Category Archives: TV-serier

Tusen och en genusfail senaste tiden

Hej hej bloggen. Jag hinner inte med dig så himla mycket på senaste pga tja arbete barn relationer stress livet och så vidare. Men jag tänker på dig. Så här kommer en snabb uppdatering på genusfail som jag varit med om typ senaste veckan:

1. Den här bilden av Anita Sarkeesian i en artikel om hur hon ska fixa problemet med #gamergate:

ALLA FEL! Om man vill illustrera en artikel om en person som ska framstå som stark, modig, beslutsam, auktoritär, osv, så väljer man INTE en bild där sagda person blir fotograferad i ett fågelperspektiv (dvs ser liten ut i förhållande till betraktaren) och dessutom ser ut att vara hur enkel som helst att sparka nerför trappan (dvs i en utsatt situation) och dessutom i en hemmiljö (den privata, opolitiska) vilket är precis så som kvinnor oftast porträtteras. Nej nej nej nej. Detta går emot precis allt vi vet om hur vi kontextualiserar illustrationer så de för fram samma budskap som texten.

Och eftersom jag själv just kommer från en diskussion huruvida detta är Sarkeesians eget val (vad nu det skulle ha för poäng, för det handlar nämligen alltid om fotografens makt samt redaktionella val – det var knappast enbart denna bilden som togs men det var den som valdes ut) och huruvida det “kan tolkas som att hon är på väg upp” osv: nej. Det kan det inte tolkas som. Det är inte så konnotationer fungerar. Eller som fotografen Caroline Tibell uttryckte det i sagda FB-diskussion om detta:

 Jag har arbetat som fotograf i tio år och tänkt extremt mycket på hur män och kvinnor framställs i bilder. Kvinnor fotograferas uppifrån, leendes och mer avklädda i högre grad än män (!), män fotograferas allvarliga, ofta underifrån med armarna i kors. Det här kan du själv kontrollera genom att räkna bilder på tex aftonbladet.se eller i vilken tidning/reklam som helst. Och NEJ, det är inte personen som blir fotograferad som ansvarar för bilden, det är ju just detta som är fotografens jobb!

För övrigt kan jag säga att jag kommer på mig själv att om och om igen fotografera män och kvinnor utefter dessa tråkiga normer, där kvinnor är till lags och ofarliga och där män har pondus, och detta gör jag trots att jag upplever mig själv som medveten i frågan. Dessa symboler sitter så djupt i oss människor och det är inte så enkelt som att säga att tolkningar och symboler är individuella. Då har du missat själva poängen med vad kultur är.

Och om någon tror att det inte är medvetet utan bara en slump; varsågod och läs den här manualen från 2013 i hur man fotograferar män och kvinnor som Genusfotografen just bloggat om.

 

2. Några helt vanliga reklamer, apropå detta med hur kvinnor och män porträtteras, som jag har sett på min väg till och från jobbet (Köpenhamn-Malmö):

Reklam för lakrits

Helt vanlig reklam för lakrits säljes med lackkorsett, röda läppar, sängkammarblick och långa naglar (ohygieniskt sätt att äta godis på, if you ask me)

Helt vanlig reklam för kläder med aktiva pojkar och passiva flickor (#protip ge den rödklädda ett roligare instrument än en tamburin nästa gång så kanske hon uppvisar lite entusiasm)

Helt vanlig reklam för nya bröst.

3. Detta med pappan till några skolkamrater till Vilde som stirrade som en galning på Alve när vi kom gående för att hämta storebrorsan efter skolan, eftersom lillungen hade på sig mörkgröna kläder (pojk-kodade) men hade en knallrosa napp i munnen (flick-kodad), och efter lång betänketid sedan utbrast (utan att för den sakens skull skapa ögonkontakt med mig vid något tillfälle): “Nåååå någon har visst fått tag i sin systers napp va?” på ett sådär väldigt skojfriskt sätt.

Varpå jag förstås direkt svarade som sanningen var att “Nej, det är hans”. Varpå två sekunders underlig tystnad uppstod innan han krampaktigt hurtfriskt och helt utan rimlig kontext svarade “Dejligt!” pga vad ska någon som aldrig kunnat tänka sig möjligheten att en pojke skulle kunna ha en rosa napp annars svara?

Förvirrande småbarn.

Roligt i det hela; pappans eget barn fattade inte vad han menade alls utan frågade honom vad det hade stått på nappen som fått honom att tro att det var en napp för flickor. Det kunde han inte svara på. 🙂

4. Det danska barnprogrammet “Hulter til bulter med Sebastian og Louise” som sjöng en sång som förmodligen hette “Jag hatar pojkar/flickor” och som jag missade början på pga drack morgonkaffe i godan ro tills Vilde kom och knackade mig på axeln och sa “Mamma, den här sången är ju helt koko” och himlade med ögonen och snurrade med pekfingret mot tinningen.

De delar jag hörde gick enbart ut på att pojkar inte förstår flickor och flickor förstår inte pojkar, samt en vers där de sa fula saker till varandra baserat på kön och könat utseende/beteende tex “Du tror du är så fin med ditt långa hår”, och så såklart refrängen där de sjunger att de rakt ut hatar det andra (binära) könet.

BRA IDÉ DÄR BARNKANALEN RAMASJANG att fullkomligt PROPPA in så många olika saker som möjligt som barn kan reta varandra med utifrån kön på i en och samma sång. Det är ju PRECIS vad danska barn behöver, MER uppdelning i “vi och dem” baserat på könsdelar.

*suck, suck och dubbelsuck*. Om ni missat hur det annars är på den fronten i DK kan ni ju läsa mitt inlägg om introduktionskvällen på Vildes nya skola som jag skrev om HÄR.

5. Den här jäkla “roliga” bilden som jag sett spridas upp till flera gånger AV KVINNOR på FB som ba “Äntligen har någon fattat!”

beautiful

MEN FÖR FA-AN det absolut SISTA man vill höra, oavsett kön, när man är upprörd, är väl hur jävla VACKER man är! “Åh jag ser att du är upprörd älskling men du är så vacker” “OKEY DIN JÄVLA IDIOT DRA ÅT FANDERS OM DU INTE TROR ATT NÅGOT I HELA VÄRLDEN ÄR VIKTIGARE FÖR MIG ÄN OM DU TYCKER ATT JAG ÄR VACKER ELLER EJ HOW ‘BOUT FUCKING FRÅGA VAD I HELVETE DET ÄR SOM ÄR FEL ISTÄLLET OCH TYP TA MINA KÄNSLOR PÅ ALLVAR” “….Oooookey” *drar sig tillbaka och kastar choklad på*

Rimligt beteende. Rimligt att kvinnor länkar detta och fnissar kokett åt detta. Rimligt att kvinnor själva förstärker den här idéen om att det bästa en man kan säga till en kvinna är att hon är vacker.

*pust* Jag är klar nu.

Som avslut vill jag att vi alla tar varandras händer och sjunger med i John Legends låt “All of me”, speciellt biten där han sjunger

“How many times do I have to tell you, even when you’re crying you’re beautiful too”

Good night and fuck off.

PS. Gästblogginlägg om transsexualism och cishat coming up inom kort. DS.

My Little Pony

Nu är de äntligen här! My Little Pony 3G 4G! TV-serien som tagit USA med storm – nu dubbade till svenska! (Ja okey, de har varit här en stund, jag är bara lite sent på bollen.)

Jag vet allt vad ni tänker. Ni tänker på glittriga manborstar och cupcakes. Och det kan ni väl få tänka, för det finns det nämligen också plats för i tredje fjärde generationens Ponyville. Men först och främst finns det plats för, håll andan nu, tjejkaraktärer som har andra egenskaper än att vara tjejer!!! 

Så jävla uppfriskande.

Okey, jag ska vara den första att säga att det inte är någon jämn könsfördelning i MLP. Det var det inte bland leksakerna heller. Det gick kanske 1 killhäst på 10 tjejhästar, max, och det är likadant i serien. Farmhästen Applejack har en storebror. Och ibland ser man herrhästar gå omkring på gatorna och dra vagnar. För de är starkare. de får göra grovarbetet, tydligen. Ja, nä, nje, det är kanske inte världens mest jämställda bild av ett samhälle. Men vet ni vad? Det struntar jag i! 

För i förhållande till den enorma mängd barnprogram där huvudpersonerna är killar, alla skurkar är killar, alla goda är killar, precis alla är killar förutom en eller ett par tjejer som är… tjejer… och typ… säger “fy” alternativt “tihi” eller kommer med bullar, så är det här ett sjujävla bra komplement.

Så. Nä. MLP är inte en jämställd serie på det viset. Men vet ni vad det är? En serie som för en gångs skull ger unga pojkar möjligheten att identifiera sig med tjejkaraktärer. Och det hade inte varit möjligt med fler manliga ponies. Och tydligen fungerar det alldeles utmärkt! Min vän Purre, som var den som tjatade mina öron blodiga om att jag borde se MLP, är en stolt Brony, ett uttryck som uppstod bland manliga vuxna fans av serien. Hallå! Vuxna män som är fans av MLP! Förstår ni vad coolt det här är? Och för att göra saken ännu bättre är bakgrundshistorien uppenbarligen som följer, enligt Wiki iallafall:

När TV-serien kom ut i Oktober 2010 började den följas av ett antal besökare på 4chans sektion för tecknat och animerat, främst män mellan 13 och 28 år. Forum-besökarna tänkte till en början se på serien för att kunna håna den, men överraskades att den var både välproducerad och underhållande. Följarantalet växte, och efter ett tag anammades smeknamnet “Brony”, en kombination av orden “bro” och “pony”. Ett vanligt missförstånd är att gruppen och dess namn endast täcker män, när serien har många kvinnliga fans också.

Den som står bakom tredje fjärde generationens MLP är Lauren Faust, som tidigare gjort exempelvis Power Puff Pinglorna (varav jag har en som avatar på Familjeliv, bara en sån sak) och som nu är igång med ett projekt som heter Super Best Friends Forever där karaktärerna är en drös av de traditionella kvinnliga superhjältarna i ny tappning. Gud vad jag längtar tills det kommer ut. Lauren, I love you.

Men! En recension är på sin plats:

Twighlight Sparkle

MLP är en serie om vänskap i första hand och att gå sin egen väg och utnyttja sina egna talanger i andra hand. Moralen i varje avsnitt sammanfattas snyggt av att Twilight Sparkle ska rapportera till Princess Celestia om vad hon lärt sig om vänskap, ett ständigt pågående studieprojekt. För Twilight är nämligen den smarta studerande och magikunniga bokhästen och är den som vi följer från början och som knyter ihop serien. Hon bor i ett bibliotek. Bara en sån sak.

Pinkie Pie

Sedan har vi Pinkie Pie, partyhästen, som är en smula knäpp (eh, inte bara en smula föresten), men genuint snäll, optimistisk och fruktansvärt engagerad i precis allt. Hon sjunger ofta. Och hoppar omkring. Och är helt fantastiskt rolig.

Applejack

Vidare med Applejack, som bor på en äppelfarm och är en hårt arbetande ponny. Stark, ärlig, ställer alltid upp, en smula tjurig, väldigt envis och överhuvudtaget inte intresserad av traditionella tjejgrejjer som kläder och riffraff, som exempelvis Rarity är.

Rarity

Rarity är den vackra ladyn. Hon designar kläder och har en egen butik och hatar att bli smutsig. Men låt er inte luras av det, för hon är också smart, varm och kan verkligen klara sig själv ur knipor (vilket jag just såg i avsnitt 1:19). Och när hon drömmer om att få gå på The Grand Galloping Gala och alla beundrar hennes skönhet säger hon “Yes, I made it myself, thank you!”. Stolthet över att kunna skapa en vacker klänning, det är minsann inte att förakta!

Rainbow Dash

Sedan har vi Rainbow Dash, den hetsiga pegasusen som drömmer om att få flyga med The Wonderbolts, de snabbast flygande hästarna i landet! En smula korttänkt men väldigt modig, och också väldigt rolig!

Fluttershy

Och sist men inte minst den fantastiskt blyga Fluttershy, som är underbar med djur, tillbakadragen, tystlåten, men som står upp för sina vänner när det gäller, och har överraskande nog blivit något av min personliga favorit.

Jag gillar det. Jag gillar att det finns så många egenskaper representerade och att fåfänga också får vara med. Det här är liksom genustänkande på sitt bästa: ALLA sorters intressen och talanger är okey, även de traditionellt kvinnliga. Här är det ingen som värderar eller gör skillnad eller försöker avgöra vilket som är bäst.

Sen är musiken helt fantastisk också. Det sjungs inte i varje avsnitt, men när det gör det, då jäklar. Lyssna på den här tillexempel:

Så alltså! Vad väntar ni på? Om ni helst vill se det på originalspråk: iväg till youtube och googla “MLP friendship is magic” och börja absolut med season 1 episode 1, annars går ni miste om ett fruktansvärt bra intro.

Har ni barn? Som inte kan engelska? Jamen youtube ändå och skriv sedan “mlp vänskap är magisk “. Tadaa!

Gör det gör det gör det! Ge det en chans!

Jag lovar att be personligen om ursäkt till alla som kollat första två avsnitten och tycker att det är skräp.

(Fat chance).