5 saker som är mer troliga än att bli falskt anklagad för våldtäkt

Sprang på den här bloggposten på Buzzfeed häromdagen som listar fem saker som en man har större odds att råka ut för än att bli falskt anklagad för våldtäkt, enligt siffror från FBI och Department of Justice i USA (sammanställning här). Nu är detta visserligen amerikanska siffror, men de är förmodligen tämligen giltiga även här (även om exemplen kan vara lite väl amerikanska och chansen att du som man boende i norden får spela i NFL är väl tämligen minimala, men ni får försöka applicera det efter kontext).

Bakgrundsfakta: Var fjärde kvinna kommer under sin livstid utsättas för våldtäkt eller sexuella övergrepp. Samtidigt är oddsen för en man att bli falskt anklagad för våldtäkt 1 på 2,7 miljoner. Saker som är mer troliga:

1. Det är nästan 5 gånger mer troligt att du vinner 10.000 dollar på lotteri (om du köper en lott per år).

2. Det är 750 gånger mer troligt att du dör i alkoholförgiftning.

3. Det är 11 gånger mer troligt att du blir träffad av en meteor eller komet.

4. Det är 631 gånger mer troligt att du börjar spela i NFL.

5. Det är 82.000 gånger mer troligt att du som man själv blir våldtagen.

Det kan ju vara bra att ha i åtanke, tänker jag, när ni nu ska ut och svira i helgen.

[Försökte hitta en avslutande meme som skulle påpeka det ologiska i att gå runt och vara rädd för att bli anklagad för våldtäkt men hittade bara tusentals bilder om hur onda kvinnor är som anklagar män för våldtäkt och hur de borde straffas (genom att våldtas). Någon som är hooked på meme generators får gärna bidra med en illustration här.]

Menatteee trevlig fortsatt fredagkväll!

70 Responses to 5 saker som är mer troliga än att bli falskt anklagad för våldtäkt

  1. Hehe, mäniskor är dåliga på att göra sannolikhetsbedömningar* – på gott och på ont.

    * Enligt sanolikhetslärans alla konster och regler.

  2. Ja, dåliga sannolikhetsbedömningar är vanliga, så även den här där de jämför helt olika siffror.

    2% som de anger som false reporting rate handlar om de som överbevisas och motsvaras närmast av de som överbevisas om att ha begått en våldtäkt, dvs 10% av anmälningarna i deras siffror, eller en femtedel, vilket man sedan får skala upp till utsatthet i populaionen, men 1 på 2,7 miljoner är uppenbart felaktigt.

    En grov uppskattning från svenska siffror skulle då bli (för ett år), korrigera gärna med de korrekta siffrorna från Brå den som vill, nu är det blandat med siffror från länken ovan.

    Baserat på dömda (överbevisning)
    Risken att bli våldtagen ca 1 på 1700
    Risken att bli falskt anklagad ca 1 på 9000

    Baserat på mörkertalet med samma förhållande
    Risken att bli våldtagen ca 1 på 170 (0,6%)
    Risken att bli falskt anklagad ca 1 på 850 (0,1%)
    Risken för en man att bli våldtagen ca 1 på 4200 (0,02%)

    För uppskattning av felet i den här beräkningen här så kan man jämföra med NTU:s resultat för sexualbrott totalt som var 0,8% i den sista jag hittade.

    • Nu ska vi se. Lite fel där. Först och främst handlar det inte om falska anklagelser utan om falska anmälningar. I de flesta fallen finns ingen utpekad gärningsman, de kan alltså inte vara en falsk anklagelse mot någon.

      Dessutom handlar det, i den amerikanska statistiken, inte alls om att det *bevisats* att anmälningen varit felaktig. I den finns såna här fall också.

      http://freethoughtblogs.com/almostdiamonds/2013/08/23/i-am-a-false-rape-allegation-statistic

      Ca. 6000 våldtäkter per år anmälda, av dem 2% falska anmälningar. Dvs kring 120. 10 milj befolkning. En chans på kring 100 000 och inte 9000 då. Om vi då ignorerade det faktum att gärningsmän inte pekades ut i de flesta fallen,

      • Man kan ganska snabbt se att de undersökningar som hamnar i intervallet 1-2% falska anmälningar utgår från överbevisning eller erkännande och de som hamnar på högre siffror 8-60% utgår från andra kriterier. I räkneexemplet användes 2%, men ett intervall från 2-8% angavs senare. För svensk del så finns siffran 1,5% utgående från just överbevisning eller erkännande.
        Du får gärna leta fram definitionen som gäller för 2%-siffran som används i exemplet.

        Om någon specifik person pekas ut i den falska anklagelsen är av begränsat intresse eftersom polisen mycket väl kan gripa någon som de tror är gärningsmannen även om anmälningen inte pekar ut en individ.

        Mitt exempel utgår från förhållandet mellan vad som kan bevisas för respektive brott, pga svårigheterna med bevis överhuvudtaget för dessa brott är antagligen andelen som kan bevisas eller motbevisas likartad, om något underskattas troligen de falska anmälningarna med det sättet att räkna. Dvs de falska anmälningarna utgör då ca en femtedel av det totala antalet anmälningar, eller en femtedel av vilken siffra för våldtäkter som man väljer att utgå ifrån. Sen så förutsätter räkneexemplet, visserligen ganska stereotyp, men ändå, att kvinnor är offer och män förövare, dvs ungefär halva befolkningen i respektive fall.

        Man kan naturligtvis använda bättre siffror och få en bättre jämförelse, men mitt räknexempel är ungefär vad man kan åstadkomma UTAN att jämföra äpplen och päron i alltför hög grad vilket man gör om man utgår från två helt olika beviskriterier som t.ex. jämföra alla anmälningar med bevisat falska anklagelser.

      • Dumheter. FBI använder sig av siffran på 2% och det är samma som brukar användas i Sverige. Siffran på 60% är skrattretande och används enbart i en notorisk studie som döljt allt från metodik till var den ska ha utförts. Återges enbart av de rena kvinnohatarsidorna.

        Du får gärna själv leta upp definitionen. Lite får du göra själv om du vill försöka ifrågasätta den. Och huruvida någon specifik person pekas ut är självklart *extremt* intressant eftersom det annars inte finns någon som kan drabbas av den falska anmälan.

      • Ja det är dumheter eftersom jag inte förespråkat att någon ska lita på 60%-siffran, det enda jag poängterade var att den existerar och bygger på andra kriterier. Släpp halmgubbarna och koncentrera dig på det som var relevant för diskussionen istället.

        För min del så har det väldigt lite betydelse, vi kan använda den svenska 1,5%-siffran där definitionen är känd istället och slutsatsen blir densamma. Vill du hävda att det ursprungliga exemplet är korrekt så är det bara att leta fram definitionen på vad som avses.

      • Då vill jag säga att tanken att jorden är platt existerar. Den är lika relevant som siffran på 60%. Men jag tycker båda var onödiga att ta upp i diskussionen. Det är inte “halmgubbar” att kritisera de siffror du själv valt att ta med i en diskussion.

      • Det beror på hur du diskuterar siffrorna. Jag tog upp siffran 60% pga ditt påstående om vad som ingick i statistiken. Den siffran är alltså mer relevant för dina argument än mina.

        Om du kan visa med en definition eller liknande att annat än överbevisning eller erkännande ingår (och helst utgör mer än en marginell del) i de 2% som beskrivs, så har du en poäng, annars inte.

    • Och ca 6000 anmälda våldtäkter, 90% mot kvinnor, ett antagligt mörkertal på 10 gånger den summan. Ger 54 000 våldtäkter. 5 000 000 kvinnor i Sverige delat med 60 000 ger en chans på 92 att bli våldtagen, ungefär dubbelt så stor som den du uppger.

      • För svensk del bedömer Brå att 23% av sexualbrotten anmäls, siffran är antagligen något högre för våldtäkt, men jag har inte hittat någon specifik så jag använde 23%.
        Det skulle innebära ca 27500 våldtäkter totalt, dvs ungefär halva din siffra, så det är räknat på samma sätt.

      • Anta att vi talar om en vuxen population om 7m.om det är en på 850 som blir falskt anmäld för våldtäkt blir det 7m/850=ca 8200. Om vi bara antar att det är män som blir anmälda får vi hälften alltså 4100 falska anmänigar per år. det anmäls 6300 våldtäkter per år vilket ger att 65% av dessa skulle vara falska.
        Så här tänkte jag om dina sifror.

        Hur tänker du?

      • Problemet är att du blandar äpplen och päron, precis som i det ursprungliga exemplet.
        Du jämför faktiska anmälningar av våldtäkt med mörkertal för falska anklagelser.

        Utgående från tillgängliga siffror är förhållandet 20%, oavsett vilken siffra du avänder för antalet våldtäkter. Om du utgår från 6300 anmälda våldtäkter så blir det 1260 falska anmälningar o.s.v..

      • Att människor anklagas för våldtäkt utan att dessa polisanmäls t.ex., det handlar bara om att få ett spann med jämförbara siffror. Det bästa vore att inte extrapolera alls, men då går det inte att gör en sannolikhetsbedömning. Om man dock måste göra en sannolikhetsbedömning så måste man göra det från jämförbara siffror, annars blir den helt meningslös.

      • Allting är baserat på det ursprungliga förhållandet mellan erkända och överbevisade våldtäkter och erkända och överbevisade falska anklagelser och sedan omräknat till olika siffror för totalt antal våldtäkter. Dvs sådana som anmälts, men inte överbevisats och sådana som bedöms inte ha anmälts baserat på NTU eller liknande. För varje sådan siffra så finns det en motsvarande siffra för falska anklagelser med liknande kriterier. Dvs som inte utgör en jämförelse av äpplen och päron.

        Förutom 2%-siffran för falska anmälningar och 10% för dömda för våldtäkt så kommer resten från antingen SCB eller Brå. Jag kan ha använt något mer från det ursprungliga exemplet i mitt första inlägg, men jag tror inte det.

      • Ja, om det hade varit stolligt, nu är det resultatet av ett enkelt räkneexempel och det finns ingenting i din argumentation som visar att det skulle vara vare sig fel eller mer stolligt än något annat mörkertal.

        För egen del är jag ganska nöjd med att man håller sig till jämförbara siffror, d.v.s. det räcker att jämföra erkända och/eller överbevisade fall för både våldtäkt och falska anklagelser. Men OM man extrapolerar så måste man göra det för båda siffrorna man jämför, det förefaller snarare ganska stolligt att sitta här och argumentera för helt irrelevanta äpplen och päron-jämförelser.

      • Skillnaden är att mörkertalet gällande våldtäkter är framberäknat av BRÅ i samband med en undersökning av 13 000 personer. Ditt mörkertal är påhittat och taget ur luften, det finns inte ens en orsak att tro att det skulle finnas ett mörkertal.

      • Nej, mitt mörkertal är inte påhittat utan framräknat från förhållandet ovan baserat på antagandet att förhållandet mellan våldtäkter och falska anklagelser inte skiljer mellan bevisade brott, anmälningar och mörkertal.

        Anledningen till att räkna fram ett mörkertal för falska anklagelser är att exemplet i den ursprungliga bloggposten jämför mot mörkertalet, för att få en relevant jämförelse måste man alltså göra den extrapolationen eller låta bli att jämföra mot mörkertalet.

        Att det inte skulle förekomma anklagelser om våldtäkt där anklagelsen inte anmäls till polisen förefaller extremt osannolikt och finns dessutom dokumenterat i rättsfall som berör andra brott.

        Om det är något här som är taget ur luften så är det den ursprungliga jämförelsen.

      • Att göra ett antagande som inte har med fakta att göra är att hitta på. 2% *är* mörkertalet. Att lägga mörkertal på mörkertal blir bara dumt.

      • Kan du visa att dessa 2% är ett mörkertal och inte baserat på överbevisning eller erkännande?
        Annars är ditt påstående och dina anklagelser bara trams.

        Jag har visat precis vad siffrorna har med fakta att göra och hur de är beräknade och var de kommer ifrån, du har inte visat ett dugg, inte ens ett sammanhängande resonemang. Att sen resultatet inte passar in i din världsbild är ditt problem, det gör inte resultatet felaktigt.

      • Enligt NTU 2012 är det 29000 våldtäkter men då räknar de inte in när någon har tex sex med någon som är tex medvetslös eller när någon tvingar någon genom tex hot att utföra en sexuell handling. Räknar man in dem så ligger det runt 45 000 pers. Att de inte räknar in dem är ganska konstigt då det juridiskt klasas som våldtäckt. Anlednigen att det gör det är sanrlikt för att studierna ska kunna vara gämförara med tidigare studier.

      • Ring och fråga Brå, jag har utgått från deras årssammanställning.
        För resonemanget här så spelar det ingen roll om det totala antalet våldtäkter är 29 000 eller 45 000.

    • Tolkar jag dig rätt när du menar att det anmäls 8200 falska våldtäktsanmälnigar per år?
      eller räknar du nu bort alla kvinnor?
      4100 falska anmälningar mot män, är det de du menar?

      I så fall innebär det att 65% av alla anmälningar är falska. Vilket i sin tur innebär att 4-5% av alla våldtäkter anmäls.

      • Nej, ca 20% falska anklagelser utgående för förhållandet mellan de brott som erkänns eller kan överbevisas i varje kategori.
        Räknat på mörkertalet så skulle det motsvara ca 5500 eller räknat på anmälningar ca 1200 falska anmälningar.

        Det jag gör är att räkna exemplet ovan med jämförbara siffror istället för äpplen och päron-jämförelser. Jag försöker inte hävda att resultatet är korrekt, det är bara betydligt mer korrekt än exemplet i länken som är hopplöst tendentiöst.

      • fast du kan inte räkna 20% på antalet våldtäkter då de 20% står för falska anmälnigar.

      • Varför inte, så länge man utgår från samma kriterier så går det att skala upp, eller om du betraktar de överbevisade och erkända som det totala antalet falska anklagelser så kan du bara hävda de fall där någon dömts (erkänt eller överbevisats) för våldtäkt som det faktiska antalet, vilket är den jämförelse som jag började med.

        Det är väldigt mycket bättre än att jämföra erkända och överbevisade falska anklagelser med mörkertalet för totalt antal våldtäkter.

  3. Jag håller till 100 % med om att falska anklagelser är väldigt sällsynta, jämfört med sanna anklagelser. Samtidigt så tror jag inte på statistiken ovan, av två skäl.

    Dels så skulle det (enligt “1 på 2,7 miljoner”) bara finnas EN svensk man som blivit falskt anklagad för våldtäkt, vilket låter ytterst lite, särskilt som jag känner en som råkat ut för det. (Och då menar jag inte att han inte skulle ha gjort det eftersom “han verkar som en schyst kille”, eller något. Jag menar att han inte skulle ha gjort det dels eftersom den förmodat våldtagna aldrig någonsin påstått sig ha blivit våldtagen utan däremot alltid varit mycket god vän med den anklagade, och dels för att kvinnan som kom med anklagelsen själv erkände att det baserades på lösa spekulationer, och har en lång historia av bristande verklighetskontakt bakom sig).

    Ovanstående anmäldes dock aldrig till polisen, vilket för mig till punkt två: Infografic:en på den andra sidan baseras på “A reporting rate of 10%, A false reporting rate of 2%”. Man visar våldtäkter som inte polisanmäls, men ingenstans visas falska anklagelser som inte polisanmäls. Om sådana inkluderades skulle den se klart annorlunda ut.

    Sedan så är deras källa till att det är 2% citatet “the percentage of false reports begin to converge around 2-8%”. Missar jag något, eller har de valt den lägsta möjliga siffran för att vara tendentiösa?

    Om jag skulle vara vinklad åt andra hållet så skulle jag kunna använda siffran 8 %, och få fram följande grafik, baserat på exakt samma data:
    http://imgur.com/Wzm5vto

    Antar vi att det är 50 % färre som skulle polisanmäla en lögn, så blir det så här:
    http://imgur.com/tL1AD13

    Har jag missat något? Har jag fel?

  4. Det är tröttsamt med detta omvända tankesätt så fort någon försöker påtala den höga frekvens av våldtäkter som begås mot kvinnor. Alltså att om vi skulle få skärpta lagar eller liknande så ÄR DET SÅ MÅNGA MÄN SOM SKULLE BLI FALSKT anklagade. Nej, det är inte riktigt så fallet är.
    Tack för att du belyser Hannah.

    • Du har helt rätt i att de inte är så många, storleksordning någon promille, men detsamma gäller även för våldtäkter som utgör några få promille, med samma resonemang. Mao din argumentation, ung. – spelar ingen roll, det drabbar ju inte så många, är då ett argument för att även ignorera våldtäkt som brott.
      Ser man inte det problemet så handlar det om dubbla måttstockar för när huvudsakligen män eller kvinnor drabbas, vilket är nästan lika illa.

      Vad som händer här är att vissa grupperingar försöker mörka och bortförklara falska våldtäktsanmälningar för att kunna hävda sänkta beviskrav för våldtäktsmål och förändringar av lagstiftningen kring våldtäkt, ofta av helt andra skäl än omtanke om offren.
      Problemet är bara att även om antalet falska anklagelser är få så är de inte så få att man helt kan ignorera problemet och döma alla som anmäls för våldtäkt oavsett om den faktiska handlingen utgör ett brott eller om det går att bevisa något eller inte.

  5. Haha, det är ju skitroligt! Blir också så fascinerad av hela debatten kring falsk anmälan där ingen någonsin bryr sig om att förklara vad fan de menar med “falsk anmälan”. I mina ögon måste en falsk anmälan vara att en person med ont uppsåt anmäler någon, väl medveten om att det inte har begåtts något brott. Enligt vissa verkar falsk anmälan vara alla anmälningar som inte slutar i en fällande dom. Frågan är ju då om en ska applicera samma logik på alla brott: “nej, hen blev inte mördad för vi har inte lyckats hitta förövaren”.

    • Det finns många siffror med olika definitioner de i intervallet 1-2% handlar vanligtvis om när personen erkänt eller överbevisats om att ha ljugit om anklagelsen. Där ingår även den svenska, av Diesen tror jag, på 1,5%.

      Andelen som inte leder till fällande dom, antingen pga att bevis saknas eller att den beskrivna gärningen inte utgör brott, är mycket högre än 2%. En enkel rimlighetsanalys visar vad det antagligen handlar om i det här avseendet.

  6. Jag tycker att det är intressant att ofta när den här diskussionen kommer upp så är det nästan alltid någon som tar upp “jag har en kompis som blev falskt anklagad för våldtäkt (antingen anmäld eller bara att tjejen uttryckt till mannen i fråga eller gemensam vän eller dylikt att hon blivit våldtagen av honom) och…” och folk verkar aldrig reflektera över hur DE vet att det var en falsk anklagelse? Var de inne på sovrummet när det hände? Eller är det för att deras manliga vän är en sån bra kille som aldrig skulle våldta någon?

    Jag har själv blivit utsatt för “gråa” våldtäkter, alltså inte överfallsvåldtäkter eller våldtäkter där killen håller ner en och penetrerar en trots att man skriker och slåss, och inte anmält killen för att jag vet att det inte skulle leda till något – annat än att jag blev baktalad då förstås, för killarna det rörde sig om var ju så snälla och fina och schyssta grabbar som aldrig tidigare visat sig kvinnofientliga osv osv. Fast för mig var det stora övertramp, tydliga tecken på “den här killen tar sig stora friheter med min kropp”.

    Ena killen inledde vid två tillfällen PIV-sex med mig när jag sov, trots att han visste att jag av olika anledningar inte ville ha sex ens i vaket tillstånd (vi hade pratat rätt mycket om det) och efter gång två gjorde jag slut. Fast i andras ögon så hade det ju varit överdrift; jag ville sätta dit ett ex, vi hade ju varit tillsammans länge, jag hade haft sex med honom typ hundratals gånger tidigare (dock vaken… och frivilligt), jag var naken, han visste inte bättre, ska jag verkligen förstöra hans liv för att han gör ett misstag etc etc.
    Andra killen slutade inte trots att jag sa nej vid två tillfällen när han initierade samlag och efter att ha sagt nej utan effekt två gånger så tänkte jag “okej då, gör det snabbt då!” för det verkade ju inte göra någon skillnad och slutade säga nej och passivt lät det hända. Även där så tror jag att folk skulle sett det som falsk anklagelse om jag anmält.

    • Summa summarum: Jag tror att många av de där anekdoterna folk sprider omkring sig när det blir tal om falska anmälningar faktiskt är våldtäkt, bara att de inte vill se det i vitögat. Förövaren kanske inte ens inser att det är våldtäkt. Och alla känner ju igen den typiska våldtäktsmannen som någon som har taskig kvinnosyn, har svart huvtröja och utländsk härkomst och gömmer sig i parker på nätterna och väntar på ett offer. Inte Jeppe (påhittat namn) som du spelar fotboll med och som är en schyst kille eller Marcus (påhittat namn) som varit tillsammans med sin flickvän i 3 år och alltid är jättegullig mot henne när hon är med på fest och verkar vara världens mysigaste pojkvän.

      Det är synd att tankarna direkt går till våld och hot när våldtäkt kommer upp, då jag upplever att de där andra våldtäkterna är vanligast; där ett nej inte respekteras och tjejen till slut ger upp och bara låter det hända, eller där killen uppfattar nejet men tänker att “om han bara gör henne lite mer upphetsad så kommer hon ju vilja” och sen uppfattar att det är vad som händer när hon efter ett tag slutar säga nej. Det är ju sjukt att folk inte uppfattar det som våldtäkt att påbörja samlag med någon som säger nej. Fast det verkar vara lite rådande läge ute i världen just nu.

      • Jag håller med här, många verkar utgå ifrån att anklagelserna är falska, eftersom de anklagade är närmare vänner och bedyrar att det är falskt.

        Generellt, de gångerna jag har praktisk erfarenhet av, så har alla “tagit sida” med den närmaste vännen och varit stensäker på hur sann eller falsk anklagelsen är. Det finns en logik i det; man litar på sina nära vänner.

        Om historierna går isär ljuger dock alltid en part. :/

      • “Om historierna går isär ljuger dock alltid en part. :/”

        Inte nödvändigtvis, människor uppfattar och tolkar ibland samma händelse/skeende väldigt olika. Dessutom så är hjärnan rätt bra på att omedvetet skarva minnesbilder, speciellt när personen är full, trött, stressad, påverkad av droger/mediciner eller liknande, ofta är det inget större problem, men ibland kan resultatet bli väldigt fel.

      • Ja, det var bl.a. det jag tänkte på.

        Den dagsaktuella frågan är kanske om hon borde ha dömts för oaktsamhet (vårdslös anmälan) där istället.

      • Sant sant.

        Mer riktigt borde snarare vara:

        “Säger person A att något inte hänt och person B att detsamma har hänt, har en av dem fel”

      • Med följande ändring – “…har åtminstonde en av dem fel.” – så ökar rimligheten hos påståendet. Sedan om jag köper det hela är en annan femma. 😛

    • Det finns ganska säkert en inte oansenlig del av mörkertalen som inte egentligen uppfyller det som betraktas som våldtäkt eller falsk anklagelse och även beteenden som borde kallats sådana enligt lagen, men inte gör det. Samma sak med anmälningar.

      Därav tycker jag att det är viktigt att man är tydlig med vad som krävs för att något ska vara ett brott och att brottsdefinitioner, lagar mm. inte används i rent normativa eller politiska syften. D.v.s. att man inte stiftar lagar som inte går att döma någon efter, eller sådana vars funktion är direkt negativ för tilltron till rättssystemet som t.ex. när omvänd bevisföring föreslås för våldtäkter eller när man ger intryck av att lagen ska skydda mot något som i verkligheten inte går, t.ex. för att det krävs bevisning som inte annat än i extrema undantagsfall går att få fram.

      Sen det här med att faktiska beteenden skiljer sig från det som förväntas i lagen. Jo, det finns mycket som skulle kunna anmälts även i det som flickvänner, bekanta mm. gjort mot mig och jag är väl införstådd med att man inte anmäler för att det riskerar att drabba en själv hårdare eller för att man får intrycket att ingen kommer att tro eller lyssna på en ändå, “fina flickan” kan ju inte göra något sådant… Sen måste det vara samma förväntningar som gäller åt båda håll, om jag hade anmält alla partners som påbörjat något sexuellt med mig när jag sov så hade det inte varit så många kvar, och det är inte precis så att kvinnor är så mycket bättre på att fråga först.

  7. Det är 4900 gånger mer troligt att du ser en fin blomma på vägen hem än att du riskerar att bli våldtagen

    Det är 6214 gånger mer troligt att en främmande man inte ens tittar åt ditt håll än att han våldtar dig.

    Osv osv, vad får du ut av att förminska problemet med falska anmälningar?
    Varför avfärda ett allvarligt brott för att ett annat brott är allvarligare eller mer frekvent?

    Om en endaste människa-man eller kvinna(och alla andra som vill vara något annat)-falskeligen anmäls för en våldtäkt de inte begått är det ett fruktansvärt brott.

    Om en endaste människa-man eller kvinna(och alla andra som vill vara något annat)-blir våldtagen är det ett fruktansvärt brott.

    Var någonstans tar de här två ut varandra?

  8. Bortsett från att statistiken är uppenbart missläst för att få det att se “bättre” ut än vad det är, tänker jag på personliga (icke statistiskt värdefulla mao) erfarenheter.

    I min bekantskapskrets har det begåtts 3 påstådda våldtäkter, där jag personligen anser sannolikheten vara hög för att de är reella. Det finns iaf inget som tyder på att de inte begåtts.

    Samtidigt, i samma bekantskapskrets, är det 1 påstådd våldtäkt och 1 grovt sexuellt ofredande (kanske är våldtäkt med nuvarande lagstiftning?), där rätt rejält övertygande alibin uppkommit.

    Inte något av detta har anmälts.

    Jag tror inte min bekantskapskrets är väldigt konstig, den är dock hyfsat stor. Att falksanklagelserna skulle vara så extremt försvinnande få tror jag helt enkelt inte på, mot bakgrund av mina erfarenheter.

    • Jag kan förstå tanken och känslan kring ditt resonemang, men personliga erfarenheter går inte att dra några större slutsatser ifrån. Det är anekdotiskt och kan inte representera verkligheten i större skala. Statistik är till just för detta, ett verktyg för att dra generella slutsatser och göra antaganden baserade på ett mycket större urval än de 100 personer du eller jag har i vår bekantskapskrets.

      Sedan kan statistik givetvis alltid vinklas och ibland är den inte baserad på ett tillräckligt stort urval osv. Men under relativt många år nu har det gång på gång pekats på att antalet falska anklagelser för våldtäkt är försvinnande litet. Jag vet inte om det finns statistik över antalet falska anklagelser för mord, men jag undrar vad det i så fall skulle visa. Hur som helst kan man ju, utan att vara helt ute och cykla, dra slutsatsen att antalet falska våldtäktsanmälningar inte är så stort som vissa ibland får det att låta.

      Buzzfeed är ju även en underhållningssite. Allt som publiceras där bör man ta med en rejäl nypa salt. Ovanstående statistik är säkert överdrivet eller felaktigt, men bakgrunden stämmer. Antalet falska anmälningar är litet.

      • Nej jag vet, mina erfarenheter är inte statistiskt värdefulla generellt sett. Däremot är sannolikheten att just jag skulle råkat ut för hela två rätt säkra falska anklagelser i min närhet extremt liten, ifall siffrorna ovan stämmer.

        Vad jag särskilt vänder mig emot är:
        “Var fjärde kvinna kommer under sin livstid utsättas för våldtäkt eller sexuella övergrepp. Samtidigt är oddsen för en man att bli falskt anklagad för våldtäkt 1 på 2,7 miljoner.” Det är att jämföra äpplen med päron.

        Det är uppskattat att ca 25% av kvinorna kommer råka ut för våldtäkt eller sexuella övergrepp, men när det handlar om de falska anklagelserna handlar det om bevisade fall där det är falska anklagelser.

        Ursprungsartikeln anger istället:
        Two key figures drive that point home:

        A reporting rate of 10%
        A false reporting rate of 2%

        Vilket helt plötsligt ser långt mer rimligt ut. Falska anklagelser är ovanliga, mycket ovanligare än våldtäkter. Men inte till ett ratio av 1/4 vs 1/27 000 000.

        Att bli oskyldigt anklagad är öht rätt ovanligt och jag ser ingen anledning till att just våldtäkt skulle sticka ut som extremt superovanligt jämfört med andra allvarliga brott.

        Hela grunden i en rättsstat är ju att endast fälla om den åtalade bevisas skyldig. Så till och med om statistiken HADE varit 1/27 000 000 som är falskt anklagade, hade det inneburit att vi helt skulle bryta mot grunden i vår rättsapparat.

      • “Att bli oskyldigt anklagad är öht rätt ovanligt och jag ser ingen anledning till att just våldtäkt skulle sticka ut som extremt superovanligt jämfört med andra allvarliga brott.”

        Problemet är väl snarare att det liknar mindre allvarliga brott i sättet det går att förfalska. En grov misshandel eller ett mord är tämligen omöjligt att påstå att det har hänt utan att vara självskadebenägen, medan skillnaden på en kropp efter normalt sex och våldtäkt inte behöver vara självklar. Så det är snarare i paritet med t.ex. försäkringsbedrägeri genom påstådda rån eller stölder m.m. i utförande. En falsk tillvitelse i våldtäktsfall skulle ju t.ex. kunna handla om just försäkringsbedrägeri.

        Däremot att ta hela steget och göra en falsk angivelse för att man tycker illa om en person/rädda sitt rykte borde vara extremt ovanligt.

        Och jag tror dina och Hannahs siffror är två olika saker. Dina 2% handlar antagligen om falsk tillvitelse. D.v.s. att man påstår att en våldtäkt har ägt rum när den inte har gjort det, utan att ange en person som möjlig brottsling. T.ex. för att få ut försäkringspengar.

        Det Hannah syftar på är antagligen falsk angivelse eller obefogad angivelse, där alltså brottet kan ha skett, men man anklagar någon som man vet omöjligt kan ha gjort det. Alternativt att man hittar på brottet helt och hållet och även hittar på vem som är den potentiella brottslingen.

        Det är endast i det senare fallet som det är troligt att man kan bli falskt anklagad för våldtäkt. D.v.s. det som Hannah skriver om.

      • Jag kommenterade det här tidigare, men att en specifik person inte pekas ut i anmälan innebär inte att det inte kan leda till att en oskyldig anklagas.

        Den troliga källan till 2%-siffran är antagligen inte FBI som brukar påstås, utan en bok av Susan Brownmiller. Vad siffran egentligen bygger på för definitioner och vilken omfattning underlaget har är okänt, mer än att uppgiften kommer från NY city rape squad.
        Den senaste siffran som jag kan hitta från FBI är från 1996 och anges till 8%, senare rapporter verkar inte ange några sådana siffror, definitionen är oklar.
        Rapporter från UK faller inom området 3-8%, definitionen för en av 8%-studierna är uttalat baserat på erkännande (ca 80%) eller överbevisning (ca 20%).
        För svensk del har vi Diesen som kommer fram till 1,5%, erkännande och överbevisning.
        De senare gör inte skillnad på vilket sätt anmälan var falsk på, och inkluderar inte fall där man bara inte kunnat bevisa brottet.

      • Siffran är från FBI och är den som de använder. Det är korrekt, som du säger, att deras uppskattning på antalet anmälningar som anses vara ogrundade ligger på 8% (vilket gör dina teorier om 60% falska anmälningar helt och hållet vansinnigar). Men i den siffran ligger även de som tidigare haft sex med gärningsmannen och de som inte kämpat emot hårt nog.

        FBI har därför gjort en uppskattning att andelen faktiskt *falska anmälningar* ligger på samma nivå som andra brott, dvs på kring 2%.

      • Du bygger halmgubbar igen, jag har inga teorier om 60% falska anmälningar, tvärtom har jag konstaterat att undersökningar som visat på detta bygger på helt andra kriterier än de jag diskuterade ovan. D.v.s. de inkluderar antagligen även fall där anmälningar bara bedömts som falska eller där bevisning saknas eller anmälan tagits tillbaka av okänd anledning.

        Om man tittar på den tillhörande posten så har de nu istället hänvisat till andra undersökningar, varav den lägsta är en från Australien som visat på 2,1% falska anmälningar. De övriga som redovisas är mellan 2,5 och 8%.

        Frågan här är om du har någon som helst relevant kritik att komma med mot räkneexemplet eller om du bara försöker misstänkliggöra det.

      • Tills du överhuvudtaget vet vad “halmgubbe” betyder rekommenderar jag att du slutar att använda ordet. Som sagt, 2% är siffran FBI använder. 8% är inte på falska anmälningar utan på de som setts som ogrundade. Något helt annat.

      • De kan säkert använda 2%, som en uppskattning, men jag kan inte hitta någon källa till den siffran som har med FBI att göra eller undersökning utförd av FBI som get det resultatet. Det finns flera andra undersökningar som gett resultat i området 1,5-8%, bl.a. den svenska.
        Om du har någon källhänvisning till siffran, inte bara dess användning, så föreslår jag att du tar fram denna istället för att bara upprepa påståendet in absurdum.

        Eftersom du envisas med att hitta på saker om vad jag skrivit så kommer jag att fortsätta kalla dessa för de halmgubbar de utgör, oavsett om du själv förstår innebörden eller inte.

  9. Enn annan reflektion, våldtäkt är en av de brott som har lägst anmälnigsfrekvens. Om nu en betydande del av de anmälnigarna är falska så inebär det att anmälningsfrekvensen är ännu lägre. Lå tos anta att 60% av alla anmälnigar är falska som någon lyfte här innan så är anmälnigsfrekvensen omkring 5%. Detta skulle då vara ett jäte stort problem.

    • Ja, hypotetiskt, men frågan är om det är sannolikt med så hög andel falska anmälningar. Om man undersöker icke-representativa grupper som starka incitament att utnyttja anmälningar för att undgå straff eller kritik själva så kanske andelen ökar, men 60% verkar högt även då.

      Ett större problem tror jag är att en stor andel falska anmälningar (och även felaktiga) leder till att en väldigt liten del av anmälningarna leder till en fällande dom och det kan skapa intrycket att anmälaren inte blir trodd, vilket minskar benägenheten att anmäla.

  10. Med tanke på att det i Sverige finns flera uppklarade fall av våldtäktsdomar som i efterhand visat sig vara grundade på falsla våldtäktsanmälningar och där målsägaren ljugit genom hela rättegången så visar bara de att siffran 1 på 2,7 miljoner inte stämmer.

    Bara i det uppmärksammade fallet Ulf dömdes två män för våldtäkt som senare visade sig vara en falsk våldtäktanmälan. http://www.expressen.se/kvp/domdes-felaktigt-for-valdtakt—skriver-bok/

    En engelsk studie som refereras på Wikipedia säger att 9% av alla våldtäktanmälningar är falska. http://sv.wikipedia.org/wiki/Våldtäkt#Falsk_v.C3.A5ldt.C3.A4kt

  11. Okej, detta blev ju intressant ! Chansen att man blir falst anmäld för våldtäkt är ungefär lika stor som chansen att bli fälld för våldtäkt! Intressant på väldigt många sätt.

    Ni som tror att falska anmälningar är ovanliga har väldigt dålig koll. Onsynliggörandet av manligt lidande gör manshatet smärtsamt tydligt 🙁

  12. Deus, för att göra det enkelt så räcker det med att konstatera att det är lika vanligt att bli fälld för våldtäkt som att bli falskt anklagad. Sedan kan jag referera till hur många fall och undersökningar som helst, men det kommer inte ge något här. Är du intresserad av detta så föreslår jag att du undersöker saken själv. Sedan så finns det människor av båda könen som inte är friska i huvudet. När sådana människor vill göra varandra illa så är en våldtäktsanklagan eller hot om detta ett av kvinnans kraftigaste vapen mot en enskild man. Det är detta maktperspektiv som ligger bakom förlöjligandet av mäns situation, som i detta inlägg. En självklarhet är att en bevisad falsk anklagan borde leda till fängelse. Då kan man börja anta att kvinnors benägenhet att falskanmäla minskar. Då de idag inte har något att förlora. Jag är inte intresserad av att fortsätta debattera detta här, då det från början bara är ett sätt att förlöjliga och onsynliggöra mäns situation och inte av minsta intresse att ta reda på hur saker egentligen ligger till…..Annars så hoppas jag på fler nyanserade och bra blogginlägg, men detta var ett lågvattenmärke.

    • Om det är lika vanligt att bli fälld för våldtäkt som att bli falskt anklagad så följer det inte att det är vanligt att bli falskt anklagad – det skulle t ex kunna vara så att det är båda två är ovanliga.

      Det är inte heller övertygande när du säger att det finns “hur många fall och undersökningar som helst” men inte kan (eller vill) visa på det. (Och det skulle ge något eftersom jag är intreserad av att veta hur det ligger till).

      Sedan förstår jag inte vad biten om att det finns folk som inte är friska i huvudet som gör falska anklagelser har med något att göra. Säg att det är så, vad för stöd ger det för att det är vanligt med falska anmälningar?

      Det sista som minskar din trovärdighet är att du avslutar med en argumentations stoppare.

      Jag var ärligt intresserad när jag ställde mina frågor och inte ute efter att ifrågasätta något – men pga. ditt svar kunde jag inte låta bli.

      P.s. Ang. bevisad falsk anklagelse och fängelse – borde inte det gå under lagen om mened (straffbarheten inte att de ska i fängelse)? D.s.

  13. Om du är ärligt intresserad så räknar jag med att du återkommer i ärendet efter att du undersökt hur det ligger till. Låt inte mitt ointresse av att debattera med dig hindra dig från att lära dig om världen.
    Min hänvisan till störda människor syftar bara på det orimliga i anta de låga siffror som blogginlägget handlade om. Poängen är att blogginlägget var felaktigt och osar manshat.
    Mened räcker inte då Du krossar hela mannens liv !!!

    • Hans, det är det vi har och våra källor stämmer inte överens med de du påstår dig ha.

      Det här att gå runt och tro att var och varannan kvinna skulle falskanmäla lr förtala män de är arga på (så till den grad att det KROSSAR HELA HANS LIV) är kvinnohat. Att på allvar tycka att det är fakta att detta beteende är något vi kvinnor håller på med så till den grad att vi inte förtjänar skydd mot de brott som många män begår mot oss för det är viktigare att skydda en man mot förtal/skitsnack än en kvinna mot våldtäkt.

      Båda könen skulle skyddas av nya och tydligare lagar men det är bara män som grinar över falskanmälningar? Ändringen kommer innebära att BÅDA könen kommer få tänka om och visa mer hänsyn (se en annan andreas ovan för referens).

      • Fördomar är iofs inte nödvändigtvis hat.
        Det är dock intressant om man utgår från den principen, det leder i så fall till att även motsvarande uttalanden om män är manshat.

      • Var det någon som sa det?

        Och sen förstår jag inte vart du vill komma med den kommentaren. Menar du att det här med schysst människosyn är en ny princip för dig?

      • Det första är ett konstaterande apropå både vad du skrev och vad Hans J skrev.

        Det här att gå runt och tro att var och varannan kvinna skulle falskanmäla lr förtala män de är arga på (så till den grad att det KROSSAR HELA HANS LIV) är kvinnohat.

        Poängen är att blogginlägget var felaktigt och osar manshat.

        Fördomar är iofs inte nödvändigtvis hat.

        Om man diskuterar utifrån den principen som du tar upp i den efterföljande meningen…

        Att på allvar tycka att det är fakta att detta beteende är något vi kvinnor håller på med så till den grad att vi inte förtjänar skydd mot de brott som många män begår mot oss för det är viktigare att skydda en man mot förtal/skitsnack än en kvinna mot våldtäkt.

        …men istället tillämpar den på sådana teorier/fördomar/världsbilder som “könsmaktordning”, “patriarkat”, “kvinnors underordning”, “mäns våld mot kvinnor”, “män är djur”, att alla män betraktas som potentiella våldtäktsmän o.s.v. så är det svårt att se jämställdhetsdebatten, och i förlängningen feminismen, som något annat än enormt hatisk mot män. Det är åtminstone ett fullt relevant perspektiv att beakta med avseende på den typen av tolkningar.
        Det är ganska många som resonerat utifrån att män inte skulle behöva skydd eller inte skulle behöva omfattas av jämställdhetsarbete i olika former baserat på en tro att män håller på med [valfritt negativt beteende] i en sådan grad att de inte förtjänar skydd mot könstrakasserier, diskriminering, förtal, hot, våld o.s.v..

        Det här med schysst människosyn är ingen ny princip för mig, men det är mer än man kan säga om de senaste 40 årens svenska jämställdhetsdebatt. Poängen är dock inte att anklaga någon här, utan jämställdhetsdebatten är i första hand en referenspunkt m.a.p. tolkningar och ordval.

Svara