Category Archives: Skapat

Finns det hjärterum så finns det plats för ett skötbord

Det är ganska många, Nijas och mig själv inkluderade, som frågat oss om vi inte har tänkt att flytta till en större lägenhet nu när vi ska få barn nummer två. 56 kvadrat uppdelat på två rum och ett kök utan matplats är kanske inte helt optimalt när man ska bli fyra stycken?

Men svaret är nej. Det har vi verkligen inte tänkt. Av en hel massa anledningar, faktiskt.

1. Det är ett förstahandskontrakt. Bara en sån sak.

2. Den är skitbillig. Vi hittar fan inte en billigare lägenhet i hela Köpenhamn om vi så säljer våra själar på kuppen.

3. Vi kan inte flytta ifrån den här kommunen för det skulle krossa Vildes hjärta att behöva byta förskola och det vill vi inte nu när han trivs så oerhört bra. Det är bara ett år kvar innan han börjar skolan och då kan vi eventuellt plocka upp den frågan igen, men inte nu.

4. Vi älskar ju det här stället! Och vi har fanimej optimerat den här lägenheten för compact living helt fantastiskt bra under de 3,5 år vi har bott här. Ett extra kylskåp med frys i förrådet på balkongen (jag VET, vi har liksom ett förråd på balkongen!), en våningssäng för familjer (90 där uppe, 140 där nere) där vi sover allihop (nya bebisen får också sova där), vi har lyckats klämma in både en diskmaskin och en tvättmaskin i pytteköket, har offrat köksbordet och byggt om det till arbetsplats (matplats finns här ju ändå inte) så middagarna intages vid soffbordet men vafan, och nu vårt senast tillskott; det hemmabyggda skötbordet i badrummet:

mobler6

mobler5

mobler4

BILLIGT på min ära, när man måste skräddarsnickra sina möbler för att få plats med dem. Här hade vi 48 cm till övers mellan diverse rör, en bunke gammalt trämaterial som Nijas kunde trolla med och ett par burkar Annie Sloan Chalk Paint till mig att leka med. Sen sydde jag om ett madrasskydd från IKEA och några stycken plastad frotté till liggunderlag.

Gief husliga poäng, plix.

Och apropå Chalk Paint – om ni undrar hur det gick för den där tråkiga gamla byrån jag hade fyndat för en 50-lapp för några veckor sedan så agerar den nu TV-bänk och ser numer ut såhär:

mobler byra

Och medan jag målade den kom Nijas dragande med en gammal kista som också skulle målas tyckte han. Och nu hänger den på vår väg. Oerhört modernt säkert.

mobler3

Och sedan hittade han fram ett par gamla jalusiskåp som vi hade fått av några snälla släktingar och tyckte att dessa också skulle målas, och puff så hade plötsligt ungarna en något mer strukturerad plats för sina diverse leksaker och andra pryttlar som ungar behöver:

möbler1

Detta att bygga själv alternativt göra om begagnade saker alltså. Det är fan inte dumt.

Och inte dyrt heller.

Men snyggt däremot! Hell yeah!

Amalie

Jag fick aldrig bloggat något igår, som ni kanske noterade. Mitt utlovade inlägg om Manclaiming får således vänta ytterligare ett par dagar. Men det är okey, för jag hade fantastiskt roligt hela dagen/kvällen när jag ritade detta;

amalie_web

 

Födelsedagsporträtt av min svägerska Amalie som fyller 24 idag.

En miljon poäng till den som kan lista ut vad det är för en låt jag använt till noterna. Hint: det är i genren “alternative metal” (eller därom tvistar säkert hårdrockarna, men det hävdar jag iallafall).

(Tidigare porträtt av mina andra två härliga svägerskor finnes här).

Nu har för övrigt min kära ömma moder ankommit (och ja, hon är faktiskt rätt öm eftersom hon har kört Harley Davidson från Dalsland till Köpenhamn idag), så nu kan den här förlossningen gå igång när helst den har lust. Hör du det, bebishen?

Over and out.

Jag kommer ut

Det är så konstigt med socialiseringsprocesser. Att de kan få en liksom gömma och försöka smussla undan delar av sig själv bara för att man inte vill vara “en sån där”. En sån där som man hört människor man gärna vill accepteras av fnysa föraktfullt åt.

Man och man, förresten. Jag vet att jag gör det. Jag undviker att snacka öppet om saker jag gör som jag vet att vissa rynkar på näsan åt. Hey, jag hade den här bloggen i nästan tre år och nämnde inte ens att jag rökte innan jag slutade, liksom.

Och nej, det är inte så himla många saker som jag undviker att belysa. Vissa mer kontroversiella saker är jag till och med lite stolt över. Som detta att jag åkte till Roskildefestivalen och drack mig askalas på en tisdag ungefär 6 veckor efter att Vilde hade fötts. (Fråga mig nu för sjutton inte var ungen höll hus den kvällen för kan ni inte räkna ut det så är det verkligen ert eget problem). Det har jag inga problem att erkänna alls.

Detta att jag scrapbookar däremot.

*rodnar*

Så himla pinsamt. Det vet ju alla att folk som scrapbookar och kanske speciellt de som bloggar om det är… ja, jag vet inte riktigt vad de är, men positivt är det iallafall inte.

Men sån är jag. Jag scrapbookar. Så det så. Eller, om jag ska vara helt ärligt har det inte gått så förbannat bra med just den saken sedan vi fick Vilde, och sen var det liksom som att jag aldrig hann ikapp och nu är jag fortfarande på år 2007 i min yearbooking…

Så jag har gett mig själv i uppdrag att hinna scrapbooka mig ikapp till och med år 2013 innan bebisen föds. Och det är nog ungefär bara ungefär 2 sidor per dag, så det ska nog gå.

Eh.

Nå, detta fick jag gjort igår iallafall.

Sommaren 2007

Mvh scrapbookingmamman.

Jag vet inte om jag vill spy eller knulla

[Undertitel: saker vi gör när vi inte är utbrända.]*

Plötsligt, för några veckor sedan, insåg jag att jag tydligen hade sagt att jag kunde “ordna en hemsida” till den teatergrupp som Nijas sedan i vintras är med i, inför premiären av deras uppsättning av “Gray” (av Morti Vizki, en modern punkpoetisk tolkning av Oscar Wildes klassiska “The picture of Dorian Gray”).

“Herregudihimlen jag har ju för fan aldrig gjort en hemsida förr vad tänker jag på???” tänkte jag först.

Sedan byggde jag en hemsida.

Med lite stöd och råd och tips från Purre gick det ju alldeles utmärkt faktiskt. Och var fantastiskt roligt. Kanske speciellt detta att bygga texturer, stämningar, color grading, grunge, lager på lager. I <3 Photoshop. Allt på sidan utom posterbilden har jag gjort, inklusive det rivna papperet i bakgrunden. Är mäkta stolt över mig själv faktiskt.

Bara det att jag gjorde det istället för att säga att “det kan jag inte, det är bättre att någon annan gör det”. Hah. [Insert random ordspråk om att det är bättre att försöka och kanske misslyckas än att inte våga].

Skärmavbild 2013-04-18 kl. 11.21.42

Ni kan kolla in den själva på www.dedie.dk. Samt göra testet och se vilken del av Dorian ni är. För det är nämligen väldigt roligt.

Dessutom! Spelade vi in en trailer. För här flödar kreativiteten nämligen. Nijas, som är komponist på den här föreställningen, har skrivit och spelat in en låt, The Shadow of Gray, samt skrivit manus och regisserat. Hans lillasyster Martha (18 år bara och helt full av talang, se t ex Rockmoor Films) har filmat samt klippt den, och själv agerade jag produktionsledare och stod med rynkade ögonbryn och pekade med hela handen och såg till att min noga uträknade tidsplan höll.

Det gjorde den också.

Och trailern blev så jävla bra. Eller som en av besökarna på vår premiärvisning sa efteråt:

“Jag vet inte om jag vill spy eller knulla”


Jag tycker den är fin, jag.

Men jag är kanske lite morbid också.

Föreställningen spelas iallafall 4-11 maj, så har ni vägarna förbi Köpenhamn då tycker jag ni ska komma och kolla. Så det så. Biljetterna kostar bara 50 spänn och köpes här.

*apropå diskussionen vi haft under tidigare inlägg.
Stressad blir man bara av sånt man inte hinner, nämligen.

Lördagskonst och hat

Ritade en svartvit Mucha-avatar till en Internetkamrat för några veckor sedan. Den kan ni ju titta på medan jag lördagsstädar och i pauserna roar mig med att föra protokoll över hur kön framställs och används och hur de kopplas till olika ord i spelet “4 pics 1 word” på telefonen.

Tycker ni inte att det är så jävla intressant med konst (say whaaaat?) kan ni ju läsa min recension av Svelands “Hatet” i Skånes Fria Tidning HÄR istället.

anna w pytte

 

Trevlig helg! 

Något dåligt, något nytt, något blått, något snyggt.

Dåligt nytt:

Jag fick ett hövligt och opersonligt mail från Ligga med P3 där de informerade om att de kommer gå vidare i rekryteringen med andra sökande. Det vill säga utan mig. Det vill säga utan att ens kalla mig till intervju.

Man kan säga att jag känner mig rätt lack över detta. Man kan säga att det känns ungefär som att det är dags att börja efterrationalisera kring varför jag inte vill jobba på Ligga med P3 ändå. Till exempel att Sveriges Radio på allvar LAS:ar ut alla sina anställda efter 1 år och 11 månader och jag inte vill jobba för en arbetsgivare som behandlar sina anställda på det viset ändå.

Fast vi vet ju alla att det inte är sant för man tar ju för fan vilka smulor som helst i det här jävla samhället och är det priset för att jobba med radio/media så betalar man ju gärna det men ändå.

Låt oss gå över till något blått och snyggt istället. Idag har jag nämligen blivit klar med ett beställningsarbete som jag fick uppdrag på efter mitt Art Nouveau-självporträtt. Den här ska dock bli en tatuering på riktigt.

Art N. Raven Color Small

Krav på motiv: Korp + Triskelion
Önskade färger: Blå + Orange
Extra Perk: Halloween (thus pumporna i yttre ringen)

Ah. Det finns inget bättre än nöjda kunder.

P3 kan behålla sitt jäkla jobb.