Ett

Det är mörkt. Till sist. Solen går ner så mycket långsammare i Dalsland än i Frankrike. Temperaturen är också mycket mer långsam, ungefär hälften. Ljuset från mobilskärmen gör omgivningarna mörkare än vad de egentligen är men om jag lägger ner telefonen i knät tar det inte många sekunder innan ögonen vänjer sig.

Jag sitter på kanten av en terass. Framför mig anar jag det glittrande mörkret av en stor damm. Där nere bor det fiskar som aldrig vill visa sig när barnen kastar i bröd men som plaskar glatt när ingen är i närheten. Det påstås att det finns kräftor i den också. Det återstår att se.

Längre fram en till damm. I den bor det mig veterligen bara grodor. Men de är väldigt tysta nu. Sover grodor om natten? Jag vet för lite om grodor.

Runt omkring bara höga träd. Bakom mig ett gästhus där mina barn sover sött. Snett fram till höger det som väl ska kallas mitt barndomshem fast vi flyttade ju dit när jag var tretton och jag flyttade ju hemifrån när jag var sexton så jag vet inte helt hur man definierar det. Föräldrahem?

I det sover min mamma och han som blivit min far innan min riktiga pappa ens dog. Jag minns den gången farsan ringde och undrade om jag kunde komma ner till påsk och jag svarade att jag skulle fråga mina föräldrar. Aj då.

Jag har det bra. Det är tyst som fan. Jag hör ett eller annat djur gå omkring längre ner i trädgården som aldrig verkar ta slut. Jag hoppas att det är ett rådjur och inte en av de vargar eller lodjur som jag läste i lokaltidningen uppenbarligen springer runt och äter upp folks får.

Folk är väl också för dumma om de inte skaffar rovdjursstängsel kring sina tamdjur om de bor i områden med varg och lo, är de inte? Mamma berättade att man kan få statsbidrag för att skaffa en jävla tyken lama som kan gå runt med tamdjuren. Lamor är tydligen vildsinta som fan och sparkar vargar och andra rovdjur åt skogen om de kommer och försöker sig på något.

Jag kanske vill ha en lama. Fast var skulle jag ha den då. I vår lägenhet som kanske är inflyttningsklar nån gång i augusti?

Nej. Den skulle väl bara göra märken i vårt tjusiga vitmålade trägolv såklart.

Jag gläder mig till framtiden. Det känns bra. Det känns bra nu. Jag tror jag vet vad jag vill.

Det är ju inte det sämsta precis.

ett svar to Ett

Svara