beteende.

        Physical aggression är våldsamt beteende, om det ingår andra former av aggressivt beteende i undersökningen, vad spelar det för roll?

      • Men det står inget i sammanfatningen om att män inte försvarar sig så …

        (Sedan så beror det helt på hur den operationella definitionen av “fysisk agressivitet” ser ut.)

      • Men det står inget i sammanfatningen om att män inte försvarar sig så …

        Varför skulle det stå där? Om du vill veta mer om just gruppen som inte försvarar sig så får du väl läsa de enskilda studierna. De män som inte försvarar sig är bara en ytterlighet på skalan, poängen ligger i att både män och kvinnor är ungefär lika aggressiva i relationer, både fysiskt och på annat sätt. Tar man bort den förutfattade meningen att det bara är män som är aggressiva så är existensen av gruppen män som inte försvarar sig bara en rimlig logisk följd.

        Sedan så beror det helt på hur den operationella definitionen av ”fysisk agressivitet” ser ut.)

        T.ex.

        Physical aggression is behavior causing or threatening physical harm towards others. It includes hitting, kicking, biting, using weapons, and breaking toys or other possessions.

        Physical aggression är våldsamt beteende, det är dock inte samma som våld.

      • Därför att en annan Erik tyckte det var fullständigt obegripligt att de tyckte det var ny kunskap hos forskarna att det faktiskt var så att det fanns män som inte försvarade sig – och använde källan som inte sa något om det för att på något sätt förstärka/förklara underligheten (vilket ledde min initiala fråga till honom). Och även om det skulle vara rimligt att anta att “om kvinnor är lika/mer agressiva (= våldsamma) än män så finns det män som inte försvarar sig – jag är skeptisk till det påståendet – så betyder inte det att det är vetenskapligt dokumenterat (tada, det är ny kunskap :O)***.

        T.ex.* många stuider i ämnet utgår t ex från att man låter folk spela våldsamma datta spel och sedan tar upp data som man anser relaterar till aggresivt (våldsamt?) bettende. Frågan är då** huruvida det på något sätt är representativt för hur folk beteer sig i “faktiska vardags situationer” eller om man enbart testar hur folk agerar när de spelar våldsamma spel (m.m.). Dvs. det är ganska oklart om den operationella definitionen faktist hänger samman med den teoretiska definitionen.

        * Jag är väll insatt i teoretiska deffinitionen av “agression” .

        ** en av fårorna.

        *** Givet att ni inte har rätt, men då bör man väll rimligen ge käller som stärker det och inte sådana som inte gör det.

      • Det finns fler undersökningar där detta konstaterats, det är inte ny kunskap. Det är inte heller något som man inte kan förvänta sig utifrån konstaterande att män och kvinnor är ungefär lika aggressiva samt välkända reaktioner på aggressivitet.

        http://ajph.aphapublications.org/doi/abs/10.2105/AJPH.2005.079020

        Det finns ingen ytterligare anledning att specifikt lyfta fram de som inte slår tillbaka i sammanfattningen, att de svenska forskarna lyfter fram denna grupp som ny kunskap eller något oväntat är det anmärkningsvärda i sammanhanget.

        Vad som helst blir inte heller ny kunskap bara för att det inte är vetenskapligt dokumenterat. Säkrare kunskap kanske, men inte nödvändigtvis ny.

        Att operationell och teoretisk definition kan skilja sig åt är förvisso riktigt, men jag kan inte se några tecken på att definitionerna skulle vara väsensskilda i det här avseendet.

  15. Vid grovt våld är det väll rimligt att anta att kombatanterna kämpar för att försvara sig på bästa sätt.
    Då kommer män oftast “vinna”. Så om man antog att enda skillnaden mellan män o kvinnor var/är styrkan kommer män alltid att vara rejält över representerad i den typen av misshandel. För övrigt så är det väll mest våld i lesbiska förhållanden?

  16. Har läst igenom artiklarna och kommentarerna här, och blir lite besviken över att när det påpekas att det går åt båda håll, så sägs det att det fortfarande är en stor övervikt av män som utför våld mot kvinnor. Är det för att ‘lätt våld’ (örfilar etc) inte räknas? Är det för att män skall tåla det för att vi (i många fall) är större fysisk än kvinnor? Är det för att ‘lätt våld’ inte syns? Att grövre våld som kan medföra sjukhusvistelser etc är farligare rent fysisk är jag inte tveksam till överhuvudtaget. Men jag tycker att det (speciellt i några kommentarer här och i Gustav Almestads blogg) tas alldeles för lätt på den psykiska skada som lätt våld kan medföra. Medan fysiska skador syns och behandlas oftare, är det mer sällan att man tar tag i dom psykiska skador. Detta kanske är snäppet svårare för män utifrån den föreställning som ofta har målats upp i media om att våld i nära relationer är något som utförs av män mot kvinnor, och inte att det kan vara tvärtom också?

    • “Har läst igenom artiklarna och kommentarerna här, och blir lite besviken över att när det påpekas att det går åt båda håll, så sägs det att det fortfarande är en stor övervikt av män som utför våld mot kvinnor.”

      Det är inte riktigt det som sägs. Det som sägs är istället att det är en stor övervikt av våldet som utförs av män. Tänk dig att vi har två grupper som ska lyfta skrot upp för en trappa. I båda grupperna så deltar hälften av medlemmarna, men i grupp A så bär bärarna ett kilo skrot var medan i grupp B så bär bärarna tio kilo skrot var – då kommer en majoritet av skrotet som burits upp att ha burits av medlemmar i grupp B trots att det är lika många i grupp A som i grupp B som burit skrot.

      “Men jag tycker att det (speciellt i några kommentarer här och i Gustav Almestads blogg) tas alldeles för lätt på den psykiska skada som lätt våld kan medföra. Medan fysiska skador syns och behandlas oftare, är det mer sällan att man tar tag i dom psykiska skador.”

      Det är möjligt. Men även om det är så så ger den typen av våld ändå andra problem än det kontrollerande, systematiska våld där män är överrepresenterade. Lite som att influensa och schizofreni är två olika sorters problem. Att bli grovt misshandlad en gång och att bli mobbad kan båda ha allvarliga konsekvenser för en individ, men de påverkar olika.

      “Medan fysiska skador syns och behandlas oftare, är det mer sällan att man tar tag i dom psykiska skador. Detta kanske är snäppet svårare för män utifrån den föreställning som ofta har målats upp i media om att våld i nära relationer är något som utförs av män mot kvinnor, och inte att det kan vara tvärtom också?”

      Så är det förmodligen. Dessutom så spelar nog matchoidealet in också – man ska kunna ta en smäll, man ska vara stark och därmed inte såras av såna småsaker och så vidare. Vilket ytterligare försvårar för män att hantera sånt här, eftersom de inte riktigt kan prata om det på samma sätt som kvinnor.

      • ang ant kg skrot: Det är lite det här som gör mig besviken – att våld mäts i summan av fysiska skador enbart. Det tillsammans med att du skriver att det kontrollerande, systematiska våldet där män är överrepresenterade. Är du säker på att män är överrepresenterade när det gäller att använda våld systematisk för att kontrollera partnern? Eller är det så att män, mycket utifrån fysiska förutsättningar, gör mera skada när dom använder våld, men att kvinnor använder våld på samma sätt fast i ‘lättare’ form?

      • ” Forskarna ser två typer av våld i relationer: situationsbetingat våld och fysiskt våld med kontrollerande beteende. Enligt tidigare studier utövas ett kontrollerande beteende oftare av män i en relation mellan en man och en kvinna.”

        (Citat från Almestads blogg – jag utgår ifrån att han i sin tur citerar studierna eller dylikt.)

        Det tyder på att det inte bara är fysiska skador som är som ses som relevant utan hur omslutande våldsbilden är. Jag köper ditt ifrågasättande att den typen av våld inte nödvändigtvis är så mycket värre än det “vanliga” våldet, men det är annorlunda. Och vid första anblick så framstår det som mycket värre (men som sagt, det kanske bara är en fördom).

        Och sen verkar det, som sagt, som män är överrepresenterade även när man inte bara tittar på skada. Det är givetvis möjligt att det beror på snedfördelning i datainsamlingen (t ex för att det är som du säger att kvinnor och män gör det lika mycket, men männens våld ger synligare ärr) men å andra sidan kan datainsamlingen redan ha tagit hänsyn till möjligheten att det är så men upptäkt att så helt enkelt inte är fallet.

      • Jag tror diskussionen störs av en olycklig konflikt mellan å ena sidan en grupp som känner att de äntligen får en möjlighet att prata om kvinnors relationsvåld mot män och å andra sidan en grupp som är rädda för att folk ska få en sned bild av hur hårt olika grupper drabbas. Man kan säga att ena sidan känner att de fått en lucka att få in sin egen favoritdiskurs på dagordningen i det offentliga samtalet medan den andra är rädd att den egna favoritdiskursen ska puttas ut. Vilket lett till en situation där båda sidorna blir väldigt fokuserade på att få igenom sin egen vilja utan särskilt mycket hänsyn till hur den andra sidan påverkas. Det är så det brukar bli i tävlingar – motståndarens vilja blir oviktig.

        Det är därför Almestad bagatelliserar det våldet (tror jag) – det är inte att han inte tycker det är viktigt egentligen, men i den nuvarande situationen så är det viktiga att förtydliga att det fortfarande finns ett case för att kvinnor drabbas hårdare och då får liksom våldet mot män offras för att det viktigare våldet mot kvinnor fortfarande ska synas. Jag känner att jämställdister å sin sida glömmer att kvinnor drabbas av det tyngsta våldet, just för att de vill få fram att män fortfarande drabbas förvånansvärt ofta. Båda sidor vill försäkra sig om att deras egna sida inte glöms bort och man litar helt enkelt inte på att den andra sidan kommer ge en själv plats om man ger den andra sidan plats.

        Vilket är ett problem som förstärker sig själv, tyvärr. Särskilt olyckligt är det för att jag inte tror någon av sidorna tycker den andra sidans hjärtefrågor är oviktiga och att man hade kunnat komma rätt hyfsat överrens om man bara kunde sansa sig.

      • Även män drabbas av det tyngsta våldet. Könsfördelningen för partnermord är ca 80/20, tillräckligt långt ifrån 100/0 för att inte kunna betraktas som ett ensidigt könsproblem. Med den synvinkeln borde t.ex. minst 200 Mkr av Sabuni-miljarden gått till att bekämpa kvinnors våld mot män.

      • Det där är då ett typexempel på hur man inte gör om man vill att motståndaren ska slippa känna att hen måste trycka fram sin egen sida för att den sidan inte ska ignoreras. Men visst, vill du även fortsättningsvis bli ignorerad så är det bara att köra.

      • Jag höll inte med något av det (vad gäller fördelningen så vet jag inget själv men det jag minns av det lilla jag sett så är den mer 90/10 – men då talade vi 22 mord totalt på ett år, så det fanns inte mycket till underlag. Vad gäller pengarna så kan jag någonstans köpa att män också borde få pengar, men att män borde få mer pengar per offer än kvinnor är ingenting som jag förstår varför du anser att folk borde köpa rakt upp och ner). Att därmed beskriva det som “obestridbara fakta” och “inte det minsta kontroversiellt” är att idiotförklara mig. Du kanske ÄR väldigt säker på att det är så men om du ska komma någon vart med feminister så bör du ändå vara mer försiktig med hur du uttrycker det, för människor som känner sig idiotförklarade är väldigt väldigt svåra att resonera med – för de tenderar att sluta lyssna på en.

        Det kan också vara värt att ta sig en funderare på hur det kommer sig att feminister är så säkra på motsatsen. Du kanske tror att det är för att de är dogmatiska (eller nåt åt det hållet) – det roliga är att de tror ungefär samma sak om dig (är det något annat så finns det förmodligen feminister som tror något liknande om dig). Jag tror den här videon är väldigt relevant i sammanhanget. Kanske tänker du (jag är lite ful och antar en massa om vad du tänker) att det där förklarar hur feminister kan vara så självsäkra trots att du har fel – det roliga är att feminister även här förmodligen tänker samma sak. För att missen han som pratar i videon gör är att han tolkar undersökningen som att människor blir bättre på att utvärdera sin egen förmåga när de är smarta. Egentligen handlar det om att människor är tämligen värdelösa på att utvärdera sin egen förmåga. Egentligen kan man inte veta om ens känsla av överlägsenhet beror på att motståndaren är för dum för att förstå en eller om det är en själv som är det – för den känslan korrelerar inte med faktisk förmåga, både genier och idioter känner så.

      • Långt inlägg som jag inte ser anledning att bemöta i sin helhet, ska bara kommentera siffrorna.

        OK, du håller inte med om något, men samtidigt vet du inget om det? Eeeh, ja det ger ju trovärdighet. Ca 17 kvinnor och 5 män i Sverige dödas årligen av sin partner, den uppgiften kan du lätt hitta på många ställen på nätet, både på medier, bloggar och myndigheter. Siffrorna har varit tämligen konstanta från år till år.

        När jag säger minst 200 miljoner kr, menar jag att våldet i sin yttersta form, d.v.s. mord, fördelar sig ca 80/20. Men eftersom våldet i sin helhet har mer jämn könsfördelning, blir det inte så att ‘män får mer pengar per offer’ om männens andel av Sabuni-miljarden skulle överstiga 200 miljoner. Partnervåld är långt mer än mord.

        Och om vi överhuvudtaget brydde oss om dödsoffer, skulle vi satsa ännu mer på att bekämpa sommartidsomställningen, som varje vår dödar fler svenskar än partnervåldet mot båda könen gör på hela året, drygt 30 personer. Bara för att sätta det s.k. folkhälsoproblemet i proportion.

        Och jag ser inte varför en jämställdist skulle kompromissa med en radikalfeminist. Eftersom jämställdisten säger 50/50 vad gäller spelregler, medan radikalfeministen i SCUM-tappning säger 100/0, så skulle kompromissen hamna på 75/25. Feminismens motsats heter maskulism, 0/100, och den rörelsen finns knappt i 2000-talets svenska jämställdhetsdebatt. Möjligen i obskyra trådar på Flashback. Det är jämställdismen som ÄR kompromissen.

        Vad jag menar med sista stycket är t.ex. att feminismen säger “Mäns våld mot kvinnor ska upphöra”, medan jämställdismen säger “våld ska beivras och förebyggas oavsett kön”. En kompromiss mellan de båda ståndpunkterna skulle fortfarande landa i “mäns våld mot kvinnor”.

  17. “Detta är en del av genusordningen, av den binära uppdelningen av könen där den ena tillskrivs vissa egenskaper och handlingar som den andra således frånskrivs enligt dikotom logik.”

    Enligt genusordningen som feminismen har beskrivit den. Innan feminismens inträde i samhället tillskrevs knappast det ena könet som det enda våldsamma.

  18. Mkt bra att detta lyfts fram och debatteras så konstruktivt som här, lovande!
    Jag kan tillägga något så biologiskt som hormonernas betydelse. Min ex-flickvän slog, hotade, terroriserade mig och i efterhand har jag dragit slutsatsen att det mestadels skedde vid PMS-besvär som hon senare diagnostiserades för. Däremellan var hon väldigt gullig. (Finns studier på PMS/våldssamband?).
    Jag GISSAR också att manligt våld strukturellt härstammar från aggressivitet triggad av testosteron.
    Det kan alltså finnas vissa könsskillnader värda att bena upp.
    Det var ett helvete men jag vill också säga att jag är glad att jag var större och starkare än henne eftersom jag kunde skydda mig, hålla fast henne, stänga in henne i ett rum, fly därifrån på ett sätt som den svagare partnern rimligen inte förmår. Ur det perspektivet kan det nog vara värre och hjälplösare för många kvinnor. Å andra sidan var det inte lätt att skydda sig heller som stor, stark man, när knivar och tillhyggen åkte fram. Tyvärr måste jag säga att jag aldrig känt mig tagen på allvar när jag berättar om våldet, inte heller hos psykologer. Ett tips oavsett kön är att den som berättar om partnervåld troligen behöver en rejäl dos support.

    • “Jag GISSAR också att manligt våld strukturellt härstammar från aggressivitet triggad av testosteron.”

      Studier visar att sambandet snarare går åt andra hållet. Dvs när du beter dig aggressivt (eller ska bete dig aggressivt) så ökar din testosteronnivå.

      • Jo men det är väl troligen både orsak och verkan, hög testosteronhalt korrelerar med högre våldsbenägenhet (på köns/populationsnivå, inte nödvändigtvis individuellt), och aggressiva situationer kan utlösa testosteronproduktion. Eller? Är mer påläst på andra djur än människor i detta fall:)

      • “hög testosteronhalt korrelerar med högre våldsbenägenhet”

        Korrelation är inte kausalitet. Det jag hört är det jag sa dvs aggressivt beteende sätter igång testosteronproduktionen. Därmed borde våldsbenägna individer ha högre testosteronhalt i genomsnitt eftersom deras våldsamma beteende triggar deras testosteronproduktion. Kanske går det åt båda hållen, men vad jag hört så har man bara lyckats belägga just att våldsamt/dominant beteende ökar testosteronhalten. Kanske för att eftersom det är så så räcker det som förklaring och det blir därmed mycket svårare att belägga att det även är så att man blir våldsammare av testosteron. Men jag har för mig att det finns en studier som inte kunnat hitta att folk som ökar sin genomsnittliga testosteronnivå (genom att t ex vara man och komma in i puberteten) blivit våldsammare.

Svara