Juridisk abort för män

I morses möttes jag av den här nyheten i mitt danska Internetflöde:

“Etisk Råd skal se på mænds ret til at fravælge uønskede børn”

Alltså “Etiskt råd ska se över mäns rätt att välja bort oönskade barn”. Det handlar alltså om att SF, Socialistisk Folkeparti, har bett Det Etiske Råd att behandla ämnet om så kallad juridisk abort för män.

För det första förvånade det mig att det av alla partier är Socialistisk Folkeparti som väljer att lyfta frågan, eftersom det iallafall i Sverige främst har varit en diskussion som förts av mer högerliberala röster, men Danmark utgör nu en gång för alla en närmast ojämförbar kontext för jämställdhetsdebatt. Vad som startat det hela rapporterar Sydsvenskan om:

En dansk man, som anser att han lurats att bli pappa, vill upphäva faderskapet.
Han har i flera år processat för att få en “juridisk abort” och slippa betala underhåll för en idag femårig flicka.

Enligt en undersökning som gjorts bland danskar menar ungefär 44% av männen och 34% av kvinnorna att fri juridisk abort (i betydelsen “utan särskilda hänsyn” som tex att mannen blivit lurad till oskyddat sex) för män borde vara en möjlighet. Och nu ska alltså detta Etiska Råd behandla frågan så den kan diskuteras politiskt. 

SF’s jämställdhetsordförande, Özlem Cekic, säger följande:

“Om en man är klart emot att kvinnan ska föda barnet, och han ändå blir far, tycker jag att det är helt rimligt att han känner att han inte är jämställd med kvinnan, och att han finner det djupt orättvist. Å andra sidan lever vi i en kultur där kvinnan både ska ha rätten att välja bort ett barn, men också rätten att behålla barnet, eftersom man ska ha lov att bestämma över sin egen kropp”, säger Özlem Cekic.

Andra dilemman är vem som ska betala för barnen längs vägen, och vad vi som samhälle gör vid att födelsetalen sjunker.

“Ovanpå allt detta tillkommer dessutom barnets bästa” uppsummerar hon.

Den komplexa frågan kräver enligt Özlem Cecic att Etiska Rådet går in i saken och kommer med en värdering.

“Så kan vi därefter värdera vilken politisk väg vi ska gå. Jag är inte alls avvisande för frågan, för jag kan absolut se att det är ett reellt problem” säger hon.

Enligt artikeln kommer detta inte av den i Sydsvenskan upplyfta enskilda mannen som vill ha juridisk abort, utan snarare av det enkla faktum att ensamstående kvinnor enkelt kan få insemination av anonyma säddonatorer i Danmark, och den eventuella juridiska aborten skulle alltså sätta den biologiska fadern i samma sits som en anonym säddonator, det vill säga utan krav på något som helst umgänge eller annan kontakt med barnet, men inte heller några skyldigheter gentemot det samma.

Jag tycker att frågan är ytterst intressant, på många plan. Kanske först och främst utifrån de motargument som främst används. Låt oss kolla närmare på några som nämns i artikeln.

1. Ett argument som används av exempelvis Charlotte Dyremose, Jämställdhetsordförande för Konservative, men även många fler: Mannen är i sin fulla rätt att skydda sig medelst kondom alternativt hålla kuken i byxorna, och annars får han stå sitt kast.

Det här argumentet kan enligt mig ALDRIG användas om män om man samtidigt vill värna rätten till fri abort för kvinnor. För kvinnor är likaledes i sin fulla rätt att använda exempelvis p-piller och annars kan hon hålla byxorna på. Ett argument som dessutom ofta används av abortmotståndare, vill jag tillägga. (Innan ni börjar ropa om våldtäkt vill jag påpeka att jag skrev “fri abort”).

2. Vi måste tänka på barnens rätt till sina föräldrar. “Her fødes et barn, der vokser op med en bevidsthed om, at far altså har valgt barnet fra” som Jacob Birkler, förman i det etiska rådet säger. 

Och detta är givetvis något som ska tas allvarligt. Men samtidigt har vi tiotusentals barn vars pappor eller mammor valt bort dem redan idag, antingen genom att helt enkelt vara frånvarande (förutom gällande underhållet, vilket knappast är någon tröst för dessa barn) eller eftersom barnen ifråga faktiskt är adopterade. Om vi ändå tycker att adoption är en helt okey grej och accepterar att man inte kan tvinga en förälder att vara närvarande i barnens liv ändå, så fungerar det argumentet också dåligt.

3. Juridisk abortmöjlighet för män kan få kvinnor att utföra aborter de egentligen inte vill göra. 

Också ett till synes rimligt argument – men igen: man kan inte tvinga en motsträvig förälder att ta något som helst ansvar för ett barn de inte vill ha, och då handlar det i slutändan bara om underhållspengar ändå. Visst är det en fruktansvärd situation att ha blivit gravid när man inte vill göra abort och pappan till barnet på inga villkor vill bli just pappa, men om vi skär bort de emotionella aspekterna av det scenariot kvarstår att om exempelvis staten utbetalar underhåll för de barn som genom juridisk abort förlorat en förälder så borde inte just det påverka beslutet om abort. Att en kvinna sedan kan känna sig tvingad till abort på grund av att den blivande biologiska fadern inte vill ha med henne och barnet att göra har således ingenting med den saken att göra.

Och sedan, något som inte uppkom i artikeln men som jag tycker mig ha noterat på andra platser där frågan varit uppe, kan man ju argumentera för att en hårdhjärtad man således kan skita i att använda kondom hur mycket han vill utan att behöva oroa sig för konsekvenserna, eftersom han bara kan få en juridisk abort och sol&våra vidare i sitt liv – men helt ärligt. Hur onda tror vi att män är då egentligen?

Min uppfattning om män generellt är att de allra flesta faktiskt inte VILL vara utan kontakt med sina biologiska ungar, oavsett hur gärna de helst inte hade velat bli farsor på den givna tidpunkten. Så jag tror verkligen inte att vi behöver oroa oss speciellt mycket över den minimala promille män som skiter i allt för att få knulla utan kondom. Det kommer inte bli någon boom av juridiska aborter. Blod är tjockare än sperma, typ.

Men givetvis skulle den behöva begränsas ett visst antal veckor – exempelvis till 4 veckor innan gränsen för fysisk abort tar slut, så kvinnan kan bestämma om hon vill föda ett barn som inte har någon far eller ej.

Och wupti, så blev frågan om mäns rätt till juridisk abort också en fråga om hur långt gången en graviditet kan vara innan aborträtten för kvinnor försvinner. För vi kan ju konstatera att om exempelvis SD får som de vill, och får ner abortgränsen till 12 veckor, så har män fortfarande i praktiken mycket små möjligheter att, i detta fiktionella scenario, få igenom sin juridiska abort, då en graviditet som tidigast kan upptäckas i vecka 4 eller 5, och då enbart om kvinnan är mycket uppmärksam på sin uteblivna menstruation.

Nå. Vad säger ni om allt detta, mina kära läsare? För eller emot juridisk abort? Och varför?

55 Responses to Juridisk abort för män

  1. Håller verkligen med om att argumentet “kukpersoner som inte vill ha barn kan låta bli att ha sex” är helt förkastlig och, som du säger, aldrig hade gått att använda mot kvinnor. Finns ju dessutom exempel på kondomer som gått sönder etc, eller p-medel som inte funkat.

    Om en tänker på spermadonatorer så borde det gå att överföra samma regler? Kukpersonen får samma status som en donator och avsäger sig barnet för all framtid. frågan är hur regler för barnbidrag etc ser ut då, livmoderpersoner som använder sig av donatorer utan att ha annan relation får väl inte något statligt underhåll?

    Där finns ju en skillnad i att livmoderpersoners abort inte påverkar någon i paret ekonomiskt medan en juridisk abort gör att den ekonomiska situationen blir mer utsatt för den som bär barnet.

    Det som komplicerar är ju också normer och inställningar där iaf cismän har en historia av att ibland tex vägra kondom etc. Frågan är om den tendensen skulle öka när de riskfritt kan bli barnfria? En abort för den som bär barnet är ju trots allt en väldigt fysisk upplevelse, en juridisk abort blir bara ett papper som skrivs på.

    • Fast barnbidrag får ju alla vårdnadshavare till barn (eller en av dem om det är gemensam vårdnad), det är underhållsbidraget du tänker på? Och som jag skrev ovan: jag tycker absolut att staten kan gå in och betala underhåll till de barn som förlorat en förälder via juridisk abort, så att kvinnor inte känner sig ekonomiskt tvingade att utföra aborter de inte vill utföra. Så betalar vi gemensamt via skatt till mäns möjlighet till juridisk abort. Helt okey, i mitt tycke.

      Och som jag även skrev ovan; jag tror inte att män tänker att det är “riskfritt” att inte använda kondom av den enkla anledning att de inte behöver stå till svars ekonomiskt för eventuella barn. Jag tror män bryr sig om ifall de får barn eller ej. Och att de flesta INTE skulle göra juridisk abort om chansen finns att kvinnan behåller barnet.

      • Hanna: Det står ju faktiskt kvinnor fritt att vägra ha sex utan kondom. Tror att den aspekten är en icksfråga.

        Hannah: Hur är det idag om den ena föräldern dör. Kompenserar då staten för dennes borfall av inkomst? Om inte så borde då inte den som har en donator som genomfört akten live heller få pengar. Och får idag de som har haft insemenation med sperma penagar från den förälder som inte är juridisk ansvarig. Och om ja när upphör det? Om den som inseminerats är “gift” får den då pengar ändå från staten istället för den biologiska pappan så som det ser ut idag om du har barn med en men bor med en annan?

        Jag är inte för att staten ska gå in och betala. Föröder du barn så bör du rimligtvis kunna ta hand om dem åtminstone som det ser ut när du blir gravid. Att förhållande kan förändras när barnet väl är där och man då ska få stötting är en annan fråga.

  2. Efter ytterligare diskussion här hemma…

    Hur blir skyldigheten för barnbäraren att informera om graviditeten? Tex vid en ons där en kanske inte har kontaktuppgifter? Något att fundera på iaf.

    Vet inte heller om det går att genetiskt testa föräldraskapet i livmodern? Så att det kan fastställas vem som ska göra denna juridiska abort.

    • För mig låter det rimligt att det finns en upplysningsskyldighet gällande graviditet i ungefär samma form som det finns gällande könssjukdomar idag, dvs att om man vet att man är gravid ska den/de potentiella papporna informeras snarast möjligt. Faderskapstest i livmodern vet jag inget om, det är nog en del risker inblandat i det, men man kan ju föreställa sig att man tar ett faderskapstest när barnet är fött för att försegla den juridiska aborten, så att säga. Om det då visar sig att det inte var den pappan får vi nog diskutera möjligheten till juridisk abort post-förlossning, med exempelvis lika många veckors betänketid som man annars kan förmodas ha, tex 8.

    • “Vet inte heller om det går att genetiskt testa föräldraskapet i livmodern? ”

      Går går (hehe) – frågan är nog mer om det går att göra utan att utsätta fostret för skada…

      Edit: Yrvaken och misstog Hanna för Hannah och tänkte därför inte på att läsa Hannahs inlägg först.

  3. Jag är generellt emot juridisk abort med tanke på att jag är för abort pga människors rätt till deras kropp, inte pga att man ska “slippa föräldraskap” som i stort sett mest handlar om att ge ett ekonomisk stöd till den som uppfostrar barnet, om det är så att det är något man sätter sig emot.

    MEN kan såklart förstå att det är jobbig.

    Skulle det vara så att en juridisk abort skulle vara på tal tycker jag att det ska ske på samma premisser som en vanlig abort. Alltså att man ska ha en viss tid på sig från och med att man får reda på graviditeten eller ens föräldraskap tills då man kan ansöka om “juridisk abort”, och att det då är permanent. Man bör däremot ha skyldigheter att bistå med medicinsk historia och diverse saker som har direkt med barnets hälsa och välmående att göra.

    Det bör också kunna bevisas att man inte gjorde partnern gravid med vilja emot partners tycke. Alltså lurat partnern att bi gravid, det ska bevisas att detta inte gör av “ovilja” för partnern, att man alltså vill “sätta dit” och skada personen osv.

    Men definitivt att man ska ha ett fönster på så lång tid som abort är lagligt i landet detta är i (från och med då personen fick reda på graviditeten, om personen fick reda på efter gränsen att denne var gravid ska inte den andra partnern kunna be om “juridisk abort”).

  4. Lite kort om motargumenten;

    Motargument 1 tycks, som du säger, implicera att det samma borde gälla för kvinnor (allt att det finns någon skillnad mellan män och kvinnor som gör att det enbart gäller ena “gruppen).

    Jag är dock ambivalent inför resonemanget. Det tycks rimligt att kräva att en tar sina sexuella beslut på alvar så att man minimerar risken för att hamna i en situation där abort kommer på tal (så dödsstraff för alla som inte gör det…). Å andra sidan måste man fundera när det är rimligt att ställa sådana krav – t ex.är det normativt relevant att tånåringar har ett ökat riskbeteende, osv.

    Motargument 2 är ett bra exempel på hur urvatnat och meningslöst rättighetsbegreppet, så som allmänheten använder det, har blivit.

    När det gäller motargument 3 så är jag med på din linje. Med tilläget rörande män som inte vill använda kondom: alla parter i en sexuell relation bör ta ansvar för vad de väljer att göra.

    I övrigt skulle jag behöva sätta mig in mer i frågan för att bedömma vad jag anser är rimligt.

    • Motargument 1 är egentligen ett argument mot alla former av abort eller i alla fall alla former av fri abort. Dvs om man anser sig ha anledning att begränsa eller ställa krav för juridisk abort så blir de lika relevanta för den medicinska aborten. De skillnader som finns mellan könen påverkar egentligen bara abort av medicinska skäl.

      Motargument 2 är oftast mer än moralargumentation, men om man tar barnens behov på allvar så borde man se till att alla barn som av någon anledning förlorar kontakt med en förälder tilldelas en ersättare, dvs i praktiken att ingen förälder kan vara ensam vårdnadshavare utan vårdnaden delas jämnt mellan de biologiska föräldrarna eller med en eller flera adoptivföräldrar. Dvs om barnens bästa ska tillgodoses.

      Motargument 3 faller på att varje individ får basera sitt beslut att använda preventivmedel eller inte på sin egen förmåga att ta konsekvenserna av det beslutet, inte på vad de eventuellt kan tvinga partnern att ta för konsekvenser av sitt beslut.

      Det finns i dagens samhälle och det som de flesta verkar sträve efter (jämställt samhälle) ingen anledning att inte tillåta fri juridisk abort om man tillåter fri medicinsk abort och även konceptet med underhåll är hopplöst förlegat.

      • Ang. 1 så blev jag lite förvirrad, menar du att;

        “Mannen är i sin fulla rätt att skydda sig medelst kondom alternativt hålla kuken i byxorna, och annars får han stå sitt kast.”

        Skulle vara ett argument emot all form av abort eller;

        “Det tycks rimligt att kräva att en tar sina sexuella beslut på alvar så att man minimerar risken för att hamna i en situation där abort kommer på tal.”

        Jag har svårt att se att någon av dem skulle implicera ett “förbud” mot all form av abort.

        Ang 2. Jag tror inte det är rimligt att sätta barnets bästa framför allt men i övrigt är jag med på det du skriver.

        Ang 3. Vad är det som faller? “Juridisk abortmöjlighet för män kan få kvinnor att utföra aborter de egentligen inte vill göra.”? (Jag gissar på det men är yrvaken och lite virrig :p). Vad jag inte förstår riktigt dock är separationen mellan “… sin egen förmåga att ta konsekvenserna av det beslutet.” och “… vad de eventuellt kan tvinga partnern att ta för konsekvenser av sitt beslut.” – Det senare är väll en konsekvens av “sitts” beslut?

        Huruvida det finns eller inte finns en anledning att “erbjuda” det ena möjligheten men inte det andra så vet jag inte om jag köper att det inte finns några skäll till det. När det gäller normativa utsagor finns det oftast goda skäl till att det skulle vara på ett vist sätt samtidigt som det finns goda skäl till att det inte skulle vara så. Det som jag ser är lite av problemet är att det tycks vara två olika former av handlingar (med anorlunda typer av konsekvenser) som folk vill behandla som om de vore en slags handling (antingen båda eller ingen). Så, de bör, enligt mig, bedömas på sina egna meriter (om de nu har några.) Jag anser förvisso att få ett “jämställt samhälle” inte har något intrinsikalt värde så…

    • I det här sammanhanget är maktfördelningen i princip så skev som den kan bli, kvinnan har all makt, mannen ingen alls. Hur juridisk abort skulle kunna göra den maktfördelningen mer skev än den redan är går knappast att förstå annat än ur en väldigt selektiv världsbild eller maktbeskrivning.

  5. Jag är för juridisk abort, även om det inte är helt oproblematiskt (men det är ju inte direkt “vanlig” abort heller).

    Extraargumentet som du anger:

    “Och sedan, något som inte uppkom i artikeln men som jag tycker mig ha noterat på andra platser där frågan varit uppe, kan man ju argumentera för att en hårdhjärtad man således kan skita i att använda kondom hur mycket han vill utan att behöva oroa sig för konsekvenserna, eftersom han bara kan få en juridisk abort och sol&våra vidare i sitt liv”

    köper jag inte heller. 1) könssjukdomar är också en anledning att använda kondom och, framförallt 2) man är väl ändå två som har sex och om paret väljer att inte använda kondom så måste ju rimligen fittbäraren också vara delaktig i, och ansvarig för, både val och konsekvenser.

    Om man blir pappa helt ovetandes så kanske möjligheten att avsäga sig faderskapet först när man får reda på det finnas. Har dock inte funderat jättemycket på om andra krångligheter skulle uppstå av den möjligheten.

    • Jag står helt för att i slutändan så är väl fittbäraren också ansvarig för beslutet att inte ha kondom, men tror att många av fittbärarna som har oskyddat sex – framför allt vid one night stands eller dylikt – gör det för att inte “vara besvärlig”.

      Detta grundar jag på att majoriteten av de män jag har haft omslutande sex med har fått bli övertalade att använda kondom först. En kille vägrade – trots att det var jag som stod för kondomerna (och t.o.m hade valmöjligheter för honom) – för att det “inte var lika skönt” och “jag åt ju lika p-piller” (det gjorde jag inte, men inte ens den informationen fick honom att gå med på kondom), varpå jag klädde på mig och lämnade lägenheten. Om det är hans sexuella preferens, fine, so be it. Men det är inte min att ha one night stands med okänd person oskyddat.

      Så tror att det lätt kan bli att man som tjej, speciellt ung tjej, går med på att ligga utan kondom för att inte vara för besvärlig och för att man inte orkar smågräla innan man ska ligga med någon.

      • Men om man går med på att ligga med nån utan kondom för att “inte vara besvärlig” så tar man inte sitt ansvar helt enkelt.
        Det handlar om att, precis som du gjorde, säga ifrån. Vad kan han göra? Antingen bli utan sex eller använda kondom. Ja det tredje alternativet är våldtäkt men det är ju en helt annan femma.

        Att grunda en lagstiftning utifrån unga tjejers mjäkighet är iaf inte något jag förespråkar. Det skulle ju enbart propagera för att kvinnor är det underställda könet som inte har något att säga till om.

      • Hur menar du nu?

        Det är ett problem idag att män inte har några legala möjligheter att undvika ett faderskap, även om de blivit snärjda av kvinnan (vilket på motsvarande sätt inte verkar vara ett dugg olagligt). Menar du att lösningen är att män helt enkelt inte skall ha sex om de inte är beredda att få barn med partnern? Var det inte precis det som sades vara ett sådant förtryck mot kvinnor?

        Dessutom, om nu män förväntas avstå helt från sex utom när de vill bli pappor, vilka skall de sexuellt frigjorda kvinnorna ha sex med? 😉

      • Jag vet inte om du missade att läsa inlägget som jag besvarade?

        Jag menade att om en kvinna inte vill ha sex utan kondom så är det hennes ansvar att framföra sin ståndpunkt och hålla fast vid den.

        Att inte införa juridisk abort (behålla gällande lagstiftning) på grund av att unga tjejer “inte vill vara till besvär” skulle enbart vara att på nytt erkänna kvinnor som sexuellt underordnade män, vilket motverkar jämställdheten ytterligare.

      • Jag håller ju med om att kvinnor i slutändan är lika ansvariga för att kondom inte används som den manliga delen i samlaget. Vet egentligen inte vad jag ville säga med min kommentar, kanske bara häva ur mig något som irriterat mig en längre tid efter jagvillabsolutinteanvändakondom!-killen (som senare klagat till en gemensam vän på att jag var frigid och hypokondriker) och såg min känns att ventilera 🙂 Ber om ursäkt för att hamna lite utanför debatten.

        Men tycker att det ändå är ett stort problem att det mer och mer i samhället börjar bli som att den som vill använda kondom är besvärlig. Jag vet inte, men det känns som att det blivit mer utav en mentalitet att “chansen är så liten att man får en STD” och “tjejen äter ju p-piller!” och att många chansar på grund av det. Killar som tjejer. Och att personen som kommer in och propsar på att kondom ska användas bara är jobbig och inte lika “avslappnad” som en själv, typ. Jag är säker på att det säkert finns situationer där killen vill köra skyddat och tjejen inte vill, men mina erfarenheter, och det jag har hört från vänner och om lillasystrars vänner, är att det verkar som att det fortfarande ofta är killen som har sista ordet.
        Fast, i så fall kan man ju alltid se det från andra synvinkeln; att det är tjejernas ansvar att lära sig att stå upp för det man tycker.
        (Vilket jag hoppas att alla gör)

      • Tycker nog att det både är on-topic och bra beskrivning av hur man kan ta sitt ansvar.

      • Håller med här, det ansvaret är samma.
        Det är dock inte ett erkännande av kvinnor som sexuellt underordnade utan handlar om att betrakta kvinnor som omyndiga, dvs inte kapabla att själva ta ansvar för sitt handlande eller att de av någon anledning inte ska behöva det.

  6. Jag skulle nog säga att jag är för det i teorin men mot det i praktiken.
    Jag kan känna att det skulle flytta över ansvaret för preventivmedel i högre grad till kvinnan. Givetvis är det ett ansvar som förhoppningsvis de flesta är delaktiga i gemensamt vid ett ligg, men det finns ändå tendenser för att det är cis-kvinnor som förväntas ta huvudansvaret, vad jag sett, eftersom de “riskerar” mest. Jag tror det kan riskera att förskjuta den normen ytterligare.
    Jag vill säga att de flesta penisbärare förstår behovet av att skydda sig, men jag känner ändå till vissa tendenser hos en del, främst yngre, att bara motvilligt skydda sig för att undvika risken för graviditet. Och jag tror det kan skapa en press på främst yngre tjejer att ligga utan kondom ifall det inte finns några som helst konsekvenser för killen att råka göra tjejen gravid. Maktojämlikheten är redan väldigt skev där, då många unga killar har en tendens att pressa unga tjejer till olika sexuella grejer.

    Sen håller jag med om att det är orättvist att en som cis-kille inte har möjligheten att göra abort på samma sätt som en cis-tjej har. Men jag tror att det är en orättvisa som i dagsläget måste förbli eftersom de fysiska förutsättningarna ser olika ut.
    Möjligen ifall preventivmedlet inte fungerade, men det är å andra sidan ett väldigt svårt bevisläge i eventuella rättsprocesser.

    Men jo, jag är fett nojig när jag har piv-sex för att kondomen ska gå sönder eller något sådant. Lyckligtvis är jag usel på att ragga =p

  7. Men, var är alla kommentarer om barnet? I en abort finns det inget barn, men det är ett barn man överger vid juridisk abort. Ett barn som med stor sannolikhet kommer att leva med stora ärr pga att pappan inte kunde med att träffa barnet ens varannan helg. Stackars barn i artikeln som får leva med att pappan kämpat så hårt för att avsäga föräldraskap…

    • Och om en kvinna skaffar barn genom insemination från spermadonator, stackars barn som får leva med att mamman som kämpat så hårt för att förvägra barnet dess pappa?

      Varför är barnaspekten bara något som tas upp när det är pappan som avsäger sig föräldraskapet, men inte när samma kontakt förvägras barnet på andra sätt?

      Omtanken om barnet i det avseendet väger väldigt lätt i samhället och det förefaller mer handla om att på olika sätt kunna kontrollera pappor/män än om barnets behov.

      • Det är dock olagligt i Sverige än så länge för ensamstående att inseminera (även fast det finns politisk majoritet att ändra detta).

  8. Problemet med tid och informationsskyldighet har en enkel om än kontroversiell lösning. Man låter helt enkelt den “juridiska aborten” vara default, det vill säga, barnet betraktas som aborterat av fadern till dess att fadern uttryckligen accepterat faderskapet. Utgångsläget blir då att modern har alla rättigheter, men också allt ansvar. Fadern har inget ansvar, men inte heller några rättigheter. I samma ögonblick som fadern accepterar faderskapet får han alla medföljande rättigheter och skyldigheter.
    På det viset kan ingen av parterna tvingas in i ett föräldraskap mot sin vilja. Bägge parter fattar självdeterminerat beslut om sitt föräldraskap.
    Det finns en naturlig tidsgräns för modern när det gäller om hon vill begå abort, det är något vi inte kan göra något åt, mer än att flytta den några veckor hit eller dit. Den gränsen sätts av graviditeten i sig. Inte av juridiken.
    För fadern behövs ingen tidsgräns, eftersom han från början är befriad från både rättigheter och skyldigheter. Han kan bara ta på sig rättigheterna och skyldigheterna, och modern kan alltid neka honom om hon så önskar. (Detta kan verka som att mannen ges en fördel gentemot kvinnan, men arrangemanget är de facto till fördel för dem bägge)
    Ett praktiskt exempl vore då att en kvinna som blir gravid kan bestämma sig för att behålla barnet även om hon inte lyckats (eller valt att inte) meddela mannen om faderskapet. Hon gör det dock då med det fulla ansvaret för barnet. Inget hindrar henne dock att senare upplysa fadern om att han är far och be honom ta på sig sitt ansvar. Han har dock rätt att vägra.
    Det hela kan utvecklas vidare, men utrymmet räcker inte till här, jag tänker dock skriva ett inlägg så småningom på GenusDebatten där jag förklarar tänkegångarna mer utförligt.

    • På vilket sätt skulle detta arrangemang vara “båda parter” till fördel? Kvinnor får per “default” ansvaret för ett barn som är bådas alster, och har enbart en /tidsbegränsad/ möjlighet att /medicinskt/ undslippa barnet. Varför skulle inte den gravida kvinnan kunna avsäga sig barnet juridiskt också?

      • “båda parter till fördel” syftade inte på arrangemanget i sin helhet, utan specifikt på att det inte finns någon anledning att sätta en tidsgräns för när mannen kan påta sig faderskapsansvaret. (Notera att som jag lagt upp det kan det bara ske med kvinnans medgivande, han kan inte tilltvinga sig faderskaper.)
        Arrangemanget i sin helhet har både för och nackdelar, men den grundläggande tanken är att ingen kan tvingas på ansvaret som förälder av den andre, och att ansvaret är kopplat till beslutsrätten. Dagens arrangemang är till fördel för kvinnan och nackdel till mannen eftersom hon i realiteten kan fatta beslut åt honom. Min lösning blir då förstås i jämförelse till nackdel för kvinnan och fördel för mannen , men den är rättvis eftersom den låter bägge parter självständigt fatta beslutet att bli förälder.

    • Finns väl inga problem med en liknande tidsgräns från det att fadern meddelats som gäller för den medicinska aborten.

  9. Bara tillägga till förra kommentaren, att man skulle kunna ta på sig ansvar i förhand, t.ex. så att man godtar faderskap på förhand när man ingår äktenskap.
    Också att besluten är enkelriktade engångsbeslut. Har en man väl en gång tagit på sig ett faderskap eller en kvinna accepterat en man som fader så finns det ingen återvändo (med mindre än att man kan visa att man genom bedrägeri lurats till sitt beslut på falska premisser, t.ex. bör en man kunna avsäga sig ett faderskap om han i efterhand upptäcker att barnet verkligen inte är hans, såvida han inte var medveten om denna möjlighet redan när han tog på sig faderskapet, i vilket fall det då förstås skulle stå fast oavsett)

  10. Ett mycket bra inlägg, Hannah! Jag är helt för juridisk abort. Ojämställdheten i reproduktionen är ett jämställdhetsproblem där männens underordning är total.
    En sak som ofta missas, som jag anser är viktig poäng i debatten, (Du tog upp det lite dock) är att abort inte är enda möjligheten om kvinnan inte heller önskar vara förälder. Adoption är en annan möjlighet.

  11. Det här är en svår fråga. Jag tänker mig att barnets bästa måste gå före – underhåll är ändå inte så illa, och mig veterligen baseras på personens övriga ekonomi (alltså krävs inte pengar av dem som har svårt att klara sig?). Rätta mig om jag har fel.

    Men att införa en form av juridisk abort i vissa sammanhang – just om mannen blivit lurad, tänker jag mig vore rätt. Din idé om tidsbegränsning är också rätt bra. Jag tänker att precis som i nuläget det finns kvinnor som lurar män till barn genom att säga att de går på p-piller fastän de inte gör det, så tänker jag mig att med juridisk abort blir risken större än idag att män ljuger om att “ifall du blir gravid så stannar jag kvar och ta hand om barnet” fastän det inte finns några planer på det. Jag tror inte män är elakare än kvinnor egentligen. Men jag tror att det finns gott om oärliga och elaka människor överlag.

    • Jag tänker mig att barnets bästa måste gå före – underhåll är ändå inte så illa, och mig veterligen baseras på personens övriga ekonomi.

      Men denna prioritering av barnet tycks inte komma in när kvinnor bestämmer sig för att skaffa barn och aktivt håller mannen utanför. Det är aldrig tal om att ensamstående kvinnor skall tvingas att fatta några beslut till mannens fördel för barnets skull.

      Som jag ser det, kan man se frågan utifrån vår kulturs principer för ekonomiska kontrakt. En grundprincip för en öppen ekonomi är att människor inte skall kunna tvingas av en annan part att ingå eller bryta ekonomiska kontrakt mot sin vilja. Detta är en oerhört viktig princip, och som Mises visade, var också avgörande för att kvinnor gradvis blev ekonomiskt jämställda männen i äktenskap (allt eftersom det blev vanligare att kvinnan tog egendom med sig i äktenskapet, och det stred mot den rådande juridiska principen att hennes egendomar skulle annekteras automatiskt).

      I fallet med föräldraskap bryts denna princip, då kvinnan har flera möjligheter att bestämma själv om hon vill ta det mänskliga och ekonomiska ansvar som det innebär att sätta ett barn till världen – alldeles oavsett om graviditeten uppstod avsiktligt, genom slarv, eller ren otur, men mannen saknar laglig möjlighet att bestämma för egen del, utan helt enkelt kan tvingas in i det möjligen största ekonomiska och sociala kontrakt han någonsin ingått.

    • När vårdnad/vårdnadstvister diskuteras så brukar det hävdas att föräldrarnas ekonomiska förutsättningar att försörja barnet inte behövs tas hänsyn till eftersom de sociala skyddsnäten garantera att barnets behov tillgodoses. Med samma resonemang finns ingen anledning att en förälder ska betala vårdnad till en annan heller.
      Ur jämställdhetssynpunkt så gäller lika lön för lika arbete och det finns ingen anledning att hålla kvar vid underhållet som någon kvarleva från hemmafruarnas tid då bara en förälder förvärvsarbetade.

  12. Oj, den här tanken hade jag aldrig ens haft i mitt huvud förr, men jag håller med om alla dina argument. Det verkar handla om pengar. Den man som kan tänka sig juridisk abort har ändå inget intresse av en relation till sitt barn, så någon relation kommer inte att finnas utan aborten heller. Jag kan tänka att det som mamma ändå kan vara enklare att veta att jag inte behöver fundera på pappan, om pappan kommer att dyka upp i ett senare skede av livet, och då vilja vara en del av barnets liv, och hur det då påverkar barnet. (Bortsett från det emotionella att veta att en är helt själv med barnet, helt och hållet). Det jag funderar på är konsekvenserna av juridisk abort gentemot barnets vilja att ändå veta vem som är pappa. Kommer det att vara olagligt för mamman eller andra att berätta ör barnet vem som är pappan? Typ när barnet är vuxet? Oj, vad min hjärna går i spinn nu! Det här skulle i alla fall tysta, åtminstone till del, alla de som skriker om att kvinnan inte ska få göra abort om inte pappan är med på det, och att kvinnor går runt och “lurar” män att bli fäder… Nästa steg borde då bli att pappan kan säga att mamman inte får göra abort eftersom han vill ha barnet, och hon måste då gå igenom graviditeten och föda barnet och sen begära juridisk abort? Eller? Mindblowing…

    • Många av konsekvenserna uppkommer pga den helt fria medicinska aborten där kvinnan ensam tar beslutet. Juridisk abort löser inte problemen med den maktobalansen utan minskar bara en del av effekterna av den. Vill man stå fast vid kvinnans ensamma rätt till fri medicinsk abort så är möjligheten till juridisk abort för mannen den direkta och enda rimliga konsekvensen i ett samhälle som strävar efter jämställdhet.

      Vad gäller vad som kan hända senare i livet så är det problemet exakt detsamma vid adoption, spermadonation mm.

  13. Många kommentarer – orkar inte läsa alla så jag skriver vad jag tycker och hoppas ingen skrivit samma sak innan 🙂

    Jag avstår från att ta ställning för eller emot sakfrågan utan tänker bara kommentera en punkt som jag ansåg kunde vara relevant.

    “2. Vi måste tänka på barnens rätt till sina föräldrar. ”Her fødes et barn, der vokser op med en bevidsthed om, at far altså har valgt barnet fra” som Jacob Birkler, förman i det etiska rådet säger. ”

    Om det är så att (nu vet jag inte säkert) man får ha insemination utan krav på att ha vare sig kontakt med den biologiske fadern eller en partner som delar ansvaret för barnet – Hur kan man då motivera att barnet tar skada av att inte ha fadern närvarande efter en juridisk abort? Tycker det är en självmotsägelse att både vara för att låta kvinnor insemineras och bli mammor utan någon partner för att samtidigt vara emot att fadern ska ha rätt att frånsäga sig barnet – med motiveringen att det tar skada att vara utan sin far.

    • Låter som rimlig kritik om någon är för det ena men emot det andra. Det är dock oklart om Jacob Birkler har den positionen så…

      Och ingen har tagit upp det tidigare (om jag inte missat någon post). 😀

      • Jag pratade mer i allmänna termer, än om hans personliga åsikter, men det som jag var osäker på var huruvida det redan nu anses som en rättighet i danmark att göra insemination utan att ha partner? Någon som vet?

        Yay – bevis för att jag kan tänka självständigt! ;D Nu har jag en referens på det ^^

      • En “rättighet” vet jag inte, men det är iallafall tillåtet. 🙂 Och jag tror det som åsyftas inte är just det att växa upp utan far utan vetskapen om att fadern avsagt sig all kontakt på ett helt annat vis än vid insemination.

      • Obs att jag tror mig veta att även svenska kvinnor får åka till DK för att insemineras som ensamstående.

      • Tycker inte det är någon skillnad faktiskt. Tror inte de flesta som saknar “sin pappa” bryr sig särskilt mycket om anledningen till sveket (också därför jag har svårt att avgöra min position i frågan). För jag tror att många upplever frånvaro som ett svek oavsett om det gäller en “vanlig” frånvaro (av tvång eller vilje), insemination eller till och med om det råkar vara så att föräldern är död.

        Och på vilket sätt menar du att det är det skillnad mellan:
        – Jag vill inte vara din pappa för blablabla
        och
        – Jag vill inte vara din pappa för jag donerade bara sperma
        ?

        För det enda som skiljer i det du säger ovan är just “vetskapen” – då kan man väl bara hävda att barnet är fått via insemination om man vill bespara barnet lidande?

      • Fast att donera sperma kan ju i.a.f. anses vara en god handling – du hjälper en barnlös kvinna att få barn. Då vet ju barnet i.a.f. att den var planerad från moderns sida och kan inte anta att fadern var en idiot.

        Lämnar fadern barnet innan det är fött så kan det väl tänkas att barnet blir misstänksam om moderns vilja till konception?

  14. Jag tänker att rätten till abort handlar om att ha rätten till sin egen kropp. Juridisk “abort” (konstigt ord) är ju något helt annat, det handlar ju om ansvaret för barnet. Och det ska väl alla kön i så fall ha samma rättigheter till, varför ska det vara enbart för män? Ska jag vara ärlig så vet jag inte hur det ser ut i Sverige (eller Danmark) idag om en kvinna föder ett oönskat barn. Kan man bara lämna bort det hur som helst för adoption? I så fall kan jag väl tycka att det är rimligt att män och kvinnor har samma rättigheter på den fronten, dvs att män också ska kunna göra det.

    • Om både kvinnan och mannen är överens om en adoption så kommer en adoption att ske (eller om ingen vill adoptera – barnhem)

      Om mannen vill adoptera, men kvinnan behålla så blir kvinnan ensam vårdhavare. Samma gäller för mannen om paret är gifta.

      Om kvinnan vill adoptera, men mannen, som inte är gift med kvinnan, vill behålla så blir mannen ensam vårdhavare om kvinnan går med på det. Om inte så kan mannen gå till tingsrätten och kommer med all garant vinna så länge ett faderskapstest har gjorts. Detta betyder dock att kvinna kan adoptera bort innan mannen vet om det, eftersom hon kan välja att inte medverka till att ge uppgifter om fadern. Vad som skulle hända om fadern får reda på det senare är ju en intressant rättslig fråga.

  15. Att säga att abort handlar om att ha rätten till sin egen kropp leder lite fel, tycker jag, eftersom det praktiskt taget alltid vid abort handlar om konsekvenserna efter födseln – och i stort sett aldrig om att det skulle vara oacceptabelt att kroppen används för att föda en annan människa.

    I denna artikel redogör forskare för olika kvinnors beslutsgrunder inför abort.

    Reasons given for contemplating or undergoing abortion can be summarised as relating to the woman herself, the potential child, existing children, and the woman’s partner and other significant relationships, most of which contribute to what it means to a woman to be a good mother. The women’s primary discourse about “contemplating or having an abortion” was found to be that “ abortion is a solution, however difficult, to a complex problem”. This discourse encompassed being a responsible woman and (actual or potential) mother who took others’ needs into account, including those of the potential child. Most women found the decision to have an abortion difficult for reasons concerning the fetus, herself, and others.

    Utifrån detta kan jag tycka att argumentet att “abort handlar om kvinnans rätt att besluta om sin egen kropp” styr undan diskussionen från vad det verkligen handlar om: tunga beslut om sitt eget liv, barnets, syskons och pappans. Genom att göra så klarar man sig också undan diskussion om det bisarra att mannen inte har någon formell beslutsrätt över huvud taget i vad som faktiskt kan bli ett av de viktigaste besluten i hans liv.

    I Kvinnors och mäns upplevelse av abort framgår, då man för ovanlighetens skull faktiskt frågat männen också, att de i hög grad upplever maktlöshet i processen, eftersom de inte har något att säga till om, såvida inte kvinnan ger dem den rätten.

    • Rätten till sin egen kropp är ett grundkoncpet i rättighets etik och allt som bygger på det – t ex. libertarianism – så det är inte så konstigt att det har haft en så stor genomlagskraft i debbaten. Så det leder lite fel att säga att det handlar om “om konsekvenserna efter födseln” eftersom “vad det handlar om” beror helt på vilken normativ utgångspunkt den som diskuterar har. För vissa är det rättigheter, för andra konsekvenser och för somliga handlingar osv.

      Edit: Sedan är det en skillnad på varför någon fattar ett beslut och om den bör fatta det beslutet.

      • Visst, men rätten att inte tvingas in i skuld mot sin vilja är lika fundamental. Som noterades redan i artikeln ovan används ju något slags absolut ansvarsresonemang när det gäller mannen: så fort han öppnade gylfen var han bunden att acceptera alla konsekvenser som kunde följa, medan kvinnan förväntas ha alla valmöjligheter öppna, så länge det går.

        Detta anser jag vara ett systemfel i jämställdhetsdebatten. Man är så extremt ovillig att diskutera premissen att kvinnor skall hållas lika ansvariga för sina handlingar som männen. Vill man lämna utgångspunkten att kvinnor alltid drabbas och alltid behöver hjälp, och att män alltid är agenter och alltid måste ta konsekvenserna, så följer både positiva och negativa konsekvenser för kvinnor. Bra beslut kommer att löna sig mer, och dåliga kommer att kosta mer.

      • Jag är på att både män och kvinnor är agenter och att de således har samma normativa krav på sig – givet att det inte finns någon normativt relevant skäll för att det inte skulle vara så. Så vi är ungefär på samma linje där.

  16. Jag tycker att det är fantastiskt att män kan bli tvungen att betala för ett val någon annan människa gör. Juridisk abort skulle istället kunna vara att man frånsäger sig ekonomiskt ansvar utan att man avsäger sig
    föräldraskapet. Man skulle sedan kunna inkomstpröva underhållsbidrag och barnbidrag. Det skulle gynna barn att ha föräldrar som verkligen planerat deras ankomst. Det primära här är omsorgen om barnen men det är också väldigt ojämställt idag. Män förväntas vara vuxna och kvinnor förväntas få betalt för sina egna val.

Svara