“Hur gammal är hen?”

Jag minns när Vilde var sisådär två månader gammal och jag var ute och gick med honom i vagnen. En sån där liten tur runt i området, för det var sommar och jag behövde väl röra på mig eller nåt. Och så kom jag förbi ett dagis, ett alldeles bedårande dagis med ungar som tjimmade omkring i trädgården (ja, det var en trädgård, något annat ord vore inte rättvist att använda), och jag stannade upp ett ögonblick för att begrunda det faktum att mitt tämligen nyfödda barn en dag skulle gå på ett dagis. En sån märklig tanke.

Då fick “de sociala barnen” syn på mig. Ni vet vilka jag pratar om, det finns alltid några, gå förbi vilken skolgård eller dagisgård som helst, de kommer vara där, de där som är kontaktsökande och ropar “HEJ!” och “VAD HETER DU!?” och när man svarat sedan genast ropar “HEJ DÅ!” och springer iväg.

Nu rörde det sig om sisådär fem ungar i kanske 4-5- års åldern, som flockades på andra sidan staketet och ville titta på min bebis.

“Åh en bebis!” utropade de. “Hur gammal är h… hen?”.

Den lilla pausen mellan h:et och resten av ordet bestod av ett blixtsnabbt flackande med ögonen, ett sökande efter könsspecifierande attribut, på barnet och på vagnen. När inget sådant fanns, eftersom ungen var klädd i en salig blandning av färger, både rosa och blått och grönt och gult (så kallat könsneutralt), valdes, helt automatiskt, ett könsneutralt ord. Ett slags mellanting. Ett hitte-på-ord för stunden. Ett ord som var perfekt, som inte skulle såra, som inte krävde en gissning på kön som skulle kunna vara fel. Ett säkert ord.

Detta var 3,5 år sedan. Långt innan debatten om “hen” var på tapeten.

Och det är här jag kan se en av de största fördelarna med ordet “hen”, för andra än de uppenbara, nämligen de som inte känner sig bekväma i sin påbjudna könsidentitet eller könsroll. Det gör nämligen att barn (och vuxna) inte behöver försöka göra den där scanningen efter könsbestämmande attribut. De behöver inte försöka gissa könet på människor som inte skriver det på näsan på dem. De behöver helt enkelt inte förhålla sig till det när det inte är relevant. Det underlättar kommunikationen mellan människor.

Dessa barn fick svaret “Han är 2 månader”. Så var det sagt. Alla var glada. “HEJ DÅ!” ropade ungarna och rusade vidare mot nya äventyr.

De barn som vid andra tillfällen gissat fel, de som frågat vad hon heter, om hon vill leka, varför hon gråter, de blir uppenbart neggade när jag svarar “Han heter Vilde, han vill säkert leka, han ramlade och slog sig”. De blir generade, blyga och kommer av sig. De sa fel. De gjorde fel. Det finns inget barn hatar så mycket som att göra fel.

Ge dem möjligheten att slippa gissa, om svaret inte är uppenbart. Det finns det ingen som förlorar något på.

33 Responses to “Hur gammal är hen?”

    • Jag är väldigt trött och flummig, så jag måste bara säga någonting om det där, som är exakt min humor:

      Ligga med hennes hjärna? Now THAT’S kinky! 😉
       

      • Ja, vad kan jag säga? Vi ÄR rätt kinky, på ett strikt platoniskt vis, förstås. Vet du vad det bästa med att ligga med hjärnor man är kär i är? Att de smittar “bättre” än könssjukdomar! Så efter fredag kommer jag vara lite mer Hannahlized, and I like it! 😉 🙂

      • Men tänk om det blir för mycket information för hjärnan att hantera då? Då kanske den exploderar. Ge mänskligheten tio år till, så har vi hjärnkondomer 😉

  1. Såhär: Man kan diskutera hen hit och dit och fram och tillbaka och både smarta och korkade kan få rabbla och kräkas ur sig det ena och det andra i tv och radio och tidningar och bloggar och twitter och yada yada yada. Slutpoängen är att hen redan börjat spridas och kommer att etablera sig, helt enkelt för att det är ett bra ord som det finns ett behov för. Det är liksom redan klart, oavsett hur många idioter som lipar över att det på något sätt skulle vara dåligt. Det enda man själv kan göra för att skynda på processen är att använda det så mycket man bara kan.

    Ord smittar så in i helvete. Så fort man befinner sig i en situation där man använder ordet och någon annan kan höra betydelsen och det praktiska användningsområdet så har det smittat. Det är bra att så många propagerar och förklarar hen, men det som slutligen kommer att etablera det i folkmun är när folk hör det användas i verkligheten.

    • Det jag undrar är varför vi behöver ett nytt ord? Vi har redan “personen”, “han eller hon”, “individen”, “barnet” och så vidare. Och lite högre upp går det i vissa sammanhang att använda titel, åtminstone i tredje person: “Vad sa rektorn/kollegan/chefen?”
       
      Inte för att jag säger nej till nya ord, men ibland tycker jag det låter som att människor som driver att ordet “hen” skall börja användas inte har tänkt på att vi redan har könsneutrala begrepp. Min personliga åsikt, känsla alltså.

      • Det är snabbare och smidigare med en litet kort obetonat “hen” än alla de förslag du angav ovan. T ex “barnet” motsvarar ju inte “han” utan “pojken”. Man säger ju inte “pojken vill inte för pojken är trött” utan “pojken vill inte för han är trött”. Det behövs ett kortare, enklare ord. 

        Själv brukar jag använda “den” när jag pratar, men jag vet att många tycker det känns obehagligt att kallas “den” så “hen” hade varit bättre. 

    • Jag tänker hela tiden på den där historien du berättade, om konsulten eller vad det var som konsekvent använde sig av “han” när han talade om fiktiva chefer och “hon” när ha talade om sekreterare och kassapersonal osv. Tänk vad det hade varit trevligt om han inte hade befäst vilka positioner han utgår ifrån att kön har genom att helt enkelt använda “hen” i den situationen. 

      • Nu lär väl visserligen inte den typen stå först i kön att använda hen, men ge det lite tid så är det kanske annat ljud i skällan.

    • crapshoot!

      Varför kallar du de som inte tycker hen är ett bra ord för “idioter”? Tycker du att det är ett jämställt och respektfullt sätt att bemöta andra människor?

      • Om du läser texten igen så ser du att det inte är så det står. Däremot får du tolka det precis hur du vill. Hur som helst har du rätt i att jag uttrycker mig jävligt vårdslöst och hårdhänt ibland, och eftersom att jag inte är den mest välputsade typen så lär det återkomma. Anyhow, nästa gång borde jag kanske ta ett steg tillbaka och nöja mig med ett ironiskt dödshot eller något annat mer rimligt uttryckssätt.

        Min åsikt i sakfrågan är att de som är idioter finns bland de som lipar, och de som lipar är de som exempelvis förfasar sig över att hen är ett “påhittat” ord (vad fan det nu skulle betyda) och att det skulle göra barn förvirrade. Det är ett könsneutralt pronomen som redan har tagit sin plats i språket. Det är inget hot mot någon utan helt enkelt en språklig utveckling, och om man tror att ett könsneutralt pronomen kommer att förstöra framtiden för våra barn, då är man inne och trampar på fullständigt orimligt territorium. Alla behöver inte gilla hen, det är upp till var och en, men även om man inte gillar det behöver det inte betraktas som en atombomb.

        High five?

  2. Mina barn kör/körde konsekvent fel. Han blir hon och hon blir han. De verkade i och för sig inte så värst störda av det, däremot kan det barn som kommenteras som fel kön bli lite putt (som när granndottern är hemma hos oss och sonen, snart 4 frågar om “han får äta med oss”.) Men eftersom den äldre blev mer träffsäker så har jag väl hopp om den yngre med. Men nog hade det varit skönt att börja med ett “hen” för dem….

    • Det i sig själv är ju ett tecken på att barn inte är lika upptagna som vuxna med att könsbestämma “rätt”. 

    • Rätt många tycker dock att det känns väldigt obehagligt att beskriva människor med samma ord som vi använder för att beskriva tingestar.  

      • Va? Hon och han har ju alltid använts om saker utan att folk tyckt att det är obehagligt att samtidigt använda dem om människor. Tittar du på generationen som föddes på 20-30-talen så kallar de allt för hon och han.

    • Den har jag använt mig av tills jag fick hen introducerat för mig och jag har fått erfara att då man säger den om exempelvis någons bäbis så blir de otroligt provocerade. Och det kan jag förstå, man vill ju inte gärna få någon man älskar objektifierad på det viset. Därför välkomnar jag hen med vidöppna armar. Äntligen har jag ett personligt pronomen att använda mig av!

      (kan man säga att det är ett personligt pronomen… :S phu, tur att jag inte blev svensklärare ändå. :P)

  3. När man gör en så stor fråga om ett påhittat ord som hen så kan jag inte undgå att tänka på alla de som engagerar sig i detta. Det måste vara människor med väldigt mycket fritid och människor som lever ett väldigt bekvämt liv som lägger sin tid på detta. Jag får känslan att det är väldigt bortskämda människor som ligger bakom den här typen av kampanjer. Inte är det människor som har det dåligt ställt och som måste ägna sin tid åt att arbeta hårt för att få vardagen att gå ihop. 

    • Kampanj? Vilken kampanj? Jag skulle vilja hävda att det är många bäckar små som syns nu, snarare än några “bortskämda” som “ligger bakom”. Men jojo, visst har du rätt i att det krävs ett visst mått av välstånd för att kunna engagera sig överhuvudtaget i diskussioner som försiggår på nätet. Man måste ha nånstans att bo, en dator, en uppkoppling, osv. Men bortskämda? Det låter mest som ett “det här är löjligt för det är inte ett RIKTIGT problem”-argument, dvs ett sådant folk tar till när de vill förminska andra människors engagemang i en fråga de själva inte kan ta till sig. 

      Nu vet jag inte om det var riktat mot mig, det där, men personligen lever jag verkligen inte ett bekvämt liv och kan tacka min lyckliga stjärna för att jag läser ch skriver förbannat fort och dessutom är rätt bra på framförhållning, så livspusslet går ihop på något vis ändå, trots att jag engagerar mig i påhittade ord (vilka ord är inte påhittade, föresten?). 

      • Alla ord är påhittade, språk utvecklas ständigt och nya ord tillkommer när behovet uppstår.
        Att vi inte har något könsneutralt benämningsord  skapar en lingvistisk (och därför också en mental) barriär i strävan att frigöra individen från den traditionella rollen som associerats till dennes kön. Denna roll är i allra högsta grad helt arbiträr och behöver inte existera, därför fungerar den enbart som en barriär för utökad personlig frihet.
        Vi lever nu i en tid i Sverige då folk i allmänhet tycker det är dags att ta bort den barriären, och att utveckla ett ord som hen är ett naturligt steg. 

        Jag kan för övrigt tillägga att jag förr var en av dem som ogillade ordet.. Inte för att jag var emot ett könsneutralt benämningsord, utan för att det på Engelska betyder höna.. Men nu har rullningen börjat och min klagan var lite halvt löjlig, så jag får väl vika mig. Hen har mitt fulla stöd.

        PS. Vad heter hönan? XD 

      • Fast vad jobbigt det skulle vara om vi var tvungna att ta bort alla ord som betydde något annat på ett annat språk…

Svara