Att lyssna på de prostituerade – och de ex-prostituerade

I Danmark har vi under hösten och vintern haft en diskussion uppe kring huruvida sexköp, som hittills varit lagligt, skall bli olagligt (enligt svensk modell, om jag förstått det rätt). Som inflyttad svensk har det sätt som prostitution hanteras i den danska kulturen varit tämligen ovant. Jag minns första gången jag läste Extrabladet och kom till sidorna med köp/sälj-annonser, där det stod exempelvis “utländsk skönhet, D-kupa, franskt, grekiskt”. Hur chockerad jag var. Hur många annonserna var. Hur många de är varje dag som tidningen kommer ut. Täcker flera helsidor.

Precis nu i dagarna har kritik riktats mot Extrabladet för att de publicerar annonser utan att kontrollera om det är trafficking eller koppleri inblandat och om de därmed medverkar till brottslighet. Jag är mest imponerad över att ingen gjort den kopplingen tidigare.

Men men. En slags delegation, ironiskt nog bestående av åtta män, tillsattes för att utreda om sexköp skulle förbjudas, och svaret blev nej. Samtidigt publicerar Politiken en artikelserie vid namn “Bordellet“, där ett antal prostituerade får berätta om sin vardag och hur de förhåller sig till att sälja sex. Det är det där argumentet “fråga de som säljer sex innan ni ska bestämma över deras liv” som gör sig gällande.

Idag publicerar Politiken ett svar på den artikeln. Ett svar skrivet av 6 kvinnor som tidigare sålt sex. Där de talar om att kvinnor som är mitt i prostitution inte kan säga något annat än att de älskar sitt jobb – för det är den illusionen som kunden köper.

Jag tycker själv att frågan om prostitution är tämligen komplicerad och att det är svårt att se den i svart-vitt, men just dessa röster, de ex-prostituerades röster, får sällan höras i debatten, och därför tänker jag göra den där grejjen jag gör ibland och översätta hela artikeln här.

Väl bekomme.

ATT SÄLJA SIG SJÄLV VAR OVÄRDIGT, OFRITT OCH VÅLDSAMT

Av:
Tanja Rahm, sexolog & författare, Alice Viola, mentor & terapeut,
Christina Christensen, pedagog, Lita Malmberg, arbetslös socialpedagog,
Pia Christensen, cand.mag. Odile Poulsen, författare och psykoterapeut MFP

*

Vi är sex kvinnor som alla har varit i prostitution. På många sätt liknar vi de kvinnor som Politiken beskrev i artikelserien “Bordellen – en arbetsplats i Danmark”. Deras ord var också våra, då vi var i prostitution. Fem av oss sa till oss själva och till omvärlden att vi gjorde det frivilligt. Att vi tände på sex, tjänade goda pengar och fick massor av bekräftelse. Att vi hade full kontroll över våra gränser. En av oss blev tvingad in i prostitution.

Medierna beskriver ofta kvinnor i prostitution som starka och fria och med ett sunt förhållande till sex, nu senast i “Bordellen”. Historien om den sexälskande kvinnan som frigör sin sexualitet genom prostitution är ju också den som många helst vill höra. Särskilt män som köper sex.

Kontrasten är sådana som vi. När vi deltar i den offentliga debatten om prostitution och påpekar prostitutionens destruktiva krafter och konsekvenser får vi veta att det är något annat som är vårt problem. För det kan inte vara åren i prostitution som har gett oss sömnlöshet, depressioner, minnesförlust, självmordstankar, självhat, smärtor, artros, ångest, sociala anknytningsproblem osv.

Även om hundratals kvinnor i vår situation berättar om de samma smärtsamma konsekvenserna av prostitution, räknas den kunskapen inte i den nuvarande debatten. “Bordellen” förmedlar den förförande historien: prostitution är frigörande och harmlöst. Men den säger ingenting om att det kan se väldigt annorlunda ut när man har slutat. Det riskerar att normalisera prostitution och locka unga kvinnor att tro att det är ett ofarligt sätt att tjäna pengar på. Det är det inte.

Vi är många som har varit tvungna att erkänna att prostitution inte var ett frivilligt och frigörande val, utan ett gränsöverskridande, våldsamt, ofritt. Vi tappade kontakten med oss själva. För att kunna klara av det. “Nöjda sexarbetare” behandlas med en sällan sedd okritisk politisk korrekthet av medierna. Journalisten i “Bordellen” sväljer de många motsägelserna hela. Men kvinnor i prostitution är alltså inte gjorda av glas. Så varför ska inte vi svara på kritiska frågor? Hur ska de exempelvis undvika att bli utnyttjade av hallickar genom en telefondam och en vakt? Hur ska de få män att låta bli att köpa de utländska kvinnorna utan tillgång til de berömda “rättigheterna”, de är ju mycket billigare? Hur skyddar ett fackföreningsmedlemskap mot övergrepp från sexköpare? Hur är man en arbetslös prostituerad? Man kan ju bara gå och ställa sig nere på gatan.

“Bordellen” ger intrycket att stigmatiseringen egentligen består av att några är oeniga kring om prostitution är ett okey arbete. De intervjuade kvinnorna omskriver sexköparnas nedlåtande kvinnosyn till att de flesta är snälla män som bara saknar lite närhet och intimitet.

Diskussionen om det fria valet tar upp mycket plats. Men den framstår som meningslös för oss, för prostitution äter din värdighet, fritt val eller ej. När samhället inte vill göra upp med att några kvinnor ska vara till salu, hålls vi fast i stigmat. Och vår smärta avvisas med att vi själva har valt det.

TANJA

“Jag var överlägsen och stark. Men fasaden krackelerade. Jag utvecklade ett kokainmissbruk för att kunna fortsätta. Var jag för svag, ett offer utan ryggrad? Nej. Jag överlevde och skapade mig ett värdigt liv. Men jag ser hur kvinnor i prostitution fortfarande kämpar med problem, blir inlagda, operationer.” […] “Kvinnor som lämnat prostitutionen bakom sig berättar en helt annan historia än den om frigörande orgasmer och snälla män. Våra erfarenheter är de allra mest stigmatiserade. För andra kvinnor har inte lust att inse, att deras män kanske är otrogna sexköpare. Och män vill inte förlora illusionen om den evigt kåta kvinnan, som älskar sex för pengar. Och samhället fruktar att bli sett som fördömande, sexuellt moraliserande, om vi inte sätter händerna i luften och tolererar alla sexuella utsvävningar. Priset för att säga det som ingen vill höra högt, är fördömande.”

ALICE

“Som mentor i Svanegrupperne möter jag många som har svårt att acceptera mediernas ensidiga idylliska bild av prostitution. I en Svanegrupp får man en annan syn på saken. För vilka av oss var inte lyckliga tills vi slutade och upptäckte något annat? Riktigt många av Svanekvinnorna upptäckte det smärtsamma först efteråt. Nästan alla har problem med närhet, intimitet, tillit och sex. Det har allvarliga konsekvenser för relationerna till partnern, barnen osv. Friheten i prostitution är en illusion, en snabb fix av makt och ett låtsasspel som lurar både sexköparen och kvinnan.”

CHRISTINA

“Jag gick till medierna och berättade om prostitutionens alla lycksaligheter, då jag var i prostitution. Det var ett självbedrägeri som jag använde för att överleva. Jag har sedan dess många gånger förundrat mig över diskussionen om rättigheter. Skulle jag ha undgått PTSD, minnesförlust, depression, sömnsvårigheter och ångest om jag hade haft rätt att se en sundhetsmedarbetare varannan vecka eller varit medlem av en a-kassa och haft rätt till sjukpeng? Nej.

Sexköpare skiljer sig från andra män på enbart en punkt: de kan inför sig själva rättfärdiga att det är okey att köpa sex. De var ynkliga när de menade att de hade rätt att gå ombord i mig, för att de betalade för det. De rättfärdigade sina handlingar genom att säga “Wow vad du är stark; jag hade aldrig kunnat ha sex med de svaga”. Jag kunde omöjligt vara en av de skadade. Vad fel de hade. Att låtsas som att man är stark är ju sättet man säljer varan på.”

LITA

“Rättigheter borde innebära rätten att komma ur prostitution; behandling av problemen som kvinnor i prostitution typiskt får, hjälp till utbildning eller arbete. Människor ska ha rätt att inte behöva sälja sig själva. Och missta er inte: man säljer sig själv. Det är inte bara en tjänst. Man är ensam och naken med en främmande, som ligger ovanpå en och stönar och svettas, suger på ens bröst och till slut tömmer sig i en. Det är att vara prostituerad. Ja, och så var det han som sa att “Jag skyndar mig, så det inte blir så jobbigt för dig”. Men om han nu menade att det var jobbigt för mig, varför gjorde han det då? Bristen på självbehärskning är frånstötande. Det enda de egentligen var intresserade av var storleken på våra kroppsdelar – och vad det kostade. Vi blev beskrivna och sålda som om vi vore smørrebrød.”

PIA

“Jag blev med våld tvingad att prostituera mig. Att också danska kvinnor kan vara tvingade in i prostitution talas det aldrig om, men jag är långt ifrån ensam. Min situation liknade de utländska prostituerades, som också ofta hade hallickar, ja till och med de danska “frivilliga” prostituerade har det ibland. Många kvinnor skäms, även om de själva har valt att prostituera sig, och vill gärna sluta. Så varför är vissa politiker så upptagna med att tillrättalägga sexindustrin på ett sådant sätt att så många som möjligt kan stanna i prostitution så länge som möjligt? Man borde göra mycket mer för att få ut kvinnor ur prostitution.”

ODILE

“Det är inte accepterat att tala högt om de skador man får med sig ut ur prostitution – det förstör nämligen den gemensamma uppfattningen om att prostitution är ömsesidigt, frisinnat sex. Kvinnor som inte har varit i prostitution och som inte tycker att prostitution är bra för varken samhället, de prostituerade eller sexköparna, kallas frigida, sexuellt ofria, moraliserande hattdamer. Så hur är det möjligt att debattera […]

__________________________________

Ja. Konstigt nog tog artikeln slut där, utan punkt eller något, så vi får väl bara gissa vad Odile ville säga. Kanske något om att det blir problematiskt att diskutera en fråga där enbart de prostituerades röster räknas, men inte de ex-prostituerades? Jag lovar att uppdatera om artikeln gör det.

Orkar ni traggla er igenom danska (gud vad jag ignorerar mina danska läsare här, förlåt!) så finns det en längre artikel med ovan nämnda Tanja att läsa här.

Nu ska jag skriva en söndagskrönika. Go nuts i kommentarsfältet under tiden vetja, det här är ju en fråga som upprör rätt många.

Trevlig söndag!

35 Responses to Att lyssna på de prostituerade – och de ex-prostituerade

  1. Notera gärna hur ovant det är för oss svenskar att bristen på kritik gentemot de “lyckliga hororna” beskrivs som ett utslag av Politisk Korrekthet.

  2. Jag tänkte precis säga att i Sverige hör man ju bara från ex-prostituerade, om ens prostituerade någonsin. Ta exempelvis boken Porr, horor och feminister, som ansågs lite konstig som pratade med aktiva sexsäljare (och en före detta, som inte ångrade sig heller). Men både den boken, och prostitutionsdebatten fokuserar på sexbranschen som en kvinnofråga. Vilket är lite märkligt, med tanke på att åtminstone i Sverige, så har fler unga killar än unga tjejer prövat att sälja sex. Eller är det bara kvinnor som riskerar att skadas för att ta betalt för att ligga? Debatten brukar antyda det.

    Själv har jag funderat på att sälja sex, men lever i ett monogamt förhållande, så det har inte blivit av. Jag har fått höra att jag skulle få psykiska problem av att ha ONS med killar jag inte är attraherad till, men det fick jag ju inte. Därför är jag kritisk till den svartvita bilden av prostitution som finns. Visst ska det finnas alternativ till sexförsäljning, och visst bör det väl ses som ett riskfyllt yrke, men är det svenska alternativet bättre? Där en sexsäljare kan bli fråntagen sina barn, där kunder inte längre vågar vara ärliga med sin identitet när de bokar möten?

    • Debatten i Danmark fokuserar också absolut mest på de kvinnliga prostituerade – jag tror inte alls vi kommit så långt här att det är möjligt att tala om männen i prostitution. Vilket verkligen borde vara nästa steg i alla länder som har den här frågan på tapeten.

    • Fast din argumentation verkar ju grundas i att det finns frivillig och ofrivillig prostitution och att den frivilliga inte är något problem, vilket är precis den sortens resonemang som kvinnorna i artikeln påpekar stigmatiserar deras berättelse och nedvärderar deras smärta: du gick ju in i det frivilligt så vad klagar du för? Dina problem nu i efterhand kan inte utgöra något argument för medan du arbetade med prostitution så sa du att du var glad!

      “Dessutom ökar risken för våld från sexköparna om dessa fruktar att bli anmälda. ” skriver du – vad har du för belägg för detta? Borde det inte rimligtvis vara tvärtom – att de som redan begår ett brott genom att köpa sex borde bete sig ypperligt snällt mot den prostituerade så att denne inte anmäler?

      Sedan undrar jag varför just precis frågan om sexköp alltid ska bedömas utifrån de som klarat sig bäst igenom det?

      • Nej det borde inte vara tvärt om. Har man redan kriminaliserat en människa för att bryta mot moralismen är det en inkörsport till att fortsätta på den kriminella banan. Naturligtvis ökar risken för hot och våld om man vill säkra sig från att bli stämd. Sedan verkar det nästan som om du missade följande stycken som överhuvudtaget inte handlade om frivillig prostitution:

        “Harm reduction betyder att man istället bör satsa på välfärden för att hjälpa den utsatta ur sitt missbruk. Varför hamnar människor i ofrivillig prostitution? Hennes lösning, nämligen sexköpslagen, innebär ingen annan förändring för dem än att de förlorar kunder och måste hitta ytterligare ett sätt att försörja sig på på den svarta marknaden, för det är där de befinner sig och inte i samhällsnätverket.”

        “Och att åtala och straffa dessa sexköpare bara för att de har köpt sex kostar samhället pengar, pengar som istället hade kunnat användas för att skapa vita jobb åt de prostituerade.”

        “Sedan förövarna i Törnlunds ögon: De ensamma 40-åriga oskulderna som inte har någon rättighet till sexuellt umgänge. Vad får en människa att börja köpa sex? Det är troligtvis en ganska lång väg dit, ingen vill ju egentligen betala för något som borde vara njutbart även för motparten. De ska alltså straffas när de redan är i en utsatt situation, istället för att få hjälp att hitta kärleken. I Sverige utgör ensamhushållen 46% enligt SCB och forskare från Mittuniversitetet och Lunds universitet. Är det verkligen en måttlig siffra i Törnlunds ögon? Borde hon inte snarare se en korrelation till efterfrågan på sexmarknaden? Är avskräckning verkligen hennes främsta lösning för att minska den efterfrågan?”

      • Fast det finns ju verkligen ingenting som tyder på att de flesta som köper sex är singlar… Tvärtom är en stor mängd helt vanliga familjefäder. Så kopplingen till “ensamhushåll” funkar inte riktigt.

  3. http://mariellealvdal.wordpress.com/2013/03/10/argument-emot-prostitution/

    Inspirerad av ditt inlägg har jag äntligen fått tummen ur och samlat ihop mina bästa argument emot prostitution på ett ställe. Allt är väl underbyggt och studie efter studie visar på samma samband. Man kan inte vara för prostitution efter att ha läst det.

    Jag uppskattar verkligen din blogg, förresten. Jag brukar citera dig ungefär en gång i veckan på min facebook, duly credited ofc. 🙂

    • Åh vad spännande! Tack för länk, har läst igenom inlägget och ska kika på pdf-en när jag har tid också. 🙂

      Och tack för uppskattning! <3

    • Jättebra skrivet! Ska spara pdf:en och läsa igenom den! Jag kan bara inte tro på “den lyckliga horan”, och även om hen nu finns så borde det inte vara ett argument för att legalisera sexköp, för det finns ju som sagt studier på att de allra flesta på något sätt far illa av det. Jag tänker också att även de som nu går in i prostitution helt frivilligt (som i exempel med Bard i en kommentar här) så den dagen det nu inte känns som något frivilligt utan det har blivit det enda alternativet till att överleva, inte något som “drygar ut kassan” utan det enda som finns kvar för att försörja sig. Jag tror att upplevelsen då blir väldigt annorlunda och oerhört skadande (eftersom maktdimensionen då blir så uppenbar), och det är detta som måste skyddas genom lag.

  4. Frågan är kanske inom vilket yrke man INTE skulle kunna hitta några människor av varje inställning?
    Ser man till hur skadliga yrkena är så är det uppenbart att någon sorts allmän risk- eller skademinimering är det egentliga syftet med en sexköpslag, då finns det flera andra yrken som hade varit mer prioriterade att förbjuda, byggjobb t.ex..
    Möjligen skulle det kunna vara det mest riskfyllda jobb där man kan återfinna en hög andel kvinnor, men även där är det tveksamt, både pga andel och risk.
    I kombination med att man inte gjort några egentliga försök att minska riskerna med yrket innan man ger sig in i förbudsträsket, samt att det bara är sexköp som förbjuds, inte försäljning, så är det svårt att dra någon annan slutsats än att det är en rent könsstereotyp-/moralbaserad lag och den enda frågan är då om man delar de bakomliggande värderingarna av kvinnors sex som något finare som inte får säljas (för billigt).

    • Jag antar att det någonstans görs skillnad på risk för fysiska skador och risk för psykiska. Det är väl sällan en gammal byggarbetare lider av PTSD – det närmaste vi kan komma den sortens reaktioner är väl snarast soldater som varit i krig? Något som VERKLIGEN borde förbjudas men som är bara en smula svårare att ge sig på.

      • (Och förresten vore det väl taskigt mot alla soldater som bara ÄLSKAR att vara i krig om man nu förbjöd det!).

      • Psykiska skador är ganska vanliga även inom jobb som t.ex. har att göra med psykiskt sjuka och kriminalitet, samt yrken med hög stressbelastning. Jag ser det här som en större fråga än bara PTSD.
        Sen ifrågasätter jag givetvis varför risk för psykiska skador skulle värderas högre än risken att någon dör.
        Jag måste även ifrågasätta attityden till soldater, menar du seriöst att det är de svenska soldaternas fel att det är/varit krig/inbördeskrig mm. i t.ex. Afghanistan, Libyen fd Jugoslavien o.s.v.?

      • “menar du seriöst att det är de svenska soldaternas fel att” sluta nu för fan, hur kan du ens dra den otroligt orimliga slutsatsen? Jag är så trött på den sortens argumentation, den där “jag tänker tolka in nånting som du absolut inte skrivit och sedan fråga dig om du seriöst menar något jag själv hittat på” jeeeez.

        Förlåt för obalanserat svar men kom igen.

      • När du skriver om soldater som ÄLSKAR att vara i krig är det lite svårt att att tolka det på annat sätt, att vara i krig är en väldigt liten del av det soldater gör.

        Kritiken mot sexköpslagen bygger liksom inte på att prostituerade är det för att de älskar sex med vem som helst så mycket utan att de valt att det som ett yrke bland andra som innebär risker i olika former.

      • Väldigt svårt att tolka det på annat sätt än att jag menar att det är svenska soldaters fel att det är krig i afgahnistan? Sluta.

      • Soldaternas fel att det är krig – att de älskar att vara i krig. Jag ställde det som en fråga och inte ett påstående av en anledning, nämligen att det var en tolkning av vad du skrev. Skillnaden är kanske minimal i en del fall, men här var det en fråga om än med en viss chock inblandad.

      • Låt mig ställa en motfråga: tror du att prostitution existerar på grund av kvinnor och män som bara ÄLSKAR att knulla för pengar? För om du tror det – okey, då kan jag eventuellt köpa din tolkning.

      • Nej, jag skrev om det ovan, men se nedan istället, sidan laddar lite långsamt så jag hann inte se den här kommentaren först.

      • Äh, bättre att släppa det, jag tycker inte om den här kommentaren med att älska krig, men resten var en felaktig tolkning av vad du skrev och du har klargjort det.
        Det leder ingenstans.

  5. Hur skulle en liknande artikel med telefonförsäljare eller aktiesäljare se ut eller varför inte någon som slutat jobba som handläggare på Försäkringskassan?
    Varför inte bärplockning? Ska vi förbjuda bärplockning?
    För att kunna ha en vettig diskussion måste jämförelser göras med andra yrkesgrupper. Och då ignorera det speciella med yrket, sex.
    Att folk inte gillar sitt arbete när de arbetar med det eller efteråt är ingen anledning till förbud. inte heller att det finns risker i yrket.

    • Som jag skrev i en annan kommentar på Facebook: det är just att det handlar om sex som gör detta yrket speciellt. Om det inte vore det – varför skulle det då vara så kontroversiellt? Det går inte att teoretiskt rationalisera sig bort ifrån att sex och sexualitet och sexuella tjänster faktiskt ÄR annorlunda än andra slags tjänster.

      • Eftesrom sex bara handlar om moral i denna fråga och “kan jag tänka mig att göra det själv tankar” så måste det ignoreras för att det ska kunna diskuteras alls.

      • Fast det handlar inte bara om moral och “kan jag tänka mig att göra det själv”. Eller jo, det handlar OCKSÅ om moral – exempelvis sexköparnas attityd gentemot de som de köper sex av, som är baserad på moral.

      • Fast varför skulle det inte gå att skydda sexsäljare med lagstiftning, fackligt arbete etc? Psykiatriker träffar på våldsamma patienter ibland, lärare blir hotade av elever, byggarbetare och lantbrukare riskerar fysiska skador på sina arbeten. Vi ger inte upp och förbjuder folk från att besöka psykiatriker eller från att köpa mat.
        Jag tycker inte sex är så totalt annorlunda från andra saker. Det här verkar växla oerhört mellan person till person. Jag tycker exempelvis det verkar betydligt mer intimt att jobba med tankar och personlighet, som när det gäller terapi exempelvis. En präst jobbar med religion, också det något väldigt personligt. Sex är också fysiskt, precis som massage. Alla passar inte till alla yrken, man måste nog ta hänsyn till personlighet och värderingar. Men varför blir sex med någon skadligt när man slänger in pengar, men inte annars?

        Kommer att tänka på en studie om sexsäljare i Storbrittanien. Utländska sexsäljare, t o m. Där många var rätt så nöjda, hade andra jobb de kunde syssla med annars (många hade tidigare jobbat inom vård), men föredrog sexbranschen. Borde jag leta upp den?
        Eller studien som visade på att kvinnliga porrskådisar (närbesläktat yrke, vill jag hävda) hade bättre självförtroende, och inte (som många antar) mer psykiska besvär än andra kvinnor?

      • Så en del kunder kan vara aholes så därför ska folk inte få köpa alls? Men sälja det ska gå bra?

      • “Det går inte att teoretiskt rationalisera sig bort ifrån att sex och sexualitet och sexuella tjänster faktiskt ÄR annorlunda än andra slags tjänster.”
        Fast anledningen till att det Är annorlunda är ju just könsrollerna, inte några naturlagar eller genetiska skillnader. Det handlar om värderingar som inte är mer självskrivna än några andra.

  6. Det är ungefär som det är här i Tyskland. Eller det beror på vilken tidning du läser förstås – Bild/Welt och andra högerblaskor ägda av Springer skriver ganska smaskigt (och världsfrånvänt om det), medan vänstertidningar som TAZ problematiserar mer, fast även debattartiklar däri kan vara pro-prostitution.

    En sak apropå ditt tidigare inlägg om felaktig statistik som används i ett bra syfte, så kan jag från Tysk media visa på en aning osanning som man hör i den Svenska debatten ibland – den om att allt införande av prostitution leder till ökad trafficking, det stämmer inte i Tyskland, den har minskat.

    http://www.bka.de/nn_193370/DE/Publikationen/JahresberichteUndLagebilder/Menschenhandel/menschenhandel__node,gtp=193348__3D1.html?__nnn=true

    Som Marielle skriver bra om ovan så finns det tillräckligt med bevis för att inte tycka att legalisering är att föredra (även fast jag tror att många snarare väljer sida p.g.a. politisk övertygelse än pragmatism).

    En nackdel till jag kan lägga till från rent egoistisk synpunkt är att det inte är så roligt att bo på en sidogata till Oranienburger Strasse som är turist&fest-prostitutionsgatan i Berlin. De som jobbar på gatan har minne som fiskpinnar och en säljattityd som är påstridigare än valfri telefonförsäljare, vilket leder till massa nekande tjafs lite då och då.

  7. Sex kan vara både problematiskt och skadligt i andra situationer än när pengar är inblandade. Sexuella övergrepp handlar så vitt jag förstår om makt men våldet är ju i allra högsta grad sexuellt och våldtäkter är ju tvingande samlag. Många som mår dåligt och de som genomlidit sexuella övergrepp som barn använder sex som självskadebeteende. Många ångrar också samlag de haft efteråt, speciellt när fylla är inblandat.
    Iden om att sex är en mänsklig rättighet förvandlar människor till objekt som subjektet har rätt till. De som objektifieras verkar främst vara ungdomar av båda kön samt lite äldre kvinnor, med det inte sagt att alla varianter existerar. I ett samhälle där objektifieringen av våra medmänniskor inte är så stark och där de tvingande ekonomiska incitamenten att prostituera sig i brist på alternativ inte existerar finns det inga problem med liberal sexförsäljning. Misstänker dock att efterfrågan på betalsex inte är särskilt stort när vi når dit.

  8. Jag har varit protsituerad, i Sverige. Var visserligen minderårig, men det var i allra högsta grad frivilligt och jag blev inte utsatt för sexuellt våld av kunder. Har ändå fortfarande problem, både fysiskt och psykiskt, från den tiden, trots att det snart var tio år sedan nu.

    Vill mest berätta hur tröstande det kändes att läsa denna artikeln, då det är så otroligt sällan som man får höra om den frivilliga prostitutionens negativa konsekvenser för de som säljer sex. Att det är något som man har valt själv är så otroligt stigmatiserande – man skäms så och upplever sig inte ha rätt att må dåligt. Känner igen mig otroligt väl genom hela artikeln och precis som kvinnorna berättar så märktes menen efter prostitutionen först efter att jag slutat. Under åren som det pågick “trivdes” även jag med mitt jobb.

    Tycker det känns svårt att, som ex-prostituerad själv, bemöta argument som att “det är ett jobb som alla andra” och att den specialla betydelse det ges endast är en moralisk konstruktion; att det finns många som vantrivs med sina jobb; att det skulle vara “mer intimt att jobba med tankar” som ex en psykolog. Det är svårt att sätta fingret på varför att sälja sex inte är eller kan vara som “vilket jobb som helst”, men till er som tycker så – läs “Litas” brutala och mycket träffande beskrivning en gång till och försök att leva er in i det hon beskriver, kanske går det att förstå lite då?

    (och tack Hannah för att du tog upp detta och tog tiden att översätta artikeln!)

    • Det känns samtidigt ganska svårt att tillskriva prostitution någon egenart med ungefär “det känns så” som enda motivering. Grejen är inte att prostitution skulle vara någon sorts psykisk eller mental hälsokur, grejen är att det finns många jobb som kan ge men efteråt, men som vi ändå tillåter människor att ägna sig åt. Titta t.ex. på byggbranschen där det dör 10-20 personer varje år i sverige

      Vad menar du att det är i prostitutionen som ger den en speciell betydelse och som inte har att göra med moral/normer/könsroller?

  9. […] Det är trots allt ganska uppenbart. Hade det inte funnits någon efterfrågan, hade det inte funnits något utbud. Och många människor hade sluppit att hamna i prostitution ofrivilligt eller ‘frivilligt‘. […]

Svara