Ett inlägg i HIV-debatten -86

Gick igenom lite mer av farsans gamla grejer igår. Varje gång jag gör det inser jag att det jag håller i min hand, papper efter papper, bok efter bok, fulla med texter, är en analog blogg. Hade farsan fortfarande levt hade jag bannemej tvingat honom att skaffa en blogg.

Dock att han förmodligen hade vägrat, med tanke på den där foliehatten han faktiskt (okey, metaforiskt) hade på huvudet. Om han trodde att hans telefon var buggad, vad skulle han inte tro om Internet?

Nåväl. Ett av dessa analoga blogginlägg jag fann var skrivet 85-86, när farsan var ett par år yngre än jag är nu, och tog upp ämnet AIDS. Och det är ju ständigt aktuellt. Så varsågoda, ett inlägg om AIDS skrivet från ett helt annat perspektiv än det som varit mest uppe till tal nu, nämligen narkotikabrukarperspektivet, undertecknat min kära fader (med bevarad originalstavning):

____________________________________________

Debatten om den nya sjukdomen AIDS börjar ändra karaktär, av förklarliga anledningar. De “traditionella” riskgrupperna, sprutnarkomaner och homosexuella män, har väl betraktats som subkulturer med liten anknytning till det “normala” samhällslivet, o om det bara gällde dessa grupper skulle  åtgärder inte anses lika nödvändiga som nu eftersom “omoraliskt leverne” bör ha avskräckande konsekvenser. Det finns mycket av “Guds straff” kring resonemangen om AIDS, o även när de prostituerade drabbades såg väl många nymoralister detta som ännu ett tecken på att synden straffar sig.

Men nu är en ny grupp i smittoriskzonen: torskarna. Och nu höjs det röster för åtgärder! Att knarkare o bögar går åt är i sin ordning, o horor är ju förbrukningsvaror så deras öden är mindre intressanta, men när hederliga skattebetalande samlagsköpare i alla samhällsskikt riskerar att få det dödliga viruset, o sprida det inom familjen, bara för att de betalar lågstatuskvinnor för att få utlösning i deras hyrda kroppar,  krävs det åtgärder!

Eftersom man inte gjort någonting tidigare (Sverige fortsatte ju att importera blodplasma från USA tills ett blödarsjukt barn fick aids) är det inte en nyväckt, oroad o hysterisk debatt som förs nu, när situationens allvar börjar stå klar. Krav på registrering av homosexuella o narkomaner, hälsokontroll av prostituerade (“Vi kräver riskfria horor”) men inte av deras kunder.

När Stockholmspolisen drabbades av kollektivt magont vid tanken på ett dåligt avtal, framfördes krav på bedövningspilar för att “oskadliggöra” narkomaner p.g.a. aidsrisken. (Med tanke på att effekten av bedövningsmedel o narkotika tillsammans är livsfarlig är det ett mycket dåligt förslag, hade det gällt “samurajfallet” i Malmö förefaller det vara ett bättre alternativ än större pistoler, som krävdes då). Nils Bejerot dundrar i radio o TV att det är dags att “rensa ut” de oönskade elementen över en natt, “vi vet ju vilka de är”. Farliga tongångar…

Vad som slår en är att Sydsverige ännu inte har aidssmitta bland sprutnarkomanerna, av allt att döma p.g.a. närheten till Danmark. Kerstin Tunving o andra auktoriteter menar att möjligheten att skaffa engångssprutor på apoteken gör att smittan inte sprids på samma katastrofala sätt som i Stockholmsområdet.

Så jag undrar: varför inte förse Sveriges 10-15 000 grova narkomaner med rena sprutor, på apotek o mot recept, så att vi sparar liv o lidande i framtiden? Det intravenösa missbruket skulle knappast öka, men smittoriskerna för hela samhället skulle minska markant. Eller är detta att “acceptera” ett missbruksproblem som ändå finns, “godkänner” vi att människor injicerar narkotika?

Kanske vi istället skulle bura in alla knarkare, prostituerade o annat “slödder” o äntligen få Lag&Ordning i Bejerots anda? Till priset av en polisstat o oerhörda lidanden bland redan utsatta grupper.

Som humanist föreslår jag:

Fria engångssprutor om det kan minska smittorisken.

________________________________________________

Tack för det, farsan! Och mig veterligen är den diskussionen inte ens över än, 26 år senare.

6 Responses to Ett inlägg i HIV-debatten -86

  1. Också intressant att ingen verkar ha kommit så mycket längre i sina tankegångar än vad din far gjorde för 25 år sedan. Fast nu har väl missbrukare tillgång till fria sprutor?

    Vidare så gillar jag att din far även insåg att man faktiskt köper en tjänst och inte en vara när man går till en prostituerad, något många i dagens debatt bör ta till sig.

    Slutligen då intressant (om det stämmer) att det var först när “vanligt folk” riskerade att bli smittade som man började vidta åtgärder. Och skrämmande då att olika förslag på utrensning komo fram, men knappast något nytt och heller inget som inte framförts senare, om delvis andra grupper.

    Mycket bra skrivit i alla fall!

  2. Så sjukt lite som hänt på så många år. Nej, Stockholm har inget sprututbytesprogram ännu men nu är det i alla fall äntligen på gång. Malmö har haft i flera år har jag för mig.

    Är faktiskt smått chockad över vilken verklighetsfrånvänd och människofientlig narkotikapolitik som fortfarande förs i det här landet. Känns som att vi ligger ljusår efter resten av europa.

    Å vilken klok människa din pappa verkar ha varit 🙂

Svara