Category Archives: Vetenskap

Varför är kvinnor kortare än män?

Inspirerad av Bengt Anderssons inlägg apropå senaste diskussionerna om debatt (meta på meta) tycker jag att vi kan ha en diskussion om Vetenskapens Värld från igår:

vetenskapensvarld copy

På ett helt sansat sätt, tack.

Jag tyckte själv att det var väldigt intressant, men jag ställer mig skeptisk till hur slutsatsen formuleras:

Utan att tänka på det ger vi pojkarna mer mat än flickorna, och på så vis kan storleksskillnaderna mellan kvinnor och män bestå.

Och jag är skeptisk eftersom stycket inte verkar ha någon förankring i vad vi just fått se; vi har inte fått veta att alla mänskliga kulturer ger pojkar mer mat än flickor “utan att tänka på det”. Vi har fått se att det finns en föreställning i många kulturer kring att pojkar behöver mer mat än flickor och att detta påverkar hur mycket mat barnen får. Men det är inte samma sak.

Jag skulle egentligen inte bli förvånad om så var fallet dock, och det ligger också en mycket intressant aspekt i hur även mycket små flickor i västländer anser sig vara för tjocka och medvetet drar ner på sitt matintag trots att de inte vuxit färdigt som man skulle kunna se närmare på, MEN det hjälper inte programmet när beläggen för ett uttalande om global och omedveten diskriminering  inte presenteras.

Vad säger ni?

Genussystemet (en gång för alla)

I kommentarerna till inlägget om skillnaderna mellan feminister och antifeminister dök som vanligt frågan om könsmaktordningen upp, eller genussystemet/genuskontraktet som det egentligen heter, och kommentatorn Chade ställde några helt välformulerade frågor kring det hela vilket gav mig en anledning att rumstera runt i min gamla kurslitteratur från Genusvetenskapen för att hitta lite mer akademiskt förankrade svar.

För diskussionens skull kan jag lika gärna publicera ett stycke ur en av dessa böcker här också (och inte bara gömt bland över 200 kommentarer), för det visade sig vara ett tämligen bra underlag för samtal ändå. Chade, du kan väl återformulera dina eventuella uppföljningsfrågor här nedan så fortsätter vi (den särdeles trevliga) diskussionen här?

 

”I Sverige introducerades begreppet genussystem av historikern Yvonne Hirdman i slutet på 1980-talet och hennes formulering av begreppet har blivit känd även utanför den vetenskapliga världen. Hirdman (1988) menar att genussystemet kan beskrivas med hjälp av två principer: isärhållningens princip och det hon kallar den manliga normens primat.

De båda könen hålls isär genom skilda aktivitetssfärer och genom att de tillskrivs skilda egenskaper. De ordnas också hierarkiskt på så vis att det manliga ges ett högre värde och en överordnad maktposition. I svensk forskning har den Hirdmanska betydelsen av idén om ett genussystem blivit allmänt etablerad och även i internationell forskning används ofta begreppet genussystem på liknande sätt.

Hirdmans begrepp genussystemet har givetvis inte undgått kritik. I ”Kvinnovetenskaplig tidskrift” har en debatt pågått om begreppet sedan slutet av 1980-talet fram till dagens datum om vilket eller vilka begrepp som bäst passar det feministiska kunskapsprojektet. Kritiken mot idén om genussystem har bland annat gällt följande punkter:

Hirdmans begrepp bygger in hierarkin mellan könen i begreppet. Det vore bättre med ett neutralt begrepp som lämnade möjligheten öppen för att det finns variationer i hur ordningen mellan könen ser ut, både historiskt och mellan kulturer. det skulle då vara möjligt att beskriva även ett genussystem där könen var jämlika (Gemzöe, Holmqvist, Kulick, Thurén, Woodford-Berger 1989).

Begreppet beskriver genusordningen som entydig och statisk. I själva verket finns stora variationer i praktiken. Det går inte att förstå hur Hirdmans system förändras. Hirdman har svarat att hon i den artikel där hon lanserar begreppet endast avsett att peka på mönster som framstår som tydliga i den empiri som feminismen samlat in, och inte presenterat någon färdig teori. Hon presenterar också idén om ”könskontrakt” som de lokala, historiskt specifika arrangemang som upprättas mellan könen och där de två överordnade principerna delvis kan omförhandlas. Med hjälp av det begreppet kan man beskriva variationer i genussystemet, menar hon.

Socialantropologen Britt-Marie Thurén (1996) har föreslagit en utveckling av genussystemet som gör det möjligt att jämföra olika genussystem. Med hjälp av begreppen styrka, räckvidd och hierarki kan en rad variationer, över tid och mellan kulturer, preciseras.

Thurén påpekar att genusordningen genomsyrar hela samhället, men att den kan göra det på olika sätt och med olika styrka. Saker och ting kan vara mer eller mindre genusbestämda.

Med begreppet styrka kan man beskriva den vikt som läggs vid genus. Det varierar mellan samhällen hur viktigt genus är och hur kraftiga sanktionerna är mot överträdelser. Exempel: många i den äldre generationen är fortfarande ovana vid att se unga män byta blöjor medan de yngre börjat se det som en självklarhet. Styrkan i hur genusbestämd denna syssla är har minskat.

Räckvidden av genus rör de områden som påverkas av genusuppdelningen. I vårt samhälle är till exempel fotboll och stickning genuskodade. Det är däremot könsneutralt att gå på skogspromenad. Räckvidden av genus omfattar alltså inte skogspromenader.

Slutligen kan hierarki beskriva graden av ojämlikhet mellan genuskategorierna. Ett mått på hierarki är löneskillnader mellan könen. De finns i alla länder men hur stora de är varierar. I till exempel Sverige är skillnaderna mindre än på Cypern. Hierarkin gäller inte bara pengar. Andra centrala områden för att mäta hierarkin är: hälsa, prestige, tillgång till viktiga resurser.

Om man vill förstå genushierarkin är det också viktigt att se hur den hänger ihop med andra hierarkier, som klass eller etnicitet eller merit, samt vad som händer när olika hierarkier krockar med varandra.”


Ur ”Feminism” av Lena Gemzöe (2006)

Kvinnor och deras hormoner

”Flickor tappar så mycket fart i tonåren. Runt tretton händer det något som gör att de inte längre kan fokusera på den slags abstrakt tänkande och analys som är grunden för det som vi ägnar oss åt. Det är hormonerna som ställer till det. Det går över huvud taget inte att prata med flickor under den här tiden. Runt arton års ålder börjar de komma tillbaka, men då har de ju tappat så mycket att de aldrig riktigt kommer ikapp killarna.”

ÅH vem är det som uttrycker sig så himla dumt? Jo, det är förstås en manlig professor som förklarar varför det finns så få professorer av kvinnligt kön på Naturvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet, trots att antalet manliga och kvinnliga doktorander är 50/50-fördelade. KÄLLA.

Ursäkta min sura ton, men det verkar inte krävas speciellt mycket för att komma ikapp den här professorn precis. Han verkar ju ha tappat en hel del nånstans på 50-talet. Till exempel verklighetsuppfattningen.

Uttalandet av professorn strider mot forskning på området och mot betygsstatistiken från högstadiet och gymnasiet där flickor är överlägsna pojkar, även i naturvetenskapliga programmet.

Åh det är så gammalt, det är en så gammal 1700-talsreproduktion det här, att kvinnor mycket mer än män påverkas av sina hormoner och är mer “ociviliserade” och symboliserar “natur” medan mannen är “kultur” och yadda yadda orkar inte ens gå in i detta igen. Jag trodde vi var över detta. Men skit i det bara, snart säger väl någon att kvinnor har mindre hjärnor än män och därför inte kan bli professorer också, när vi nu ändå ska vara så fruktansvärt ouppdaterade.

Det kan ni ju diskutera medan jag är på mitt jobb borta i “verkligheten” här under eftermiddagen/kvällen och försöker undvika så mycket vardagsrasism som bara möjligt.

 

Graviditetsrapport: Fortfarande gravid. Uppskattar sura smaker mer än annars. Lätt illamående och trött. Annars ungefär som vanligt. Slut på rapport.

Tjejforska eller nåt

Men åh ironin i att läsa det här blogginlägget om “The Female Effect”:

”Kvinnor står för 70 till 80 procent av alla köpbeslut och är världens just nu snabbast växande marknad. Vad baseras deras köpbeslut på och vilka faktorer är avgörande? Behöver du tänka eller göra annorlunda för att öka din marknadsandel?”

Och sedan direkt efteråt råka se den här förbannade reklamfilmen som EU-kommissionen gjorde i somras (ja, jag är ett halvår efter här) för att locka tjejer till att intressera sig för naturvetenskap:

 

…jag vet inte om det bara är jag, men jag har nog aldrig varit så opeppad på forskning som jag är nu efter att ha sett den här.
För att inte tala om att jag glömde vad det handlade om mitt i videon och för ett ögonblick trodde att jag såg på reklam för nästa säsong av Americas Next Top Model.

Jeez.

Jag vet faktiskt inte ens vad jag ska säga. Förutom att det kan vara en bra idé att faktiskt kolla upp vad som lockar en viss kategori människor istället för att utgå ifrån det som den blonda killen i Fucking Åmål säger att tjejer gillar och är bra på.

 

…tjejforskning, anyone?

Skolmat, ADHD och kriminalitet.

Jag såg ett program på dansk TV igår. Fedt, Fup og Flæskesteg, heter det. Och undertiteln för detta avsnitt (8:8) var på ett ungefär “Kan dålig mat göra människor kriminella?” och svaret var väl ett kort och gott “Jodå”.

Det var verkligen extremt intressant. Nu talar de inte om klass på ett uttalat vis, men det är en självklar indikation programmet igenom. Det finns ett klart samband mellan klass och kriminalitet, och ett lika klart samband mellan klass och mat, och nu uppenbarligen också mellan mat och kriminalitet.

Programmet tar upp ett  antal undersökningar, rehabiliteringsförsök och ADHD-forskning, och vi blir först presenterade en gård för ungdomar, dömda för grov kriminalitet, där fokus ligger på god och hälsosam kost. Föreståndaren på gården talar om vitamin- och mineralbrist hos de intagna, om extremt instabilt blodsocker, om förmåga till inlärning. Om hur dessa saker påverkar människor till att ändra beteende, kan göra dem våldsamma och agressiva.

Ungdomarna själva berättar om sina matvanor innan de åkte fast. De berättar om snabbmat, om läsk, om överkonsumtion av socker i alla dess former. De berättar hur de har det nu. Kan koncentrera sig på skolan, lära sig saker, är inte lika arga… en av dem har börjat växa på längden igen(!).

“Det negativa sociala arvet handlar om vad vi stoppar i munnen” säger föreståndaren allvarligt. 47% av de ungdomar som rehabiliteras på den här matfokuserade gården återfaller i kriminalitet. I övriga Danmark är samma siffra 82%.

 

Vidare får vi träffa en Bernard Gesch, seniorforskare på Oxford University, specialiserad på kostens påverkan på vårt beteende. Han är i full gång med vad som presenteras som den största undersökningen hittills gällande just detta, och det försiggår på ett fängelse. Ett fängelse där 700 unga män sitter inne på grund av våldsbrott. Och där det sker ungefär ett ytterligare våldsbrott per dag – bland de intagna.

Med så många våldsamma personer under konstant bevakning utgör fängelset ett fantastiskt underlag för undersökningen, som går ut på att ge hälften av fångarna vitamin- och mineraltillskott samt fiskolja, och den andra hälften får placebotillskott.

Ett tidigare försök på ett fängelse visade att mängden allvarliga våldsbrott utförda av gruppen som hade fått kosttillskott föll med 37% efter fem månader. I ett fängelse i Holland utfördes samma försök och där föll de grova våldsbrotten med 34%.

Fångarna liksom ungdomarna på gården berättar om sina tidigare matvanor: snabbmat, fett, socker. Vad resultatet av detta försök blir får vi inte veta, då det inte var färdigt under inspelningen av programmet.

 

Vi får också höra ett föräldrapar berätta om sina tvillingsöner, som 3 år gamla fick konstaterat ADHD efter upprepat våldsamt beteende som eskalerade tills de tillsammans attackerade ett annat barn på dagis så hen fick åka till akuten. Och eftersom barnen var för små för att få medicin fanns ingenting att göra. Eller?

Forskaren Lidy Pelsser utförde en undersökning på 100 barn med konstaterad ADHD, där hälften fick fortsätta äta som de brukar, och den andra hälften under fem veckor enbart fick äta en extremt strikt diet bestående av ungefär vatten, ris, vissa frukter, några grönsaker och kalkon. Efter fem veckor blev barnens beteende bedömt av barnens föräldrar, doktorer och barnspecialiter.

Mer än hälften av barnen på diet hade efter fem veckor INGEN beteendeproblematik längre. “Jag är inte arg längre. Och jag har inte ont i huvudet mer” skrev ett av barnen i en pratbubbla vid ett leende självporträtt.

Föräldrarna till tvillingpojkarna började också experimentera med barnens kost. De uteslöt mjölkprodukter, socker och gluten. Efter 14 dagar hade pojkarnas våldsamma beteende förändrats avsevärt till det mildare. När de dessutom lade till fiskolja till barnens kost blev de plötsligt kapabla att ha sociala relationer – också fysiskt nära och kärleksfulla med sin familj, något de inte velat ha tidigare.

Över 50% av de som sitter i fängelse har ADHD.

 

Jag vet inte hur vinklat det här programmet är. Förmodligen mycket. Förmodligen har det en agenda – att få den danska befolkningen att äta bättre. Speciellt mer fet fisk.

Men oavsett – det är ju ganska enkel matematik att räkna ut att barn som växer upp i hem med föräldrar som dels har pengar till det och dels överskott till det (och för den delen, intelligens och kunskap till det) kommer få bättre mat, mat de kan stå sig på, växa på, utvecklas på. Och att dessa barn har en klar fördel i samhället – och utgör en klart större resurs för samhället dessutom.

Så visst, visa sådana här program. Speciellt kanske i förhållande till den här ADHD-epidemin som lett till att medicinen emot den ökat med över 1000% bara de sista åren. Det KAN vara en idé att se över sina matvanor innan man börjar gå efter medicin. Det kan det verkligen.

Men. Se också till att lägga lite press på politikerna i det här landet. Det faktum att min egen son just nu går på ett dagis där alla barn får med sin egen matlåda till lunch varje dag. Och att han är uppskriven till ytterligare en skola där han kommer behöva förlita sig på att vi, hans föräldrar, har vett nog att ge honom mat som är bra för hans kropp och själ och hjärna. Vad är detta? Det är ju lika absurt som det där med att föräldrar ska förväntas läsa läxor med barnen. Way to go att döma ut barn från sämre ställda familjer omedelbart.

Är det något jag alltid varit extremt stolt över när det gäller Sverige är det just skolmaten. Att alla barn, oavsett hemförhållanden, blir serverade ett mål riktig mat varje dag. En sådan grundläggande sak, en sådan basal liten åtgärd för att iallafall på ett vis låta bli att ytterligare fördjupa skillnaden mellan de sociala och ekonomiska hemförhållanden som barn kommer ifrån.

Det gör mig stolt. Och det höll mig också på benen rent fysiskt under gymnasietiden, när budgeten för hyra, mat och allt annat låg på ledsna 4-5000 kronor i månaden (inklusive lön från kvällsarbetet på posten).

Håll fast i skolmaten, Sverige. Så ska jag försöka lobba lite för den idéen här på andra sidan sundet.

Jag ser fram emot mer forskning på det här.

Tänk om det vore så enkelt.

 

(Undrar vad det perspektivet skulle heta om det fick vara med i intersaktionaliteten? Dietperspektivet? “Nu har jag sett på det här problemet ur ett klassperspektiv och ett genusperspektiv, dags att gå vidare med ett dietperspektiv!”. Hm. Jag gillar’t.)

Könsdiskriminering på arbetsmarknaden – recap

Som ett paket på posten läser jag idag på Genusfolket om en studie kring sexism och könsdiskriminering i rekryteringen inom den akademiska världen:

Forskare vid Yale har presenterat en studie där de har undersökt vad som bara kan kallas ren och skär sexism inom den akademiska världen. De lät ett antal forskare få utvärdera ansökningar från en student till en position som lab manager. Ansökningarna var exakt likadana, men på hälften var studentens namn ”John och på hälften var det ”Jennifer”.

Det visade sig att ”John” värderades högre när det gällde kompetens, anställningsbarhet och huruvida forskaren kunde tänka sig vara mentor åt studenten. ”Johns” ingångslön bedömdes att den borde vara runt 30 000 i månaden, ”Jennifers” ingångslön bedömdes till runt 27 000. Kom ihåg att enda skillnaden på ansökningarna var studentens kön.

Nu har jag inte läst studien själv än, vilket jag ska, men det kommer inte som någon direkt överraskning för mig detta. Jag skrev om något liknande för ungefär ett år sedan, gällande diskriminering i arbetslivet:

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering sammanfattar en rapport från just 2007 på det här viset:

Nyare forskning visar på ett övertygande sätt att kvinnor och personer med utländsk bakgrund tenderar att diskrimineras när arbetsgivare väljer vilka sökande som ska kallas till jobbintervjuer. I ljuset av detta hävdas ofta att rekryteringsprocesser med avidentifierade (anonyma) jobbansökningar är ett bra sätt att minska diskrimineringen på den svenska arbetsmarknaden. Mycket lite är dock känt om hur metoden fungerar i praktiken. Denna rapport utvärderar ett försök med avidentifiering i Göteborgs kommun. Analysen bygger på detaljerade uppgifter från 3 500 ansökningar till över 100 tjänster. Resultaten visar att en rekryteringsordning med anonyma ansökningar ökade chansen att komma till intervju för både kvinnor och personer med bakgrund utanför västvärlden. För kvinnor finns även en ökad chans att bli erbjuden anställning, men vi ser ingen sådan effekt för personer med utländsk bakgrund.

Hela rapporten kan ni läsa här: RAPPORT.

Vidare står följande kring tidigare forskning i en artikel i Ekonomisk Debatt skriven av de samma personerna som skrivit ovanstående rapport:

I tidigare forskning finns även ett fåtal studier som ger direkt evidens för att ”ögonbindlar” på rekryteringsansvariga kan påverka utfallet. Det mest kända exemplet är Goldin och Rouse (2000) som visar att kvinnor har större chans att komma vidare vid uttagningar till symfoniorkestrar i USA om uppspelningen sker bakom en ridå jämfört med om juryn ser musikerna. Visst svenskt stöd för avidentifieringstanken ges också av Edin och Lagerström (2006) som visar att kvinnor har 15 procent lägre chans att kontaktas av arbetsgivare om de uppger namn (eller kön) när de registrerar sig i Arbetsförmedlingarnas sökandedatabas på Internet.

Sedan har vi också den här, en artikel rörande en undersökning från Frankrike, involverande tusen arbetsgivare under ett års tid:

NÄR REKRYTERAREN VAR MAN hade en namngiven kvinna en chans på 27 att bli kallad till intervju, medan en manlig kandidat av fem kallades. När CV:n var anonym kallades en av sex kvinnor, och bara en av 13 män.
Dessa positiva effekter stannade inte vid intervjun. Betydligt fler kvinnor fick också det utannonserade jobbet.

Jag skulle väl kanske inte formulerat det som att det per automatik är “positiva effekter” att det plötsligt kallas fler kvinnor än män till intervju, med att det är en tydlig förändring gentemot när rekryteraren kände till könet på den ansökande kan vi knappast komma ifrån. Män verkar per automatik värderas högre i arbetslivet enbart på grund av sitt kön, och kvinnor värderas till en lägre lön trots exakt samma CV.

 

Det låter ju inte speciellt rättvist, väl?