Category Archives: Livet

Olika saker som pajjat den här bloggveckan

Hej hej hej.

Det har varit tyst härifrån ett längre tag än vanligt nu (5 dagar!) och detta tänker jag skylla på följande:

1. Äldsta barnets skolstart. Han ska börja i nollan (som det eventuellt heter i Sverige nu för tiden, på min tid hette det “förskolan” men det heter ju tydligen dagis nu för tiden så vad vet jag) här i höst pga fyller 6 år i sommar och vi har ju sedan flera år tillbaka valt den här friskolan för barn “i behov av intellektuell utmaning” dvs “smarta” ungar (pga uppenbara anledningar). Så vi skrev aldrig in honom på några kommunala skolor nu när det var dags för inskrivning.

Och 10 dagar efter inskrivningsperioden var slut hade friskolan vi valt ett “öppet hus” som vi gick på och plötsligt var allt vi trodde vi hade valt inte alls vad vi hade hoppats på. Jag orkar inte ens gå in på varför, men vi gick därifrån med en jävligt jobbig känsla i magen. Och bestämde oss för att han inte alls skulle gå där. Så nu jobbar vi som fan på att lyckas få in honom på en kommunal skola, vilken som helst, och det får vi besked om imorgon, tack och lov.

Och så får vi bara vara medvetna föräldrar och ligga på lärarna så han inte blir uttråkad när han ska “lära sig” saker han redan kan, tex läsa och huvudräkna.

2. Jag har fått jobb. Alltså en anställning, till skillnad från de här prekära (men kära) uppdragsarbetena jag haft på senaste tiden. Fick beskedet i måndags och tänker inte berätta vad det är innan jag skrivit kontrakt (nästa måndag) men det är awesome och även på 50% så jag kan fortsätta med frilansandet och konsultuppdragen ändå. WIN! Gratulera mig! Det är ett svinhäftigt jobb på alla vis och när jag fick samtalet om att jag fått det glädjetjoade jag så högt att bebisen blev helt förskräckt och började panikgråta. Det gick dock över fort pga mitt akutskrattande när samtalet var över. Det tog en del tid att smälta så no blogg.

3. Pod med Den nervsvage och Psykopaten. Som vi spelade in igår kväll. Och som är anledningen till att jag sitter uppe såhär sent nu pga det tog en evighet att komma hem från Malmö. Vi har snackat genus. Och druckit vin. Utmärkta saker blev sagda. Lovar att länka när det finns att lyssna på.

4. Helg. Jag har gett mig själv i julklapp att mina helger så mycket det bara går ska vara internetfria. Vilket förstås innebär no blogg och samtidigt också innebär att alla nya kommentatorer under helger, samt de som skriver för långt eller länkar för många saker kommer hamna i modereringskö. Det är inget personligt, men jag kan inte vara uppkopplad jämt, så vill ni säga något under helgerna gör ni bäst i att skriva kort och vara gamla i gemet, så att säga.

Ja, det var väl ungefär det. Konstigt att jag känner behov av att förklara mig, men så är det väl när man har en stabil läsarbas, antar jag. För att ni inte ska behöva bli oroliga i onödan har jag gett Purre tillåtelse att posta här in case jag dör eller hamnar i koma, så ni får veta. 😉

För övrigt funderar jag efter kvällens podinspelning på om det finns någonslags könskvoterings-addon till WP, som kan reglera antalet kommentarer skrivna av män och kvinnor på ens blogg, pga jag tycker mig kunna uppskatta att av de senaste dagarnas kommentatorsaktivitet är ca 97% gjorda av människor som iallafall utger sig för att vara män. Det är ju en rätt skev fördelning.

Vilket också är rätt unikt för just min blogg, har jag förstått. Vilket är rätt intressant. Jag vet inte VAD alla andra kvinnor som bloggar gör för att få så mycket input från kvinnor, men vi kan ju ha en kvoterad diskussion om saken:

Således; ni som identifierar er som män får inte kommentera på detta, och ni som identifierar er som något annat än män får mer än gärna gärna kommentera på någon av ovanstående punkter, vilken som helst, så får vi se om det gör någon skillnad.

Deal? Deal.

Genusbröllop

På nyår firade Nijas och jag 5 år som gifta. Det är tämligen smart att ha gift sig på nyår, för då vet man att man alltid har fest och skumpa och fyrverkerier att förvänta sig på denna årsdag. Inte för att vi är så hemskt sentimentala på det viset, men det är ju trevligt ändå, att ha ytterligare en anledning att fira.

Jag har nog skrivit om det förr men jag blev påmind om det av genusfotografens senaste inlägg om män avbildade i “feminina positioner”. Hur glad jag var när jag på sent på bröllopskvällen stod ute och rökte och en av våra gäster (hon som senare kom att kallas “hon i smoking” av några av våra mer konservativa gäster) uttryckte beröm över det faktum att vårt bröllop inte hade fått henne att genus-stegra en enda gång, där hon annars brukade tycka att bröllop brukade vara en enda stor sexism-fest. Och detta TROTS att bröllopet i fråga var så hemskt mycket mer traditionellt än vad jag någonsin hade kunnat tänka mig att mitt eventuella bröllop skulle vara (hans idé, för min del hade vi lika gärna kunnat gå upp till rådhuset och få det fixat på en eftermiddag).

Det värmde mitt lilla genushjärta något väldigt.

Och därför, och för att även på bloggen fira fem års giftermål, och för att jag blev inspirerad av genusfotografen;

Vårt allra bästa bröllopsfoto.

Erkänn att det inte ens ser speciellt konstigt ut?

(Som kuriosa kan nämnas att fotografen först bad oss ta ett foto med omvända positioner, vilket vi gjorde, varpå Nijas initierade den här bilden. Hade jag inte velat gifta mig med honom innan så ville jag det verkligen då.)

2013 helt random i bilder

Mitt år 2013, med illustrativa bilder osv. I typ kronologisk ordning. Cirka. Nästan ingen politik inblandat och ytterst lite genus. Bara så ni vet.


Var gravid. Nästan hela året.

Demonstrerade mot Swedish Defense League i Malmö. Hade snyggast frisyr. Också skitsnygg kompis.



Firade påsk hos morsan i Dalsland.

Gick i första maj-tåg för första gången på många år.

Vilde fyllde fem år. Fick en iPad. Innan mig. Oerhört orättvist.

Var huslig och bakade cupcakes till hans kalas. Han snackar fortfarande om dem. Lätt förstaplatsen på årets god-mor-gärningar.  

Semestervecka hos mormor. Stor dramatik på sjön när vi rodde in i vass.

Vilde: Hjälp! Hjälp! Vi sjunker, jag går i panik!
Mormor: *börjar skratta* Nej då, vi sjunker inte.
Vilde: Det är överhuvudtaget inget att skratta åt.
*liten paus och dramatiska blickar över vassen*
Vilde: Ni vet inte hur mitt liv är.

Blev mer och mer gravid.

 

Tog ett fint foto på sonen och maken.

Var på Liseberg. Ungen fick sockerchock, jag fick inte åka något nästan pga jävla gravid fortfarande.

covertArbetade som transportkoordinator på inspelningen av ett avsnitt av Covert Affairs som utspelade sig i Köpenhamn.

Köpte en svinbillig byrå och målade om. Blev fett nöjd. Matchade den dessutom.

Fick nya skor. De var fina. Tror jag.

Fick äntligen bebisen efter blixtförlossningen från helvetet.

Ammade.

Har nu TVÅ überfina ungar.

Började plugga Global Politics men slutade snabbt igen pga jobb på Add Gender.

Ja. det var väl ungefär det. Man får så hemskt händelselösa år när man spenderar dem på att vara gravid och föda barn och arbeta. Höh. Men 2014! NU ska det bli spännande minsann!

Och den här stör mig för övrigt fortfarande till döds:
Aaaaaaargh.

Gott nytt år!

Julen och döden

Trodde faktiskt att det hade gått över nu. Det här att farsan dog tämligen spontant på julnatten för 8 år sedan. Har inte känt mig överdrivet nedstämd i år, eller förra året. Kan hända har det att göra med att farmor gick bort förra året och att jag på något vis fick möjlighet att säga farväl en gång till på hennes begravning. Kanske har jag, trots mitt till synes rationella perspektiv på det här med liv och död, ändå en slags spirituell känsla av att han nu inte är ensam där i döden längre.

Jag vet inte. Men nu i natt gick min makes farfar bort. Vilket inte kom som en lika stor överraskning som farsans död för den kära gamle mannen hade ändå hunnit fylla 90 år. Men ändå. Döden är obehaglig i det att den lämnar människor efter sig. Och detta att det skedde precis runt jul gör förstås att jag nu ändå sitter här och sörjer min far, sörjer detta att det enda man kan vara säker på i livet är att det kommer ta slut.

Det som gnager mig mest är alla ting jag aldrig får möjlighet att diskutera med farsan. Nu när jag själv blivit vuxen och skaffat en åsikt, mer eller mindre väl underbyggd, kring alla de ting han snackade om när jag var för ung för att förstå eller ens orka bry mig.

Jag ville så gärna fått möjligheten att prata med honom som en vuxen människa till en annan. Ville höra hans tankar om mina tankar, på ett sätt som aldrig var möjligt då, när jag var ung och han förde samtalet framåt och berättade historier, den ena vildare än den andra, och jag mest lyssnade och njöt.

Det fattas mig att jag aldrig fick möjlighet att möta min far på lika fot, med ett intellektuellt kapital som kunde matcha hans. Att jag alltid förblev ett barn i hans ögon, att jag aldrig fick möjligheten att vara en likvärdig diskussionspartner. Detta att vi aldrig ens hade några dispyter, förutom de gånger jag var sur på honom för att han inte hörde av sig (främst beroende på att han under dessa perioder satt i fängelse, vilket jag var för liten för att få veta).

Han hade ett perspektiv, en position, som ingen jag känner nu kan bistå med. Jag kommer aldrig kunna få den sortens input som han hade kunnat ge mig, den när någon i ett delvist självvalt och delvist påtvingat utanförskap kan tala med sin egen familj, en (inbillar jag mig) censurfri och ärlig version av samband som jag nu aldrig får ta del av.

Farsan, jag saknar dig. Fortfarande.

Det gör inte lika hjärtskärande ont längre. Men jag saknar dig som fan.

BEJHdZ8CUAE4jWw

Farsan och jag, ca -88, hemma hos farmor.

Purra! Purra! Purra!

Idag är det Purres födelsedag! Purra! Purra! Purra!

Purre och jag går way back. Om jag inte minns fel träffades vi första gången för nästan exakt 15 år sedan, den 24:e oktober 1998, på en fest i Mariestad. Och sedan dess har vi varit vänner, bott tillsammans under perioder, inte setts på flera år andra perioder, rollspelat, lajvat, skrattat, stöttat, spelat in film och varit allmänt fåniga ihop.

Och hade jag inte haft så förbannat mycket att göra just nu hade jag kanske äntligen tagit mig samman och ritat det där porträttet av Ch’rimm åt dig, Purre, men istället tänker jag köra på en trip down memory lane, för gissa vad jag hittade i min gamla teckningspärm?

Det som eventuellt kan vara BÅDE första gången ditt namn blev Purre OCH första gången du avbildades som en katt!

Kolla här bara:

purre

(För er som inte är införstådda: Purre och Björn och Dave brukade hänga mycket hemma hos mig och Madde, och vid något tillfälle ritade jag mig och Madde som seriefigurer varpå de andra också blev omtecknade till vår interiör, dvs två katter och en dadelpalm).

För att inte tala om att jag också hittade ett gammalt manuskript till andra sidan av det som skulle ha blivit serien om våra vampire-karaktärer; Linx & Carrie, två lejon-Gangrels, ursprungligen vita överklassungar från apartheid-tiden (som inte uppskattade sina föräldrars rasistiska översittarattityder) som efter att ha blivit vampyrer flytt Afrika och dragit sig mot norr där det enligt ryktet skulle vara natt dygnet runt. Döm om deras grämelse när de nådde Norrbotten mitt i sommaren?

Men när de till slut hittade ett Elysium i Vänersborg (helt rimlig plats) skulle denna scen utspelat sig, om den någonsin ritats:

__________________________________________

Linx: So, tell me again, Carrie, why are we here?

Carrie: Well, after 50 years with only you as company, I would enjoy having an intellectual discussion. Elysium is a haven for the embraced, to be safe and socialize with other children of the night…

Linx (interrupts): …like a kindergarden. For kindred. Haha! Kindredgarden!

Carrie: Oh shut up. It’s where we all can discuss in peace. Violence is not allowed. Conflicts must be contained…

Linx: Ah. Like mothers tea parties. I knew you missed those times!

Carrie: *looks at Linx grimly* *kicks Linx on the leg*

Linx: Violence! At the Elysium! GUARDS! I’ve been hit!

Carrie: *sighs* So much for first impressions.

_________________________________________

Ack ja. Vi har haft mycket roligt ihop. Let’s do that again some time! Nån gång inom de närmsta nästa 15 åren.

KRAM på din dag, Purre! Hoppas den har varit riktigt fin.

<3

Norge & Genusvetenskapen + Makt & Privilegier (samt Amanda)

Eftersom jag inte hinner blogga atm har jag ett gästblogginlägg åt er typ imorgon på tema “pojkars skolresultat” men tills dess rekommenderar jag verkligen att ni läser exempelvis Christine som gästbloggar på Skepchick om Norge och genusvetenskapen samt Charlotte som tydliggör bland annat makt- och privilegiebegrepp.

Själv ska jag ner på stan inom kort och träffa diverse sköna folk, några jag känner väl, några jag känner lite och andra jag bara känner via Internet, för lite mat, öl och AMANDA PALMER!!!

Bild 31-10-13 kl. 15.52 #3

Bild 31-10-13 kl. 15.52 #2

i <3 amanda

Såatteeeee. Vi ses!