Gästblogg hos Billing

Mitt förra inlägg blev till en gästblogg hos Pelle Billing, och i vanlig ordning vägrar jag givetvis att läsa några kommentarer som skrivs där eftersom det helt enkelt är för dåligt för mitt psykiska välbefinnande, så om det är någon som vill säga mig något görs det bäst här. Så var det sagt.

Och apropå gästbloggar hos Pelle måste jag givetvis rekommendera att ni läser det här inlägget av Forskarfeministen, där hon surar över att en tidigare gästbloggare klagade på ovetenskapligheten hos genusvetenskapen samtidigt som hon själv tror att vaccin ger ADHD och att fysiska sjukdomar skapas av psykisk obalans, eller hur det nu var. Mycket roligt.

Och för övrigt har jag klippt håret. Synth, hävdar vissa av mina vänner. Helt vanlig liggande tuppkam och därmed punk, hävdar jag. Så det så.

Dessutom älskar jag Gustav Fridolin. Så vet ni det.

14 Responses to Gästblogg hos Billing

      • Ni kan TRO att jag smyger med denna fakta! Jag smyger så mycket så om de hade kommit till Roskildefestivalen hade jag inte gått och sett dem. Nu är det istället The Cure jag får undvika.

      • Men… alltså… festival? Med vilka pengar?

        Nåja, vad är väl en konsert med The Cure…

        (Hade DM kommit också hade jag fan cyklat dit.)

  1. Tror minsann att Forskarfeministen hamnar på min lista över awesome bloggar efter det där, SJUKT kul med lite granskning. Och frillan är naturligtvis helt episk, den är dock lite för lockig för att kallas punk.

    • Eller hur! Jag älskar Forskarfeministen.

      …menar du att min naturliga hårform är o-punk? Jag är nu så sårad att jag tror jag blir raggare istället.

      • Naaaw…Jag älskar dig med <3

        Och om din frisyr är synth, punk eller nåt annat låter jag vara osagt, men den är sjukt snygg

  2. Wow! Åsom inlägg! Oftast när jag läser saker online, speciellt om politik och genus, blir jag mest ledsen. Men för en gångs skulle blev jag riktigt glad! Äntligen någon som försökt applicera lite empati. Så enkelt det kan vara.

    Det är som när jag och min flickvän surar på varandra och allt känns hemskt, och så försöker en av oss känna in lite hur den andra har det, öppnar käften och pratar. Och fem minuter senare så har båda pratat av sig och allt känns såååå mycket bättre.

    Kram

Svara