Dennis Nørmark, vad är det du säger om Sverige egentligen?

Varför hatar DN och Politiken den nordiska jämställdhetsdebatten? Kan man fråga sig, med tanke på den så kallade “replikväxling” som dessa båda tidningar publicerat i Sverige och Danmark de senaste dagarna: först ett öppet brev från antropolog Dennis Nørmark, och sedan ett svar från Nina Björk. Varav intet gott har kommit för att stävja den hätska ton som tydligen ligger till grund för hela påhittet.

En kvalificerad gissning är, skulle jag mena med en MKV-examen i ryggsäcken (något ska jag ju ha den till så varför inte kvalificerade gissningar), att tidningarna helt enkelt säljer ut ett eventuellt underlag för god diskussion till förmån för några extranummer (det kallas väl marknadslogik, för er som är lite mer kapitalistiskt lagda). Det som upprör mest är det som säljer mest, och vad skulle egentligen sälja mer än en kombination av hetsig genusdebatt och nationell identitet? Danmark mot Sverige, det är ju ett klassiskt tema.

Men frågan är: vilken är den här bilden av Sverige som det debatteras emot, och hur relevant är den? Vilka utsagor konstruerar diskursen om den svenska feminismen? För att vara lite jävla fancy pantsy. Kort sagt: Vad säger han egentligen om oss, den gode Dennis, och vad betyder det?

(Det är en lång text och jag skulle vilja diskutera den ur ett mer ideologiskt och politiskt perspektiv också, men låt oss först fokusera på detta, så tar vi det andra imorgon, om ni fortfarande gidder.)

Utsaga 1: Sverige reagerar överdrivet ilsket på tv-programmet Blachman. 

Med hjälp av Blachman inleds introt till argumentationen kring varför Sveriges “progressiva” feminism är dömd att misslyckas och Danmarks “mjukare” har framtiden för sig:

Varför blir er reaktion ett ilsket motstånd samt en märklig remake av programmet på svenska TV4 med omvända förtecken, där två kvinnor kommenterar nakna män?

Låt mig svara med en annan fråga, Nørmark: Varför blev ER reaktion på Blachman en märklig remake av programmet på danska Radio24syv redan i anslutning till premiärprogrammet, där två kvinnor kommenterar nakna män? Förmodligen för att Blachman inte alls var så himla avslappnat mottaget i Danmark som du vill ge sken av.

Redan här har Dennis (som jag tänker kalla honom eftersom det är för besvärligt att skriva danska Ö hela tiden) alltså ställt upp ett dikotomt förhållande mellan våra bägge länder där han medvetet eller omedvetet (dvs antingen lögnaktigt eller på grund av dåligt utförd research, bägge dödssynder i det här läget) enbart fokuserar på den ena sidans ageranden, vilket alltså innebär att han ställer upp en problemformulering baserad på falska premisser.

Lite danska reaktioner på Blachman kan ni exempelvis läsa HÄRHÄR, HÄR, HÄR, HÄR, HÄR, HÄR, HÄR och HÄR samt se en parodi på Blachmans pretentiösa intro HÄR, och läsa lite kritiska recensioner och hur det gick för programmet (hint: det gick dåligt) HÄR, HÄR, HÄR, HÄR, HÄR och HÄR. Det finns mer men jag orkar inte länka fler nu. Poängen är: det är knappast enbart i Sverige som reaktionen på programmet varit “ett ilsket motstånd”. Utanför Norden har programmet till och med kallats “The most sexist show ever”. Så ta nu ett djupt andetag och sluta tro att detta är något specifikt svenskt. För det är det inte. Och sluta också gärna att osynliggöra den danska feministiska rörelsen.

 

Utsaga 2. Sverige är så nypuritanskt tack vare feminismen att inte ens en tecknad badbrud får existera. 

[…] när vi påföljande vecka får veta att Systembolaget förbjuder ett öl eftersom etiketten pryds av en bystig flicka, så skakar vi åter igen på huvudet.

Vad Dennis här inte verkar ha koll på är att vi i Sverige har vissa alkohol- och marknadsföringslagar samt fastslagna rekommendationer som inte tillåter marknadsföring av alkoholhaltiga drycker  som anspelar på sex eller att den sexuella förmågan skulle öka av alkoholkonsumtion eller som porträtterar alkohol i samband med våld eller för den delen idrott (så min dröm om att ge ut en öl som heter “Spriten räddade mig från sporten” kommer förmodligen aldrig gå i uppfyllelse). Det är paragrafer om “särskild måttfullhet” och “inte förekomma där alkohol inte anses passande” som dikterar detta.

Det handlar alltså inte om någon direkt feministisk prydhetskonspiration, även om det så passande råkar vara en nyhet som kommer en vecka efter upprördheten kring Blachman, utan om att ett öl vars etikett som (hör och häpna) utformats i Danmark (why are we not surprised?) har blivit stoppad på grund av dess sexuellt uppmuntrande visuella innehåll (namnet Lust, en tecknad naken kvinna med väldigt stora bröst i ett badkar, ett inbjudande leende och en come-hither-blick) precis som Iron Maidens öl Trooper blev stoppat på grund av våldsamt innehåll. Läs mer här.

Och det kan man liksom tycka vad man vill om, likaså alkoholmonopolet, men det är varken nytt eller speciellt konstigt om man tänker efter, och handlar mycket mer om inställningar till alkohol och reklam än sexism. Men självklart är det DEN etiketten det rapporteras om till Danmark, och inte Iron Maiden-etiketten. För att det redan sedan innan finns en sex- och alkoholdifferens mellan våra samhälleliga utformningar och allt som kan förstärka den bilden, och således förstärka den egna identiteten som “dansk och frisinnad” är givetvis fantastiskt stoff för danska medier.

 

Utsaga 3. Sverige kan inte ens låta bli att kritisera danska fiskepiger.

Eller varför inte tidigare i år när ett reportage med halvnakna kvinnor och fisk i det danska tidsskriften “Fisk & Fri” (som över huvud taget inte utkommer i Sverige) gav upphov till protester på rejält avstånd från de gängse fritidsfiskarkretsarna, med bland annat hot om att hacka tidsskriftens hemsida.

Okey.

1. Det var inte ett “reportage” utan ett kontinuerligt återkommande inslag på tidsskriftens hemsida, skapat 2007 för att “locka mer trafik till sidan“, men det är kanske en petitess.

2. “Halvnakna kvinnor”, är det det man kallar kvinnor med bar överkropp alternativt kvinnor som döljer fittan bakom fisk? Det är kanske en definitionsfråga. Jag hade kanske hellre skrivit “barbröstade modeller” men det är ju bara jag. Ni kan se själva här. Dock har de inte med bilden med hon som ligger “död” i vattnet, vilket var en av de som fick mest kritik.

3. Jag tror vi kan konstatera att om inte Fisk & Fri hade beslutat sig för att kräva Genusfotografen på pengar för att han publicerade bilderna på sin blogg, så hade den här nyheten knappast blivit så viral som den blev. Nu blev den istället upptakten till en diskussion kring och ett förslag om förändring av publiceringslagen, som just nu skyddar återpublicering av verk i kritiskt syfte i alla andra medier förutom de digitala. Läs mer här.

Fisk & Fri blev alltså kritiserad av en fotograf vars nisch och affärsidé är att just kritisera sexualisering av (kvinno)kroppar i forum där dessa knappast hör hemma (en fisktidning, come on). Man kan väl säga att det på något vis var förväntat. Vad detta “på avstånd från fiskekretsar” ska betyda förstår jag dock inte – kanske menar Nörmark att det enbart är fiskintresserade som får lov att ha en åsikt om fiskpinuppor.

Jag har för övrigt mailat Fisk & Fri för att höra om det var svenska eller danska hot om hacking som de mottog, men de har inte svarat mig på det än. Jag har dock fått bekräftat att de har fått “ubehagelige emails bl.a. med trusler om hacking”, vilket givetvis är mycket beklagligt, och jag hoppas förstås att Fisk & Fri har anmält detta till politiet.

 

4. Assange är oskyldigt anklagad för våldtäkt. 

Sedan skriver Nörmark (okey, jag kör bara på svenska Ö då) ett eller annat om Julian Assange, och jag tänker verkligen lämna hela den debatten utanför detta eftersom varenda antifeminist i norra hemisfären tydligen var med både under de aktuella nätterna, vid avtalen om skydd, vid sexet utan skydd, vid diskussionerna kvinnorna emellan efteråt om risken för HIV samt vid samtalet med polis som beslutar att väcka allmänt åtal om våldtäkt och de vet således precis ALLT om hur fruktansvärt Assange har blivit behandlad i detta och hur hans “sexuella samkväm” som Dennis beskriver det “plötsligt rubricerades som våldtäkt”.

Så inte ett ord om det vill jag höra i kommentarerna. Jag vill bara konstatera att eftersom vi har rättsstater just för att vanligt folk inte ska sitta och spekulera kring människors eventuella brottsliga handlingar och skuld eller oskuld så anser jag det tämligen fult av Nörmark att överhuvudtaget lyfta den frågan och ytterligare förstärka en bild av att veta vad som försiggått  och att Assange givetvis är oskyldig – något som det är upp till domstol att avgöra nu, om han någonsin behagar återkomma.

 

Utsaga 5. I Sverige får barn inte ha kön på dagis. 

Ah, det evigt slentrianmässiga användandet av lite abstrakta och ickenämnda genusdagis, en i min erfarenhet mycket vanlig invändning mot svensk jämställdhetspolitik.

Här hemma har svenska förskolors experiment* med könsneutrala termer i stort sett mötts med hånskratt och avsmak och ofta med tillägget att könsskillnaderna faktiskt är något vi bör värdesätta.

 

*här har den icke namngivne översättaren valt ordet “experiment” (ett ord ofta återfunnet i antifeministiska texter på samma ämne) snarare än som i originaltexten; “försök”.  

Det här är, mig veterligen, en överdrift som liksom all annan genusrelaterad rapportering får sitt nyhetvärde inte utifrån ett förväntat intresse för det faktiska arbetet men istället utifrån ett skandalvärde. Detta märks kanske först och främst i rubrikerna till artiklar kring de cirka 7 förskolor i Stockholmsområdet som allihop sköts av förskolechefen Lotta Rajalin, exempelvis den Aftonbladetartikeln som heter “Förskola – utan flickor och pojkar“.

Och alla ba “OMG FEMINISTERNA FÖRSÖKER SUDDA BORT KÖN!!!” och läser inte resten av texten. Så även Dennis Nörmark. Men hade han bara gjort det hade han läst exempelvis detta:

– Vi vill inte ta bort det biologiska könet. Det är det sociala könet vi arbetar med, säger Lotta Rajalin.

Och det allra viktigaste är då hur de vuxna förhåller sig till barnen. Forskning visar att könet avgör vilket bemötande ett barn får – redan som gråtande spädbarn.

[…]

Därför är språket så viktigt på Egalia. Könsbestämmande ord som pojkar och flickor används inte.

– Vi säger ju inte ”Nu ska alla svenskar leka med det här”. Varför ska vi då dela upp utifrån kön? Visst har barn preferenser – men de hänger inte ihop med biologiskt kön, säger Gabriella Martinson.

Istället används förnamnet, ”kompis” eller ”person”.

– Men vi rättar aldrig barnen, de gör aldrig fel, de gör som de lärt sig, säger Lotta Rajalin.

”Hon” och ”han” är inte bannlysta men varvas med det könsneutrala ”hen”.

Så. Ingen fara på taket, som alla kan se. I den här artikeln om samma sak förtydligas även att:

Det handlar inte om att göra pojkar till flickor och tvärtom, utan om att låta alla få tillgång till helheten. Att inte höja på ögonbrynen för att en flicka är jätteintresserad av fotboll eller en pojke vill dansa balett, säger hon.
– Men att vi är noga med vårt förhållningssätt till barnen betyder inte att vi är ute efter att förändra dem, de är underbara precis som de är och får vara precis så flickflickiga eller pojkpojkiga som de vill. Det är en mänsklig rättighet att få vara den man har vilja och förmåga att vara.

 

Utsaga 6. I Sverige vill feministerna ha ett nollsummespel och ta lagenligt uppnådda privilegier från männen.

Ja precis. För sedan säger Dennis att de i Danmark just inte önskar ett nollsummespel, där “män ska fråntas sina lagenligt uppnådda privilegier för att de istället ska överlämnas till kvinnor”, utan att för den sakens skull precisera vad det skulle handla om. Vad är det för lagenligt uppnådda privilegier som hotas att tas ifrån män? Vem är det som önskar ett nollsummespel? Detta att bara säga vad den ena sidan INTE vill ha indikerar liksom att den andra sidan VILL ha samma sak, när nu hela texten handlar om skillnaden mellan Danmark och Sverige.

Således har Dennis, utan att ens behöva belägga det med något, lyckats bygga en bild av att feminister i Sverige vill ta ifrån män deras lagenligt uppnådda privilegier (vilka de nu skulle vara), vilket GIVETVIS kommer skrämma upp danska män, som inte heller förstår vad det handlar om, och omedelbart få dem att bli defensiva. Ingen ska komma här och ta något från mig! Vad det nu än är.

 

Utsaga 6. Feminister i Sverige vill ha ett kön istället för två.

Precis. Det är det där Dennis säger om hur enormt mycket mångfald det blir med två kön, vilket Nina Björk redan behandlat, så jag släpper den ologiska detaljen och går vidare, med en stilla tanke till alla mina intersexuella och transsexuella vänner, afk som ivl, som blir så sjukligt negligerade av alla precis hela tiden.

 

Utsaga 7. Sverige har valt att aktivt kuva det som män sätter värde på. 

När det gäller den där idéen om att Geert Hofstedes undersökning kring “maskulina” och “feminina” värden i diverse länder skulle kunna gå att tolka som att “Sverige har valt den andra extremen och infört kvinnliga värden som kulturell norm och aktivt kuvat det som män sätter värde på”… tja, Charlotte har redan sagt det bäst:

Artikelförfattaren lyfter fram att kvinnor världen över står för ungefär samma värden: familjen, omsorg och så vidare. Skillnaden är således att männen i feminina samhällen istället för att ”dele verdisett med mange av verdens menn, bekjenner de seg til de samme verdiene som kvinner”. Männen bekänner sig till kvinnliga värden. Så let’s gå tillbaka lite igen: dessa värden är inte biologiskt feminina. Dessa värden är SYMBOLER! Att män ”bekänner sig” till feminina värden betyder alltså att män bryr sig om familjen, ödmjukhet, livskvalité och konsensus. Det betyder inte att mannen är hotad!

Det handlar alltså inte om någon “aktiv undertryckelse” av sådant som män bryr sig om, utan om att män faktiskt bryr sig om andra saker än traditionellt (symboliskt) maskulina, i länder där jämställdheten rankas högt. Charlotte igen:

Det Hofstedes kulturdimensioner visar är inte att Sverige och Norge har feminina män, eller kvinnomakt, eller ondskefulla, konspirerande feminister som håller på att ta över, utan att samhället i stort värderar vad som olyckligt har kallats feminina värderingar. För i ett historiskt perspektiv finns det ingenting feminint alls i dessa värderingar. Männen kan känna sig trygga. De kan fortsätta att värdera vad de har värderat de senaste tusen åren eller så.

Läs hela hennes inlägg här. Jag vet inte med er, men att använda en undersökning på det vis som Nörmark här gör, och jag misstänker dessutom att han främst fått sig den serverad i andra hand snarare än att läsa det själv, att dra slutsatser som faktiskt inte kan dras av materialet och speciellt inte den enda variabel som han väljer att lyfta upp… det är inte helt trovärdigt. Speciellt när han inte ens berättar vad de så kallade “feminina” värdena är utan låter de maskulina stå ensamma, så vi får anta att de feminina är motsatsen till “värdighet, ära, förmågan att kunna klara sig själv och modet att dominera och ta ansvar”.

 

Utsaga 8. Samhällelig solidaritet är omanligt och högerpolitik är macho och en riktig karl klarar sig själv. 

Allt detta kokar egentligen ner till detta: att Nörmark är högerpolitisk (Liberal Alliance) – vilket kommer till synes i formuleringar kring det “ärelösa” skandinaviska samhället med “offentlig försörjning, stödpedagogiska aktiviteter och offermentalitet kring individen” samt att det i detta samhälle inte finns någon “anledning att skämmas för at det inte går så bra för dig. Men kanske är det bra att skämmas för att inte kunna försörja sig själv eller sin familj […]?”.

Det är ju Fas 4 i en liten ask, detta. Skuldbeläggande av individen för att hen inte lyckats “klara sig själv” som något positivt. Om det är vad maskulina värden handlar om så är iallafall jag väldigt glad att vi inte har mer av det.

 

Bonus: Översättaren vet att Dennis är ute och cyklar + i Sverige har vi mansskatt. 

Sedan händer det något mycket märkligt i denna text. Den skiljer sig nämligen åt mellan den svenska och den danska översättningen. På danska står det:

I har indledt en krig imod mænd ved at tage pladser, som tidligere var tildelt dem. Så bliver de naturligtvis sure, fordi det er gement tyveri.

Är ni med? Dennis skriver alltså att vi (kvinnor eller feminister eller svenskar eller vilka nu “vi” är) har inlett ett krig mot män genom att ta platser som tidigare tilldelades män. Och detta blir män sura över, eftersom det är gemen stöld.

Det här låter helt ärligt inte riktigt klokt. Det är liksom det ultimata rädd-man-som-inte-vill-dela-med-sig-av-sin-sfär-och-sin-rätt-att-typ-tjäna-mest-pengar-och-så-argumentet. Män har haft vissa platser i samhället, exempelvis i den offentliga sfären, och nu tar kvinnor dessa platser – vilken förbannad fräckhet!

Detta verkar dock den svenska översättaren också ha reagerat på. Så här ser det ut som att Dennis fått lite hjälp – speciellt som detta är den enda gången texten skiljer sig åt. Kan vi ana att översättaren är mer insatt i den “jämställdistiska” tankegången än vad vi kanske hade förväntat oss?

Ni har startat ett krig mot män genom att främja kvinnor och därmed diskriminera män betydligt mycket mer än vad vi gör i Danmark. Ta exempelvis det senaste påfundet om att införa en högre skatt för män. (Ett förslag i Umeå kommun, reds anm.) Naturligtvis blir de förbannade eftersom det är gement tjuveri.

Vaaa? Vad hände här? Varför förklarar den svenska texten mycket mer utförligt vad exakt det skulle vara som var tjuveri och dessutom slänger in ett specifikt exempel? Ett exempel som för övrigt var ett provocerande förslag med en kontext som går helt tilbaka till Schyman för 10 år sedan, och inte ett “påfund”, eftersom “påfund” antyder att det har införts.

Jag har mailat DN och frågat kring översättningen. Svar inväntas med spänning.

Nå. Vi får väl se om jag orkar skriva mer om detta imorgon. Jag har ju under dagen kunnat konstatera att Dennis har lite konstigt sätt att räkna på våldtäkter och anmälningar på (i alla anmälningar som inte leder till fällande dom var den misstänkte oskyldigt anklagad) och det blir jag nog tvungen att skriva något om.

Håll till godo tills vidare.

P.S. Ja, jag tycker han har en poäng i att mycket av den offentliga feministiska argumentationen baseras på en (iallafall till sitt uttryck) mansnegativ retorik – men just den saken har han verkligen inte hjälpt upp på med den här texten, dessvärre. D.S.

66 Responses to Dennis Nørmark, vad är det du säger om Sverige egentligen?

  1. Jeg har jo allerede sagt det, men jeg synes, du har helt ret.

    Dog liiiiige nødt til at indskyde, at min kæreste arbejder for Liberal Alliance, og han er altså ikke med på Dennis’ vogn (da jeg snakkede med ham tidligere i dag og beklagede mig over, at Dennis ignorerede mine kommentarer, var hans reaktion “haha, det skal jeg håne ham for, næste gang jeg ser ham!”). Altså, jeg er enig i, at retorikken er typisk liberal, min pointe er bare, at de ikke alle drager samme kønskonservative konklusion ud fra deres liberalisme.

    • Bra påpekande! Jag ville också bara skriva ut det för att specca vilket parti det gällde, för transparensens skull, det var inte för att utpeka ett speciellt parti som specifikt könskonservativt. Vilket ju är lite märkligt i förhållande till liberalismen, faktiskt.

      • Det är bra att det finns provokatörer som Dennis Whatshisface eftersom att de ofrånkomligen skapar debatt. Det är dåligt att de ofta är så vanvettigt slut i huvudet som Dennis Whatshisface är.

      • Det konstigaste med dig är att du är en av de absolut smartaste och mest reflexiva människor jag känner, men så fort du ska kommentera är det som att du får tangentbordstourettes. Jag kommer låta detta stå kvar enbart pga we go way back, men annars uppskattar jag faktiskt inte alls den där tonen med personliga påhopp på människor som hanteras i inläggen.

      • Jag vet faktiskt inte om jag ska tycka att det är bra eller dåligt att den här sortens dynga får medieutrymme. Jag vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt att det ger så jävla mycket uppmärksamhet att slänga ur sig provokativ smörja och manifestera sitt sämre vetande på detta sättet. Jag tänker på skribenten det gäller, och jag tänker exempelvis på Lars Vilks, eller varför inte en sån stjärna som Johan Hakelius i Aftonbladet som gjort en karriär av att trycka nålar under naglarna på folk. Jag kan se vitsen med att provocera fram en reaktion och en diskussion, men jag kan samtidigt inte undvika att känna ett avgrundsdjupt förakt för de människor som kalkylerar med profit för sina idiotiska åsikter,som ibland inte ens är personens genuina åsikter. Det är så jävla inne att provocera och just det fenomenet provocerar mig. De som gör en karriär av det får mig att vilja servera knogmackor i parti och minut. Där har du ditt goda samtal.

      • Tack! Nu blev det genast ett upplägg för diskussion iallafall, till skillnad.

        Jag vet inte heller om det är bra eller dåligt. Jag lutar mot dåligt, eftersom det sätter en standard för den onyanserade debatten som kommer göra det mycket svårt för mer reflekterande texter att få spridning, då de inte är lika “smaskiga”. Dessutom når såna här provokationer väldigt långt, de blir virala långt utanför de insattas gränser, men svaren och den efterföljande diskussionen når aldrig lika långt vilket innebär att många sitter kvar med bara ingressen från detta och tror att det är hela sanningen.

        Hatar medielogiken.

        Knogmackor, för övrigt. Tjusigt ord.

      • Jag håller helt med här! För saker som inte alls uppmärksammas kan man behöva ryta till för att skapa debatten. Men beträffande feminism? I Sverige? Please. Den debatten behöver verkligen inte mer ved på brasan. Att han fick så mycket plats i en så betydande tidning för så banal provokation kändes verkligen inte bra.

        Och som vanligt: All heder åt Hannah som plockar ner snyggt!

  2. “… samt att det i detta samhälle inte finns någon ‘anledning att skämmas för at det inte går så bra för dig. Men kanske är det bra att skämmas för att inte kunna försörja sig själv eller sin familj […]?’.”

    I sådant fall bor vi i ett manligt samhälle för det är ganska välspritt fenomen att man ska skämmas (om inte värre) för att det inte går så bra för en. Och även om jag inte menar detta så hoppas jag han drabbas av en alvarlig sjukdom så han kan sitta hemma och skämmas för det.

    I övrigt; väldigt intressant inlägg …

    • Jamen eller hur, jag förstår inte alls vad han klagar på. Det måste vara det att han aldrig själv varit i den olyckliga situation att han inte har kunna klara sig själv som gör att hans perspektiv brister en smula här. Han vill verkligen kunna SE hur folk skäms över att behöva be om pengar, gärna medelst dumstrutar.

      Är min kvalificerade gissning.

      I övrigt: tack!

    • Tvärtom är det väl ett allt mer kvinnligt samhälle vi bor i? Det är ju fler och fler som inte skäms det minsta över att inte försörja sig själva och som bygger upp sina liv på att bli försörjda av andra, typ skattebetalarna.

      Om ingen skulle skämmas över att bli försörjda av andra så skulle ju hela samhället kollapsa till slut. Då skulle ingen prioritera att arbeta och försörja sig själva. Låter inte som något speciellt bra samhälle. Fördrar nog ett manligt samhälle där folk tar ansvar och försörjer sig själva.

      • Oj. Är det verkligen bara risken för skam och stigmata som får dig att vilja bidra till ditt eget och andras gemensamma uppehälle? Du känner inte minsta drivkraft att skapa, att konstruera, att producera och vara en del av en gemenskap – allt du känner är att du måste försörja dig själv för annars skulle du skämmas?

        Trist.

      • For the record: Jag är medveten om att du förmodligen inte talade om dig själv här. Jag är bara väldigt trött på människors självgoda arbetsmoral kombinerat med en attityd kring andra som går ut på att de är lata och måste piskas för att vara delaktiga.

      • Nej, talar inte om mig själv. Är själv egenföretagare. Har alltså egen drivkraft. Kanske vore just det lösningen. Att alla fick vara egenföretagare. Då skulle det inte vara nått annat än just den egna drivkraften som avgjorde om en fixade sin försörjning eller inte. Då går det inte att förvänta sig att nån annan (skattebetalarna) ska fixa försörjningen åt en.

      • PS: Vet inget om dig, men vilka drivkrafter har du själv och hur försörjer du dig själv? Hur bidrar du själv till andras gemensamma uppehälle?

      • Jag försörjer inte mig själv, och har inte kunnat göra det i hela mit liv (hopas dock kunna göra det framöver, ska på arbetsprövning till hösten).

        Jag hade (som de flesta) “stora drömmar” – när jag var mindre – om hur mitt liv skulle bli. Men så blev jag sjuk när jag var så där 10-11 och min förmåga att uppfylla mina drömmar blev allt sämre med åren. Men drömmarna försvan inte (eller jo under vissa perioder av total misär och hopplöshet så varde som utsuddade), men det skapade enorma (bla) skuldkänslor … men ledde dem till att jag “klipte mig och skaffade ett job”? Nej, för jag kunde inte upprätthålla ett arbete (inklusive arbetet med att skaffa ett arbete). Och det fanns skuldkänslor för mängder av saker, att jag var en värdelös mäniska för diverse skäl som t ex att jag var beroende av andra osv.

        Så vad gjorde samhällets skuldbelägande för mig? Inte mycket mer än att det tog över 20 år för mig att ens söka hjälp för mina problem (det var trots allt mitt fel att jag var en dålig mänsika som inte uppfylde samhällets krav*). Om energin som användes för att skuldbelägga mig (från diverse håll) hade lagts på att ta reda på varför jag inte “skärpte mig” skulle jag med största sannolikhet kunnat fått hjälp mycket tidigare och förhopningsvis “skärpt mig”.

        Jag har dock haft många års erfarenhet av “lär dig skriva CV” … *harklar sig* jag menar så klart arbetsmarknadsåtgärder och jag har aldrig träffat någon som kännt sig bekväm i att vara där eftersom det inte går ut på att hjälpa folk att bli självförsörjande utan på att peka ut för folk varför de inte får arbete (dvs. är dåliga mäniskor) – om de bara kunde skriva CV så skulle de ju ha jobb.**

        * Det var inte det enda skälen men inte fan hjälpte det.

        ** Något raljerande att använda “lär dig skriva CV” men det är den atityden man möts av 90+% av gångerna när man försöker “skärpa sig” om man är långtidsarbetslös.

        Nåja enough on me …

      • Insåg jag missade det viktigaste …

        Det hadlade förövrigt inte så mycket om huruvida folk känner skuld eller inte utan om samhället vi lever i anser att man bör känna skuld och du är ju ett livs levande exempel på det … men det förekommer (är satt i system skulle jag vilja påstå) att påpeka för folk som inte kan försörja sig själva att de är (plumpt uttryckt) dåliga mäniskor.

      • Så vad du säger är att du inte känner minsta drivkraft att skapa, att konstruera, att producera och vara en del av en gemenskap? Att du inte vill bidra till varken ditt eget eller andras gemensamma uppehälle. Men du förvänatr dig att andra ska bidra till både sitt eget och andras (ditt) uppehälle. Hur solidariskt är det av dig?

      • Visst är det det. Drivkraft saknas. Har man drivkraft förväntar man sig inte att myndigheter ska ordna jobb åt en eller att arbetsmarknadsåtgärder ska vara det som löser en försörjning. Då hittar man egna vägar att skapa, konstruera och producera. Då hittar man egna vägar till att bli en del av en gemenskap.

      • Överhuvudtaget inte och dessutom har du fel. man kan ha hur mycket drivkraft som helst och ändå inte ha möjlighet att förverkliga något av det man drivs av – exempelvis för att man är sjuk.

      • Visst om man är allvarligt sjuk kan de begränsa drivkraften. Det är bland annat därför det finns en sjukförsäkring. Som egenföretagare är det heller inte ovanligt att lägga till en privat sjukförsäkring.

        Men det finns också gott om exempel på personer som drivit igenom saker trots att de varit sjuka. Har själv en vän som trots illavarslande cancer fortsatte att jobba, uppfinna, resa till länder han drömde om att besöka och ta hand om sina barn. Det gjorde han trots smärta och tuffa behandlingar ända in i det sista. Drivkraften gjorde att han inte gav upp förrän kroppen slutade fungera helt och hållet.

      • Gud dessa anekdotiska “bevis” för att det går, ja visst, jag har aldrig sagt att det är helt omöjligt för alla att arbeta eller på annat sätt aktivera sig när de är exempelvis fysiskt sjuka – men ALLA KAN INTE. Trots din vän och en dokumentär du såg en gång.

      • Nej, alla har inte drivkraften. Har man inte drivkraften ger man upp så snart det luta uppför. Har man inte drivkraften förväntar man sig att få saker serverade. Har man inte drivkraften förväntar man sig att andra ska försörja en.

      • Okey. Och vad tycker du ska ske då? Tror du att drivkraft är nånting man alltid vid vilket givet tillfälle som helst kan liksom bara plocka fram som en manick i en låda? Att det är något som kommer lika lätt för alla? Och tycker du att de som inte kan få fram den är sämre människor som, liksom Purre skrev, ska svälta ihjäl och dö på grund av det?

        Människan har aldrig överlevt på grund av varje enskild människas förmåga att klara sig själv. Människan har överlevt på grund av vår förmåga att samarbeta och ta hand om varandra.

      • Precis, samarbete är oerhört viktigt. De som tagit sig fram till viktiga positioner i samhället behöver både drivkraft och samarbetsförmåga. Ledare karaktäriseras av att ha drivkraft och att förmågan att få andra att känna gemenskap och samarbeta. Det är så Gordon Ramsay lyckats också. Att ha drivkraften och att få människorna i hans restauranger att samarbeta.

      • Människor som varken har drivkraft eller förmågan att samarbeta kommer självklart också ha det svårare att överleva. Så är det om man inte är solidarisk mot sin omgivning. Om man förväntar sig att andra ska göra jobbet åt en utan att själv ge något tillbaka.

      • Ser nu att du stoppat mig från att få kommentera. Är det för att följa Nordiska Rådets utredning om att förbjuda kritik mot feminism eller är det bara så du gör så snart inte alla som kommenterar håller med dig?

      • Åh nej nej, jag har inte stoppat dig från att få kommentera, jag har satt dig på modereringslistan eftersom du skrev något urbota dumt som kan tolkas som att du anklagade mig för manshat. Jag låter inte människor, oavsett åsikt och/eller orimlig politisk hållning få fritt tillträde till mitt kommentarsfält i det läget, eftersom jag inte orkar leka dagisfröken och hela tiden springa och kolla att folk sköter sig. Thus: nu blir du modererad och godkänd när jag har tid/pallar läsa det du skriver.

      • Argh … mit svar försvan men ungefär så här;

        1) När jag saknar drivkraft förväntar jag mig inget av samhället, jag vill bara sova/försvinna/dö.

        2) Du tycks definera ‘förväntar’ något i still med “x är lat och därför bör anser x att andra ska/bör försörja x” – enligt den definitionen har jag aldrig förväntat mig något av samhället. Och jag tror det är få som gör det. Jag anser att det inte existerar någon egentlig ‘lathet’ bland mäniskor, det är bara andras sätt att peka ut vissa mäniskor som dåliga utan en vilja att försöka sätta sig in i den andres situation. Det är helt enkelt enklare att fördömma och skuldbelägga andra än att hjälpa dem.

        3) Jag har varit arbetslös så där en 8-9 år av mitt liv. Under den tiden har jag aldrig sökt bidrag med undantag för förra året då jag sökte (egentligen bara för att ha råd att gå till doktorn och få hjälp) – det är bättre att inte ha några pengar än att vara en belastning på samhället. De gånger jag fått pengar är för att det varit en konsekvens av att jag blivit plaserad i en arbetsmarknadsåtgärd.

      • Tvärt om (nästan), jag har enormt behov av att skapa, konstruera, producera och vara en del av gemenskapen. Jag vill verkligen bidra till mitt eget och andras gemensamma uppehälle. Det enda som stämde i det du skrev är att jag; “förväntar mig”* att andra ska bidra till de som far illa uts uppehälle.

        Det enda jag har sagt är att jag har varit sjuk och inte kunnat göra allt som står ovan … vilket skapar enorma skuldkänslor och att dessa har spelat en viktig roll i varför jag inte sökte hjälp. Hade samhället i stället för att skuldbelägga mig satsat på att ta reda på varför jag t ex inte sökte arbete hade man troligen kunnat upptäcka att jag var alvarligt sjuk mycket tidigare och kunnat åtgärda det.

        Samt att det inte bara är jag som är drabbad av det … det är en strategi som bla. används av arbetsförmedlingen (andra myndigheter ochså) för att … ja ärligt talat vet jag inte vad syftet egentligen är – få folk att må dåligt är i alla fall konsekvensen.

        * I normativ bemärkelse, i realiteten så förväntar jag mig tyvärr inte att samhället vill göra det alltid för även om vi påstår att vi är ett solidariskt samhälle som ställer upp för de sjuka och svaga så drivs mycket av förakt mot de samma så …

      • Hur har du bedömt att det är fler och fler som inte skäms det minsta över att inte försörja sig själva? Att de “bygger upp sina liv på att bli försörjda av andra”? Har du själv någon längre erfarenhet av att vara i en position där du inte kunnat försörja dig själv (efter att dina föräldrars försörjningsplikt “gått ut”)?

        Att ingen skulle prioritera att arbeta och försörja sig själv låter som en väldigt underlig anledning till att samhället skulle kollapsa*. Det antar (åtminstonde) att 1) mäniskan inte har någon överlevnadsinstink. 2) Enda motivationen till att arbeta** är att något/någon (vad/vem? samhället?) är att någon tvingar en till att arbeta genom att skuldbelägga en om man inte gör det.

        Not. att jag skrev ‘enda’ för att känna skuldkänslor inför att inte arbeta kan självklart motivera någon till att arbeta – men för att “hela samhället kollapsa” om ingen kände skuldkänslor kräver att det är den enda motivationen annars skulle det ju finnas massa folk som arbetade trots att de inte kände skam om de förhindrades från att göra det vid något tillfälle i sitt liv.

        * Jag antar (kanske felaktigt?) att det är något sådant du tänker när du skriver att samhället skulle kolapsa om folk inte skämdes för att andra försörjde dem?

        ** Vilket tekniskt sett implicerar att du inte är någon, men jag tolkade dig snällt som att väldigt få skulle motiveras enbart av skam.

      • Har man drivkraft att skapa, att konstruera, att producera och vara en del av en gemenskap så kan man också bidra till sitt eget och andras gemensamma uppehälle. Har man drivkraften så hittar man också vägarna till försörjning. Som egenföretagare kan man inte bara sitta på ändan och tro att jobben ramlar över en. Då är drivkraften det som avgör. Så om alla vore egenföretagare skulle det också vara drivkraften som avgjorde om en fixade sin försörjning eller inte.

        Hur står det till med din drivkraft? Hur försörjer du dig? Hur bidrar du till andras gemensamma uppehälle?

      • Drivkraft är inte allt. Det krävs också energi (intellektuell som fysisk), kapital (såväl ekonomiskt som symboliskt och kulturellt) och dessutom gärna ett nätverk samt kunskap om vilka vägar som ens existerar.

        Sedan är det väl inte enbart drivkraft ens för egenföretagare – man måste ju faktiskt vara duktig på det man gör också. Och vad så med alla de som är duktiga på saker som ingen vill betala för?

      • Energi är en del av drivkraften. Har man ingen energi kommer man heller aldrig ha någon drivkraft. Kapital behövs inte inom många yrken. Att konsulta och sälja sin tid kräver i princip inget kapital. Behöver man kapital för sin företagsidé finns massor av källor som lånar ut till nystartade bolag. Almi är ett exempel. Nätverk är självklart bra, men har man drivkraft bygger man snabbt upp ett nätverk. Samma sak med kunskap om vilka vägar som existerar. Det kokar allt ner till drivkraft.

      • Visst kan det vara en fördel, men det finns många exempel på innovatörer och framgångsrika företagare som tagit sig från en fattig och enkel uppväxt till rikedom och kändisskap. Såg en dokumentär om Gordon Ramsay för nån vecka sen. Han växte upp med en alkoholiserad farsa och i allmän misär. Trots brist på socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital är han idag både framgångsrik och rik. Allt beroende på hans drivkraft.

      • Och för att inte glömma att det förmodligen är en stor del slump och tur inblandat. Med tanke på statistiken över hur väl människor från olika bakgrunder klarar sig i samhället vore det oerhört missvisande att liksom alla som vill påvisa liberalismens och den fria viljans under lyfta upp de få exempel som finns på människor som lyckats bryta mönstret mot alla odds. Det faktum att hens bakgrund ens lyftes var liksom ett tydligt exempel på undantaget som bekräftar regeln.

      • Jag är ganska säker på att Gordon Ramsay inte är osäker på sitt kön eller att han skulle vara transsexuell. Så varför kallar du honom för hen? Beror det på avundsjuka på hans drivkraft och framgång?

        Så du vill påstå att det inte beror på hans drivkraft att han har varit framgångsrik. Att det bara beror på tur och slumpen. Är det också avundsjukan som gör sig gällande? Eller är det för att han är man som du känner att du måste nedvärdera det han åstadkommit?

      • Hen var en felstavning, dock hade jag absolut kunnat kalla honom hen i denna frågan eftersom hans kön mig veterligen är irrelevant i denna fråga, väl?

        Jodå, det är helt säkert hans drivkraft. OCKSÅ. Vad är nu detta med att försöka implicera ett slags avundsjukt manshat från min sida som du nu börjat med?

      • “Att det bara beror på tur och slumpen” hur läser du egentligen? “OCH för att inte glömma att det FÖRMODLIGEN är en stor del tur och slump inblandat” skrev jag.

        Den här diskussionen börjar balla ur.

      • Vad är det som pekar på att Girdon Ramsay förmodligen har tur och att det är slumpen som avgjort att han blivit framgångsrik? Vad är det som pekar på att det inte skulle vara hans drivkraft och hans energi?

      • Det faktum att all statistik visar att människor med sämre socioekonomiska förutsättningar klarar sig sämre än andra. Det pekar på att Ramsey är ett undantag och inte ett bevis på att om man bara har drivkraft så klarar man allt.

      • Tvärtom visar det att om man har lägre drivkraft så leder det till lägre socioekonomisk ställning i samhället. Drivkraft lönar sig allt. Som för Gordon Ramsay.

      • Men så då menar du att om man tex har en depression och därmed ingen energi så kan man samtidigt inte ha någon drivkraft och då är man osolidarisk mot samhället som inte tar hand om sin egen försörjning exempelvis medan man försöker tillfriskna?

      • Ah just det, sedan krävs det att det typ inte är ekonomisk kris och samt att det ens finns jobb också.

      • Gordon Ramsys restauranger tog en smäll när den ekonomiska krisen kom, men han reagerade och ställde om inriktningen för att passa de nya förhållandena. Nu går hans restauranger bättre än någonsin tidigare, trots den ekonomiska krisen.

      • Jag är för tillfället sjukskriven. Jag bidrar till samhället bäst jag kan/orkar (jag anser dock inte att profit är enda sättet att bidra på).

        Min drivkraft beror på när vi talar om. Just nu ligger mycket av den på att få till en fungerande vardag. Sova regelbundet (svårt som fan), äta regelbundet, ta åtminstonde en promenad om dagen. Skriva eller läsa (fakliteratur) lite varje förmidag, städa på eftermidagen och efter det skriva eller läsa igen. Sådant som kan klassas som “nöje” får jag enbart göra på kvällen (eller på helger) om jag kan klara av det ovan nämnda osv. Jag har anmält mig till fysioterapi och ska börja med det på måndag. Jag har kontaktat arbetsförmedlingen och väntar på en bedömning från deras sida om jag kan få extra hjälp (vilket är troligt) och till hösten (givet att jag får extra hjälp) ska jag gå en arbetsmarknadsåtgärd som är specialinriktad på att hjälpa folk med den typ av problem som jag lider av. I samband med det kommer troligen arbetsprövning och jag hoppas på att det ska leda till arbete så jag kan försörja mig själv.

        Sedan det första så nej, drivkraft leder inte per definition till att bidra till sitt eget och andras uppehälle. Under vissa perioder har jag varit enormt kreativ, vad sägs om att arbeta (i bred bemärkelse) 40+ timmar i rad, sova två och så 40+ timmar igen osv? Inte många som klarar det. Å andra sidan under sådana perioder är lönearbete totalt oviktigt det är sånt som alla andra idioter* som inte kan se hur världen egentligen fungerar kan hålla på med. Dessutom har jag svårt att fokusera på en sak och upprätthålla intresset för något mer än kanske någon timma eller två (som bäst). Att äta är oviktigt (eller ja det kan väll vara gott ibland om man har tid för det), pengar med (det får man ju mer av, på ett eller annat sätt om man behöver det) så va fanken ska någon med det till.

        * Det är en känsla jag har under sådana skov (de hänger ju inte med och är almänt dryga pga det), anser inte vanligen att alla andra är idioter.

      • “Tvärtom är det väl ett allt mer kvinnligt samhälle vi bor i? Det är ju fler och fler som inte skäms det minsta över att inte försörja sig själva och som bygger upp sina liv på att bli försörjda av andra, typ skattebetalarna.”

        Se föreläsningen som börjar 4:40 minuter in på den här videon.

      • Peter:

        Efter som jag jobbat en hel del med långtidssjukskrivna, långtidsarbetslösa och socialbidragstagare i mitt arbete (och dessutom själv prövat på alla tre själv tidigare i livet), och dessutom har rätt bra koll på vad forskningen säger, så ska jag berätta lite om drivkraft och om att “leva på samhället”.

        Drivkraft (i den betydelse du verkar avse) är inte något man framför allt väljer att ha i större eller mindre utsträcking, utan resultatet av en kombination av genetik, livserfarenheter och livssituation. Ganska många av de som “lever på samhället” är personer som har sjukdomar där brist på drivkraft är symtom på sjukdomen. T.ex. de flesta deprimerade och utbrända. Sjukdomar som man ofta får för att man kört för hårt och varit för produktiv under en längre period. Andra som lever på samhället har en fortfarande fungerande drivkraft, men den går åt till t.ex. att hantera allvarlig sjukdom hos en själv eller närstående. Om du tycker att du jobbar hårt i ditt företag, så lovar jag dig att många som lever på samhället jobbar betydligt hårdare, bara för att få den sjukskrivna vardagen att fungera. Somliga har sjukdomar som gör att det är mer skrämmande och energikrävande för dem bara att söka ett jobb, än någonting du förmodligen varit med om i hela ditt liv.

        De jag uppfattar att du avser, dvs de som lever på samhället för att de tycker det är bekvämast så, är en ganska liten del. Ibland accepteras sådant av samhället på ett sätt som jag tycker illa om. Men det är som sagt var undantaget, inte regeln.

        Om vi tar exemplet Gordon Ramsey, så verkar det hyfsat sannolikt att hans framgång beror på bl.a. tur i det genetiska lotteriet och på skräck. Väldigt många av de som blir mycket framgångsrika har en inre övertygelse om att deras värde ligger i vad de presterar, och att de måste prestera utav helvete för att kunna känna att de är bra. En sån syn på sig själv är i grunden ångestfylld, och brukar bero på för lite äkta kärlek från t.ex. föräldrar under uppväxten.

      • “De jag uppfattar att du avser, dvs de som lever på samhället för att de tycker det är bekvämast så, är en ganska liten del. Ibland accepteras sådant av samhället på ett sätt som jag tycker illa om. Men det är som sagt var undantaget, inte regeln.”

        Jag ser ett visst bidragsfuskande som priset vi betalar för att de som verkligen behöver hjälp också får det. Samhället (särskilt högern) går ibland till klar överdrift i sin ovilja att acceptera att någon kan komma undan med bidrag hen inte borde få – på bekostnad av alla de svaga som hjälpen borde nå.

      • Ja. Det fuskas med alla rättighetssystem som finns egentligen, det är ingen giltig anledning att ta bort dem. Körkort t.ex, herregud vad många som inte tar hastighetsbegränsningarna på fullt allvar fast de är lagstadgade. Finns också direkt parallell till rättssamhället över lag, principen om hellre skyldiga som går fria än oskyldiga i fängelse.

        Men tänkte egentligen mest på att det fortfarande i praktiken är så, till och från, att folk kan få A-kassa, med arbetsförmedlingens goda minne, fast det finns “skitjobb” de skulle kunna få och klara av. Det finns en viss bortskämdhet vad gäller ansvaret för att försörja sig själv hos somliga. Undantag, men förekommer definitivt. Och när det förekommer blir det en björntjänst gentemot framför allt ungdomar. För att ta tag i jobbiga saker, och anstränga sig för att få det man vill ha, är en förmåga som man behöver och som delvis kan tränas upp. När både föräldrar, skola och samhället i övrigt ställer för låga krav på människor som faktiskt har förmåga kan det vara nästan lika skadligt på sikt som att ställa för höga krav på människor som inte har förmåga. Knepigheten ligger bl.a. i att ha vettiga sätt att bedöma vad folk har för förmåga. Och att våga vara otrevlig och krävande när det är befogat.

    • Vi skal være ydmyge og forstå, at andre lande gør som de gør af en grund, og at de faktisk har succes med det, synes Dennis. Det gælder så tydeligvis ikke Sverige, men hey, detaljer detaljer.

      • Herregud vad jag älskar sarkasm på danska. ^^ Det låter bara så mycket bättre.

      • 😀

        Har læst Nikolajs gennemgang nu og også smidt ham linket til min FB-diskussion med Dennis. Bare fordi det er nok noget af det mest misogyne, jeg længe har læst. And I do not use that word lightly. Har stadig svært ved rigtigt at tro mine egne øjne.

      • Fiint. Frågan är om andra kan se den? Jag vet att jag inte kan kommentera och sånt, och jag tror faktiskt att jag bara kan se den för att jag är FB-vän med dig?

      • Jeg er også lidt i tvivl, har en ven som ikke er på FB og som ikke kunne se den, men der står “Shared with: Public” på linket.

      • Nevermind, jag kunde ju se att du 1 redan tänkt på det och 2 den är offentlig. 🙂

  3. Min spontana reaktion när jag läste Dennis artikel var faktiskt att du Hannah borde ha bemött den istället för Nina Björk. Älskar ditt sätt att visa på hur han gör självmål efter självmål samtidigt som du bibehåller en saklig ton. Röster som din måste vara det absolut allvarligaste hotet för de som vill ha ett “könskrig”. *applåderar*

Svara