En politik som faktiskt slår mot medelklassens unga

Fanny skriver idag ett väldigt bra inlägg om vem som ska “förtjäna” att studera på akademisk nivå, apropå regeringens förslag om att sänka studiebidragen med 300 kronor men till gengäld höja studielånsdelen med 1300 kronor. Läs det. Jag tänkte ta en annan vinkel här.

För det första kan vi ju bara sådär i förbifarten konstatera att när det inte var så viktigt att “spara i ladorna”, som Borg utrycker det, så var det löneinkomsttagarna som fick mest ut av kakan, och ju högre inkomst ju mer i plånboken såklart, men nu när de vill dra in fler pengar till statskassan är det inte upplösning av några av dessa skattebidrag som ska stå för det sparandet, utan istället är det bland annat studenterna (av alla jävla grupper) som alltså inte bara “uppmuntras” till att låna fler pengar pga bidraget sänks, men också får möjlighet att låna ÄNNU högre summor och således bygga på det berg av studieskulder en genomsnittlig student vanligtvis har lyckats bygga upp efter en examen (om man nu ens lyckas få sin examen när man samtidigt förväntas arbeta vid sidan av 100%-iga studier).

Förstå mig rätt: jag tycker också att studiemedlen borde höjas. Bara hyran för en studentlägenhet ligger ofta på mer än hälften av den samlade summan man kan få idag, inklusive lån. Men att sänka bidraget och höja lånedelen är inte rätt väg att gå. Och SAMTIDIGT som detta sker är dessutom ungdomsarbetslösheten fortfarande enormt stor, vilket i sig har som konsekvens att många unga väljer att plugga vidare enbart för att säkra någon (CSN-baserad) inkomst.

Jag har gjort det själv, eftersom jag är gift med en egenföretagare som enligt systemets alla regler tydligen tjänade för mycket två år innan jag ansökte om kontanthjälp, som det heter i DK, för att kunna få någon ekonomisk hjälp, pga han har försörjningsplikt (herregud, bara den saken). Så inget ekonomiskt stöd för mig trots att vi i den faktiska situationen inte hade några pengar alls, back to school, bara.

Men det här är faktiskt inte bara en fråga för sådana som mig, eller för andra i uppenbart prekära situationer. Det är faktiskt också en fråga som är jävligt relevant för medelklassens till synes priviligierade unga vuxna. Så låt oss fokusera på dem ett ögonblick (eftersom medelklassens perspektiv är är så osynliggjort) (skoja bara).

Vi kan ta min vän S som exempel. Hen blev färdig med sin kandidatexamen i höstas och står nu “till arbetsmarknadens förfogande”, som det så vackert heter. Problemet för S är bara att hen inte har lyckats få något jobb, trots många inskickade ansökningar till diverse i förhållande till hens utbildning både relaterade och orelaterade jobb, och nu är sparpengarna slut.

S är även över 25 år, och kan därför inte få någon slags aktivitetsstöd från arbetsförmedlingen. Däremot kan hen få socialbidrag och ingå i fas 1-2-3. Eller, kunde teoretiskt sett, om det inte vore för att S investerat sitt arv efter en avdöd förälder i att köpa en liten etta och således minska sin månadsutgift för boende (och överlag alls ha någonstans att bo i detta klimat av bostadsbrist där hyreslägenheter i princip inte existerar). Ett klyftigt val, sett till bostadssituationen.

S måste alltså sälja sin lägenhet, flytta till en hyreslägenhet (förmodligen i 2:a eller 3:e eller 4:e hand för det är så det ser ut) (och som också var det “råd” bostadsminister Stefan Atterfall (KD) gav bostadslösa unga i gårdagens SVT Debatt (2:30)), leva upp den summa hen får sålt lägenheten för (vilket lär gå fort med tanke på hyresprisläget) och SEDAN söka socialbidrag med allt vad det innebär av “krav på aktivitet” osv.

Detta är, som ni förstår, inte ett speciellt attraktivt scenario för min vän. Eller för någon som helst. Jag är förstås helt medveten om att S är privilegierad nog i och med att hen alls har fått, trots tragiska omständigheter, ett kapital att kunna investera i en lägenhet och att många andra inte ens har det, men låt oss hålla oss kvar vid hens historia ändå, för det här inlägget handlar faktiskt om hur delar av medelklassen nu knuffas neråt, som grädde på det aktuella mos som heter “ökade klassklyftor”.

För vilket alternativ kvarstår då för S, om hen, helt rimligt, känner sig tveksam inför att behöva sätta sig i en mycket besvärlig bostadssituation och i slutänden skapa en mycket dyrare och besvärligare levnadssituation pga hänvisad till hyresrätter och andrahandkontrakt och således även sätta sig i en mycket mer prekär ekonomisk situation pga dyrare levnadskostnader där hens möjligheter att stå upp mot arbetsgivare som inte efterlever kollektivavtal osv minskas drastiskt?

Jo; att gå tillbaka till skolan. Att fortsätta plugga tills en jobbmöjlighet äntligen dyker upp. Och därmed, med de nya CSN-reglerna, bygga på ett nu ännu större studielån som i sin tur ÄNDÅ medför en hårdare ekonomisk situation på andra sidan.

Inte så jävla fett. Men vad fan ska S göra precis här och nu, då? Det finns bara de två möjligheterna. Inte ens så kallade “skitjobb” är lätta att få för människor med akademisk utbildning pga arbetsgivare vill ha folk som inte säger upp sig när de får möjlighet till ett jobb som faktiskt matchar deras kunskaper. Stabil arbetskraft, är det som efterfrågas, inte arbetslösa under 30 som spenderat åravis på en examen i något helt annat.

För att sammanfatta:

Alla som studerar för att få en utbildning som ska hjälpa dem på arbetsmarknaden kommer framöver få en ännu större studieskuld att behöva betala av – detta samtidigt som löner för många arbeten som kräver adekvat utbildning såsom sjuksköterskor, lärare och socialarbetare är skamligt låga.

De som inte får ett jobb direkt efter avslutad utbildning är många gånger direkt hänvisade till socialbidrag, som i sin tur kräver att man inte äger något som helst, exempelvis en lägenhet som garanterar låga månadsavgifter. Vilket i sin tur leder till att de som råkar vara lyckliga nog att äga något måste sälja av allt detta innan de kan få ekonomisk hjälp. Vilket kan anses rimligt om man inte tänker över det faktum att det leder till att dessa får ännu svårare att få sin ekonomi att gå ihop i slutändan, och att deras möjligheter att komma på fötterna minskar rejält.

De puttas alltså ner från medelklassen och rakt ner i en prekär underklass.

Låt mig komma med lite rimliga förslag på åtgärder här, för alla studerande, inte bara medelklassen:

Sak nummer 1 som måste åtgärdas är att studier måste vara a-kasseberättigande. Det måste finnas en rimlig period efter avklarade studier att faktiskt hitta ett jobb som matchar ens utbildning (och ens studielån) innan man måste göra sig av med allt man äger och har och flytta hem till sina föräldrar för att kunna överleva alternativt ingå i fas whatever och vara utelämnad till diverse åtgärders idéer om vad som “är bäst för en”.

Sak nummer 2 är att genast bygga fler hyreslägenheter till rimliga kostnader, så att 10 år långa bostadsköer inte är realiteten och rådet “bo i andrahand” inte är det första som vår bostadsminister kommer med i frågan om bostadsbristen för unga.

Sak nummer 3 är förstås att införa medborgarlön. Apropå det har jag visst helt glömt att länka till ETC’s granskning “Sverige har råd med medborgarlön” som visserligen inte räknar utifrån en ovillkorlig basinkomst för alla men som är intressant nog ändå (såatte teckna en prenumeration så du kan läsa hela). Men det är kanske inte ett helt rimligt förslag för att lösa problemen här och nu, så låt oss gå tillbaka till punkt 1.

Nu ska jag säga något som ni kanske aldrig hört på denna blogg förr: Danmark är så jävla mycket bättre än Sverige.

I DK har du nämligen rätt att gå med i a-kassan när du studerar, till subventionerat pris, och när du sedan är klar med studierna slipper du karensdagarna som gäller vid arbete och kan således få “dagpenge” som det heter från första arbetslösa dagen, visserligen på en nivå som är mindre än den du får om du arbetat, men ändå.

ALLTSÅ DANMARK vad du är underbar.

Sverige, jag vet att du gillar att ta efter Danmark på alla möjliga DÅLIGA sätt, men ta nu för fan efter detta istället!

(Och om jag inte missminner mig har vi haft något liknande i Sverige tidigare, iallafall hade jag rätt till alfa-kassa efter gymnasiet, men det har mig veterligen borgarna tagit bort. Någon får gärna rätta mig eller bekräfta mig i detta om ni vet mer/bättre).

Om vi tidigare trodde att Sverige förde en politik som gynnar den utbildade medelklassen får vi nog tänka om. Jag vetefan ens vilka den här politiken gynnar.

Förmodligen höginkomsttagarna, som vanligt.

EDIT: Det visade sig att jag inte var helt uppdaterad på reglerna för socialbidrag. Uppenbarligen finns det en möjlighet att slippa sälja sitt boende om ens handläggare anser att det är rimligt. Det var ju bra! Jag ska upplysa min vän om detta. Och jag hoppas att det upplyses om och används också inom systemet – jag har själv varit med om handläggare som helt medvetet undlåtit att upplysa om vilka rättigheter jag har. Med det sagt; mina åtgärdsförslag kvarstår.

13 Responses to En politik som faktiskt slår mot medelklassens unga

  1. Jo, det stämmer att det fanns ett studerandevillkor förr. Man kunde få ersättning från Alfakassan (bara grundbelopp så inte så fett, men det gick ju att kombinera med deltidsjobb och på den tiden kunde man deltidsjobba och lyfta a-kassa länge). Första vändan jag var långtidsarbetslös (större delen av 2003-2005) hankade jag mig fram på alfakassa + lite helg- och kvällsjobb. Bland det första den borgerliga regeringen gjorde var att ta bort studerandevillkoret.

  2. Det där med a-kassa efter studerande är en strålande idé även för studenter som får jobb precis efter examen eller som har arbete under sommaruppehållet. Detta eftersom studiemedlet ges ut i förskott och de allra flesta arbetsplatser betalar ut lön i efterskott, i vissa fall en hel månad.

    Kolla på mig som exempel: I juni har jag alltid levt på mitt sista studiemedel, som anlänt i slutet på maj. Även om det inte varit ett problem för mig finns dessutom risken för vissa att vissa bara får halva pengarna. Problemet uppstod i slutet på juni, eftersom min lön kom först i slutet på juli och då även var rätt så jäkla låg, eftersom jag inte inte arbetat hela juni månad.

    Andra sommaren och framåt gick att lösa med hjälp av undansparad lön och skatteåterbäring, men första året var jag så illa tvungen att läsa en sommarkurs för att få studiemedel och därmed bygga på mer studieskulder.

    Och ännu värre hade det varit nu i vår om jag inte haft turen att vara på en arbetsplats som betalade ut lön endast en månad i efterskott. Men tungt var det, i och med att studiemedlet i december är betydligt lägre än vanligt och jag dessutom pendlar (tågkort är inte helt billigt). Hade det varit som på somrarna hade det varit soc som gällde.

    M.a.o. JA till a-kassa för studerande! Ja till medborgarlön också, men det är nog svårare att få in, så tills vidare a-kassa.

    Kan tillägga en rolig anekdot om kompakt motstånd mot medborgarlön: Min västerpartistyvpappa, i en rätt upprörd diskussion om politik, kallade idén om medborgarlön, när jag berättade vad det var, för “en jävla moderattanke”. Döm förvåningen när jag berättade att jag fått den från någon som marscherat med Vänsterpartiet på första maj 😉

  3. Fast borgarna vill visst gynna utbildade – för de vill ju ta bort värnskatten! Det måste vi göra, för det måste ju löna sig att studera.

    • Framförallt när de stora grupperna lärare sjuksköterskor och liknande inte ens har tillräcklig hög lön för att betala statlig inkomstskatt. 😉

  4. Helt rätt. Studier räknades förut som så kallad “överhoppningsbar tid” i villkor för lyftande av alfakassa, eller a-kassa om man uppfyllde övriga krav för det (medlemskap minst ett år osv)

  5. Personligen är jag rädd att högre utbildning blir en klassfråga i högre grad än var den är idag genom att man måste ha föräldrar som kan hjälpa än att överleva utan allt för höga skulder.

    Dessutm är risken att att detta späder på utveklingen med att folk inte vil läsa til flertalet viktiga yrken som lärare och sjuksköterska eftersom det tar en livstid att betala tillbaka. 🙁

    Jag är inte ekonom men som jag förstår det måste en gymnasie lärare betala ca 1800 i månaden under 20år för att betala av den skulden. med en genomsnittslön på 28500 med en kommunalskatt på 32% blir det alltså en månadslön på 19380-1800=17580. Sen arbetar 8/10 en till två månader gratis per år, vilket ger en reell månadslön på ca 15000-16000 för en månads arbete. Jämförelsevis så tjänar en städare 14000 och en kassapersonal 17000.

    • Det exemplet är ju under goda förutsättningar också. Värsta scenariot är att du har 5,5 års studieskulder och en ingångslön på runt 23000 med pissig löneutveckling.

      Herregud, ju mer jag skriver om lärarjobbet, ju mer undrar jag varför jag valde det jobbet. Ja, just ja: För att det är förbaskat givande och oerhört viktigt.

  6. “Bara hyran för en studentlägenhet ligger ofta på mer än hälften av den samlade summan man kan få idag, inklusive lån.”

    Jösses, är det så illa? När jag började studera, 1983, så var studiemedlet 28000/år, och mitt studentrum i Linköping kostade 6700/år. Ungefär en fjärdedel gick till hyran.
    Idag kostar samma rum 29000/år (källa: https://www.studentbostader.se/sv/sokande/Pages/Hyror.aspx), medan studiemedlen verkar vara uppe i sisådär 90000/år. Ungefär en tredjedel går till hyran. Visst, en försämring, men långt ifrån över hälften.

    Kanske är det dyrare på andra orter? Då har jag lyckats göra bra reklam för min gamla studieort, tänk på det alla ni som skall söka till högskolan i höst! Och ni som leder universiteten i Stockholm, Göteborg, Lund osv: tänk på att billiga och tillgängliga studentrum är en ypperlig konkurrensfaktor när ni skall dra till er fler studenter.

  7. Alltså jag håller med till viss del. Men idag har Sverige pga S regerande ett stort problem och det är att vi är ett land med för många högutbildade i förhållande till vilka jobb det finns. Idag så “stjäl” de som har en högre utbildning jobb från dem som saknar det.Detta har resulterat i att de som inte kan, orkar eller vill läsa på högskola måste i alla fall och därmed dra på sig onödiga lån för att få ett jobb som inte ens kräver den utbildningen de har.

    Så detta är kanske ett försökt till att få folk att fundera på om de verkligen ska eller behöver studera vidare. S politik att gömma arbetslöshet i skolan ger jag inte mycket för. Jag har t o m ibland tyckt mig skönja ett klassförakt hos S för arbetarklassen.

    • Samtidigt misslyckas var tredje rekyrering för att det inte finns folk som är utbildad till jobbet ifråga. Så lösningen är snarare att utbilda folk till annat än att utbilda färre.

  8. Medborgarlön? Kanske dags med ett dräpande svar från någon som är vit, medelålders, medelklass, man och höger?

    Ja, varför inte medborgarlön? Även högerekonomer har varit inne och nosat på detta: http://www.ekonomism.us/entry/basinkomst-i-stallet-for-socialforsakringar

    Kristdemokraterna skulle (borde!) jubla. Tiotusen i månaden till hemmafruarna, istället för det där ynka vårdnadsbidraget.

    Ur liberal synvinkel känns det bra med ett lika-för-alla-system, utan en massa kontroller och undantag som bara blir fler för varje valrörelse. Studielånen kan väl härmed skrotas? Möjligen kan vi behålla lite barntillägg osv.

    Kvar för oss elaka högerspöken att lösa är hur vi får underklassen att masa sig till sina McJobs. Eller, annorlunda uttryckt: hur får vi det att löna sig att jobba? Om vi vill kunna fortsätta att köpa burgare till lunch till familjen, eller vårdas på städade sjukhus, så måste någon göra jobben. Och jag vet att om jag fick nästan lika mycket pengar utan att jobba, då skulle jag ägna mig åt att fixa på huset eller gosa med barnen.

    Sen hoppas jag att medborgarlön betalas ut även till svenskar som bor utomlands. Med tanke på vad lönen kan räcka till i diverse varma länder, så verkar en tidig pension rätt lockande.

  9. Vad gäller a-kassan: det är ju det vi i högern säger, danskarna kan sina grejer.

    Ja, det kan nog vara värt att backa bandet och återinföra a-kassa för studenter. Tanken lär ha varit att tvinga folk att ta de jobb som fanns. Men finns dessa jobb längre?
    Men vänta nu – är inte högerpolitik att den som är så förbannat korkad att de utbildat sig till arbetslöshet själva skall stå sitt kast? Jo, det kan ligga något i det. Men vad jag själv minns av min studietid så var konjunkturcyklerna så otrevliga att om man började på en utbildning där arbetsgivarna skrek efter folk, så hade efter 3-4 år läget ändrats till total stiltje. Så det är inte så lätt att veta i förväg vilken utbildning som leder till jobb. Och inte så kul att stå med Svarte-Petter.

    Jag vill höja insatsen: jag tycker det är dags att göra a-kassan *obligatorisk*. För inte har vi väl frivillig sjukförsäkring? Vem som helst kan bli utan jobb, och vem som helst behöver därför försäkringen. Visst, jag förstår om vi som har föräldrar som vi kan flytta hem till efter utbildningen inte vill punga ut med kostnaden för försäkringen. Men om den förblir frivillig, så misstänker jag att det är just de som mest behöver den som struntat i att teckna den.

Svara