Det här med kommentarsfält

Jag läste för några timmar sedan det här inlägget av Charlotte, där hon ber sina långtidskritiska kommentatorer att ge henne lite andrum, eftersom det tär på henne att ständigt bemötas av samma gamla ifrågasättanden, från både feministiskt och icke-feministiskt håll.

Jag har varit i ungefär samma situation som Charlotte, flera gånger till och med. Med jämna mellanrum måste jag sätta ner foten och påminna om att This Space Not For Debate.

Men jag känner också igen känslan av att stå med varje fot i en gryteld. På den ena platsen, bloggen, bemöts man av mer eller mindre konstant antifeministisk kritik, på den andra platsen, genusforumen, bemöts man av kritik för att man inte är feministisk nog, trots att varken jag eller Charlotte är bekväma med att kalla oss feminister och därmed inte heller gör det (längre), just på grund av (jag tror Charlotte håller med mig men annars får hon protestera) att vi inte utgår ifrån könsmaktsordningen (i definitionen “kvinnor är underordnade män”) som solitär grund i vår syn på progressivt jämställdhetsarbete (jag utvecklar det resonemanget helt kort HÄR och jävligt långt HÄR och mer lär ju komma inom kort).

Men det här med kommentarsfält är ju närmast en vetenskap i sig själv. Och någonstans måste man väl som bloggägare bestämma sig för vad man vill att kommentarsfältet egentligen ska innehålla och vilka diskussioner man vill ha där, om man alls vill ha några. För kommentarer behöver inte per automatik innebära “nu blir det diskussion”. Det kan lika gärna vara en plats där människor får lov att ge SITT perspektiv på ovan upptagna ämne, utan att för den sakens skull behöva diskutera det till döddagar.

Jag har på senaste noterat att Fanny har börjat hårdmoderera sina kommentarsfält, och att hennes nu är ett av de som jag faktiskt gärna läser. Inte för att ta del av vilda diskussioner, men för att få läsa andra tankar, andra perspektiv, på det hon just skrev. För sällan är hennes inlägg sådana att jag håller med henne till fullo, men det är förbaskat intressanta saker hon tar upp. Och när kommentarsfälten är så fria från hätska påhopp och allmän antifeministisk kritik… ja, då börjar nyanserna synas.

Då skriver plötsligt människor långa långa tankegångar och delar med sig av sina personliga erfarenheter av samma, eller motsatta, scenarion. Då kan jag läsa först hennes inlägg, suga lite på det, och sedan läsa vad andra människor tänker kring det. Helt utan att det behöver urarta i debatt.

Jag tycker om att läsa sådana kommentarsfält. Jag har också tyckt om att läsa Charlottes, eftersom hon har spenderat så enormt mycket tid och energi på att bemöta kritiska kommentarer, och jag har uppskattat att läsa just dessa svar. Men det fungerar ju inte i längden. Ingen enskild person orkar hålla på så speciellt länge, och sådana kommentarsfält ser dessutom ut som krigszoner för andra potentiella kommentatorer, som således drar sig för att delge just egna tankar som uppkommit under läsandets gång.

Så den stora frågan är: hur vill man att ens kommentarsfält ska se ut?

Det finns en eller ett par tämligen aggressiva kommentatorer som jag upprepade gånger nu läst som har sagt att som bloggare har man hela makten över sitt territorium, och vill man inte bli kallad för fitta eller whatnot så får man blocka. Och det är ju helt korrekt. Som bloggare har man hela makten över just precis den här lilla biten av Internet.

Och vilka vill man då bjuda in?

Jag har börjat blocka tämligen hårt på senaste. Det är inte så svårt, faktiskt. Det verkar som att den där gamla lögnen “ignorera dem så slutar de” som man kanske fick höra när man var mobbad (och som inte stämmer för fem öre) faktiskt innehåller lite sanning i just detta läget. För upprepade och konsekventa blockeringar av illasinnade kommentarer leder faktiskt lustigt nog till mindre sådana.

Och det har också lett till ett trevligare kommentarsfält. Tycker jag själv. Senaste inlägget om svanktatueringar exempelvis är precis ett sådant där andra människor delger sina egna tankar och erfarenheter och håller med eller inte, men som ger just det utrymmet.

Så tror jag att jag vill ha det.

När jag inte ber om annat, alltså.

Vad föredrar ni? Kommentarsfält som plattformar för debatt, eller som en möjlighet att som läsare vara med och utveckla tankarna, ett slags förlängd gästblogg-zon, om man så vill?

60 Responses to Det här med kommentarsfält

  1. Jag håller med dig helt! Debatter i bloggar blir så ofta gräl, i alla fall tycker jag det känns så, och det leder till att ingen lyssnar på någon, fältet blir bara fullt av indirekta anfall, precis så “god” ton som författaren anser inte behöver blockas. Ingen utveckling, inget utbyte av idéer, bara massa.. obehaglig aggressivitet. Med kreativitet och en konstruktiv plattform kan vi kanske till och med komma någon vart!
    Kram!

  2. Jag anser att kommentarsfält, i politiska ämnen, bör vara en debattplattform. Jag tycker inte att en blogg på internet är en personlig plats där man själv har rätt att bestämma över efter eget huvud.

    Existerar det ett kommentarsfält bör det vara öppet för debatter. Jag är av åsikten att ifall människor inte vill läsa en jättediskussion med 15-20 A4 sidors debattinlägg så behöver de inte klicka på “läs”.

    Däremot kan jag tycka att man som “bloggägare” har rätt att tillåta/neka personer att skriva. Jag är 100% för facebook-anslutna kommentarsfält för det ökar transparensen. Eller vilka andra metoder det nu kan finnas för att människor inte ska vara anonyma på internet. Om man som bloggägare inte vill ha för mycket diskussioner i sina kommentarer tror jag det är bättre att ha en stängd blogg istället för en öppen och istället bjuda in intressanta människor. Det är tämligen odemokratiskt tycker jag att ha ett öppet forum om deltagarna inte får vara öppna.

    Till sist: jag förstår verkligen inte de människor som ogillar jättelånga inlägg. Mycket kritik mot långa inlägg är i form av “när det är så mycket text stänger man ute folk”. Jag tycker tvärtom; eftersom det är mycket text i skriven form ökar det möjligheterna för alla att vara inkuderade. För alla kan studera texten i lugn och ro utan stress. Ifall vi ska ha ett intellektuellt utbyte av varandras idéer krävs tror jag att människor skriver ner sina tankar och andra läser dem.

    Jag är med andra ord för :

    kommentarsfält som debattforum och de kommentarer som skrivs som är romanlånga bör inte anses vara diskussionsdödare.

    mvh:
    David P

    • Jag tänker genast protestera mot “För alla kan studera texten i lugn och ro utan stress”. För då utgår du någonstans ifrån att alla har lika mycket tid att fördela på den här slags diskussioner, en slags tids-överklass, if you may. Och så är det inte. Alla har inte samma förutsättningar för det. Och således stänger det faktiskt folk ute; de som exempelvis, som jag själv, har två barn och en massa jävla prekärt frilansarbete att utföra.

      Jag tycker inte heller att en blogg ska vara öppen för alla (tro mig, du vill inte läsa all den skit som inte kommer igenom exempelvis här) om nu “alla” inte har något att tillföra. Som Magdalena Ribbing sa häromdagen: yttrandefrihet är något som gäller folket gentemot staten, inte från privatperson till privatperson. Thus; har inget med demokrati att göra.

      • Allt som skrivs på internet kommer finnas kvar för all framtid. Så länge det finns ett internet iallafall.

        Det innebär att varenda människa med tillgång till det jag skriver kan läsa det i egen takt. Om det tar 39 år att läsa så är det fortfarande lika läst som om det tar 39 minuter.

        mvh:
        David P

      • …eftersom jag vet att du är kommunist är jag lite förvånad över din brist på insikt över olika människors olika förutsättningar gällande wall-of-texts på internet, eller överhuvudtaget text/bild online, samt deras olika möjligheter till interaktion.

      • Jag har insikt på internet. Att jag inte delar din syn på det betyder inte att jag har en sämre insikt.

        För mig, och många andra, är inte internet en “extra värld” eller “en annan värld”. Det är samma värld som vi lever i dagligen. Alla människor med tillgång till mina texter har utökade möjligheter att läsa och fundera runt dem än vad de skulle ha ifall vi hade en dialog.

        Just av den anledningen att det alltid kommer finnas på internet. Vilket innebär att en “wall of text” på säg… 2 A4:sidor faktiskt inte försvinner och man kan läsa i sin egen takt.

        Normalhastighet att läsa är ca 20-30 sidor i timmen En sida är 0,5 A4. Det innebär att varenda människa mer eller mindre, till och med de som ligger utanför en normalfördelningskurva (om man gillar det måttet) kan läsa 2 A4 sidor på under 10 minuter. 20 minuter om det är svårare text.

        Att då på fullaste allvar hävda att människor “inte har tid” är för mig helt obegripligt. För jag tror att varenda människa med internet har “tid” sitta på tex youtube och se på 2-3 roliga klipp. Att man väljer att prioritera sin tid att se youtube före läsa en politisk text kan jag absolut förstå. Men att mena att en wall of text automatiskt skapar “tids-överklass” tycker är svårbegripligt.

        Men okej; samma text igen. Man orkar inte läsa 10-20 minuter på en gång. Eftersom texten finns på internet kan man läsa 30 sekunder, göra något annat. komma tillbaka en annan dag läsa 3 minuter. osv.

        Så nej. Det finns inget kausalt samband mellan “wall of text” och skapandet internetöver/underklasser.

        mvh:
        David P

      • Jag vidhåller att jag tycker dina argument här har alldeles för många konnotationer till exempelvis nyliberal arbetsmarknadspolitik för att vara riktigt övertygande. “Alla kan bi Ingvar Kamprad om de bara lägger manken till” och ingen förståelse för att människor har så pass vitt skilda möjligheter att det inte alls är ett rimligt uttalande. En person som är lam i benen kan säkert ta sig upp för en trappa om hen har tillräckligt lång tid på sig, men är det verkligen en anledning att fortsätta bygga trappor som per automatik fungerar exkluderande för vissa grupper av människor?

        Jag har i min direkta närhet många människor som är delvis ordblinda, och oavsett politiskt intresse blir det närmast omöjligt för dem att uppbåda den energi och koncentration som det skulle krävas att läsa långa wall-of-texts; och kanske speciellt när det handlar om argumentation som är okänd för dem. Att efter att ha läst ett väldigt långt debattinlägg därefter våga sig på att skriva något tillbaka och därmed förmodligen kunna förvänta sig en lika lång harang till är helt enkelt skrämmande för många.

        Personligen har jag inte tid till mer än att blogga och hålla styr på mina sociala medier (mer eller mindre). Att engagera mig i diskussioner på andra platser än just här (och knappt ens det) finns det absolut inget överskott för. Du pratar om att se videor på youtube – i fucking wish att jag hade tid till det. Och då är jag ändå begåvad med inte bara läs- och skrivsnille men även en släng av fotografiskt minne. ÄNDÅ hinner jag inte engagera mig på den nivå som skulle krävas för att svara på alla de påståenden som hinns med i långa kommentarer. Jag har försökt förr, det går helt enkelt inte.

        OCH det viktigaste: det tar per automatik plats från andra. Min eviga jämförelse är eleven i klassrummet som snackar så mycket att ingen annan får plats, eller ens vill ta plats, när debattklimatet är så hektiskt. Är det då odemokratiskt att hindra de som tar för mycket plats och därmed ge mer plats åt andra? Är inte det att aktivt bereda plats åt fler en större vinst för en pluralistisk demokrati än att bara hävda att “marknaden är fri” (för att återgå till en politisk metafor) och därmed enbart främja de med bäst förutsättningar?

      • Jag vill också peka ut att det har blivit mycket fokus på mitt exempel om långa texter och inte om de andra punkterna jag lyfter fram. 🙂

      • hej!

        Jag misstänker att vi inte kommer nå någon form av konsensus i den här frågan.

        Som jag ser det visar du upp ett alldeles för mekaniskt tänkande. Företeelse X blir automatiskt Y. Jag menar att det inte alls är på det viset.

        Som jag ser det anlägger du en postmodernistisk syn på tid och tidshantering. Det verkar som att du menar att vissa människor har mindre tid än andra; att tiden egentligen handlar om den egna upplevda tiden.

        jag hävdar att alla människor har 24 timmar om dygnet. 7 dygn i veckan. 52 veckor om året. varje år. (ibland ett skottår)

        jag hävdar att kunde tex arbetarna på 1800-talet organisera sig, bygga partier, bygga fackföreningar, bli rikspartier etc… trots de hade 12 timmars arbetsdag, fler barn än idag, mindre pengar, sämre sociala skyddsnät osv
        så kan mer eller mindre varenda människa i Sverige/Danmark idag göra detsamma.

        Men det är som sagt nog att jag är modernist och inte postmodernist som ställer till det.

        avslutningsvis tycker jag inte att ditt exempel är särskilt rimligt. För det tar inte i beaktande skriftens permanenta natur. En lång skrift, som var och en kan läsa i sin takt, när de själva har tid, om de själva vill, går inte att jämföra med en person som tar massa utrymme i en social situation.

        mvh:
        David P

    • Jag tycker det är mycket intressant att man ser en blogg med ett kommentarsfält som ett forum som måste vara demokratiskt. Hur skapades den typen av tankar. Innan internet och bloggarnas tid så kunde (och kan förstås) man läsa texter så som krönikor och debattinlägg i tidningar. Och till tidningar kan man också skicka insändare. En del väljs ut och publiceras och en del inte. Jag har aldrig hört någon säga att det skulle vara odemokratiskt att inte allas åsikter får synas i tidning.

      • Hur man skapar den typen av tankar?

        En bra början kan vara att ha en politisk åsikt vars företrädare alltid i historien varit de första som blivit utrotade av bokstavligen talat alla andra politiska åstikers företrädare.
        Att konstant vara övervakad av säkerhetspolisen
        Att kallas för landsförrädare av riksdagsledamöter
        Att utsättas för hot om ekonomiska sanktioner av Försäkringskassan
        Att inte bli företrädd av facket i arbetsplatskonflikter
        Att alla andra tar sig definierinsrätt över din politik.
        Att konstant bli nekad att sprida sina politiska budskap genom, i många fall olaglig, förbud att få vara i skolor, demonstrationsnekanden, inte få några insändare publicerade etc.

        Jag kan göra listan oerhört mycket längre men jag tror du förstår poängen. jag får även en viss liberal vibb av positionen du tar när du säger att “du aldrig hört någon säga det är odemokratiskt att inte allas åsikter får synas i en tidning”. Jag antar du aldrig tex läst eller hört några Sverigedemokrater tala?

        Att på allvar tro att en tidning på något vis är demokratisk och att “alla får vara med” motsvaras närmast av resonemang i jämställdheten som “Nej. Vårt samhälle är faktiskt visst jämställt. Alla män och kvinnor får faktiskt vara med utan att någon hindrar dem”.

        Det är att blunda för verkligheten helt enkelt. ytterst liberalt resonemang.

        Så nej: Det går absolut inte anser jag att säga att en blogg är som en tidning, och att “ägaren” får avgöra vad som ska publiceras eller inte; och mena att det är ett demokratiskt beteende.

        mvh:
        David P

      • Jag skrev visserligen att jag inte ser tidningar som odemokratiska, men det jag menade med det var mer att jag inte förstår varför de skulle måsta vara demokratiska. Jag tycker att en tidning måste vara demokratisk lika lite som jag tycker att en blogg måste vara det.

      • Du menar att du inte förstår varför ett maktmedia inte måste vara demokratiskt?

        I dagens mediavärld är en blogg som privatpersoner driver en reell maktfaktor.
        Ta tex Per Ström som exempel. Han fick/har ett oerhört inflytande i jämställdhets-debatten. Blondinbella och Kenza är andra exempel på maktmänniskor.

        Ofta förekommer resonemang om att “media” har stort inflytande. Det är sant. men lika sant är att bloggar, facebook-grupper etc också tillhör gruppen media och är en maktfaktor.

        Att påstå att en blogg, bara för den startar som en privat web-dagbok, inte ska verka under demokratiska former är helt enkelt felaktigt tycker jag.

      • Och då hamnar man i vem som definierar demokratiska former … Nästan alla bloggar följer den lagstiftning som sveriges folkvalda riksdag har bestämt för hur man får bete sig i det offentliga rummet.

      • Ja vi hamnar i vad som är demokratiskt. Som tur är så finns det inget rätt svar på den frågan utan det finns lika många definitioner som människor.

        Det var länge sedan jag såg Sveriges riksdag som något demokratiskt valt parlament. (Överhuvudtaget är idén om parlament som demokratiska ganska skrattretande…) så riksdagens definition är mig ganska likgiltig.

        Det här är en jätteintressant diskussion faktiskt. Vad som är demokratiskt och när det är rätt/fel att skära i demokratiska rättigheter.

        mvh:
        David P

      • Och demokratiska rättigheter är ju aldrig något annat än vad somliga människor kommit överens om att kalla för demokratiska rättigheter, inte något som finns objektivt.

        Själv tycker jag det är en demokratisk rättighet för bloggare att moderera sina kommentarsfält på de sätt de själva vill.

      • rent hypotetiskt anser du att tex avpixlat, info14, nationell.nu mfl har rätt att hålla på som de gör?

      • En fråga till er båda vad menar ni med demokratiska rättigheter?*

        * Skället till att jag frågar är för att jag ser ‘rättigheter’ och ‘demokrati’ som två skilda saker och så som jag använder begreppen blir det inte begripligt när man slår ihop dem.

      • Jag undviker generellt sett att skriva om demokratiska rättigheter eftersom jag anser att de inte finns specifika demokratiska rättigheter.

        I det här fallet tror jag dock att vi med demokratisk rättighet menar att en individ ska få ha rätt att ha makten över en viss del av internet.

        Själv är jag som sagt emot det synsättet.

    • Åsiktsregistrering via Facebook är en särdeles dålig idé. Lika dumt som om vi skulle rösta i riksdagsvalet genom att klicka “like” på önskat parti via Facebook. Jag har skrivit ett längre inlägg om vikten av anonymitet på Internet, som kan läsas på denna länken.

      https://bashflak.wordpress.com/2013/02/07/anonym/

      Jag debatterar som bloggaren Bashflak, med världsunikt nick och avatar. Det finns bara en av mig på hela Internet. Men ingen behöver veta var jag jobbar eller mina barn går i skolan, för att validera eller bemöta mina åsikter. Vad skulle den informationen tillföra? Våga vägra Facebook!

      • Jag anser att vikten av transparens i ett samhälle är större än vikten av enskildas behov av anonymitet.

      • David P: Jag tror att du har för lite kunskap om hur omfattade kartläggning på FB är. I alla fall så hoppas jag på det eftersom du tycker som du gör.

        Mvh

      • Facebook kartlägger inte mer än några andra. De är bara öppna med det.
        Allt som görs på internet kartläggs alltid. Exempelvis skulle jag kunna ta reda på vem du är, vad du har gjort i ditt liv, vad du arbetar med, vad du har arbetat med, dina skolbetyg, din ekonomiska status, din familj osv. Allt deet utan att ens öppna facebook.

        Det är av den omfattande kartläggningens skull jag anser att allting ska vara transparent. ALLTING.

        mvh:
        David P

      • Transparens tycker jag också är viktigt. Men det är inte medborgarnas transparens som är den som ska framtvingas – det är statens och myndigheternas.

        Att ha möjlighet att kunna uttrycka sina åsikter utan att vara orolig för att bli utsatt för förföljelse, hot och andra trakasserier är en grundbult i en demokrati och jag anser att möjligheten till anonymitet på tex detta forum är ett sätt att utveckla demokratin. (Tackar ödmjukast för möjligheten du erbjuder oss alla, Hannah 🙂 )

        Jag vet att Hannah mfl ibland anser att jag är ute och cyklar med mina åsikter ibland, vilket är deras rätt – kanske har hon/de helt rätt ^^. Det relevanta är att anonymiteten gör att jag känner att jag, och många andra med mig, vågar göra våra åsikter hörda och det är irrelevant vem jag eller någon annan är – för det är sällan som diskussioner kretsar kring vilka vi anonyma är.

        Självklart kommer anonymitet med nackdelar men jag anser att dessa nackdelar inte kommer i närheten av de fördelar som anonymiteten ger människor.

      • Av ren nyfikenhet…

        Hur hade du tänkt att man tex ska kunna åtala de som sprider hets mot folkgrupp eller grovt förtal på internet?

      • “Hur hade du tänkt att man tex ska kunna åtala de som sprider hets mot folkgrupp eller grovt förtal på internet?”

        “Självklart kommer anonymitet med nackdelar men jag anser att dessa nackdelar inte kommer i närheten av de fördelar som anonymiteten ger människor.”

        Hur åtalar man dom idag? Det jag förespråkar är ju det system som redan finns..

        Detta är ju den gamla “Frihet vs Säkerhet”-debatten.

        “he who trades liberty for security deserves neither and will lose both” – Benjamin Franklin

      • “Those who would give up essential Liberty, to purchase a little temporary Safety, deserve neither Liberty nor Safety.”

        Är hans riktiga citat, vilket har en liten annorlunda mening. Och jag tror inte han hade Internet i åtanke när han skrev det 😉

        Se:
        http://3dblogger.typepad.com/wired_state/2012/05/those-who-use-this-benjamin-franklin-quote-deserve-not-to-be-taken-seriously.html

        (Jag håller dock med dig i sak i det andra du skriver ovan, men don’t use that quote wrongly :))

      • hej Ligneto!

        Nej. Det har ingenting med frihet eller säkerhet att göra. Det har med demokrati och öppenhet att göra.

        Anonyma skribenter bör inte förekomma på internet lika lite som anonyma skribenter ska få publicera böcker eller skriva i tidningar eller trycka upp affischer.

        Det av anledningen att med anonymiteten kommer också hatet, förtalen, hetsen och andra mindre trevliga saker. Med anonymiteten kan man aldrig någonsin vara säker på vem som är avsändare och därmed inte heller dess agenda.

        För att få ett demokratiskt samhälle, där alla människor kan och får delta på lika möjligheter, är anonymiteten en omöjlighet. (det här gäller för övrigt allt annat med. Löner, arbeten, politiska möten, riksdagsdebatter, idrottsföreningar etc).

        mvh:
        David P

  3. “förlängd gästblogg-zon” tror jag att jag föredrar. Blir för jobbigt att bemöta andras faktafel, “källa på det tack” och rena fantasier från vissa när de dessutom använder dem för att försöka säga att det du säger är fel. Som du säger, jag har redan gjort det sjuttioelva gånger. Orkar inte en gång till. Inte ens en ny variant av det.

    Apropå förra inlägget. En kul artikel om vem som bar högklackat först. Förmodligen då 😉

    http://www.bbc.co.uk/news/magazine-21151350

  4. Min upplevelse av flera års läsning av bloggar är att det inte har det minsta med ämnet att göra om det blir en polariserat och aggressivt klimat i kommentarsfälten. Min upplevelse är att det beror helt och hållet på hur författaren själv formulerar sig.

    Resonabla och balanserade inlägg möts oftast av resonabla och balanserade kommentarer. Om författaren belyser saker det de vill skriva om från olika perspektiv och inte själv har en förutfattad mening så händer det nästan aldrig att samtalet spårar ur i kommentarerna.

    Enkelspåriga, generalliserande och aggressiva inlägg möts däremot ofta av lika enkelspåriga och aggressiva kommentarer. Det är lite som man ropar får man svar skulle jag vilja säga.

    • Eftersom jag nu får rätt många enkelspåriga, generaliserande och aggressiva kommentarer så vill jag förstås opponera mig mot vad du säger. Det verkar nämligen ha väldigt lite betydelse hur jag skriver, för jag är (åtminstone i eget tycke) både resonabel och balanserad i mina inlägg. Men är man kvinna och skriver om genus så exploderar kommentarsfälten ändå, så snart inläggen når en viss sorts publik.

      • Jag skulle tro att de flesta män som yttrar sig i genusfrågor är väl medvetna om det här med ” enkelspåriga, generaliserande och aggressiva kommentarer” och att det inte bara är kommentarsfälten som exploderar. Detta är inte precis ett könsspecifikt problem utan handlar snarare om att genus sedan länge är ett väldigt minerat område med alltför många extremister.

  5. Några av de mest intressanta meningsutbytena mellan “feminister” och “antifeminister” har jag läst i ditt kommentarsfält. För exempel, se bl.a. din kommentarstopplista. Hoppas du och Charlotte fortsätter låta era bloggar vara ett tillhåll för dessa meningsutbyten och att ni ser det unika med det ni åstadkommit.

  6. Jag gillar att göra skillnad på debatt och diskussion. Man kan ju faktiskt ha olika åsikter och prata om det med målet att utöka den gemensamma förståelsen istället för med målet att vinna. Inte för att debatt saknar funktion då, men man måste ju inte nödvändigtvis tillåta det i kommentarerna.

  7. Tror jag vill utveckla lite mer hur jag känner.

    Jag känner att de flesta som är för debatt är dem som verkar ha oändligt med tid, alternativt prioriterar att säga sin åsikt på nätet. Att samma personer oftast inte är ute efter att lyssna utan att få säga sin menig. Till varje pris. Att som David P här ovan tycka det är ok att helt enkelt trötta ut sin meningsmotståndare med massiva textmassor. Och när en inte orkar längre så uppfattar jag det som att den andre känner att den “har vunnit”. Till det vill jag tillägga för att vara extra tydlig att de flesta som vill debattera gör det inte för att lära sig utan för att vinna.

    Det mesta av min kunskap sitter bakom betlväggar på nätet som jag inte kan länka till. Eller så vill jag inte avslöja vad jag läser pga att små saker sätts ihop om en tills det byggs ett mönster. Jag kan/ vill inte av diverse skäl inte vara öppen med vem jag är och att tvinga mig att diskutera genom fb, en site som jag dessutom avskyr pga deras kartläggning av folk, är att stänga ute dem som kanske verkligen skulle behövas höras (jag är nog inte en av dem).

    Efter att ha “pratat” snart 10 år på nätet så är min erfarenhet att det inte händer så mycket med folks åsikter. De som händer ar att folk tar till sig saker som styrker det som de redan tycker och blir stärkta i sin tro i dem. Jag är säkert en av dem som är så. Fast jag började med ett mycket mer öppet sinne än vad jag har nu. Jag märker att få av dem som sitter på verklig kunskap har tid att sitta på nätet och presentera dem. (Alltså de som inte “bara” är egen erfarenhet (som kan vara nog så intressant att höra)). Allt “här” är en sådan sörja av verklig fakta och rena fantasiteorier att jag omöjligt orkar eller har tid att reda ut dem än mindre bemöta dem.

    De som tycker att det är deras demokratisk rättighet att debattera allt de de läser på nätet kan gör som tex Trollan gör/ gjort. Strata en egen blogg, länka till inlägget och lyfta och diskutera där. En blogg är inte var mans egendom lika lite som ett någons vardagsrum är det.

    Och så blev detta en massiv textmassa :mrgreen:

    • Hej Hmm.

      Har vi träffat varandra någon gång? Jag vet inte. Men tydligen vet du saker om mig som jag inte visste själv så jag antar vi känner varandra ganska bra.

      Ett metod för att undvika dåliga diskussioner och debatter på internet kan ju vara att undvika använda sig av ad hominem-retorik.

      mvh:
      David P

      • David P: Nu blev det en lång text ifrån mig där jag försökte få in allt möjligt och då blev kanske inte allt tydligt. Jag menade att du tycker att det är ok med stora textmassor inte att du per se använder dig av dem för att dränka folk. Jag menar att det blir resultat oavsett varför man producerar det. Jag menade att du tycker det är ok med stora textmassor. Varför du gör det vet jag naturligtvis inte och vad din avsikt med dem är vet jag inte heller.

        Bra att du pekar på att jag var oklar och gav mig en chans att se hur du tolkade vad jag skrev. Hoppas jag blev tydligare nu?

      • hej Hmm.

        Ja. Absolut!

        Jag håller dock inte med dig riktigt i att det finns ett automatiskt samband mellan långa texter och dränkande av folk.

        mvh:
        David P

  8. En sorts Greshams lag regerar i kommentarfält, där den dummaste och otrevligaste måste bemötas och därmed har ingen tid eller ork att skriva något vettigt. Jag tycker att lösningen att inte tillåta de dumma och otrevliga är fantastisk. Det är bara slöseri med tid att ha dem här; antingen menar de vad de säger och då är det inte lönt att prata med dem eller så säger de vad för skit som helst för att få uppmärksamhet och då borde de inte få det.

    • Patrik: Åh men du skriver vad jag ville skriva i min långa kommentar som inväntar granskning, med mycket färre ord.

      +1

    • Problemet är dock att man med ursäkten att inte tillåta de “dumma och otrevliga” ofta även dödar de relevanta diskussioner som bara inte bygger på samma förutfattade meningar. Dvs i praktiken blir definitionen av dum och otrevlig ungefär “någon som säger något jag inte vill eller orkar ta till mig” och allt som kräver en längre förklaring eller råkar utgå från en annan världsbild filtreras effektivt bort och kvar blir bara ja-sägare som alla säger samma sak.

      Det är inte heller en diskussion.

      • Verkligen? Är det verkligen risken? Du är ju kvar?

        Med det poängterat: det är faktiskt ok att ha ett kommentarsfält av ja-sägare också, om det är det man önskar. “Diskussion” kanske faktiskt är helt oönskat.

      • Är jag?

        Visst är det ok att bara prata med andra ja-sägare om man vill det.

        I perspektivet debatt/diskussion så är poängen att det mest handlar om efterkonstruktioner, man kan moderera bort de “dumma och otrevliga”, men det blir inte mer diskussion än debatt för det.

      • hej En annan andreas!

        Jag är aktiv på ett gäng forum som är kommunistiska. Vi är alla överrens om det mesta trtos det har vi långa diskussioner. Tex går inte Stalinister och Trotskijster så bra ihop.

        Vad jag menar är att vi är Ja-sägare hela bunten och pillar varandra i naveln men vi har ändå långa diskussioner om olika saker.

        mvh:
        David P

      • Definitivt diskussion. Du ska se hur stora diskussioner det är om “den permanenta revolutionen” kontra “socialism i ett land”.

        Trots att alla närvarande är kommunister, historiematerialister, dialektiska, revolutionära marxister.

  9. Varje bloggägare bestämmer ju över sitt kommentarsfält, utifrån vad syftet med bloggen/bloggandet är. Känns självklart och naturligt för mig. På samma sätt som varje kommentatör bestämmer över sitt sätt att kommentera, utifrån syftet med att skriva kommentarerna.

    Själv föredrar jag utrymme för debatt, men tycker det skulle vara skittrist med BARA debatt hela tiden, åtminstone på den här bloggen. Jag gillar en blandning mellan seriös debatt, svammel, reflektioner, öppna frågeställningar m.m. Sen det här med att “vinna” debatter, det är ju inte alls bara en fråga om bäst faktaunderlag, bäst logik, eller att vara mest envist aggressiv. Charm, fyndighet och humor, lättlästhet m.m. har ju också betydelse. Det en person ser som att vinna debatten kan av andra ses som att ha gjort självmål. Nåt som är klockrent faktamässigt kan ju falla på sättet det framförs på, och tvärtom. Somliga tävlar ju lika mycket om att “vinna” som de uppenbara tävlarna, men gör det med andra och kanske mindre uppenbara grepp.

    Ju längre texter man vill skriva, desto duktigare måste man vara på att rent stilmässigt skriva intressant och lockande, om man inte vill förlora massor med läsare. Själv försöker jag tänka att det är bättre att ha nått många med lite grann av det jag tänker och funderar över, än att bara nå några få med det mesta av det. Men tyvärr, för både min egen och andras skull, TYCKER JAG OM att skriva långt.

    Kanske att minska tillåten teckenmängd per kommentar skulle kunna göra lite nytta?

    • Håller helt med om det sista du skrev, trots att jag är värsta syndaren när det gäller det. Minskade möjligheter att skriva långa texter hade gjort mig bättre på skriftlig retorik istället för att försöka få med allt som poppar upp i min hjärna 🙂

      • Men jag HAR ju minskat teckenmängden? Man får skriva max… 1500 tecken, eller hur många är det jag satt upp? (Som suverän admin har JAG givetvis inga begränsningar 😉 )

  10. Om man bara tänker ur läsbarhetsflytsperspektiv så tror jag att 5-600 tecken skulle vara idealt. Och så minst 20 minuter innan en ny kommentar från samma människa går igenom. Skulle vara uppfostrande för mig i alla fall. (Varför ta eget ansvar när någon annan kan göra det åt en?)

      • Här kan “tids-klass” problemet du nämner ovan dyka upp. Har hänt att man tittar in och det kommit 4-5 (ibland mer) svar på poster man har skrivit. Anta att man vill svara på dessa samt att man har en begränsad tid att spendera på din blogg?

        Liknande kan komma att gälla kortare svar – håller helt med om att det optimala är att skriva korta svar – men det kräver då att man har tid på att formulera sådana (1. friskriv 2. ta bort alla onödiga ord/meningar 3. omformulera meningarna på kortast möjliga vis osv…). I alla fall om man går så lågt som 500 och vill ha lite “matnyttiga” komentarer/diskussion. Men kanske testa 1k?

Svara